Dagsutflykt till yttersta skärgårdsön

Idag var det dags att börja röra på sig igen efter en veckas alltför stort intag av mat, dryck och julgodis. Det blev utflykt till Utlängan som är den sydostligaste ön i Karlskronas skärgård. Utanför är det bara öppet hav med undantag av den ytterst lilla ögruppen Utklipporna som ligger ensam ytterligare sju km ut i havet. Jag lämnade tubkikare och tung kamerautrustning hemma och tog bara ryggan, handkikaren och den 1300-1400 gram lätta kombon EOS R7 + RF 100-400. Det blev inga större sensationer men dock en del småroliga vinterfåglar att testa den relativt nya lättviktskombon (som är tänkt att användas även till fjärilar) på. Här kommer ett axplock bilder.

Några sångsvanar i morgonljus fotograferades när vi gick över stenbron mellan Stenshamn och Utlängan.

När solen tittade fram kom ett par korpar flygande över stora talldungen.

På östra sidan ön födosökte en liten flock vinterhämplingar efter frön i sanden.

Lite längre fram fick vi närkontakt med en havsörn...

som kom riktigt nära!

Uppe vid Saltstensudden födosökte ca 50 skärsnäppor på de hala stenarna. Nedan lite fler bilder på dessa trevliga vadarfåglar som övervintrar hos oss i det yttersta havsbandet.

Här på Saltstensudden såg vi också två ensamma snösparvar som verkade ha tappat bort sin flock.

En av dagens sista fotograferade fåglar blev grönfinken med månen i bakgrunden.

Det var allt för denna gången!
Tony Svensson/Naturfotogrupp Sydost

Vinterbesök i bergstallskogen

Så var det dags för första riktiga fotobesöket vid matningen bland bergstallarna ett stenkast hemifrån! SMHI´s prognos löd halvklart till sol, vilket givetvis misstroddes och så klart besannades farhågorna. Jag och ett helt gäng andra fotografer fick helt enkelt nöja oss med gråväder och "pissljus" som vi brukar kalla det här längs kusten i sydost. Höga iso och långsamma slutartider fick dock inte ner humöret då ett gäng korsnäbbar ivrigt försåg sig med tallkottarna och dess frön, fullständigt ignorerande vår närvaro på några meters håll. Men som vanligt är vill mycket ha mer och hoppet om att solen skulle kika fram genom den grå mattan ovanför oss fick igång diskussioner om lägre iso och fåglar med solglimt i ögonen. Så blev inte fallet denna gången men med lite "spray and pray" fick i alla fall de flesta av oss några någorlunda skarpa bilder av de alltid lika roliga fåglarna. Dessutom var tofsmesarna och svartmesarna på bra humör denna morgon och lät sig fotograferas i det för Blekingekusten ovanligt vita och kyliga decemberlandskapet.

Korsnäbbar "mitt uppe i maten" kan ibland t.o.m. plockas med händerna.






Den lite skygga gulsparven lät sig också fotograferas.

Den pigga och snabba svartmesen sitter inte ofta stilla särskilt länge! Fågeln på bilden håller just på att börja blinka med sin blinkhinna, därav sin morgontrötta uppsyn
som inte alls återspeglar aktiviteten den uppvisade!

Och till sist favoriten, tofsmes, som jag inte kan få nog många bilder av.

Det var allt för denna gången. Hälsningar från ett kylslaget Blekinge!

Tony Svensson//Naturfotogrupp Sydost