En återuppväckt plåtslagare
Pre- och postfika
Man kan ju tyvärr inte fika hela dagarna, och ska man fika måste man ta sig både till fiket och därifrån. Jag har redan skrivit om dagens fika som inte tog hela dagen, men väl en halv arbetsdag, och här tänkte jag visa några bilder jag tog på vägen dit och vägen hem. (Klicka gärna på bilderna för att se dem förstorade - de blir bättre så.)
Trädgårdsgatan
Bilden från Trädgårdsgatan innehåller för mig mycket nostalgi. I det blekgula huset på vänster sida av bilden hölls en del av lektionerna under mitt första år på gymnasiet (fast jag kommer inte ihåg vilka), och i det rödgråa huset till höger hade vi språklektioner. Trots vilda protester flyttades tyvärr denna synnerligen centralt belägna skola ut till stadens ytterkanter till andra året, och den vägrar jag fotografera eftersom den ser ut som vilken högstadieskola som helst som byggdes på 60-talet.
Grillska Gården
Grillska Gården ligger också på Trädgårdsgatan, och jag har aldrig varig inne på den. Jag kunde ha smitit in idag innan den elektriska grinden på bilden stängts, men då hade jag väl aldrig kommit ut igen så jag lät bli. Här huserar en del av Röda Korsets verksamhet i Uppsala.
Gravkapellet
Detta lilla kapell har jag aldrig sett förut (eller åtminstone inte lagt märke till) förrän i dag. Efter ett långt och idogt sökande (några minuter på google) har jag tagit reda på att Patologiska Institutionen höll till i det här kvarteret tidigare, och i kapellet förvarades döingarna som skulle karvas i bitar av studentjävlarna i början av 1900-talet.
Konditori Fågelsången
Förr eller senare tar allt roligt slut, och så också den inte alltför långa promenaden längs Trädgårdsgatan. Det man då kan trösta sig med är att svänga av till höger och kliva in på Konditori Fågelsången där man möts av 19 andra glada fotosidianer och prata om allt från motorcyklar till råkonvertering.
Åhléns
När man efter många om och men fikat färdigt lämnat Fågelsången kan man promenera vidare i Uppsala, och då i kvarter som innehåller en bebyggelse av nyare slag. Åhlénshuset fick mycket kritik för sin tårtpappersfasad när det var nytt, och nu kritiseras i stället att den fina fasaden ska ersättas av något annat. Bestäm sig nån gång!
Cyklar
Här är det en väldans blandning av gammalt och nytt, på ett väldigt lyckat sätt tycker jag. Husen på båda sidorna av vägen är renoverade och ombyggda, och passar väl in i miljön. Jag tycker dock att den jättestora skylten som talar om att det står cyklar bakom den är tämligen onödig; det krävs nog en väldigt kraftig synnedsättning om man ska undgå att se det, och har man en dylik kan man nog inte läsa skylten heller ...
EPA
I huset till vänster bodde i min barndom lågprisvaruhuset EPA som var känt för sin totala brist på kvalitetsvaror (i min umgängeskrets används fortfarande utrycket EPA för att beskriva skräppryttlar). Posten har också bott i huset, liksom ett knippe olika nattklubbar av skiftande kvalitet. Sedan inte allt för länge har fasaden beklätts med koppar (?), och någon på Facebook kommenterade att det ju blir grönt och skabbigt efter ett tag. Jag läste dock att huset ska inrymma s.k. gröna kontor, så det är nog rätt passande ändå :)
Efter den här bilden satte jag mig på en ful grön buss och åkte hem.
Tack och hej!
Treårsfika med rekorddeltagande i svartvitt och färg!
Vi fikade alltså inte i tre år (även om vi blev ovanligt långvariga till och med för oss), men det var på dagen tre år sedan det första Dagnyfikat. 20 stycken lyckades masa sig upp i morse, och i vanlig god ordning anlände jag sist :)
Nik ser helt förskräckt ut när han ser mig. Han kanske blev skrämd av en knävelborre som liten ...
Konditori Fågelsången där vi huserar nu då vi vuxit ur fågelsången är mysigt, har goda bakverk och det går uppenbarligen att reservera bord där (tack Rauni!). Ur en fotografisk synvinkel är det dock bedrövlig med ett blandljus som inte är att leka med. Som tur är kan man ju svartvitifiera sina bilder enkelt så man slipper den problematiken (tack Google och Silver Efex!).
