Ljusstark vidvinkel med extrem närgräns - vad skall det vara bra för? (Fujinon XF 16mm f/1.4)

Jag började fotografera på allvar någon gång på 70-talet då jag fick låna farsans OM-2. På den tiden använde vi amatörfotografer oftast 50 mm till det mesta, och ibland en 135:a för porträtt. För vidvinkel var nog 28 mm klart vanligast - vidare än så var extremt.

X-Pro 2 med Fujinon 16 mm f/1.4 fotograferad med en telefon

I mitten av 80-talet började jag jobba som pressfotograf, och då fick jag lära mig att 35mm var det som gällde som normal. Som porträttobjektiv användes 85, 105 eller 135 mm, men det var fortfarande ovanligt med extrema vidvinklar. Vi hade en Leica med 21 mm, men den användes sällan. Ett objektiv med motsvarande 24 mm brännvid och största bländare f/2  som dessutom var skarpt var på den tiden helt otänkbart.

I dagarna kompletterade jag min utrustning med Fujis 16mm f/1,4, och det är precis det jag önskat (och gärna skulle haft då när jag jobbade som fotograf). Jag är så pass konservativ att jag sällan vill ha eller känner behov av vidare vidvinkel än så (testade Nikons 14-24 ett tag, men behövde det inte).

Östra Ågatan med Fujinon XF 16/1,4 @ f/5,6

Nu har jag objektiv med brännvidderna 16, 23 och 56 mm vilket motsvarar 24, 35 och 85 på småbild, och det täcker nästan allt jag fotograferar. Det roligaste med nytillskottet 16mm är ljusstyrkan och närgränsen som gör det möjligt att göra bilder som inte var möjliga tidigare.

Testbild för att få till rätt färger och vitbalans med 16mm @ f/2.5

Objektivet är vädertätat och fokuserar snabbt med AF, och det är också mycket lätt att sätta i manuellt läge genom att dra fokusringen bakåt - något som är nödvändigt för att använda den absoluta närgränsen som ligger på 15 cm eller så.

XF 16mm f/1.4 @ f/1.4 - den lilla bilen är ungefär tre centimeter lång

Skärpedjupet på full glugg på så korta avstånd blir förstås snudd på obefintligt, så nedbländning är att rekommendera ...

XF 16mm f/1.4 @ f/8

Både på full öppning och nedbländat tycker jag objektivet har ett snyggt skärpesläpp för att vara en vidvinkel, och skärpan är det heller inga fel på (även om kanter och hörn inte är knivskarpa på f/1,4).

f/2.2

Jag har tyvärr ännu inte haft möjlighet att ge mig ut på byn för att gatufotografera med det här objektivet, men konstaterar att det är en synnerligen lyckad konstruktion jag kommer ha mycket nöje av. I kombination med mitt 23/2 och 56/1,2 täcker jag 99% av mina behov, och jag saknar inte större sensor alls. Det närmaste skulle vara någon Sony A7-variant med motsvarande brännvidder, men det skulle bli större, tyngre och rejält mycket dyrare (och Sonys APS-kameror är bara att glömma)

Jag vet inte vad Caranuba är, men det luktade gott :)

Min slutsats i det här inlägget är att det spelar inte någon roll vad Sonytalibanerna skriver i forumet; Fuji må använda någon generation äldre sensor i sina kameror än vad Sony gör i sina småbildskameror, men det blir tillräckligt bra bilder för mig med den mindre sensorn. Dessutom får jag nya funktioner i kameran med nästan varje FW-uppdatering, vilket kräver kamerabyte om man kör Sony (som jag gjorde tidigare).

Och för att svara på rubriken; till allt möjligt skoj som inte var möjligt tidigare :)

Ha en fortsatt trevlig helg, och håll händerna ovanför täcket!

Testade mitt nya Tamron SP 90MM F/2.8 Di VC USD 1:1 Macro

För ett tag sedan vann jag en fototävling där första pris var objektivet i rubriken. Idag har jag äntligen fått ur tummen och testat att använda det för makrobilder också :)

På min Sony A6000 monterat med Novoflexadapter (för Nikon) blir det förstås vare sig autofokus eller stabilisering, men för makrofoto fungerar det bra ändå tycker jag ...

Ok, sista bilden är inte makro. Jag hörde musik från soldattorpet jag bor granne med och gick dit för att se vad det var. Det visade sig vara tre musikanter som repade inför ett bröllop som ska hållas där - mysigt!

Ha en fortsatt trevlig helg!

Att kyssa en groda ...

... sägs kunna leda till att grodan i fråga förvandlas till en prins. Den här bilden tog jag för hyfsat exakt tio år sedan (klockan 21:45 den 2 maj 2006), och det är förstås en padda och ingen groda. Men så blev Chris O'Neill heller inte något annat än Herr Christopher O'Neill och det tog hela fem år till innan det blev officiellt att de var ett par ;)

Ha det gott!

Lek med bubblor

Jag har sett att en del har roat sig med frostiga såpbubblor när det varit riktigt kallt. Nu är det inte längre så kallt, och jag är för lat för att hålla på ute i kylan ändå, så jag roade mig med andra bubblor hemma i vardagsrummet i stället :)

Fotograferat med Sony A6000 och Nikkor 40mm f/2.8G DX Macro

Ha det gott!