Fortsättter leka med Samyang 135/2 och testbilder från tre rätt lika spegelfria kameror ...

Samyangs nya 135 mm f/2 fortsätter att imponera i kombination med min Sony A6000. Med elektronisk sökare och sökarförstoring är det inga som helst problem att sätta skärpan manuellt, och bilderna blir makalöst skarpa. Har man behov av ett tele är detta ett lätt val för de 4 500:- objektivet kostar!

Panorama gjort med Lightroom 6. Ses bättre i kolossalformat här: https://flic.kr/p/rXWCLe

Botaniska Trädgården

Domkyrkan till vänster

Uppsala Konsert och Kongress

Gustav Vasa

Uppsala Slott

Samsung NX 5000, Canon EOS M3 och Sony A5100

Jag passade också på att ta en testbild av Domkyrkan med de tre spegelfria kameror vi testar till Fotosidan Magasin. Tyvärr var det endast Canonkameran som lyckades sätta skärpan rätt, och det är inte så lätt att se på kamerornas skärmar om skärpan faktiskt sitter där den skall - en klar nackdel med kameror som saknar sökare ...

Canon EOS M3 med kitzoom

Samsung NX 5000 med kitzoom

Sony A5100 med kitzoom

Det var allt för denna gång. Ha det gött!

Bilderna finns i full storlek på min flickr.

Normalobjektiv med stabilisering - ska det verkligen vara nödvändigt? (Sony E 35 mm f/1.8 OSS)

Svaret på frågan i rubriken är naturligtvis nej! Vi behöver inte normalobjektiv med bildstabilisering, och vi behöver inte heller några andra objektiv med stabilisering - det gick alldeles utmärkt att göra skarpa och fina bilder innan Canon 1995 presenterade ett stabiliserat 70-300. Ska man vara riktigt noga så behöver vi nog inte kameror eller objektiv heller, eftersom det gick att måla och teckna innan det första fotografiet gjordes ;)

Lyktor. NEX-7 och Sony 35/1,8 OSS @ f/2,2, 1/200 sekund

Om jag nu utgår från att vi faktiskt behöver våra kameror, och jag är övertygad att många av oss här på FS skulle tycka livet blev tomt utan dem, så kan jag i stället gå vidare till det där med stabiliseringen. Canon och Nikon var de tillverkare som var tidigt ute med optiskt stabiliserade objektiv, och under lång tid var den gängse uppfattningen att stabilisering endast behövs för teleobjektiv (och det är onekligen med såna det gör mest nytta).

Minttabletter. Nex-7, Sony 35 mm f/1,8 OSS @f/2,8, 1/13 sekund. Notera gärna att den blå ljuspunkten inte är helt rund trots den stora bländaröppningen och att de sju lamellerna är rundade.

Den här uppfattningen ställdes lite på ända år 2004 då Minolta visade sin 7D - en DSLR med en sensor som motverkar skakoskärpa i stället för att hantera det i objektiven. Tekniken var inte alltid lika effektiv som optisk stabilisering i objektiven, men den har sedan dess utvecklats en hel del och har den stora fördelen att fungera med alla objektiv man monterar på kameran (med vissa begränsningar som jag inte tänker gå in på). Den mest avancerade tillämpningen av sensorskak just nu står nog Olympus för med en sensor som kan röra sig i princip åt alla håll.

Nony. NEX-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/2.2, 1/60 sekund

Jag är själv apdålig på att hålla kameran stadigt på alla möjliga slutartider, så det där med stabilisering var mycket välkommet för mig oavsett om det görs via en skakande sensor eller skakande linser i objektivet. I och med att Canon och Nikon plötsligt fick konkurrenter där i princip alla objektiv var stabiliserade var de förstås tvungna att införa sin optiska stabilisering i allt fler objektiv. Nu är det få objektiv från dessa tillverkare som inte finns i stabiliserad version (inklusive enkla kit- och telezoomar).

