SLOW PHOTO <=> EFTERTANKE OCH NÖJE

#4473. Gubben på bänken

Där satt han å ingen brydde sig om honom?? –ingen såg att han hade en kamera i handen?? När han såg något vackert eller i hanns ögon spännande?? –så tryckte han av slutaren??

Han tittade inte i sökaren?? –för han hade vidvinkelobjektiv?? –å han hade använt samma metod i mer än sextio år?? Han brydde sig inte om han missade?? –för det gav livet spänning?? Man vet aldrig när det blir en bra bild?? –det var som om en osynlig kraft fixade det då och då per år??

Så för det mesta såg dagens bilder ut så här:

Bilder från bänken i Lund anno 2023-09-27

Inlagt 2023-10-05 08:11 | Läst 618 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Hej Bob - gammal vän.
Det viktigaste är trots allt hur var och en kommer överens. Jag beundrar din förmåga att infoga lite humor i dina bilder - jag tycker det är jättebra. Hur du presenterar dem – om de är skjutna från höften eller beskurna är helt sekundärt.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Jag vet inte om du läser när någon/jag har svarat på en kommentar som denna om beskärning:

"Hej Bob - tack för dina kommentarer.
Det är inte så klart för mig :-) Det är nog ett levn och en naturlig sak från min diasperiod som var längsta period som analog fotograf.
Så nu har jag fått en ny titel eller märke ? "Snobbar" var ett ord jag inte kunde. I min svensk-danska ordbok lyder översättningen så här:

"anstrenge sig for at blive beundret (fx vise hvor meget man ved) eksempel
Ulrika snobbar gärna med sina fina bekanta
U. praler gerne med sine fornemme bekendte"

Jag vet inte om det passar här?
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Svar från Bob Bovin 2023-10-05 14:12
Hej Erik,
Tack för dina och insiktsfulla kommentar.
En sak skall du veta, jag läser alltid dina återkommentarer. Det gäller också alla kommentarer. Men jag är inte så intresserad av att starta en diskussion i de flesta fall.

Angående svårigheten att beskära de bilder man tagit har jag aldrig haft det som ett problem utan ser det som ett verktyg till att ge min bild. Det kanske kom av den tid jag jobbade på tidning i Linköping. Där beskar alla fotograferna sin bilder och sedan kunde redaktören också beskära bilden ytterligare. Min bild var aldrig helig och orörbar som HCBs bilder lär vara. Eller för den del Gene Smith som slutade på Life i osämja med bildredaktören. Men jag har full respekt för de fotografer som komponerar sina bilder i kamerans sökare. Det skulle jag aldrig hinna med i livets snabba skeenden. Om det är ett mått på en bra fotograf så är jag urusel.

Ha en fin dag
Bob