#3972. Du måste ha några bra naturbilder??
Undrade en krävande kompis?? Nja det är svårt med naturbilder?? –det är stenhård konkurrens internationellt sett?? Naturfilmerna på TV sätter på något sätt standarden??
Ingen kan prestera på den nivån?? –många av BBC fotografer har universitetsutbildning från Bristol. Å i lilla landet utom sig är det också duktiga naturfotografer. Seniorplåtis sökte inträde i Naturfotograferna två gånger för mer än tio år sedan?? Men jag kom inte med efter domen var att jag tog suddiga bilder. Idag är det en erkänd N-fotograf som bara tar suddiga bilder och ger ut böcker??
Efter den domen från N blev det bara att pensionera sig och börja jaga villebråd i gatorna i den lilla akademiska bondbyn i syd.
Några naturbilder är jag ganska nöjd med:
Man kan bara beundra den bredden på vingar och guldfirren blev kvällsmat
Isbjörnmamman leker med sin lilla valp i Svalbard
Du visste väl att brunbjörnen i Alaska till 90% är vegetarian
De femtusen kända mineralen som bygger upp vårt klot är en underbar värld av vackra kristaller. Det är förvånande att ingen naturfotograf (N) i vårt land ägnar sig åt denna viktiga del av naturen?? Speciellt som vi har den gruva som har flest mineral i världen i vårt land?? –det finns nästan 300 olika mineral i Långban gruvan norr om Filipstad. Seniorplåtis har faktiskt upptäckt och strukturbestämt ett av de 300 mineralen i Långban: Takéuchiite!! Nu finns det vackrare mineral än det jag upptäckt?? –men här är det:
Nålformade kristaller av det svarta mineralet Takéuchiite
Och du är upptäckare av Takéuchiite! Respekt!
/B
Det är märkligt nog en sevärdhet. Numera är ju varphögarna inhägnade. Stölderna var enorma på 70-talet. Tyska lastbilar lastade flaken fulla och sålde sedan för stora pengar. Mineralsamlandet i många länder är mycket vanligare än här.
Det värsta var att det gamla mineralmuseumet på 70-talet plundrade totalt. De originalsamlingarna var nog värda flera miljoner. Men stora delar av det som insamlades under 1800-talet till nu finns som väl är på Naturhistoriska museumet i Stockholm. Under århundrade bytte de med mineral museum över hela jorden. En stor samling finns på Smithsonian museum i Washington. Det var i den samlingen jag upptäckte Takéuchiite med hjälp av bilder jag tog med transmissionelektronmikroskopi. Det var fösta gången det skedde med hjälp av den tekniken.
Ha en fin dag
Bob
Dina björnbilder går inte av för hackor. Så vad som gjorde att dom inte kom med förstår jag inte. Men samtidigt var det kanske bra. För dina bilder på villebråd i bondbyn är det ingen som slår. Förträffliga bilder, alltid med en slående rubrik.
Sten
Arne Schmitz, Viking Olsson och Sven Gillsäter är ju pionjärer och kämpade ju i dåligt ljus med långa gluggar och analog film. Speciellt Sven var ju mästerlig äventyrare.
Min vän och resekamrat i Svalbard Erik Malm tar nästan alla sina naturbilder med ICM teknik, det vill säga kameran skall rör sig under exponeringen. Det ger dekorativa bilder.
Tack för din uppskattning av mina gatubilder från Lund.
Ha en fin vecka
Bob
Du demonstrerer da her, at du kan tage fremragende naturbilleder.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Tack skall du ha.
Ha en fin vecka
Bob
Hälsningar Lena
Tack för din uppskattning.
Det är ganska komplicerat att få nya mineral godkända. Det finns en internationell kommitté som slutligen antar ett nytt mineral. Mineralet måste i detalj studeras ur kemiska som fysikaliska egenskaper och publiceras i en vetenskaplig tidskrift. Namngivning har vissa regler och viss kutym. Man namnger inte ett mineral efter sig själv. Upptäckaren i gruvan kan va ett möjligt namn. I det här fallet var det en gammal stuff med okänd upphittare och var dessutom ”felmärkt ”. Det här mineralet har en kristallstruktur som är släkt med andra mineral. Professor Takéuchi ägnade en stor del av sin forskning åt att studera den familjen av mineral. Han till och med förutsa i en artikel att den här kristallstrukturen kunde existera. Så det var självklart att jag föreslog att hans namn hedrades. Kommittén hade inga invändningar.
Original stenen med mineralet finns i Washington och en stuff finns på Naturhistoriska. Jag har dessutom en liten halvcentimeters skärva. Jag lyckades även tillverka den kemiska föreningen syntetiskt.
Jag blev bjuden på Tokyos finaste tempura restaurang en gång flera år senare av hela hans forskargrupp. Han blev ju faktiskt odödlig tack vare min mikroskopi.
Ha en fin vecka
Bob