Rossi. Nex-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/2,2, 1/30 sekund

Den stora fördelen med Nikons och Canons optiska stabilisering jämfört med sensorskak var att också sökarbilden stabiliseras - något som är mycket trevligt med långa teleobjektiv. Det finns kikare med samma teknik, och de skulle knappats tillverkats om den tekniken inte gjorde nytta. Nu är dock en del systemkameror utrustade med elektronisk sökare, och då kan sökarbilden stabiliseras också i de kameror som har sensorskak. Detta är dock inte något som fungerar i alla kameror av en eller annan anledning.

En massa gamla tidningar. NEX-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/4, 1/160 sekund

Fortfarande är det så att de flesta objektiv med kort fast brännvid och hög ljusstyrka saknar stabilisering (när inte kameran stabiliserar alltså). Tillverkarna hävdar att det kan försämra bildkvaliteten och att det inte tillför så mycket nytta med kortare brännvidder (trots att de säljer massor av normal- eller vidvinkelzoomar som har stabilisering). Ett annat argument är att ljusstarka objektiv inte behöver stabilisering, eftersom man får kortare slutartider med stor bländaröppning, (fast Canons dyra och hyfsat ljusstarka 28/2,8 IS och 35/2 IS motsäger i viss mån detta).

No pressure! Nex-7 och Sony 35/1,8 OSS @ f/4, 1/160 sekund

Som en del av er redan vet använder jag sedan något år en Sony NEX-7 som min primära kamera. Jag har inte längre behov av den snabbhet och tillbehörsutbud som finns i tjockkameror, och har funnit att den här typen av kameror passar min nuvarande fotografering väl. Sony NEX har dock inte stabiliserad sensor, trots att Sony övertagit arvet från Minolta. Min kitzoom, och mitt porträttobjektiv (50/1,8 OSS) är stabiliserade, men det objektiv jag använt mest det senaste året är en Sigma 30 mm f/2,8. Den är inte stabiliserad, men är billig och har gett ett mycket bra bildresultat!

Vi och grannarna har onekligen olika smak vad gäller brevlådor - våran är den i mitten. NEX-7, Sony 35/1,8 @ f/1,8, 1/125 sekund.

Jag har missat en hel del bilder med Sigman för att jag är så dålig på att hålla stadigt, och eftersom Sony valde att satsa på design och tunnhet i sin NEX-serie fick inte sensorstabilisering plats. De kan förstås också ta extra betalt för stabiliserade objektiv, men jag tror huvudpoängen är att NEX-fattningen också används för video (och där är det optisk stabilisering som gäller än så länge för bästa resultat). Alltså blev jag klart intresserad när jag förra året läste att det skulle komma en 35/1,8 med stabilisering. Något längre brännvidd än min Sigma och tre gånger så dyr (Sigman motsvarar 45/4 på småbild och Sonyn blir 52/2,5 ungefär vad gäller skärpedjup och ljusinsläpp).

En gammal stol i min trädgård. NEX-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/1,8, 1/160 sekund

 Igår fick jag min Sony 35 mm i brevlådan (eftersom jag förstås inte kunde avhålla mig mer än några månader från att beställe en), och jag har som ni ser inte hunnit göra så många vettiga bilder med den. Det jag hittills konstaterat är att den har klart snabbare AF än Sigman, men den är lika trög i uppstart (fast det är nog snarare NEX-7:an). Den är också snabbare och säkrare på att sätta skärpan än min 50/1,8 OSS. Det som förvånade mig mest när jag öppnade kartongen var dock storleken - den är mycket mindre än jag trodde. Storleken är i princip densamma som den ljussvagare Sigman (utan motljusskydd på Sonyn då) - den väger något mer, men det ser jag snarast som en fördel.

Nony. NEX-7 och 35/1,8 @ f/2,2 på 1/100 sekund

 Är den bättre än Sigman då? Fan vet - jag har bara testat hemma än så länge, men stabiliseringen hjälper helt klart och den är skarp. Den högre ljusstyrkan gör att jag kan isolera motivet mer och jag tycker bakgrundsoskärpan är snygg. Den känns också bättre byggmässigt då det är mindre plast och den skramlar inte med kameran avstängd (fast det är inget fel när Sigman skramlar - den är skapt så).

