Hejdå 2013 - del 1

Det här är kanske inte de absolut bästa bilderna jag tog under 2013, men jag valde ut en bild för varje månad och då blev det så här.

Januari - Uppsala Domkyrka

Januari var en kall och snörik månad, och bilden tog jag en kväll efter jobbet då det blåste kraftigt och himlen var upplyst  på ett snyggt sätt. Med lång slutartid blev det en fin effekt tycker jag.

Februari - Domkyrkan i Linköping

Också februari var kallt och snöigt, och jag besökte vårt kontor i Linköping. Bilden tog jag från balkongen på Frimurarehotellet där jag bodde (kan rekommenderas).

Mars - Ny spis och tillhörande kokkärl

Mars var en månad då fotograferingen nästan helt låg nere. Den mest spännande bilden jag hittade var av den nya spisen vi blev tvungna att köpa då den gamla lade av. I och med byte till induktionshäll blev det till att köpa en massa nya kastruller och sånt också, då de gamla inte fungerade ...

April - Massor av vatten i Fyrisån

I april smälte äntligen all snö, vilket resulterade i att Fyrisån svämmade över på sina håll. Här ser det mer ut som en flod än en å tycker jag :)

Maj - Skandis GP i Uppsala

I maj var cykeleliten som vanligt på plats i Uppsala och cyklade varv efter varv uppför både Slotts- och Carolinabacken. Jag valde att här visa en bild med lång slutartid och lite filmeffekt (från Nik color efex).

Juni - Besök i Arlandatornet

Den fantastiska sommaren kom igång ordentligt i juni, och i slutet av månaden bjöd Otten in lite folk på studiebesök. Mycket spännande och intressant, och något jag gärna gör om :)

Det var det första halvåret. Andra halvan får ni se i morgon!

Ha det!

En jävla massa glada bananer!

De här knasbollarna härjade utanför vårat kontor idag, och när de upptäckte att jag fotograferade dem blev de ännu knasigare och började vråla ramsor och dylikt (antagligen i tron att jag filmade, vilket jag av princip aldrig gör).

Det där med att vara en fluga på väggen misslyckades jag rätt kapitalt med här, eftersom alla upptäckte mig och står och vinkar ...

Bilden bör beskådas i stort format genom att klicka på den :)

Som bonus får ni en bild av Sonen i en av sina ergonomiska spelställningar ...

Ha det gott!

Vem f-n plåtar tegelväggar? Jag (med en Sony A7r) :)

Jag återkommer till tegelväggarna, men börjar med en fikarapport! En varning om att det kommer bli många bilder och mycket tekniknörderi är kanske på sin plats. Glöm inte att klicka på bilderna för att se dem i större format ...

Idag var det Dagnyfika på Konditori Fågelsången som sig bör (eftersom det är första lördagen i månaden). Den här gången lyckades jag masa mig ur sängen och hinna dit nästan i tid (kom åtminstone före ztenlund), och lyckades dessutom lura med mig den minst lika morgontrötte Martin Agfors :)

Affe med flera. A7r och Zeiss 35/2,8

Martin är en trevlig man och han gillar att prata foto, så han passar förstås utmärkt på DAGNYS - det var dock inte för att han är trevlig jag släpade med honom, utan det var hans prylar jag ville åt (eller snarare låneprylar som han ska skriva om i tidningen M3).

Panasonic Lumix GM1 jämfört med Sony RX100 II. Fotograferat med A7r och Zeiss 35/2,8

En av kamerorna Martin hade med sig var Panasonics senaste underverk GM1. En kamera som innehåller samma teknik som GX7 i ett skal mindre än min lilla RX100 II - en synnerligen imponerande bedrift, och här har de verkligen visat hur man kan utnyttja den lilla M4/3-sensorn på ett riktigt bra sätt. Det lilla formatet har förstås vissa ergonomiska nackdelar, men det är en mysig liten systemkamera. Förmodligen kommer den också att vara billigare än RX100 II när den väl säljs i butik, men den blir förstås lite tjockare med objektivet så den är inte lika fickvänlig.

Sony A7r med Zeiss 35/2,8, fotograferad med RX100 II

Kameran jag främst var ute efter var förstås inte Panasonicen dock, utan den i bilden ovanför - Sony A7r. Det här är en kamera som enligt specifikationerna och det jag hittills läst om den skulle passa min typ av fotografering klockrent, så jag var mycket nyfiken på att testa om det var så i praktiken också. Det var också kul att se att den inte är i närheten av lika ful i verkligheten som när man ser den på bild (fast vacker är den inte).

