Tanken var god ...

... men ibland blir det inte som man tänkt sig ;)

Jag tänkte att min lilla RX100 II kunde vara en lämplig kamera för "gatufoto" från bilen, genom att sätta den på instrumentbrädan och fjärrstyra den från den iPad Mini jag brukar använda som GPS.

Det första problemet jag stötte på var att mitt gorillapod var rätt svårt att klämma fast på ett sätt som hindrar kameran från att åka omkring eller trilla ner på golvet, men det gick att få till ganska bra. Nästa problem som syns tydligt i bilden ovanför är att jag nog måste tvätta vindrutan både in- och utvändigt om det ska bli nåt vettigt ...

Kameran var först inställd på autofokus, och som synes fungerade inte det heller så bra. Ofta for fokusen omkring utan att hitta något, och då blir det inte så lyckat ...

Om jag inte körde så fort, vägen var slät och efter en del efterbehandling i Lightroom så gick det att få till något som åtminstone liknar en bild som kanske går att stå ut med ...

Ytterligare ett problem med ministativet är att det p.g.a. sin konstruktion är tämligen mjukt, vilket gör det synnerligen olämpligt som bilstativ på ojämna vägar - det skakar åt alla möjliga håll :)

Här är jag nästan hemma, så sedan blev det inga fler försök idag! Jag kommer dock inte att ge upp detta, och ska försöka hitta något litet sugkoppsstativ i stället (och tvätta vindrutan) - jag är övertygad om att den här tekniken kommer kunna vara användbar :)

Hadet!

Vem f-n plåtar tegelväggar? Jag (med en Sony A7r) :)

Jag återkommer till tegelväggarna, men börjar med en fikarapport! En varning om att det kommer bli många bilder och mycket tekniknörderi är kanske på sin plats. Glöm inte att klicka på bilderna för att se dem i större format ...

Idag var det Dagnyfika på Konditori Fågelsången som sig bör (eftersom det är första lördagen i månaden). Den här gången lyckades jag masa mig ur sängen och hinna dit nästan i tid (kom åtminstone före ztenlund), och lyckades dessutom lura med mig den minst lika morgontrötte Martin Agfors :)

Affe med flera. A7r och Zeiss 35/2,8

Martin är en trevlig man och han gillar att prata foto, så han passar förstås utmärkt på DAGNYS - det var dock inte för att han är trevlig jag släpade med honom, utan det var hans prylar jag ville åt (eller snarare låneprylar som han ska skriva om i tidningen M3).

Panasonic Lumix GM1 jämfört med Sony RX100 II. Fotograferat med A7r och Zeiss 35/2,8

En av kamerorna Martin hade med sig var Panasonics senaste underverk GM1. En kamera som innehåller samma teknik som GX7 i ett skal mindre än min lilla RX100 II - en synnerligen imponerande bedrift, och här har de verkligen visat hur man kan utnyttja den lilla M4/3-sensorn på ett riktigt bra sätt. Det lilla formatet har förstås vissa ergonomiska nackdelar, men det är en mysig liten systemkamera. Förmodligen kommer den också att vara billigare än RX100 II när den väl säljs i butik, men den blir förstås lite tjockare med objektivet så den är inte lika fickvänlig.

Sony A7r med Zeiss 35/2,8, fotograferad med RX100 II

Kameran jag främst var ute efter var förstås inte Panasonicen dock, utan den i bilden ovanför - Sony A7r. Det här är en kamera som enligt specifikationerna och det jag hittills läst om den skulle passa min typ av fotografering klockrent, så jag var mycket nyfiken på att testa om det var så i praktiken också. Det var också kul att se att den inte är i närheten av lika ful i verkligheten som när man ser den på bild (fast vacker är den inte).

Ewa och Claes konstaterar att jag inte är ensam om att göra knasiga självporträtt (här är det ztenlund som gjort sig vacker). A7r och Zeiss 35/2,8

Sony A7r är ingen pytteliten kamera, men den är mycket mindre än alla andra digitala kameror med lika stor sensor. Den är inte särskilt mycket större än min NEX-7, bortsett från sökarpuckeln (som jag tycker gärna kunde fått sitta i vänsterkanten av kameran, men då hade den blivit riktigt jäkla ful).

