En återuppväckt plåtslagare
Generationsfoto
Det är viktigt att dokumentera olika generationer har jag hört, så jag passade på att fotografera Farfar Taunus och vår Mondo ikväll på Ulva Kvarn :)
Fords modellserie Taunus var långlivad - från 1939 till 1982, och genomgick åtskilliga förändringar under den tiden. Modellen ersattes sedan av Ford Sierra, som sågs som oerhört futuristisk i designen (idag är det inte många som höjer över ögonbrynen när de ser en av de få som finns kvar på vägarna).
Ford Taunus 17m av 1964 års modell
Sierran fanns som modell mellan 1982 och 1993 och förändrades inte så vansinnigt mycket under den tiden. 1993 ersattes Sierra av Mondeo, som (med rätta) ansågs vara en ganska tråkig och anonym bil. Mondeo lever kvar än idag, och har (som alla andra bilar) vuxit ordentligt i storlek (och är nu Fords största Europamodell efter att Scorpio tagits bort).
Ford Mondeo Titanium Business 2017
Vår (hustuns om man ska vara noga) Mondeo tycker jag är riktigt snygg, och även om den inte är jättespännande att köra har den alla tänkbara bekvämligheter, vilket åtminstone jag tycker är en trevlig egenskap hos en bil. Vill man ha det skoj är det två hjul som gäller ;)
Bilderna är tagna med Fuji X-Pro 2 och Fujinon 23mm f/2 WR
Ha det gott!
Ny teknik och automatik - det är fina grejer det!
Nu vet jag att det finns nostalgiker som inte håller med mig, utan tycker allt ska vara som det var förr. Att det på något sätt skulle vara mer känsla bara för att man gör något själv, och så kan det kanske i viss mån vara. Jag omfamnar dock nästan all ny teknik med öppna armar, och tar gärna hjälp av automatik som ofta är bättre än jag själv på många saker.
Ford Mondeo, Fujifilm X-Pro 2, Fujinon XF 56 mm f/1.2 @ f/1.6
Just det här inlägget handlar dock inte om kameror, men diskussionen är densamma i bilvärlden. Vår nya bil är förvisso utrustad med ett okänt antal kameror som tar hand om automatik och säkerhet, men de är ju inte avsedda för fotografering.
Hustrun behövde en ny tjänstebil, och denna gång föll valet på en Ford Mondeo (i konkurrens med snikmodeller från Volvo, BMW och Mercedes) - det var helt enkelt mest bil för den budget vi hade att röra oss med. Bilen har all tänkbar automatik (utom det kanske mest uppenbara - automatlåda) som hjälper till att hålla avstånd till andra bilar, ser till att man håller sig innanför linjerna, öppnar och stänger bakluckan och bromsar själv om man försöker köra på något (och en massa annat). Det mesta är till för säkerhet, men mycket handlar också om bekvämlighet, och det är inget fel att få vara lite bekväm emellanåt. Vill jag ha det obekvämt kör jag motorcykel :)
Svista Värdshus, X-Pro 2, Fujinon 23 mm f/2 @ f/5.6
Jag tycker det finns mycket charm och nöje i att nyttja både gamla bilar och gamla kameror, men för dagligt bruk föredrar jag moderna prylar i nästan alla sammanhang. I fallet med bilen är det också så att en del av hanteringen skulle bli besvärlig utan de tekniska hjälpmedlen. Det är nästan omöjligt att se var bilen börjar och slutar från förarplats (och bakåt ser man över huvud taget rätt lite p.g.a. bilens form och de nästan svarta rutorna). Parkeringssensorer och backkamera är synnerligen trevligt att ha då, liksom den automatiska parkeringsassistenten.
Bilen kan själv! Filmat med LG G5
Det känns väldigt läskigt att släppa ratten och låta bilen styra, men det fungerar :)
Det var allt jag hade att svamla om idag. Ha det gott allihopa!