#5. Teknokrater i lunchsnack om foto

Jag va å hälsade på i 08-området. Intog lunch på ett sådan där superstilad, enkellinjig, enfärgat, stålbelagt lunch-hak. Två bakåtslätkammade unga män bredvid mig snackade uppenbarligen foto och de var välinsatta, å utbildade i en tekniknivå över det vanliga. Jag satte telefonen på bandning, man behöver inte va dum för att man är från landet. Även om vissa politiker tror det. Här ä ett redigerat transcript av samtalet.

--Du, ja städa i källarn igår å hitta farfars fars gamla kamera, -- en sån där med tygbälg och en lins längst fram du vet, å innuti satt en trärulle, -- tom?

--Ja vet, man rulla upp en celluloid eller plastfolie, som sensiterats med en suspension av silverjodidkristaller. Å du, dom va inte dumma på den tiden, man kunde styra kristallisationen så att de blev platta längs 111-riktningen och de va about 3 till 4 mikrometer (tusendels millimeter, min anmärkning) små. De träffades alltså av fler fotoner per ytenhet än kubiska kristaller – materialbesparande (= mer pengar till bossen, min anmärkning). Å varje kristall va av ungefär samma storlek som ccd-cellerna - i dagens kamerasensorer!!!

--Ja läste nån stans att man dopade kristallerna - så att de hade störställen precis som i halvledare.

--Visst, den latenta laddningsobalansen efter en träff av en foton gjorde kristallen mer reaktiv vid kontakt med ett reduktionsmedel.   

--Du menar man stoppa ned filmen i en vattenlösning med ett starkt reduktionsmedel?

--Javisst, det va vanligt med hydrokinon. Ja, du kommer ihåg ett cykliskt kolväte med hydroxylgrupper – i transläge. Å man va inte rädd (kanske oinformerad, min anmärkning) av sig på den tiden. Du vet hydrokinon klassas idag som eventuellt carcinogen av FDA i USA.

--Men silverjodidkristallerna då, som inte träffats av fotoner, va gjorde man me dom?

--De fångar man upp med en komplexbildare, som till exempel tiosulfatjoner. De löste alltså ut silverjonen i vattenlösningen efter framkallning. Fix kalla man dä.

--Då blev det mycke silverjoner i lösningen? Är inte silver en tungmetall? Jaaa, du vet man bör inte slänga ut dä i vasken heller ----- utan man bör lämna dä till återvinning av silvermetall.

--Med andra ord alla lösningar med silverjoner skulle till kommunens avfallsstation.

--Hepp!!

--Ida är det inte många som använder silver till foto  --  amatörmässigt. Mängden silver i fotografisk användning har minskat, med mer än 50% på tio år.

--Du ---- jag håller mig till min digitalkamera, den ä ren den!

--Tror du ja, när man gör tunna skikt av halvledare är ofta supergiftiga arsener inblandade. Då vill int ja va i närheten.

Där va slut på samtalet! Å!!!! - duuuu ---- de betala inte maten, de skrev på nått vitt papper. Man blir aldri klok på 08-or, dä ä som i Japan, gubben som körde taxin iförd sina vita handskar fick en jätteliten vit lapp som betalning

#3. De checkar in men inte ut!

I början på 90-talet var vi på konferens i New Orleans och fick lite tid över för köra runt i omgivningarna. Jag och min assistent Ninni och några vänner körde söder ut i Mississippi deltat. Här fanns historiska platser efter inbördeskriget och en typisk vacker deltamiljö med sankmarker så långt ögat nådde. Rikt fågelliv och härlig växtlighet. Längst söder ut vara det bara vägen och vatten på båda sidor. Man kan förstå att orkanen Katrina ställde till en katastrof här några år senare. På vägen hem körde jag, och plötsligt slog det mig, skylt ---- kyrkogård ----- ????? På bromsen och stanna till å backa tillbaka.

-Varför stannar du här?  Undrade kompisarna.

