När förpackningen är viktigare än innehållet ...

Rubriken kanske förleder er att tro att det här är ännu en teknikblogg om Nikon Df - en kamera som (delvis) är snygg på ytan, men invändigt inte innehåller så där jättemycket spännande. Det är en kamera som jag tycker verkar bäst på att visas upp hängandes i axelremmen, eller ståendes hemma i vitrinskåpet.

Det här inlägget handlar dock inte (så mycket) om kameror eller om fotografering, utan ett annat fenomen vi fått de senaste åren.

Blossa 2012, med smak av ingefära och fotograferad med NEX-7 och Sigma 30/2,8

Den årliga glöggen från Blossa kom första gången 2003, och har sedan dess varje år kommit ut med en ny smak och ett nytt utseende på flaskan. Flaskorna har alltid varit snygga, och förra årets var nog den snyggaste hittills. Smaksättningen, som bestod av ingefära (vilket kanske förklarar den japanska stilen på flaskan), var däremot inte så rolig tycker jag. Det smakade blä helt enkelt :)

I år tioårsjubilerar Blossa med en glögg inspirerad av Dalarna, och jag tycker de fått till en ännu snyggare flaska än förra året. Nytt för i år är att de inte berättat vad den är smaksatt med, vilket förstås är lite spännande. Frågan är dock om flaskan gör sig bäst i vitrinskåpet bredvid Nikon Df, eller om glöggen faktiskt är god.

Tyckte ett rött hus med vita knutar passade som bakgrund :) Nex-7 och Sony 35/1,8

Samma bord som förra året, men annan bakgrund. Nex-7 och Sony 35/1,8

Vad är den då smaksatt med? Det tänker jag inte berätta (för jag kan inte avgöra det), men till skillnad från vissa kameror håller i alla fall innehållet vad ytan lovar - den är jättegod :)

Som helgbonus får ni en kattjävel (som var med och inspekterade glöggfotograferingen)!

God Jul!

Sony A7r och råfiler (jaja, nu är det nördigt igen)

För ett tag sedan bloggade jag om att jag fått testa A7r, och nu är det dags igen! Det blir många bilder, men inte fullt så mycket text den här gången. Jag har utgått från bilder jag tog vid samma tillfälle, men nu har jag själv konverterat bilderna från råformat i Lightroom 5.3 RC i stället för att utgå från hur en japansk ingenjör tycker att bilderna ska se ut (i jpg-format).

Alla bilderna i inlägget är gjorda med A7r och Zeiss 35 mm f/2,8, utom den första där jag använde Nikon 105 mm f/2,5 med adapter.

Alla bilder finns i full upplösning på min flickr, och också helt obehandlade jpg-filer i ett eget set - kan vara intressant för pixelpeepare :)

Här har jag lyckats sätta skärpan i örontrakten med Nikon 105/2,5 - lite klantigt när man har möjlighet till förstorad sökarbild. Peaking duger tyvärr inte med så kort skärpedjup. ISO 3200

En sak jag omedelbart upptäckte när jag bläddrade genom råfilerna i Lightroom är att jag och den japanske ingenjören har väldigt olika åsikter om hur brus ska hanteras i efterbehandlingen. Jag har hellre skarpa men lite brusiga bilder, än bilder där många detaljer blir helt utsmetade (kameran var inställd på standardläge för brusreducering vid höga ISO). I bilden ovan har nästan alla detaljer i tröjan försvunnit i JPG-filen, men i råfilen ser det mycket bättre ut.

ISO 3200 i den här bilden också, men nu med Zeissgluggen

Jag skrev i Sonyforumet om den här för mig förvånansvärt stora skillnaden mellan råformat och JPG, men det är tydligen så i de flesta kameror. Dessutom hade jag inte lagt tid och energi på att ställa in kameran optimalt, men problemet tycker jag är att man måste göradet vid varje fotograferingstillfälle om JPG-filerna ska blir bra.

Här har jag gått ner till låg-ISO 800 - på filmtiden var det rätt högt och besvärligt att hantera :)

Jag vet att det i vissa fall finns fördelar med att använda JPG_formatet för bildlagring, men jag tror det är få fotografer som köper A7r som är intresserade av de fördelarna. Det är inte en actionkamera (med 1,5 bps vid följande AF eller 2,5 utan), och 36 miljoner pixlar är oftast mycket mer än de som har bråttom behöver.

En större Sonykamera, fast med mindre sensor

Diskussioner i forum om råformat vs jpg slutar sällan väl eller aldrig, men till skillnad från diskussioner om huruvida Nikon eller Canon är bäst (eller Aftonbladet och Expressen och dylikt) tycker jag det är svårt att bortse från de faktiska fördelar med råformatet som går enkelt att påvisa.

Kanske troligare att man använder jpg med såna här pyttekameror?

Ett exempel är om man, som jag, råkat köra med kameran inställd för centrumvägd ljusmätning utan att vara medveten om det (fast jag skyller på Martin Agfors som ställt in kameran så). I bilden ovan har kameran mätt ljuset på den ljusa vita muggen i mitten, och kamerorna har blivit ganska underexponerade. I och med att bilden fanns i råformat var det lätt att kompensera det utan några större problem (jpg-filen blev inte lika bra).