NEX-7 jämfört med A7r. Fotograferat med RX100 II

En viktig detalj med A7r är att Sony gjort sig av med det förskräckliga menysystemet från NEX, och i stället kör med samma typ av menyer som RX- och SLT-kamerorna. Det underlättar hanteringen enormt, liksom möjligheten att anpassa funktionen för många av knapparna.

Tyvärr finns (förstås) också vissa egenheter med kameran. Den har kvar rester av det s.k. Tri-Navi som jag inte är särskilt förtjust i, men jag vet att en del gillar det. Det är t.ex. mycket lätt att råka ändra ISO-inställningen av misstag (vilket somliga framhäver som en fördel), men jag tror det går att konfigurera bort.

Systemkameror kan se väldigt olika ut. Plåtat med RX100 II

Det känns också som att form fått gå före funktion i vissa avseenden. Avtryckaren sitter inte på greppet där man förväntar sig att den ska vara (och där den skulle vara lättare att använda), utan på ovansidan av kameran. De främre och bakre inmatningsrattarna var inte heller helt lätta att komma åt naturligt för mina händer, men mycket av detta tror jag man kan vänja sig vid.

Funktionen för att zooma i tagna bilder är synnerligen märklig, och görs med två olika knappar som inte direkt hänger ihop, men det går också att leva med.

En förskräcklig bild, men det kan nog varken fotograf (Martin Agfors) eller kamera (A7r och Zeiss 35/2,8) lastas för. Skarp så det förslår är den i alla fall :)

Sony har på senare tid börjat leverera kameror utan en lös laddare, och har tänkt sig att batteriet ska laddas sittandes i kameran via en USB-kabel. Det började i RX-kamerorna, och är likadant med A7r. Det finns förstås poänger med detta då kameran använder en standarkabel som ofta finns tillgänglig. För en kamera av den här typen tror jag de flesta vill ha extrabatterier, och då måste man köpa en lös laddare (om man inte redan har en till NEX - det är samma batteri).

Ewa och Affe. A7r och Zeiss 35/2,8

När jag började fotografera med kameran under fikat var batteriet fulladdat, och några timmar och cirka 150 bilder senare var det nästan helt tomt. Jag tar för det mesta inte så många bilder varje dag, men till den här kameran vill man definitivt ha med sig en batterireserv.

Till skillnad från min NEX-7 (och också A7 utan "r") saknar den här kameran elektronisk förstaridå, så den är ganska högljudd. Inte värre än de flesta DSLR-kameror eller så, men den låter klart mer än NEX (eller Lumix GM1). Om det är ett problem eller inte beror förstås på vad man fotograferar :)

Nu har jag gnällt en del på den här kameran, men jag hoppas att ni inte tror att det här är en sågning eller nåt - A7r har definitiv en hel del klara poänger (för fotografer som jag).

Ztenlund fotograferad med A7r och Lensbaby Composer Pro

En av de största poängerna med Sonys FE-fattning är det mycket korta registeravståndet som gör det möjligt att montera i stort sett vilket objektiv som helst med hjälp av adaptrar. Den elektroniska sökaren (som är den bästa jag hittills testat) och s.k. peaking (där det som är skarpt markeras med valbar färg) gör att manuell fokusering blir mycket enkelt och snabbt. Just Lensbaby som jag använt i bilden av Martin ovan kanske dock inte gör kameran full rättvisa ;)

Domkyrkan med A7r och Zeiss 35/2,8 (det var inte den här tegelväggen jag menade)

Sensorn i A7r är förmodligen byggd på samma grund som den som sitter i D800(E), och har 36 miljoner pixlar och ett mycket bra dynamiskt omfång. Den saknar AA-filter vilket gör att bilderna upplevs skarpare, men i teorin kan orsaka problem med s.k. moiréeffekt där fina detaljer kan se knasiga ut.