Funkar på lite längre håll också. NEX-7 och 35/1,8 OSS @ f/5,6, 1/100 sekund

 Jag har inte testat hur distorsionen är ännu, och jag har inte använt några kameraprofiler i Lightroom när jag konverterat dessa bilder (för objektiven - jag har däremot använt en färgprofil jag gjort med qpcard). Jag lär återkomma med fler bilder, men jag måste nog säga att trots att jag var väldigt nöjd med Sigma 30/2,8 så blir det ännu bättre med denna :)

Hörn- och kantskärpa är inte perfekt, och den har en del purple fringe på full öppning med vissa motiv, men på det hela taget tycker jag den verkar bra. Det är ett dyrt normalobjektiv, men det är stabiliserat (vilket det är ganska ensamt om), och det går att göra snygga bilder med det :)

Fullstora bilder finns som vanligt på min flickr om ni vill pixelpeepa (fast flickr är lite stökigt nu för tiden).

Plastglugg för 1500:- bättre än Leica? (Sigma 30 mm f/2.8 EX på NEX-7)

I forumtrådar och blogginlägg pratas det mycket om vilken kamera man ska ha, och vilka objektiv som presterar bäst. Ska man ha en liten kamera med små fasta objektiv, eller ett monster med jättezoomar? Kan en förhållandevis billig spegellös systemkamera konkurrera med en digital M-Leica - i synnerhet om man förser den billigare kameran med ett plastobjektiv från Sigma som kostar 1500:-?

Sony NEX-7 med Sigma 30 mm f/2,8 monterat. Fotograferat med Nikon D3 och Nikkor 45 mm f/2,8P.

En del påstår att just kombinationen på bilden ovan faktiskt kan konkurrera med de riktigt dyra objektiven från Leica eller Zeiss. Både vad gäller skärpa och snygg oskärpa. Själv har jag inte använt såna dyrgripar annat än ytterst kortvarigt, men har i alla fall några första intryck av kombinationen. Några mätvärden tänker jag inte bistå med, så om ni vill ha såna får ni leta rätt på dem själva (finns massor på interwebben).

Jag kan ju börja med att säga att känslan i objektiv (eller kamera) förstås inte motsvarar handbyggda prylar från Tyskland, men det känns ändå inte smäckigt. Det jag mest har att invända mot vad gäller känslan i objektivet är att det känns och hörs att något rör sig i objektivet när man ruckar på kameran.

Sonen Oliver fotograferad med NEX-7 och Sigma 30 mm på full glugg (2,8).

Sigmaobjektivet är inte så särdeles ljusstarkt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på storlek, pris och prestanda. Det är mycket lättare att göra ett skarpt objektiv av den här typen med en lägre ljusstyrka än värstingarna i klassen. Det gör att det inte går att få extremt kort skärpedjup om man skulle vara lagd åt det hållet, men i och med att det är skarpt även på full öppning går det ändå att isolera motivet i viss mån och få snygg bakgrundsoskärpa.

Katten Nony fotograferad med NEX-7 och Sigma på f/4

Skärpemässigt är det här objektivet klart bättre än kitzoomen till NEX, även om jag tycker den är helt ok för de tillfällen när man bara vill ha ett objektiv med sig. Distorsionen är också mycket bättre, och det är ofta viktigare (även om det går att korrigera i efterbehandlingen).

Fönster med speglad fuling fotograferat med NEX-7 och Sigma på f/4

Bilden ovan är (som de andra bilderna) råkonverterad i Lightroom 4.1 med de objektivprofiler som finns där. En viss tunnformig distorsion har tagits bort, och det som kan synas vara distiorsion i högerkanten är nog snarare läkten som inte är helt rak ...

Nåt slags blomma fotograferat med NEX och Sigma 30 mm på f/5.

Färgåtergivningen i objektivet är enligt mig hyfsat neutral, men starka röda och gröna färger gör sig inte så bra i sRGB på bildskärm. I bilden ovan har jag dragit ner rätt mycket på färgerna för att de ska rymmas i sRGB. Jag vet inte exakt vad närgränsen på objektivet är, men det går att komma hyfsat nära för att fotografera mindre föremål.

