En återuppväckt plåtslagare
New York 2007 och vikten av att lagra sina original på rätt sätt!
I forum och bloggar står det klart att många (med viss rätt) oroar sig för hur de ska lagra sina digitala bilder, så att de ska gå att använda i framtiden. Gör man rätt, och alltså har ordentlig backup och då och då överför sina bilder till nya lagringsmedia anser jag att det inte är några som helst problem, och dessutom tappar bilderna inte i kvalitet med tiden (ettor och nollor förblir desamma oavsett hur länge de lagras).
När det gäller fotografering med film är situationen annorlunda. Jag har suttit några dagar med en lånad filmskanner, och konstaterar att trots att mina negativ lagrats efterkonstens alla regler i filmfickor och förvarats mörkt så är det inte alltid så lätt att få ett bra resultat. Genom åren lyckas negativen bli dammiga, och en del skräp fastnar i dem och är nästan omöjligt att bli av med.
De bilder jag visar i det här blogginlägget står det tvyärr ännu värre till med. De har visserligen lagrats mörkt, men hoprullade i filmburkar i åtta år. För att över huvud taget kunna skanna dem var jag tvungen att skölja om och hängtorka rullarna (annars krullade de bara ihop sig). Negativen ser förskräckliga ut, och det går inte att göra så mycket åt det. Inte ens timmar i Photoshop kan få bort allt skräp. Negativen är yngre än många av mina digitala bilder, men de senare ser identiska ut som när jag först lade in dem i datorn (med skillnaden att jag nu är bättre på bildbehandling och programmen har blivit bättre, så slutresultatet blir oftast också bättre).
Min slutsats är att om man nu ska roa sig med att fotografera med film lönar det sig att dels lagra filmen rätt, men också att faktiskt skanna in den medans den är färsk och oförstörd :)
Ha en fortsatt trevlig helg!