Dag 3 och 4 - Nödbilder räddade sviten.

Utan raster på jobbet och kolmörkt vid hemkomst så var det svårt att få till det. Dag 3 räddades av några orkidéer och lite photoshoplek och dagens bildskörd blev en handhållen månbild tagen med 200-500 och 1,4-konverter. Hoppas verkligen morgondagen kan bjuda på lite mer...

Dag 2 - Lek med långa exponeringstider

Eftersom nu kameran alltid ska vara med även på jobbet och hundrastningsrundor etc. så blev det idag lite lek med kompaktkameran. Då det var för mörk (det är det ju egentligen aldrig) för att fota så blev det lite långa exponeringstider kombinerat med medvetna kamerarörelser under hundpromenaden. Det blev faktiskt ganska effektfullt.

Björk- och granfond mot mulen novemberhimmel

Målerisk tallskog

Tallstammar i mulet kvällsljus

Rymdskeppet har landat bakom trädridån

Alla bilder är helt omanipulerade i efterarbetet. Endast tiltande kamerarörelse med långexponering (ca 1-2 sek).

Återkommer i morgon med något helt annat.

Rekordförsök - Dag 1

För att testa något nytt som kanske kan bättra på en något fallande inspiration bestämde jag mig idag för att försöka prova på dagligt fotograferande. Efter en ganska kass runda bort till en av mina matningar så blev det i alla fall några bilder som inte behövde hamna i papperskorgen. Nu blir det till att försöka ha med sig kameran för jämnan ifall något skulle dyka upp även på väg till och från jobbet. Målet är i alla fall att försöka komma upp i några hundra dagar i sträck. Vi får se hur det går med det. Här är ett par av dagens bilder.

Som ni ser tittade både solen och hacke fram en liten stund.

Humlorna fick en högtalare

Från min trädgård, en knapp kilometer från havet, kan jag nu stundom höra sydsträckande storspovar vissla sitt karakteristiska flyktläte. Det är tydligen inte bara jag som har bråttom så här dagarna före midsommar. Det har också börjat bli ordentlig fart på insektslivet här i trädgården. Humlor och dagsvärmare besöker ivrigt de blommande salvia- och nepetaplantorna. Även sländor av olika slag har börjat dyka upp. Alldeles nyss flög en kejsartrollslända och jagade med tyvärr hade jag lagt in kameran alldeles för tidigt. Annars har det varit en hektiskt helg med städning och underhåll av veranda och uterum. Mellan varven har det blivit lite korta pauser med kameran i högsta hugg på upptäcktsfärd mellan rabatterna och buskagen i trädgården. En gammal högtalare som skulle slängas visade sig ha blivit beslagtagen av en humledrottning som nu hade en hord av betjänter. Efter att jag flyttat högtalaren och satt den utanför i soligt läge så flög humlorna runt och letade på samma ställe som högtalaren legat. Efter lite mindre än ett dygn hade de dock hittat sin drottning igen och jag slapp ha hela uterummet fullt av frustrerade humlor.

Humlor och dagsvärmare besöker gärna de blommande salviorna och kantnepetorna.

Den humlelika dagsvärmaren hovrar i luften framför blomman med sugsnabeln i högsta hugg.

En humla ska precis landa.

Hålet på baksidan av högtalaren som jag gjorde för att kunna hänga upp den på en spik var tydligen lagom stort för denna arten humla.

En liten blåvinge på besök hos jungfru Marie nycklar som är en vanlig orkidé i juni månad här i östra Blekinge.

Det var allt för denna gången från östra Blekinge.

Snabb som en vessla

Dagen utflykt bjöd på mina första bilder på vessla. Riktigt roligt, även om stenskvätteparet förmodligen inte uppskattade vesslans härjningar lika mycket. De hade dock inga problem att hålla sig undan det lilla mårddjuret som t.o.m. försökte klättra efter den ena när denna satt uppe på en liten stolpe vid stenmuren. Ivrigt varnande och ibland farligt nära rovdjuret lockade de bort den från boet. Om vesslan redan hade hittat boet med ungarna i stenmuren och intagit lunchen förtäljer inte historien. Svaret på den frågan får jag nog vid nästa besök när jag ska kolla om stenskvättorna är kvar.

Den lilla vesslan är en mästare på att jaga i trånga utrymmen.

Den for in och ut i stenmuren och dök upp på nya ställen hela tiden.

Efter en stund hade stenskvättorna lurat iväg vesslan ca 20 m från sitt bo.

Kanske var stenskvättornas modiga insats (ibland var de bara någon halvmeter från vesslan) förgäves.
När jag först hittade den var den precis vid boet men kanske höll ungarna tyst och inte avslöjade sig?

Vesslan ser ut som en liten (ca 15-20 cm) hermelin utan svart svansspets.

Det var allt för denna gången från östra Blekinge.