Ewa och Claes konstaterar att jag inte är ensam om att göra knasiga självporträtt (här är det ztenlund som gjort sig vacker). A7r och Zeiss 35/2,8

Sony A7r är ingen pytteliten kamera, men den är mycket mindre än alla andra digitala kameror med lika stor sensor. Den är inte särskilt mycket större än min NEX-7, bortsett från sökarpuckeln (som jag tycker gärna kunde fått sitta i vänsterkanten av kameran, men då hade den blivit riktigt jäkla ful).

NEX-7 jämfört med A7r. Fotograferat med RX100 II

En viktig detalj med A7r är att Sony gjort sig av med det förskräckliga menysystemet från NEX, och i stället kör med samma typ av menyer som RX- och SLT-kamerorna. Det underlättar hanteringen enormt, liksom möjligheten att anpassa funktionen för många av knapparna.

Tyvärr finns (förstås) också vissa egenheter med kameran. Den har kvar rester av det s.k. Tri-Navi som jag inte är särskilt förtjust i, men jag vet att en del gillar det. Det är t.ex. mycket lätt att råka ändra ISO-inställningen av misstag (vilket somliga framhäver som en fördel), men jag tror det går att konfigurera bort.

Systemkameror kan se väldigt olika ut. Plåtat med RX100 II

Det känns också som att form fått gå före funktion i vissa avseenden. Avtryckaren sitter inte på greppet där man förväntar sig att den ska vara (och där den skulle vara lättare att använda), utan på ovansidan av kameran. De främre och bakre inmatningsrattarna var inte heller helt lätta att komma åt naturligt för mina händer, men mycket av detta tror jag man kan vänja sig vid.

Funktionen för att zooma i tagna bilder är synnerligen märklig, och görs med två olika knappar som inte direkt hänger ihop, men det går också att leva med.

En förskräcklig bild, men det kan nog varken fotograf (Martin Agfors) eller kamera (A7r och Zeiss 35/2,8) lastas för. Skarp så det förslår är den i alla fall :)

Sony har på senare tid börjat leverera kameror utan en lös laddare, och har tänkt sig att batteriet ska laddas sittandes i kameran via en USB-kabel. Det började i RX-kamerorna, och är likadant med A7r. Det finns förstås poänger med detta då kameran använder en standarkabel som ofta finns tillgänglig. För en kamera av den här typen tror jag de flesta vill ha extrabatterier, och då måste man köpa en lös laddare (om man inte redan har en till NEX - det är samma batteri).

Ewa och Affe. A7r och Zeiss 35/2,8

När jag började fotografera med kameran under fikat var batteriet fulladdat, och några timmar och cirka 150 bilder senare var det nästan helt tomt. Jag tar för det mesta inte så många bilder varje dag, men till den här kameran vill man definitivt ha med sig en batterireserv.

Till skillnad från min NEX-7 (och också A7 utan "r") saknar den här kameran elektronisk förstaridå, så den är ganska högljudd. Inte värre än de flesta DSLR-kameror eller så, men den låter klart mer än NEX (eller Lumix GM1). Om det är ett problem eller inte beror förstås på vad man fotograferar :)

Nu har jag gnällt en del på den här kameran, men jag hoppas att ni inte tror att det här är en sågning eller nåt - A7r har definitiv en hel del klara poänger (för fotografer som jag).

Ztenlund fotograferad med A7r och Lensbaby Composer Pro

En av de största poängerna med Sonys FE-fattning är det mycket korta registeravståndet som gör det möjligt att montera i stort sett vilket objektiv som helst med hjälp av adaptrar. Den elektroniska sökaren (som är den bästa jag hittills testat) och s.k. peaking (där det som är skarpt markeras med valbar färg) gör att manuell fokusering blir mycket enkelt och snabbt. Just Lensbaby som jag använt i bilden av Martin ovan kanske dock inte gör kameran full rättvisa ;)

Domkyrkan med A7r och Zeiss 35/2,8 (det var inte den här tegelväggen jag menade)

Sensorn i A7r är förmodligen byggd på samma grund som den som sitter i D800(E), och har 36 miljoner pixlar och ett mycket bra dynamiskt omfång. Den saknar AA-filter vilket gör att bilderna upplevs skarpare, men i teorin kan orsaka problem med s.k. moiréeffekt där fina detaljer kan se knasiga ut.

Rulltrappan i Uppsala Konsert och Kongress. A7r och Zeiss 35/2,8

Rulltrappan i bilden ovan är ett motiv som brukar kunna ställa till det vad gäller just moiré, men jag tycker inte det verkar vara något problem med A7r (utom möjligen lite längst upp och på väggen till vänster). Se gärna bilden i full storlek på min flickr om ni vill avgöra själva.

