En telefon som tror den är en Leica, ett objektiv som är nästan löjligt bra för sitt pris och en första fotofika!

Vi som gillar att prata fotoprylar i forumtrådarna får ofta höra hur viktigt det är att lägga en hel hög med pengar på bra prylar om vi ska kunna göra tekniskt bra bilder, och det stämmer förstås i viss mån. Jag är dock inte så övertygad om att vi måste lägga pengar som motsvarar en bättre begagnad bil för att få bra bildresultat, ävne om det också har sin charm!

Den första prylen jag vill använda som bevis i det för en del säkerligen helt befängda påståendet är Panasonics mojäng som inte vet om den är en telefon eller en kamera - CM1. Den är större och framför allt tjockare än många vanliga smartfoner, men det beror på att den har en s.k. entumssensor (alltså samma storlek som i exempelvis Sony RX100 eller Nikon 1). Med det i beaktande får man nog se det som ett tekniskt underverk att den inte är tjockare och större ...

CM1 beter sig som vilken Androidtelefon som helst tills man trycker (eller snarare drar) i kameraknappen, vilket resulterar i att man får upp ett gränssnitt som påminner om de flesta avancerade kompaktkamerorna. Det går att justera alla tänkbara parametrar, och i och med att sensorn är så pass stor gör också bländaröppningen skillnad (de flesta mobilkameror är låsta på f/2 eller f/2,8 och har ett skärpedjup härifrån till evigheten). Detta korta skärpedjup kan man utnyttja för att ta en bild på en annan pryl jag tycker är mycket prisvärd just nu:

Vän av ordning kanske noterar en lätt bananform på objektivet, men det beror alltså på att jag inte korrigerat bilden från CM1 alls vad gäller distorsion. Jag använde råformat, men kör man jpg görs sådant automagiskt.

Detta objektiv från Samyang kostar som billigast cirka 4600:- i Sverige (har gått att köpa ännu billigare när Cyberphoto har kampanj), och enligt många ska det vara nästan lika skarpt som Zeiss motsvarigheter som kostar många gånger mer.

Det klarar uppenbarligen att återge en lada på hyfsat långt avstånd skarpt (alla bilder med Samyangen är tagna med full glugg f/2).

Funkar bra också på nära håll, fast här märks avsaknaden av stabilisering i min A6000 rätt tydligt i sökaren. Det här objektivet är nog roligast med A7 II som har sensorstabilisering.

Jag mötte sonen på hemväg, och tvingade honom att stanna för en bild. Om vi bortser från minspel och dylikt tycker jag det här är ett bra exempel på när en 135:a och APS.C kan vara kul att kombinera :)

Närgränsen på objektivet är också riktigt bra (jag är inte i närheten av den med den här bilden, men tycker det är ett bra exempel på att det fungerar för blomjävlar).

Både fokusring och bländarring är rätt tröga jämfört med de gamla slitna manuella objektiv jag kört tidigare, men resultatet är rätt så bra tycker jag för priset. Man kan förstås köpa en Zeiss Otus om man är riktigt kinkig, men bättre objektiv än detta för pengarna tror jag är svårt att få ...

Mer detaljerad läsning kring Panasonic CM1 och de tre spegellösa kommer dels i bloggen och dels i FS Magasin!

Avslutar med ett par bilder från dagens fotofika i Stockholm (mitt första med det här gänget gubbar). Fotograferat med CM1:

Det där att pilla in en sensor som är lika stor som i Nikon 1 eller Sony RX100 i en telefon fungerar uppenbarligen, även om man får nöja sig med ett 10 mm fast objektiv (motsvarar 28 mm på småbild) ...

Ha det!