Samma katt och pryttlar som tidigare, men här på full bländaröppning.

Det lilla jag hunnit testa objektivet hittills tyder på att det är mycket bra för sitt pris (helt klart tillräckligt bra för mina behov i alla fall). Det har varit lite svårt att få tag på, men nu verkar det som det börjat komma i lager hos en del handlare.

Det här objektivet hör till de minsta med autofokus som går att montera på en NEX, men det är inget pannkaksobjektiv. Det har heller ingen stabilisering, vilket i kombination med den modesta ljusstyrkan kan göra att man i dåligt ljus kan behöva gå upp på högre ISO-tal än önskat. Bildvinkeln på en NEX motsvarar 45 mm på småbild, vilket jag tycker är en ganska idealisk brännvid för många typer av motiv, och jämför man med ett Nikkor 45 mm monterat på min digitala småbildskamera så blir paketet ändå rätt smidigt :)

Nikon D3 med Nikkor 45 mm f/2,8 P - fotograferad med NEX-7 och Sigma 30 mm @ f/4

Jämfört med den ganska gamla 45:an som sitter på D3:an så är Sigmat bättre på nästan alla sätt rent tekniskt, men mycket fulare :)

Är det då bättre än Leicas fantastiska M-objektiv? Inte en aning, men det fungerar mycket bra för det jag kommer använda det till och kostar en spottstyver i jämförelse. Att äga en NEX utan att äga det här Sigmaobjektivet borde vara kriminellt, med tanke på det i övrigt ganska glesa utbudet av autofokusobjektiv till de kamerorna.

Alla bilder i inlägget finns i jätteformat på min flickr.

Spretig och planlös fotografi!

Torbjörn Olsson skrev ett inlägg om att hitta hem i sin fotografering, och visst kan det vara så att man för att få till bra bilder måste fundera på vad man egentligen vill fotografera och vad man är bra på. Jag är själv en ganska "spretig" fotograf som försöker fotografera det mesta, med mer eller mindre lyckat resultat.

Jag är nog lika intresserad av själva tekniken bakom fotograferandet som slutresultatet vad gäller mina egna bilder, och det kan säkert vara en av orsakerna till spretigheten. I och med att jag nyligen köpt en ny kamera har det kanske blivit mer planlöst fotograferande än vanligt, men framför allt mer fotograferande över huvud taget (som det ofta blir med nya prylar - åtminstone för mig).

I söndags fotograferade jag en massa snabba cyklister i centrala Uppsala. Jag är intresserad av cykling, och ville också testa om det går att fotografera dylikt med en liten NEX-7. Passade också på att prova ett par lånade Canonobjektiv på Sonykameran.

Det här var tredje varvet tror jag. De såg tröttare ut i slutet av de trettio varven ... NEX-7 med Canon FDn 200 mm f/4

Sportfoto är ganska roligt, och något jag tycker mig vara rätt bra på. Det är dock inte helt enkelt att ägna sig åt med den typ av utrustning jag nu föredrar (med så liten utrustning som möjligt).

Tisdagen ägnades fotografiskt åt att försöka få ihop tio bilder till aday.org - ett världsomspännande projekt där vem som helst kunde deltaga. Jag hade tänkt försöka ta lite bilder på jobbet, men det blev inte av (mina arbetskamrater är rätt less på mig och mina kameror ...).

I stället för att plåga mina kollegor gick jag en promenad på stan efter jobbet och gav mig på lite gatufoto. En genre jag gillar, men tycker är svår.

Mobilt café på gågatan i Uppsala med några olika generationer kunder. NEX-7 med 18-55 mm.

Jag knallade vidare till Uppsala Centralstation. Det kanske kan ses som lite lättköpt och klichéartat att ägna sig åt gatufoto på en tågstation, men där finns åtminstone mycket folk som inte har tid att bry sig om folk med kameror :)

I det här elaka ljuset blev det bäst att göra en svartvit bild. NEX-7 med 18-55 mm.

