Vardagsdokumentation - nog så viktigt, om än inte så sexigt!

Det är (som alltid) mycket snack om gatufoto! Det är egentligen inte så konstigt, då begreppet gatufoto innehåller diverse oskrivna regler varav många endast verkar förstås av de som är invigda i sällskapet. Det är lite mystiskt exakt vad som omfattas av begreppet, och som utomstående kan det vara lite som att försöka förstå sig på vad frimureri egentligen går ut på. Jag gillar själv att fuska inom genren, med varierande resultat. Någon gång händer det att det blir en lyckad bild, men ofta blir det bara "mjo, fast om du gjort så ..."

Jag ägnar mig också, som så många andra, åt att dokumentera min vardag. Det är egentligen roligare än gatufoto och det finns inga som helst regler som säger att man inte får använda det ena eller andra objektivet, eller att man inte får vara delaktig i situationen. Man får t.o.m. känna de man fotograferar och arrangera bilder om så behövs :)

Här på FS finns det såvitt jag vet inte någon grupp för oss som vill dela med oss av just den här typen av bilder. Kanske är det så att såna här bilder passar bäst i personliga bloggar, eller för publicering på sociala medier för närmast sörjande, men jag tror inte det; vardagsdokumentation kan förstås oftast tyckas trist när det handlar om färska bilder (annat än för de som var med då), men efter några år kan såna här bilder bli riktigt intressanta.

Jag har medvetet valt att inte skriva några beskrivande bildtexter för att inte leda tankarna åt något håll, utan låter dig som läsare tolka bilderna själv :)

Bara lite svammel från mig så här en vacker måndagkväll i maj! Ha det gott!

Fyra fotografer på Hornsgatan

Igår åkte jag till storstaden för att besöka vernissagen för utställningen fyra fotografer på Galleri Korn, där Alf Johansson, Göran Tonström, Krister Klereus och Per-Erik Åström ställer ut svartvita bilder.

På grund av en olycka blev jag sittande utanför Knivsta i 45 minuter, men det var det värt ...

Galleri Korn är ganska litet, så det var bitvis trångt och svårt att komma åt att se bilderna. Tack och lov hade ingen av de utställande fotograferna fallit för frestelsen att hänga för stora bilder, så det gick bra att gå nära och ändå se bilderna i sin helhet. Det är fyra helt olika serier av bilder som visas, men det kändes ändå som att de fungerar bra tillsammans.

Krister visar lågmälda bilder från olika boxningsklubbar där man verkligen känner intensiteten hos boxarna. Alf har sina meditativa nattbilder från Stockholm tagna med långa exponeringstider och helt utan människor (med ett undantag där Alf själv är med som en spökfigur i bilden).

Per-Erik visar en serie vackra porträtt i olika miljöer, och slutligen har vi Göran Tonströms fantastiska dokumentära resebilder. Utställningen är mycket sevärd, och tack vare det lilla formatet (på alla sätt) är den lätt att ta till sig och verkligen se bilderna.

En vernissage är alltid lite stökig. Det är många att prata med och hälsa på, och det kan som sagt vara svårt att komma åt bilderna, men tack vare att jag var kvar till sjutiden tunnades det ut med folk så det gick bra ändå. Dessutom är det ju trevligt att mingla och prata med folk :)

Utställningen hänger bara till den 24 februari, så ni som inte varit där ännu har bara några dagar på er. Jag rekommenderar ett besök å det varmaste. De som vill kan dessutom få med sig en del av bilderna hem - åtminstone Alf och Krister säljer fina A4-kopior av bilder för endast 500:- varav 250:- går till Läkare utan gränser!

Ha en fortsatt trevlig helg!

Vernissage med vackra Uppsalabilder

Det där med vernissage och mingel är inte riktigt min grej, men när Johannes Rousseau som har en uppskattad Facebooksida med snygga bilder från Uppsala höll vernissage på hotell Gillet som råkar ligga bara ett par hundra meter från jobbet tyckte jag det kunde vara kul att gå dit och få se hans bilder i lite större format än bara i sönderkomprimerat Facebookformat (en del av bilderna finns också här för er som inte har FB) :)

Bildspelet (som ibland avbröts av en trilskande skärmsläckare) var uppskattat

Som ni kan läsa på Johannes egen sida började han inte med det här med att fotografera Uppsalas kända vyer förrän i oktober 2012, men bilderna blev snabbt uppskattade på Facebook. Det är motiv vi sett många gånger förut, men ändå med en egen stil tycker jag. De flesta bilderna är tagna i gryning eller skymning, och blandningen av dagsljus och konstljus ger dem ett guldaktigt skimmer som jag tycker är snyggt, men jag kan tänka mig att en del tycker att bilderna är lite "smöriga".

En del bilder har nästan lite HDR-stuk, men inte överdrivet, och jag gillar att en del faktiskt vågar dra lite i spakarna i efterbehandlingen och när bilderna inte bara är så naturliga som möjligt. Just sånt här kvälls- och morgonljus blir ofta lite för neutralt i digitala bilder, så man helt tappar känslan av ljuset som rådde.

Sittplatser är underskattat på vernissager, men här fanns det ganska gott om dylika för besökare som ville ta en paus.

En konferenslobby med stora fönster i kombination med lampljus på bilderna och bildvisning medelst lite för ljussvag projektor är nog inte optimalt för en fotoutställning. De bilderna som hängde i en intilliggande korridor såg bättre ut, även om ljuset förstås inte var optimerat för bildvisning där heller. Fast man kanske inte går på vernissage för att betrakta bilder i optimalt ljus :)

Vernissagebesökarna var en blandad skara människor ...

Jag tycker det var en trevlig utställning, med inte alltför många bilder, så det gick att ta in dem på relativt kort tid. Det är kanske inte i allas smak med den här typen av vackra bilder av kända motiv (inte tillräckligt djupt eller nåt), men jag tycker det är snyggt. Jag gillade också presentationen av bilderna som i de flesta fall var mycket snyggt utskrivna på canvas med en detaljnivå jag är ovan att se på just det mediet (men det var i och för sig länge sedan jag skrev ut på canvas). En kul variant man kunde beställa bilderna i var bakom klart plexiglas - något jag kan tänka mig kan passa bra i vissa miljöer (där man inte riskerar för mycket reflexer).

Fotografen bakom utställningen, Johannes Rousseau (i nästan löjligt passande blandljus) :)

Tyvärr framgår det inte på vare sig Facebook eller på Johannes sida hur länge bilderna hänger kvar, men om ni har vägarna förbi hotell Gillet de närmsta dagarna borde de vara kvar tycker jag. Klart värt ett besök tycker i alla fall jag :)