Iskallt i Gnestatrakten!

De flesta företag har konferenser då och då, och företaget jag arbetar för skiljer sig inte från andra i det avseendet. I årets vinterkonferens skulle kollegor från kontoren i Uppsala, Stockholm och Linköping deltaga, och då är det lämpligt att hålla konferensen någonstans mitt emellan alla kontor (och det är inte direkt ont om konferensanläggningar i de trakterna).

Utegrillade hamburgare till Lunch - finfina grejjer!

Efter att hämtat upp två kollegor (varav en var synnerligen ovaken när jag bankade på dörren), gick färden söderut mot Gnesta och Södertuna Slott. Färden gick inte helt problemfritt då trafiken behagade gå ytterst långsamt från Stora Wäsby till Essingeleden, så vi blev rätt ordentligt försenade ...

Alla stilar fungerar ... (mer eller mindre)

I och med vår lilla försening blev vårt förmiddagspass i konferenslokalen inte så långt, och det var snart dags för lunch och den obligatoriska aktiviteten. Vid det laget hade solen kommit upp så pass långt att det faktiskt var en relativt anständig temperatur ute, och jag slapp använda tjockhandskarna som gör det nästan omöjligt att fotografera med den lille Nexen.

När jag plockade upp kameran ur väskan konstaterade jag att jag missat att stänga av den, så batteriet var urladdat och minneskortet satt kvar i kortläsaren i datorn. Tur att jag gjort det förr och sedan dess sett till att ha med mig extrakort, batteri och laddare ...

Tror det blev ett litet missförstånd över vad aktiviteten gick ut på ...

Som ni ser på bilderna var aktiviteten långfärdsskridskoåkning och nästan alla som var med deltog (med varierande framgång), och verkade nöjda efteråt. En del såg riktigt duktiga ut trots att de inte stått på skridskor på många många år. Själv nöjde jag mig med att stampa ner dubbarna ordentligt i isen och fotograferade i stället :)

Livbojen behövdes inte!

Alla kollegor lyckades ta sig runt den plogade banan på dryga sex kilometer (en del av dem flera gånger) utan skador, vilket väl får anses som en lyckad aktivitet. Det är inte helt ovanligt att folk gör sig illa under företagsjippon ;)

Trötta, men glada!

Efter skridskoåkningen var det fria aktiviteter. En del valde att ta en tupplur, andra bänkade sig i de bekväma skinnsofforna med något gott att dricka. Jag kollade runt lite i omgivningarna innan jag också hamnade i soffan med en kopp kaffe i väntan på att det skulle bli lite mörkare.

Slottet från baksidan, och husen vi bodde i

Så småning mörknade det förstås, och jag klädde på mig allt jag hade och gav mig ut i kylan för ett par nattbilder med kameran på stativet.

En pampig framsida av slottet och en ful(l) måne

Allt jag hade visade sig inte räcka så himla långt i den kylan som rådde, men jag tog i alla fall ett varv runt slottet och tog några bilder. Det blev kanske inte jätteroliga bilder, men slottet är fint :)

Baksidan är lika fin den, och här slapp jag måneländet!

När jag gått runt lite och var på väg in hörde jag glada röster bakom ett hörn, och där hittade jag ett helt knippe glada kollegor i en badtunna som troligen inte var avsedd för fullt så många som de lyckats klämma ner i den ...

Man behöver inte pixla bilder för att anonymisera folk - lång slutartid går också bra!

Det såg så varmt och skönt ut så jag blev ännu mer frusen och gick in för att byta om inför middagen (som var mycket god) och lägga av mig kameran. Efter den tidiga morgonen blev det också en tidig kväll, då jag planerat att ta mig ur sängen för att fotografera mera.

Gnesta

Dessvärre fastnade jag i en bok, så jag somnade inte så tidigt som jag tänkt, och vaknade några gånger under natten av att jag sparkat av mig täcket i bastuvärmen i rummet. Detta resulterade förstås i att det blev för kallt, så täcket måste på igen. Det bidde alltså inga tidiga morgonbilder ...

Många kyliga promenader mellan konferens- och fikalokalen blev det ...

På det hela taget var det en mycket trevlig konferens och dito anläggning. Lokalerna var bra, maten var bra, aktiviteten uppskattades och vi fick faktiskt en hel del uträttat. När det var dags att åka hem till Uppsala valde vi att inte göra om misstaget att åka via Stockholm utan tog i stället vägen över Strängnäs - det tog inte mer än en och en halv timme trots att det är en del mindre vägar.

Enligt skylten en av Södermanlands äldsta ekar (utanför slottet)

Tack för titten (om ni stått ut så här långt)!