Rulltrappan i Uppsala Konsert och Kongress. A7r och Zeiss 35/2,8

Rulltrappan i bilden ovan är ett motiv som brukar kunna ställa till det vad gäller just moiré, men jag tycker inte det verkar vara något problem med A7r (utom möjligen lite längst upp och på väggen till vänster). Se gärna bilden i full storlek på min flickr om ni vill avgöra själva.

UKK med A7r och Zeiss 35/2,8

Den här sensorn har visat sig fungera mycket bra i Nikon D800(E), och det verkar vara likadant i A7r. Jag testade den inte på höga iso, utan var mer intresserad av upplösning och detaljer, så jag körde med stativ och självutlösare för att få bästa förutsättningar.

Stora Torget, A7r och Zeiss 35/2,8

Jag föredrar att fotografera i råformat och framkallar bilderna i Lightroom 5, men det programmet har ännu inte stöd för filerna från A7r, så jag körde RAW+jpg och det är jpg-filerna jag publicerar här (kommer uppdaterad blogg senare när LR kan hantera filerna). Kameran visar vissa tendenser till att ibland underexponera när man som jag körde med bländarautomatik, och då hade det kunnat vara trevligt med råfiler då kompensering i jpg aldrig blir lika bra. I det här fallet tycker jag dock det gick riktigt bra ändå.

Upplandsmuseet, A7r och Zeiss 35/2,8

Jag blev inte riktigt vän med autofokusen i kameran, men den kändes generellt snabb och hittar oftast rätt när ansiktsigenkänning är aktiverat (den ska tydligen prioritera ögon, men det var inget jag kollade närmare). Tack vare möjligheten att manuellt justera fokus (kallas DMF i Sonyvärlden) och den utmärkta peakingfunktionen blev de flesta bilderna skarpa :)

Martin riggar produktfoto :) (fotograferad med RX100 II)

Vad är målgruppen för den här kameran då? Ja, det är garanterat inte sport- och actionfotografer i första hand. Med följande fokus och serietagning klarar den hela 1,5 bilder per sekund, men det går förstås att fotografera snabba motiv ändå om man har bra tajming och inte behöver jättemånga bilder att välja mellan :)

Stationsgallerian, A7r och Zeiss 35/2,8

Gatufotografer kan nog uppskatta den här kameran. Autofokusen är tillräckligt snabb, och möjligheterna till manuell fokusering utmärkta. Diversefotografer som jag är en solklar målgrupp - jag vill ha hög bildkvalitet, men jag har inte så bråttom vad gäller hantering. Porträtt och studio tror jag också fungerar klockrent med A7r (gäller bara att ha koll på ljussättning och sånt för att slippa moiré i textiler).

Östra station, A7r och Zeiss 35/2,8

Kvälls- och nattbilder är något jag också tycker den här kameran verkar hantera på ett föredömligt sätt. När jag fotograferar sånt här med andra kameror vill jag hemskt gärna ha råformat för att kunna dra i spakarna, men jpg-motorn i A7r har gjort ett riktigt bra jobb.

En gammal vacker PV utanför stationshuset som blivit riktigt mysigt efter renovering. A7r och Zeiss 35/2,8

I Sonyforumet har jag blivit kallad Sonymotståndare - antagligen för att jag ibland är "för" negativ mot mina Sonykameror, och den kritik jag framfört i det här inlägget mot A7r kanske spär på den uppfattningen hos vissa. Jag är dock inte "motståndare" till någon kameratillverkare, men om jag irriterar mig på egenheter hos kameror drar jag mig inte för att skriva det.