UKK med A7r och Zeiss 35/2,8

Den här sensorn har visat sig fungera mycket bra i Nikon D800(E), och det verkar vara likadant i A7r. Jag testade den inte på höga iso, utan var mer intresserad av upplösning och detaljer, så jag körde med stativ och självutlösare för att få bästa förutsättningar.

Stora Torget, A7r och Zeiss 35/2,8

Jag föredrar att fotografera i råformat och framkallar bilderna i Lightroom 5, men det programmet har ännu inte stöd för filerna från A7r, så jag körde RAW+jpg och det är jpg-filerna jag publicerar här (kommer uppdaterad blogg senare när LR kan hantera filerna). Kameran visar vissa tendenser till att ibland underexponera när man som jag körde med bländarautomatik, och då hade det kunnat vara trevligt med råfiler då kompensering i jpg aldrig blir lika bra. I det här fallet tycker jag dock det gick riktigt bra ändå.

Upplandsmuseet, A7r och Zeiss 35/2,8

Jag blev inte riktigt vän med autofokusen i kameran, men den kändes generellt snabb och hittar oftast rätt när ansiktsigenkänning är aktiverat (den ska tydligen prioritera ögon, men det var inget jag kollade närmare). Tack vare möjligheten att manuellt justera fokus (kallas DMF i Sonyvärlden) och den utmärkta peakingfunktionen blev de flesta bilderna skarpa :)

Martin riggar produktfoto :) (fotograferad med RX100 II)

Vad är målgruppen för den här kameran då? Ja, det är garanterat inte sport- och actionfotografer i första hand. Med följande fokus och serietagning klarar den hela 1,5 bilder per sekund, men det går förstås att fotografera snabba motiv ändå om man har bra tajming och inte behöver jättemånga bilder att välja mellan :)

Stationsgallerian, A7r och Zeiss 35/2,8

Gatufotografer kan nog uppskatta den här kameran. Autofokusen är tillräckligt snabb, och möjligheterna till manuell fokusering utmärkta. Diversefotografer som jag är en solklar målgrupp - jag vill ha hög bildkvalitet, men jag har inte så bråttom vad gäller hantering. Porträtt och studio tror jag också fungerar klockrent med A7r (gäller bara att ha koll på ljussättning och sånt för att slippa moiré i textiler).

Östra station, A7r och Zeiss 35/2,8

Kvälls- och nattbilder är något jag också tycker den här kameran verkar hantera på ett föredömligt sätt. När jag fotograferar sånt här med andra kameror vill jag hemskt gärna ha råformat för att kunna dra i spakarna, men jpg-motorn i A7r har gjort ett riktigt bra jobb.

En gammal vacker PV utanför stationshuset som blivit riktigt mysigt efter renovering. A7r och Zeiss 35/2,8

I Sonyforumet har jag blivit kallad Sonymotståndare - antagligen för att jag ibland är "för" negativ mot mina Sonykameror, och den kritik jag framfört i det här inlägget mot A7r kanske spär på den uppfattningen hos vissa. Jag är dock inte "motståndare" till någon kameratillverkare, men om jag irriterar mig på egenheter hos kameror drar jag mig inte för att skriva det.

Näckens Polska av Bror Hjort, fotograferad med A7r och Zeiss 35/2,8

Efter dagens korta test tycker jag dock att fördelarna med A7r vida överstiger nackdelarna, och det är inte särskilt otroligt att jag kommer att införskaffa en dylik i framtiden. Det skulle vara kul att testa den lite mer först, för t.ex. porträtt och dylikt (inte minst självporträtt som är något av en personlig favorit), och inte minst de förhatliga kattiblderna :)

Utanför stationen, A7r och Zeiss 35/2,8

Nu börjar vi närma oss tegelväggarna - något som närmast blivit ett skämt vad gäller kamera- och objektivtester, eftersom det inte är många vettiga människor som faktiskt ägnar sig åt att plåta dylika. I rätt sammanhang, och om det inte bara är vägg kan de dock vara riktigt bildmässiga :)

Östra Station, Zeiss 35/2,8 och A7r

Bilden ovanför tycker jag är en ganska intressant tegelvägg med inslag av en massa annat. Den är upprätad i Lightroom och fotograferad med full öppning, med ett i mitt tycke mycket gott resultat. Det är dock inget regelrätt tegelväggsfoto, så jag avslutar med ett sådant också!

