Äntligen öppnade sig tulpanen...

I lördags kom äntligen vårvärmen för första gången i år till östra Blekinges kustlandskap. Efter otaliga TV- och tidningsrapporter om den sköna vårvärmen (som tydligen infunnit sig på andra ställen längre från havet) så var det dags att njuta av svaga varma vindar och strålande sol. Förvisso  varade vårvindarna bara under lördagen för att under natten mot söndagen bytas mot den isande nordostan som man blivit så van vid denna vår. T.o.m. tulpanerna verkade vara lyckliga när de sträckte sig mot solen och slog ut sina kronblad och blottade sitt innersta för första gången denna vår. Prognosen för veckan som kommer ser dock dyster ut med mest ensiffriga temperaturer och nattfrost men man tackar och bugar i alla fall för en försmak av en riktig vår.

En riktigt skön lördag bjöds jag och mina tulpaner på.

Den lilla torsteblåvingen hittade lite godsaker i vårvärmen.

Sädesärlan hittade lite bomaterial.

Och göktytan undersökte ett nedfallet träd med en starholk.

Eftersom en tutande hane befann sig i omedelbar närhet ägnades sedan uppmärksamheten åt honom.

Hemma i trädgården hade de svartvita flugsnapparna redan intagit en av holkarna.

Det var allt för denna gången.

Pollinerade krokusar och morgonfärgade ejdrar

Nu verkar det som om våren kommit till östra Blekinge i alla fall. Veckan och helgen bjöd på nyfikna starar som tittade till mina nya holkar och taltrastar som spelar som om de fått vårfnatt! Krokusarna har återhämtat sig från depressionen och har t.o.m. fått påhälsning av blomflugor och humlor. Också gransångaren har börjat tidigt och sitter och sjunger ihärdigt monotont på samma ställe som förra året då den häckade här precis utanför tomten.

Det kom en del ejderflockar på morgonen men sträcket avtog och blev till intet efter någon timme.

Även några småflockar med strandskator passerade.

Krokusarna fick påhälsning av hungriga insekter...

som försåg sig med godsakerna.

Det var allt för denna gång.

I jakten på brännvidd

Någon sa en gång att om bilden inte är bra så har du inte varit tillräckligt nära. Om detta stämmer vid fågelfotografering finns det säkert delade meningar om. Om man tycker så och gillar skarpa artporträtt och täta beteendebilder finns det ändå ett stort problem - Fåglarna gillar inte att man är nära! Nu finns det ändå en liten hjälp som heter konverter/extender. Vill man inte (eller inte har ekonomi till) att släpa med sig det största superteleobjektiven så kan man ju ändå ha extendern med sig för att råda bot på fåglarnas illvilja. Alternativet är förstås tålamod och/eller gömsle. Många fågelfotografer är dock fixerade vid det här med brännvidd (undertecknad inget undantag). Jag vet själv inte hur många hundra timmar jag lagt ner för att söka på nätet, läsa i tidningar/böcker eller testa själv för att utröna hur jag får mest brännvid för pengarna! Tyvärr verkar det inte finnas någon medicin för denna åkomma. Nu har jag i alla fall gjort ännu ett fälttest, denna gång med Canons extender 2x III. Förmodligen har jag inte kommit fram till något annat än att det säkert finns andra prylar som kanske är ännu bättre! Lika bra att kolla på lite fler tester på nätet...

Vill ni kolla in mitt senaste "test" så följ länken nedan (akta bara så ni inte blir smittade ;)

http://www.naturreportage.se/manadens_13/juli_augusti13/juli_augusti_13.htm

Dags att förbereda våren

Med stora förhoppningar gav jag mig i början på veckan ut för att iordningställa knipgömslet inför vårens storsatsning. Lite mildväder hade gjort att snön hemmavid hade sjunkit ihop betänkligt och det skulle nog gå alldeles prima att komma åt bråten som snöstormar och dåligt underhåll orsakat. Men ack vad man kan bedra sig. Ute i skogen vid gölen låg det betydligt mer snö än vad jag anat. Gömslet var dessutom ordentligt demolerat av väder och vind. Jaja, några dagar till med dagsmeja och mildväder skulle nog göra att jag senare  i veckan skulle kunna ta itu med arbetet att få gömslet tiptop inför kommande fotoäventyr. Iväg in till stan för att inhandla lite material till återuppbyggandet. Väl ute på E22 börjar det snöa så smått... På den vägen var det sedan under resten av veckan! I går var jag på plats för att inspektera. Mellan 30-50 cm snö och ett gömsle som knappt var synligt bland snömassorna. Bara att ställa in sig på att vänta ytterligare några veckor innan arbetet kan påbörjas. Hoppas nu bara att den här vita plågan försvinner innan det är dags för påsklov...

Lite bilder på småfåglar som den här gulsparven fick bli en tröst i eländet

Stjärtmesarna var också framme vid matningen

Gråväder och långa slutartider

Så var det dags för ännu en helg med gråväder och långa slutartider. Under hela november-december fram till dags datum har jag, med kameran i handen  sett solen skina 7 timmar! Med tanke på att jag varit disponibel med min kamera 3 dagar i veckan så ter sig detta som ett blekingerekord i dysterhet. Nej, är det så att man är en naturfotograf med förkärlek för sol, klart ljus och mättade färger så är det väl bara att inse att man under denna tid på året ska befinna sig någon annanstans. Lite glädjande var det i alla fall förra helgen, då jag under en tur till den yttersta skärgårdsön, fick fina fotomöjligheter på några knubbsälar som nyfiket närmade sig och visade upp sig utanför "Ålaboden" på Utlängan. I övrigt gav inte turen särskilt mycket vad gäller djur/fågelfoto. Nu blåste det i alla fall inte så man var tvungen att hålla i hatten vilket har varit mer regel än undantag här nere vid landets blåshål nummer 1. Hemma igen efter en heldag ute vid det yttersta havsbandet kunde jag glatt konstatera att det blev härliga (trots att de var grå) bilder på de pigga havsdäggdjuren.

Knubbsäl vid "Ålaboden"

Glad blev jag också idag då jag, efter att tagit lite testbilder med mitt nya walkaroundtele, senare vid datorn studerade bilderna från Canon 400/5,6 + 40D. Med 800 iso och handhållet (axelstativ som alltid) på 1/500 var ändå många av bilderna "kornskarpa" i 100% utsnitt. Och autofokusen... Här talar vid om rapp skärpeinställning! Det här telet kommer jag att ha mycket nytta av framöver nu när mitt nästan 20 år gamla 300/4 får gå i pension och förpassas till hyllan för prylar som kan vara bra att behålla. Nu inväntar jag bara morgondagen som förhoppningsvis kan bjuda på några soltimmar till min ljustörstande själ och lite färgglada fågelbilder till den annars så grådaskiga  decembermappen!

Knölsvanar med Utklippan i bakgrunden 7 km ut i vildhavet