En telefon som tror den är en Leica, ett objektiv som är nästan löjligt bra för sitt pris och en första fotofika!

Vi som gillar att prata fotoprylar i forumtrådarna får ofta höra hur viktigt det är att lägga en hel hög med pengar på bra prylar om vi ska kunna göra tekniskt bra bilder, och det stämmer förstås i viss mån. Jag är dock inte så övertygad om att vi måste lägga pengar som motsvarar en bättre begagnad bil för att få bra bildresultat, ävne om det också har sin charm!

Den första prylen jag vill använda som bevis i det för en del säkerligen helt befängda påståendet är Panasonics mojäng som inte vet om den är en telefon eller en kamera - CM1. Den är större och framför allt tjockare än många vanliga smartfoner, men det beror på att den har en s.k. entumssensor (alltså samma storlek som i exempelvis Sony RX100 eller Nikon 1). Med det i beaktande får man nog se det som ett tekniskt underverk att den inte är tjockare och större ...

CM1 beter sig som vilken Androidtelefon som helst tills man trycker (eller snarare drar) i kameraknappen, vilket resulterar i att man får upp ett gränssnitt som påminner om de flesta avancerade kompaktkamerorna. Det går att justera alla tänkbara parametrar, och i och med att sensorn är så pass stor gör också bländaröppningen skillnad (de flesta mobilkameror är låsta på f/2 eller f/2,8 och har ett skärpedjup härifrån till evigheten). Detta korta skärpedjup kan man utnyttja för att ta en bild på en annan pryl jag tycker är mycket prisvärd just nu:

Vän av ordning kanske noterar en lätt bananform på objektivet, men det beror alltså på att jag inte korrigerat bilden från CM1 alls vad gäller distorsion. Jag använde råformat, men kör man jpg görs sådant automagiskt.

Detta objektiv från Samyang kostar som billigast cirka 4600:- i Sverige (har gått att köpa ännu billigare när Cyberphoto har kampanj), och enligt många ska det vara nästan lika skarpt som Zeiss motsvarigheter som kostar många gånger mer.

Det klarar uppenbarligen att återge en lada på hyfsat långt avstånd skarpt (alla bilder med Samyangen är tagna med full glugg f/2).

Funkar bra också på nära håll, fast här märks avsaknaden av stabilisering i min A6000 rätt tydligt i sökaren. Det här objektivet är nog roligast med A7 II som har sensorstabilisering.

Jag mötte sonen på hemväg, och tvingade honom att stanna för en bild. Om vi bortser från minspel och dylikt tycker jag det här är ett bra exempel på när en 135:a och APS.C kan vara kul att kombinera :)

Närgränsen på objektivet är också riktigt bra (jag är inte i närheten av den med den här bilden, men tycker det är ett bra exempel på att det fungerar för blomjävlar).

Både fokusring och bländarring är rätt tröga jämfört med de gamla slitna manuella objektiv jag kört tidigare, men resultatet är rätt så bra tycker jag för priset. Man kan förstås köpa en Zeiss Otus om man är riktigt kinkig, men bättre objektiv än detta för pengarna tror jag är svårt att få ...

Mer detaljerad läsning kring Panasonic CM1 och de tre spegellösa kommer dels i bloggen och dels i FS Magasin!

Avslutar med ett par bilder från dagens fotofika i Stockholm (mitt första med det här gänget gubbar). Fotograferat med CM1:

Det där att pilla in en sensor som är lika stor som i Nikon 1 eller Sony RX100 i en telefon fungerar uppenbarligen, även om man får nöja sig med ett 10 mm fast objektiv (motsvarar 28 mm på småbild) ...

Ha det!

Skumma bilder, kaffe och kameror

Idag var det som sig bör Dagnyfika på Fågelsången i Uppsala. Som alltid var det mycket prat om allt och inget och kameror i synnerhet - idag med lite extra prylfokus eftersom FS-medarbetaren Martin Agfors deltog och hade med sig några kompaktkameror i den lite högre prisklassen att klämma och känna på.

Jag och Martin hade planerat att fotopromenera lite efter fikat, men vädret var inte direkt inbjudande, så de enda utomhusbilder jag tog var de jag tog på vägen från parkeringen till konditoriet (och hade jag tänkt på att det var helgdag hade jag inte behövt parkera så långt bort och då hade det inte blivit några bilder alls ...).

Fyrisån

En skum bild (särskrivning?)

Kungen

Konditori Fågelsången

Anna

Bengt (och Bert-Ola i bakgrunden)

J-O är konfunderad över Panasonic GM-5

Ewa och J-O

Bengt och Rauni

Canon G7X, Sony RX100 Mk III, Panasonic LX100

Olympus OM-D E-M1 och Panasonic GM-5 (fast det är något som inte stämmer här)

Claes med Panasonic LX100

Martin Stenlund med sin Ricoh

Martin Agfors med någon av alla kameror

Den kamera jag gillade bäst av de tre kompaktkameror Martin hade med sig var Panasonic LX100. Den har hyfsat stor sensor och ett mycket trevligt handhavande kombinerat med ett ljusstarkt objektiv och fullt användbar EVF. Största nackdelen med den var att den hade en del uppenbara problem att sätta skärpan i besvärligt ljus (i synnerhet motljus). Sony RX100 Mk III är också trevlig, men har inte lika bra kontroller och grepp (den är ju mindre) och den uppfällbara sökaren är lite småbökig att använda i praktiken. Canon G7X har ingen sökare alls vilket gör att den för mig är helt ointressant.

I övrigt var Panasonics nya GM-5 en imponerande bekantskap. Den är lika liten som en RX100 III (fast lite tjockare med kitzoomen), men har ändå större sensor och är en riktig systemkamera med EVF (om än liten sådan). Den kändes också väldigt snabb i hantering och fokusering, men det lilla formatet gör förstås att den saknar många fysiska kontroller så mycket måste göras i menyerna.

Som vanligt var det ett mycket trevligt fika med kända och okända ansikten - tack för sällskapet :)