Tisdagskvällen var också årets premiär för veteranbilsträffen på Ulva Kvarn. Där brukar det finnas många intressanta människor och bilar. Den här gången blev det mest bilbilder för mig. Jag pratade med en del folk, men kom mig inte för att fotografera dem. Det är helt klart något jag måste lära mig att göra - be okända människor om att få ta en bild och inte bara smygfotografera.

En fin Saab, en fin bubbla och en rostig bubbla. NEX-7 med Nikkor 105 mm f/2.5

Bilar är något jag är intresserad av och gillar att fotografera. Jag har däremot vare sig tid, pengar eller kunskap att ägna mig åt att själv pyssla om gamla bilar så jag nöjer mig med att ha dem på bild :)

Idag var det mer prylnörderi än fotografering. Jag köpte en Sony 50 mm f/1.8 för att ha framför allt som porträttobjektiv, eller i allmänhet när jag vill ha något som är skarpare än kitzoomen. Det finns visserligen många bra manuella alternativ till NEX:en, men för ett sånt här objektiv vill jag gärna ha stabilisering för att kunna göra porträtt i dåligt ljus. Jag har dock ännu inte testat objektivet till just porträtt ... ;)

Börjar med lite smygfoto utanför stationen. Objektivet verkar hyfsat skarpt då det inte är några problem att se vem som skrivit boken hon läser om man pixelpeepar. NEX-7 med 50/1,8 @ f/2.5

Folk som pratar i telefon eller SMS:ar är kanske lite uttjatat vid det här laget. NEX-7 med 50/1,8 @ f/2,5

50 mm på en NEX är egentligen lite för långt för gatufoto i klassisk bemärkelse (men funkar rätt bra för smygfotografering). Jag åkte hem i stället för att se om jag hittade något kul att testa objektivet med där i stället.

Jag hittade min bil (vilket kanske inte var så konstigt eftersom jag just parkerat den). NEX-7 med 50/1,8 @ f/2

Det är inte alltid helt lätt att hitta intressanta motiv i sin hemmamiljö, kanske för att man sett dem för ofta. Djur kan förstås alltid vara kul att fotografera, och jag har sån tur att jag bor granne med ett stall. Om jag hade varit flugfotograf hade jag haft hur många motiv som helst att välja på en stor del av året.

En häst. Blev möjligen lite frontfokus här ... NEX-7 med 50/1,8 @ f/2

Vardagliga saker som väggar, gatubrunnar, rostiga burkar och annat kan vara roligt att fotografera. Jag gav mig på en gammal basketkorg som sitter hemma på gaveln och konstaterar så här i efterhand att den nog inte var så spännande.

Trist faluröd vägg med basketkorg. NEX-7 med 50/1,8 @ f/2,8

När jag tittade upp någon meter ovanför basketkorgen såg jag att vår yngste familjemedlem var synnerligen intresserad av vad jag pysslade med. Katten Nony är ett år gammal och har bott hos oss i en knapp vecka, och har ännu inte vågat sig utomhus (mest beroende på att våra gamla katter inte är så förtjusta i honom).

Fönsterkatt, ganska ordentligt upprätad i efterbehandlingen då jag stod ett par meter lägre än fönstret. NEX-7 med 50/1,8 @ f/5,6

Makrofotografering är ytterligare ett fotografiskt område jag kan tycka är lite kul. Inget av de objektiv jag har tillgängliga till NEX:en är dock gjorda för sådant, men jag testade i alla fall en närbild för att se hur oskärpan beter sig.

Vindruvor som inte ser helt aptitliga ut. NEX-7 med 50/1,8 @ f/5,6. I bakgrunden en produkt vi gör av med hiskeliga mängder av (framför allt sonen). Oskärpan funkar bra :)

Jag har som ni kanske anar inte riktigt bestämt mig för någon speciell motivtyp, men jag tycker det är roligt att fotografera och visa upp det jag gör. Någon gång emellanåt blir det bra bilder också, men jag vete tusan om det är det viktigaste ...