Näckens Polska av Bror Hjort, fotograferad med A7r och Zeiss 35/2,8

Efter dagens korta test tycker jag dock att fördelarna med A7r vida överstiger nackdelarna, och det är inte särskilt otroligt att jag kommer att införskaffa en dylik i framtiden. Det skulle vara kul att testa den lite mer först, för t.ex. porträtt och dylikt (inte minst självporträtt som är något av en personlig favorit), och inte minst de förhatliga kattiblderna :)

Utanför stationen, A7r och Zeiss 35/2,8

Nu börjar vi närma oss tegelväggarna - något som närmast blivit ett skämt vad gäller kamera- och objektivtester, eftersom det inte är många vettiga människor som faktiskt ägnar sig åt att plåta dylika. I rätt sammanhang, och om det inte bara är vägg kan de dock vara riktigt bildmässiga :)

Östra Station, Zeiss 35/2,8 och A7r

Bilden ovanför tycker jag är en ganska intressant tegelvägg med inslag av en massa annat. Den är upprätad i Lightroom och fotograferad med full öppning, med ett i mitt tycke mycket gott resultat. Det är dock inget regelrätt tegelväggsfoto, så jag avslutar med ett sådant också!

TEGELVÄGG!!! (A7r och Zeiss 35/2,8 på full öppning)

Det råder enligt mig inga som helst tvivel om att A7r tillsammans med det relativt ljussvaga Zeissobjektivet kan leverera oerhört skarpa bilder, och jag har svårt att tänka mig en kamera som faktiskt skulle passa just min fotografering bättre. Det här kan komma att göra ont i plånboken framöver ...

Ni som vill pixelpeepa hittar som vanligt bilderna på min flickr, men glöm inte att jag utgått från jpg-filer utan att ägnat tid åt att ställa in kameran först :)

Edit: fick några tilläggsbilder tagna av Martin Agfors med Lumix GM1, så jag lägger till dem också :)

Edit 2: Fick en förklaring till varför kameran exponerade som den gjorde - Martin hade ställt in den på centrumvägd mätning, vilket jag inte var medveten om :)

Hycklarnas julafton är här igen - Earth Hour!

Just nu pågår Earth Hour 2013, och ska man vara med bör man nog ha släckt sina lampor och stängt av alla elförbrukande produkter. Jag kan förstå grundtanken - folk släcker sina lampor för att visa sitt medvetande om den skenande energiförbrukningen, men så länge det bara görs en timme om året lär det inte göra mer nytta än en fis i rymden! Vill man spara el är det väl bättre att göra det lite året runt :)

Stearinljus i fönstret, men två datorer igång ...

Om man verkligen vill göra nytta tror jag det finns andra och bättre sätt än att släcka ner huset en timme, men det är förstås ett bra sätt att döva det dåliga samvetet och hänga med i tiden.

Jag deltar gärna i kollektiva experiment och åtgärder, men Earth Hour tycker jag mest är fånigt!

Testade HDR med Lightroom 4 och Photoshop CS6

Egentligen är det där med HDR inget jag brukar pyssla med, men eftersom det varit ett uppehåll i bloggandet på ett par veckor då jag haft flunsan tyckte jag det var dags att skriva något. Ämnet fick bli just HDR.

Jag läste i forumet för ett tag sedan att HDR-funktionen i CS6 blivit klart bättre, och eftersom jag betalar varje månad för att få använda det programmet kan det ju vara kul att faktiskt använda det någon gång :)

Det blev inte något speciellt kul motiv, bara vårt gamla hus, men det fick duga för ett snabbt test. Bilden är hopsatt av 9 exponeringar med ett stegs mellanrum, och med 24 miljoner pixlar i varje bild gick det åt lite minne (tror PS käkade upp 16 GB eller så) men det gick i alla fall ganska fort.

Roligare än så blir det inte idag, men nu vet jag i alla fall att det fungerar och det kan nog vara bra att ha om jag hittar ett skojigare motiv i framtiden :)

Iskallt i Gnestatrakten!

De flesta företag har konferenser då och då, och företaget jag arbetar för skiljer sig inte från andra i det avseendet. I årets vinterkonferens skulle kollegor från kontoren i Uppsala, Stockholm och Linköping deltaga, och då är det lämpligt att hålla konferensen någonstans mitt emellan alla kontor (och det är inte direkt ont om konferensanläggningar i de trakterna).

Utegrillade hamburgare till Lunch - finfina grejjer!