Sören med sin A7r som för dagen försetts med ett Olympus 50/1,4 (och i bakgrunden tror jag Anna sitter och förklarar det där med storleken, precis som Lena gjorde i Sörens blogg men med något annan uppfattning).
Jag vet inte vad konditorerna tycker om att få besök av stora gäng som oss, som sitter i timmar (fyra stycken fick vi ihop idag), har allmänt roligt och dricker påtår på påtår, men jag kan inte direkt påstå att jag bryr mig. Vi hade i alla fall skoj :)
Lena ser nästan lite skyldig ut där hon sitter och förhörs av J-O
Nikos och Ewa
J-O hoppades att närgränsen på mitt Sigma inte skulle räcka till för den här bilden, men tji fick han!
Ewa
Nik strax innan det roliga tog slut (som det ju tyvärr alltid gör)
I rubriken skrev jag ju att det skulle vara färg också, och jag försökte verkligen. Men ljuset är som jag skrev minst sagt besvärligt inne på Fågelsången. Det hjälpte inte ens att försöka skapa en färgprofil med QPCard (som för övrigt är en ypperlig produkt) ...
QPCard 203
Eftersom det redan skrivits en massa blogginlägg om vilket som är det bästa sättet att göra sina bilder svartvita ska jag inte tjata mer om det, men det bästa sättet är att använda Lightroom och Silver Efex (där man kan göra egna fina presets) ;)
Den här bilden behövde jag inte svartvitifiera, för det har ju J-O redan gjort i sin kamera!
Det var allt jag hade att bjuda på från dagens trevliga fika. Tack till alla inblandade för trevligt sällskap. Bilder från före och efter fikat kommer så småningom i ett eget inlägg, fast de bilderna är inte lika roliga :)
Skitiga bilder och fotonörderi på hög (?) nivå!
Idag har jag fotograferat svartvitt igen (fast jag fotograferade ju egentligen i råformat och svartvitade till bilden i efterhand). Jag har dessutom gjort bilderna lite extra skitiga för att framhäva den sovjetkänsla jag får av det förskräckliga Siviakvarteret i Uppsala.
Sony NEX-7 med 35/1,8 på ISO 800
En del vill att alla gamla hus helst ska bevaras, och de här husen är hyfsat gamla. Jag tycker de ska jämnas med marken och ersättas av något som bättre matchar det så omstridda UKK :)
Sony NEX-7 med 35/1,8 på ISO 800
Och det där utlovade fotonörderiet då? Mjo, som ni ser har jag skrivit under bilderna att jag fotograferat med en Sony NEX, och tidigare i texten skrev jag också att jag fotograferat i råformat. Hade jag fotograferat med Nikon i stället hade bilden passat bättre. Detta i kombination med nummerplåten på Volvon i den andra bilden får åtminstone mig på nördiga tankar - en del av er kanske förstår varför, och ni som inte gör det är nog lika lyckliga utan att veta :)
Ha en trevlig helg, och glöm inte att det är DAGNYS i ottan i morgon (10:30 på konditori Fågelsången)!
Försökte Rembrandt nånsin imitera hällristningar? (Apropå fusk med analoga och digitala bilder)
Läste Bengans blogg (och inlägget innan) om det där med att försöka få bilder gjorda med digitalkamera att se ut som om de fotograferats med film. Visst har det analoga sin charm, men inte var det alltid det där med korn var så himla snyggt ...
Nils Landgren, fotograferad med Nikon F4, 300/2,8 och antingen pressad Tri-X eller T-max
Bilden av trombonisten Landgren ovanför tog jag i Västerås (Rocklundahallen tror jag) i början av 90-talet. Den är groteskt kornig och inte särskilt skarp nånstans, men ändå ganska bra. Den är dock inte bra just för ATT den är kornig och oskarp, utan det blev helt enkelt inte bättre en så när man tokpressade film som snabbframkallades för att kunna publiceras i tidning dagen efter.
Många som försöker få sina digitala bilder att se analoga ut lägger på alldeles för mycket korn, kontrast och annat och får ett resultat som alltså rent tekniskt motsvarade vad jag fick till för en herrans massa år sedan, trots att bilderna inte blir bättre av det.
