#182. De är svenskar!! --de är svenskar!! --tysken, sprängde bron, med folk på!!

Det var 1974, järnridåerna var fortfarande ganska täta i Europa. En regnig kväll knackade vi på porten. I det svaga ljuset tittade en gammal man fram och frågade efter våra pass. Väntan?? --de är svenskar?? –de är svenskar!! Vi förstod ingenting?? –vi blev glatt inmotade i lägenheten??

Det var en stor grupp forskare som skulle till konferensen i Ungern. Vi skulle åka tåg ned och den yngsta doktoranden blev reseledare!! Den här skocken av ystra vildhuvuden från 08 och Lund var inte lätt att hålla reda på. Redan på nattåget till Berlin var det hålligång och många var trötta redan när vi bytte tåg i Östberlin!! –så vidare till Prag. Här skulle vi ligga över och det blev natt ute igen!! --ty växelkursen var mycket förmånlig. Ölet flödade!! –så nästa morgon  var det stört omöjligt å samla ihop ett tjugofemtal pers!! –från olika hotell!! Inte nog med det!!  --det fanns två stationer i Prag?? --å vi kom till fel!! Panik!! –taxichaffisarna vägrade att åka till den andra!! --utan kraftiga mutor!! –men det var ekluten en doktorand fick ta på den tiden!! Utbildningen var hård!!

För att göra en lång resa till Budapest kort, så kom vi fram på kvällen i hällregn. Vi hade en rumsförmedlig att hitta!! --det gick till slut och där blev vi tilldelade privatrum för övernattning.  Under av alla under, men en taxi hjälpte oss att hitta det halvförfallna gamla stenhuset någon stans i Buda eller Pest. Vi pallrade oss upp för de skålslitna trapporna!! –i mörkret!! --och knackade på!! Mottagandet blev översvallande när det gamla paret upptäckte att vi inte var östtyskar, utan svenskar!! Man lagade mat och bullade upp en enkel måltid!! –för oss! –men säkert fest för dem!! Vi drack vin och åt långt in på småtimmarna!! –tillsammans med paret!! Det ungerska vinet slank lätt ned!!  Vi blev varse att östtyskar var inte populära. Minnena från andra världskriget satt djupt rotade.

De berättade!! --på förhatlig tyska!! --ty engelska kunde de inte!! --att krigsåren hade varit mycket hårda!!  –under nazisterna skräckvälde!! När tyskarna sprängde bron mellan Buda och Pest!! --var den full med folk!! Den gamla damen var själv på väg till bron, när det small.

Nästa morgon, nästan innan solen gått upp, tittade jag ut genom fönstret och tog en bild. Den enda bild jag har från Budapest.

Budapest 1974.

Vi sov länge i de nybäddade sängarna. På morgon fick vi en överdådig frukost. Paret ordnade privat transport till stationen och nästa tåg.