TEGELVÄGG!!! (A7r och Zeiss 35/2,8 på full öppning)

Det råder enligt mig inga som helst tvivel om att A7r tillsammans med det relativt ljussvaga Zeissobjektivet kan leverera oerhört skarpa bilder, och jag har svårt att tänka mig en kamera som faktiskt skulle passa just min fotografering bättre. Det här kan komma att göra ont i plånboken framöver ...

Ni som vill pixelpeepa hittar som vanligt bilderna på min flickr, men glöm inte att jag utgått från jpg-filer utan att ägnat tid åt att ställa in kameran först :)

Edit: fick några tilläggsbilder tagna av Martin Agfors med Lumix GM1, så jag lägger till dem också :)

Edit 2: Fick en förklaring till varför kameran exponerade som den gjorde - Martin hade ställt in den på centrumvägd mätning, vilket jag inte var medveten om :)

Varför i hela friden ska man fotografera i svartvitt?

En del fotografer hävdar att det är svårt att fotografera i färg, och att färgen tar uppmärksamheten från motivet. De har helt rätt, fast bara ibland - så här års tycker jag färgbilder gör sig alldeles utmärkt och färgen kan nästan få vara själva huvudmotivet :)

I det här huset med alldeles för många antenner bor jag

Nu beror förstås valet mellan färg och svartvitt på vad man fotograferar (och när man gör det). När ljuset tryter så ISO-talet måste höjas blir det ofta bättre att ta bort färgen (gäller också med film), men ibland kan det vara snyggt med både korn och brus.

Morgonlektyr

Ni som läst min blogg tidigare vet redan att min fotografi är väldigt spretig, så det där med färg eller svartvitt - kattbilder eller sportfoto eller om jag över huvud taget fotograferar beror på dagsformen. En del fotografer väljer ett något smalare motivområde, och då är det där med teknik- och motivval nog lättare ...

Undrar om de är här och klipper bort låsen ibland - ser i alla fall att vara delvis samma lås som i vintras

Jag gillar svartvita bilder, men ibland tycker jag färgen kan tillföra mycket till en bild. Det där med att blanda teknikerna tycker jag dock för det mesta ser förskräckligt ut (alltså en svartvit bild med bara någon detalj i färg).

Den här bilden är tagen i skymningen till skillnad från den förra från morgonen, men inte helt lätt att se skillnad på grått ljus ...

Vad gäller det här med motivval så har ni sett många av de här motiven förut (ungefär) i min blogg. Det har att göra med gångvägen från kontoret till där jag parkerar bilen för det mesta - det lär alltså bli fler bilder från samma områden. Får se hur mycket det kommer gå att variera.

Den här må vara i färg, men gatufoto är det definitivt!

En del andra bloggare här har visat att det går att variera bilderna just från såna här jobbpromenader, så jag ska i alla fall försöka göra mitt bästa :)

Var tvungen att avsluta dagen med en svartvit bild för att lätta upp all färg - ni får försöka överleva att det är en kattbild :p

Alla bilder är gjord med min Sony RX100 II och alla utom den svartvita är bara pillade på i Lightroom. Kattskrället fick sig en släng av Silver Efex Pro (då jag tycker det är klart lättast att göra snygga s/v-konverteringar i det programmet).

Ha det gott!

P.S. Ni som gillar att fotografera och fika i Uppsala har väl inte missat DAGNYS? Nästa tillfälle är inte förrän i början av november, men nu finns det en grupp här på FS: http://www.fotosidan.se/groups/dagnys/index.htm

Skandis GP - många långa backar ...

Fast egentligen är det inte så många backar - bara Carolinabacken och Slottsbacken, men de skulle upp för dem 30 gånger :)

Bilderna är tagna med min NEX-7 och Sigma 19/2,8, förutom telebilderna där jag använt en Canon FDn 200/2,8.

Johan Lindgren tog tidigt en stor ledning, som han fick behålla nästan hela loppet.

Roberto Vacchi intervjuar en av de tävlande mitt under loppet

Johan Lindgren passerar Domkyrkan i full fart

Skärmsökare har sina poänger när man vill komma nära utan att stå mitt i gatan ...

Uppsalacyklisten Staffan Arvidsson var med och fajtades i täten

Johan Lindgren och Staffan Arvidsson

Tror de är lite less på backen efter att kört upp där 25 gånger ...

Inte många varv kvar nu

Det gick undan för de tre som låg i täten ...

Men Johan Lindgren ryckte på slutet och vann!

Som synes går det att fotografera sport med spegellösa kameror också - bara man inte försöker sig på att använda följande autofokus :)