Gatumusikanter i Uppsala, fotograferade med Fuji X100 i juni 2011
Bilden av gatumusikanterna fotograferade jag med en likadan kamera som Bengan använde i sina exempel, men jag har fotograferat i råformat och använt Silver Efex för att få den till svartvitt (och dragit en del i spakarna för att få den som jag vill ha den). Jag kommer inte ihåg exakt hur jag gjorde, men jag tror att jag kan ha lagt på en liten gnutta korn, men det kan också vara brus från sensorn. Hade den blivit bättre om den haft mer korn? Nä, inte enligt mig.
Islandshästar i Hågadalen i april 2006. Fotograferade med EOS 5D och 135/2,0L
Hur är det med färgbilder då? Ska de vara korniga? Ja, om man använder en del presets i Color Efex Pro som jag kör ska de uppenbarligen det, men bilden ovan tyckte jag redan utan efterbehandling såg gammal ut tack vare färger och det extrema motljuset - jag har förstärkt färgerna för att få det att se ut lite som en del gamla diabilder jag gillar, men nåt korn är där inte. Överstrålning och dylikt kommer från ljus och objektiv, så det är inga effekter. Det blev helt enkelt lite platt att köra råfilen som den var, så jag har framkallat bilden ungefär som om det vore en svartvit bild, fast behöll färgen (typ) :)
Rauni, fotofika i december 2013. Nex-7 med 50/1,8
Den hyfsat färska bilden av Rauni har inte heller något pålagt fuskbrus, men jag tycker ändå den har en snygg gråskala och skärpa. Plastig för att där inte är något korn? Nä, det tycker jag inte - det går att få snygga svartvita digital bilder som inte ser plastiga ut utan korn och brus.
Det som får en bild att se mest ut som en analog bild är damm och repor, men sånt undviker jag helst att lägga in i mina bilder medvetet (jag har stått alldeles för många timmar i mörkrum och försökt få bort skiten för att försöka återskapa den digitalt).
Jag avslutar med en kombination av en halvgammal digital och en jättegammal analog bild (den lille som stirrar in i kameran till höger är jag). Brus- eller kornmässigt är inte den gamla bilden "sämre" än den nya (som togs 2005) - den är däremot ganska oskarp (och jag har ingen aning om vad min far använde för kamera).
Martin, Kitty och Jag
Bägge bilderna är med största sannolikhet tagna i samma hörn av samma hus (även om hörnet inte syns i den vänstra bilden) :)
Det finns inga fel när det gäller hur man behandlar sina bilder - bara man har skoj när man gör det. Och visst får man försöka efterlikna gamla tekniker om man vill det, men det blir inte alltid bäst om man gör så tycker jag :)
Hadet!
Det där med att fotografera tåg verkar poppis!
Jag läste Martins blogg om världens bästa lok, och det verkade ju uppskattas, så jag tänkte att jag måste ju fotografera lite tåg också jag. (Skriver man om sånt som är poppis bland oss gubbar får man säkert fler läsare, typ.) Passande nog skulle jag besöka mina kollegor i Linköping idag, så jag gjorde ett försök ...
Stockholmspendeln
Nu var det ju dock så att jag skulle åka vid det okristligt tidiga klockslaget 07:06, och så här års är det inte så ljust så dags (bra undanflykt va?), och min NEX presterar inte heller på topp i dåligt ljus (ännu bättre undanflykt). Den blandade belysningen gjorde det svårt att få vettig färgbalans, och jag hade inte sovit så många timmar, och då blev det inte bättre än så där (många bra undanflykter i den meningen).
Jag skulle ju hem också, och åkte 15:17 från Linköping. Ljuset var lite bättre, men eftersom jag var trött efter att ha hållit utbildning hela dagen orkade jag inte plocka fram den "stora" kameran och körde med min lilla kompakt ... (Ni kanske märker att jag börjar med undanflykterna redan innan bilden.)
Regionaltåget mellan Linköping och Gävle
Jag hade tänkte mig att jag skulle få en bild med loket i rörelseoskärpa, men en tant var naturligtvis tvungen att gå framför mig precis när loket kom, så det blev bara skit med det. Här är en (ganska tråkig) del av tåget med utan tant i vägen, och rörelseoskärpan sitter ju där den ska. Tyvärr är det inte så skarpt nånstans i bilden, och den är allmänt ganska trist :)
Så, då har ni så här på fredagskvällen fått lite undanflykter för varför jag inte kan fotografera tåg!
Trevlig Helg