Efter att hämtat upp två kollegor (varav en var synnerligen ovaken när jag bankade på dörren), gick färden söderut mot Gnesta och Södertuna Slott. Färden gick inte helt problemfritt då trafiken behagade gå ytterst långsamt från Stora Wäsby till Essingeleden, så vi blev rätt ordentligt försenade ...

Alla stilar fungerar ... (mer eller mindre)

I och med vår lilla försening blev vårt förmiddagspass i konferenslokalen inte så långt, och det var snart dags för lunch och den obligatoriska aktiviteten. Vid det laget hade solen kommit upp så pass långt att det faktiskt var en relativt anständig temperatur ute, och jag slapp använda tjockhandskarna som gör det nästan omöjligt att fotografera med den lille Nexen.

När jag plockade upp kameran ur väskan konstaterade jag att jag missat att stänga av den, så batteriet var urladdat och minneskortet satt kvar i kortläsaren i datorn. Tur att jag gjort det förr och sedan dess sett till att ha med mig extrakort, batteri och laddare ...

Tror det blev ett litet missförstånd över vad aktiviteten gick ut på ...

Som ni ser på bilderna var aktiviteten långfärdsskridskoåkning och nästan alla som var med deltog (med varierande framgång), och verkade nöjda efteråt. En del såg riktigt duktiga ut trots att de inte stått på skridskor på många många år. Själv nöjde jag mig med att stampa ner dubbarna ordentligt i isen och fotograferade i stället :)

Livbojen behövdes inte!

Alla kollegor lyckades ta sig runt den plogade banan på dryga sex kilometer (en del av dem flera gånger) utan skador, vilket väl får anses som en lyckad aktivitet. Det är inte helt ovanligt att folk gör sig illa under företagsjippon ;)

Trötta, men glada!

Efter skridskoåkningen var det fria aktiviteter. En del valde att ta en tupplur, andra bänkade sig i de bekväma skinnsofforna med något gott att dricka. Jag kollade runt lite i omgivningarna innan jag också hamnade i soffan med en kopp kaffe i väntan på att det skulle bli lite mörkare.

Slottet från baksidan, och husen vi bodde i

Så småning mörknade det förstås, och jag klädde på mig allt jag hade och gav mig ut i kylan för ett par nattbilder med kameran på stativet.

En pampig framsida av slottet och en ful(l) måne

Allt jag hade visade sig inte räcka så himla långt i den kylan som rådde, men jag tog i alla fall ett varv runt slottet och tog några bilder. Det blev kanske inte jätteroliga bilder, men slottet är fint :)

Baksidan är lika fin den, och här slapp jag måneländet!

När jag gått runt lite och var på väg in hörde jag glada röster bakom ett hörn, och där hittade jag ett helt knippe glada kollegor i en badtunna som troligen inte var avsedd för fullt så många som de lyckats klämma ner i den ...

Man behöver inte pixla bilder för att anonymisera folk - lång slutartid går också bra!

Det såg så varmt och skönt ut så jag blev ännu mer frusen och gick in för att byta om inför middagen (som var mycket god) och lägga av mig kameran. Efter den tidiga morgonen blev det också en tidig kväll, då jag planerat att ta mig ur sängen för att fotografera mera.

Gnesta

Dessvärre fastnade jag i en bok, så jag somnade inte så tidigt som jag tänkt, och vaknade några gånger under natten av att jag sparkat av mig täcket i bastuvärmen i rummet. Detta resulterade förstås i att det blev för kallt, så täcket måste på igen. Det bidde alltså inga tidiga morgonbilder ...

Många kyliga promenader mellan konferens- och fikalokalen blev det ...

På det hela taget var det en mycket trevlig konferens och dito anläggning. Lokalerna var bra, maten var bra, aktiviteten uppskattades och vi fick faktiskt en hel del uträttat. När det var dags att åka hem till Uppsala valde vi att inte göra om misstaget att åka via Stockholm utan tog i stället vägen över Strängnäs - det tog inte mer än en och en halv timme trots att det är en del mindre vägar.

Enligt skylten en av Södermanlands äldsta ekar (utanför slottet)

Tack för titten (om ni stått ut så här långt)!