Jag fortsätter nog spreta på och plåta allt möjligt! :)

Ni som vill pixelpeepa hittar bilder i jättestort format här.

Canon FD-objektiv på Sony NEX

Jag har av mina snälla fotokamrater fått låna tre gamla Canon FD-objektiv som jag ska prova hur de fungerar på min NEX-7.

Canon FDn 24/1,4L, FDn 200/4 och 200/2,8

Objektiv för spegelreflexkameror är egentligen lite för stora och klumpiga för en så liten kamera som Sony NEX, men när det gäller teleobjektiv gör det inte så mycket.  En 24mm för SLR är däremot klart större än motsvarande för t.ex. Leica M (eller objektiv gjorda för spegellösingar).

NEX-7 med Canon FDn 24mm f/1,4. Kitzoomen är en klart mindre (och mycket lättare).

Just den 24:a jag fått låna är en klassiker bland pressfotografer. Den var vansinnigt dyr och vansinnigt ljusstark när den kom. På den tiden hade man ofta större nytta av en nytta av en ljusstark glugg än nu när sensorerna är många gånger ljuskänsligare än film. Då gjorde det inte så mycket att skärpan i hörn och kanter inte var i topp, och CA var det nog få pressfotografer som ens visste vad det var ...

Tyngden på 24/1,4 L gör mig egentligen inget, då NEX-7 är nästan lite för lätt för att hålla stadigt (fast lättvikten är förstås trevlig när man bär omkring på kameran).

En synnerligen välanvänd D3:a med tillhörande fotograf Agfors. NEX-7 med 24/1,4L på full glugg.

Tyvärr konstaterade jag att jag helt klart måste använda stativ eller ha bildstabilisering för att kunna använda 200 mm med bra resultat (skulle nog funka med enbensstativ). Det är inte något större fel på balansen med vare sig 2,8:an eller 4:an på NEX:en, men det lilla kamerahuset är svårt att hålla stadigt med den bildvinkeln. Det är lättare att hålla stadigt med den tyngre 2,8:an, men inte tillräckligt. Jag upplevde också att EVF:en i NEX-7 ställer till det lite då den inte riktigt hänger med i skaket.

Vikt- och utrymmesmässigt är 200/4 en trevlig kamrat till NEX:en dock.

Smygfotograferade grannens fönster med 200/4 på full öppning.

Jag har egentligen inte hunnit testa de här FD-objektiven tillräckligt för att dra några som helst slutsatser, men jag kan konstatera att alla tre dras med en purple fringing (eller möjligen CA - jag har svårt att skilja på dem ;) ).

De är inte heller lika skapa på full öppning som moderna objektiv om man pixelpeepar, men för normal betraktning tycker jag de verkar fullt användbara.

100% delförstoring av bilden ovan utan någon som helst skärpning.

De två manuella Nikonobjektiv jag hunnit testa (105/2,5 och 45/2,8P) har betett sig snällare än dessa Canonobjektiv på NEX - framför när det gäller fula lila kontraster.

Även om nu dessa Canongluggar inte är optimala så tycker jag 24:an och den ljussvagare 200:an är mycket trevliga objektiv, och jag kommer fortsätta testa dem ett tag för att se hur de beter sig efter lite tillvänjning. 200/2,8 är inte heller dum, men på en NEX skulle den må bäst av att ha stativfäste så att jag kan använda enbensstativ med den. Den är lite för framtung.

En Canon 24/1,4 med Sonybakstycke

Den som hittills verkar mest användbar är (förstås) 24:an med sin höga ljusstyrka. Även om den inte är jätteskarp och så på full öppning så ger det synnerligen korta skärpedjupet en del möjligheter man inte får med "vanliga" objektiv. Den jag lånat är dock tyvärr inte till salu, och de brukar dessutom kosta en hel del begagnat. Nu finns det i och för sig en Zeiss 24/1,8 som är gjord för NEX, är mindre och har autofokus, så det är nog en sån man kanske ska sikta in sig på - den är förstås också allt annat än gratis dessvärre ...

Jag återkommer förhoppningsvis med lite roligare bilder från mina tester av de här fina objektiven :)