Men assisten Ninni visste vad det gällde. Hon plockade fram en Canon 1V och gluggen 24-105. Där va bilden jag letat efter hela livet!   =(;-D

South New Orleans 1994. Canon Eos 1V, EF 24-105/4,0L IS USM.

Det är nån på rymmen?  Eller är det bara för att det var varmt och luftkonditionering inte fungerade.

#2 Humor i bilder

Skyltar eller affischer kan vara kul inslag i bilder. Tittar man noga kan man ibland hitta en kul twist i det som händer runt omkring. En mästare i denna typ av ”Signs”-foto var Walker Evans. Hans bilder av situationer i amerikanskt vardagsliv är underbara att fördjupa sig i. Han har tagit många fantastiska bilder från den djupa depressionen i USA på 20- och 30-talet. Googla hans namn och du kan hitta många böcker och bilder från hans kamera. Walker Evans är en av mina stora favoriter.

På femtio- och sextiotalet publicerade tidskrifterna Popular Photography, och Camera, årskrönikor varje år. Många bilder i dessa böcker blev vägledande för min syn på dokumentär fotografi. Jag skall komma med flera berättelser från dessa böcker senare. En bild kom att prägla mitt fotograferande för resten av livet.  Bilden publicerades i en av dessa årsböcker, och jag har tyvärr tappat bort var och vem fotografen är. Kanske någon av de mera seniora bloggarna eller fotosidans läsare kan komma ihåg bilden. Här är den.

Fotograf okänd (för mig)!   

Bilder med humor och skyltar förföljer mig genom åren och jag försöker ständigt hitta dem på mina resor. Idag har jag samlat dem i en bok och på onsdag är det vernissage, kl14.00-18.00, för en utställning i Scandinavian Photo Galleriet i Malmö.  Galleriet finns i butiken på Ö. Förstadsgatan 44. Ni är välkomna att se bilderna där, om ni har vägarna förbi, men har ni inte möjligt att komma så dyker bilderna upp då och då i denna blogg.

#1 Bildsyn

Vilka bilder tycker du om? Vilka bilder tycker jag om? Ja, sannolikt varierar det med ålder och erfarenheter. Det spelar roll om vi har brottom eller sitter lugnt vid brasan och bläddrar genom en bok eller ser på TV. Samhället idag utnyttjar bilden som informationskälla och medievärlden gör det samma. Det här gör att vi övermättas med bildinformation. Vid varje tillfälle en bild passerar våra ögon får vi se den några sekunder. Hur skall vi då hinna plocka in informationen i vår överfulla hjärna? Hur skall vi hinna koppla upp nervtrådarna och bearbeta synintrycket? Vi lever med andra ord i 4-sekunders samhället. Här finns inte plats för - slow photo -, utan snabba puckar skall det vara. Har vi inte tränats i denna info-storm, så vi hopplöst - out of date -. Den här bloggen är för oss som fortfarande lever med och tycker om den långsamma dokumentära bildsyn, som fick sin grund i artonhundratalets resande fotografers albumen-bilder. Bruna bilder av pyramider och kameler, -- ja det var tider det, när man kunde titta på en bild i flera minuter och diskutera dess innehåll!!

Titeln på den här bloggen, - UNDER FOCUS -, är mångbottnad och vi kommer till det med tiden. Men en syftning pekar mot ett granskande innehåll. Dokumentation av vår livsmiljö. Avslöjandet av förstörelsen av naturen, som mänskligheten driver i dag i jakt på överflöd. Kommer det att sluta så här?

Norra Rörum, 1995. Leica M6, Noctilux-M 50 mm f/1 ASPH.

Den här bloggen kommer inte bara att vara alvarligt granskande utan skall också innehålla tekniska vinklingar av fotografi och jag kommer att berätta en del om mina favoriter, både bilder och fotografer. Kanske kommer jag att sticka ut näsan och peta på en och annan mytbildning.