Martin (till höger) skyller förstås på mig och inte hans inställningar

Hade det varit min egen kamera hade jag förstås (förhoppningsvis) varit medveten om hur den varit inställd och inte gjort den missen. Jag hade också kunnat kontrollera det (och det syns nog i något displayläge), men i många såna här mindre kameror är det inte så tydligt hur sånt här är inställt. Inte som på min D3 där det är en fysisk ratt som tydligt visar :)

Affe såg lite trött ut efter några timmars tekniknörderi

Nu har jag en NEX-7 som jag använder för det mesta av min fotografering när jag vill ha det så bra som möjligt, och en RX100 II jag alltid kan ha med mig. D3:an används mycket mycket sällan (vilket resulterade i att ringen kring bajonetten som känner av bländare dammade ihop och batteriet stendog). D3:an må ha ergonomiska fördelar (vad gäller kontrollerna), men den är inte kul att bära på!

Ytterligare en bild där råfilen innehåller klart fler detaljer än jpg-filen (fast Ewa och Claes är lika glada i båda)

Visst är det så att det är synnerligen nördigt att prata om detaljer i bilder på 36 megapixel, och det är personen bakom kameran som är viktigast och så vidare. Det här är dock en fotosida, och redan sedan starten har prylnördarna flockats här (och en del av dem kan göra bra bilder också). Som sagts många gånger i forumet så går det att göra bra bilder med nästan vilken kamera som helst, men det blir sällan sämre om de tekniska förutsättningarna ökar!

Domkyrkan i hårt eftermiddagsljus

Sony A7r ger definitivt tekniska förutsättningar att göra väldans bra bilder (förutsatt då att man inte behöver spraya iväg många bilder per sekund), fullt iklass med den tidigare bästa kameran med lika stor sensor och samma antal pixlar (Nikon D800E). Läste i någon intervju att Sony också bekräftat att det sitter en Sonysensor i den kameran, och det är förmodligen samma som i A7r, men med lite andra mikrolinser, filter och sånt. D800 är förstås snabbare på det mesta än A7r, men den är också mycket mycket större och tyngre.

Skytteanum, upprätat i Lightroom

Det är svårt att fotografera i centrala Uppsala och hitta några kul bilder som inte alla andra redan gjort, så under vår promenad blev det de gamla vanliga motiven. Skillnaden den här gången mot mina senaste promenader är att jag nu bar omkring på en himskans massa prylar (normalt har jag en liten väska med NEX-7 och tre fasta gluggar) - nu hade jag dessutom RX100 II, D3 med ett par gluggar och A7r att bära på.

Ett ordentligt upplättat (och upprätat) Upplandsmuseum

Jag kände senare under kvällen att jag vant av ryggen att bära omkring på en massa skrot. För mig är det mycket värt med lätt utrustning, och till skillnad från vad somliga påstår i forumen går det faktiskt att fotografera seriöst med alla kameror jag bar på. Jag kan utöva min hobby och tycka det är roligt med RX100 såväl som med D3 eller A7r.

Stora Torget (som inte är så himla stort). Skärpan ligger på kandelabern, så skyll inte oskärpan i husen på objektivet.

Det finns några på forumet, som är ganska högljudda och ofta hävdar att kameror måste vara skapta på ett visst sätt för att de ska gå att använda seriöst, men de har ofta väldigt svårt att inse att inte alla fotografer har samma mål eller intresse. Jag tycker det är jättekul att fotografera sport med t.ex. en Nikon D3, men jag tycker det är lika kul att fotografera rostiga plåtväggar med NEX-7 eller RX100.

Rulltrappan på UKK ger stora möjligheter till moiré (se stor bild på flickr)

Jag skriver ytterst sällan ut bilder, och det är lika sällan jag får sälja några, så egentligen har jag inget som helst behov av alla dessa pixlar. Mina bilder blir dock aldrig sämre av att ha fler pixlar, och med A7r och 35/2,8 finns gott om utrymme för att beskära bilderna i stället för att släpa med ett objektiv med längre brännvidd (fast begränsar jag förstås möjligheterna till kort skärpedjup rejält).

Zeiss 35/2,8 verkar vinjettera mer på f/5,6 än på f/2,8, men det måste vara en anomali - skarp som tusan är den i alla fall!

Något ni kanske noterat om ni redan jämfört bilderna i inlägget med jpg-filerna direkt från kameran är att jag missbrukar Lightrooms Upright-funktion - den rätar upp bilder på alla ledder automagiskt, och ibland blir det bra, men ibland ser det mest bara konstigt ut. När det gäller byggnader tycker jag dock den brukar lyckas bra.

Känns nästan som att det lutar åt fel håll, eller är det bara jag?

En del har filosofin att digitala bilder ska vara så lika bilder tagna med film som möjligt, men det tycker jag mest blir fånigt. Jag vill göra bilder som jag tycker är så snygga som möjligt efter de förutsättningar jag har (vilket ibland kan innebära att jag gör dem så att de ser ut som film). En del tycker nog t.ex. att bilden ovanför skulle vara helt ok om jag gjort den med ett shiftobjektiv i stället för i efterbehandlingen, men som den är nu är den bara blä.

Mera upprätat

Jag tror det handlar om hur man är van att se bilder. Svartvita bilder ska inte vara helt fria från korn eller brus, utan ska se gamla ut och det ska vara mycket kontrast och sånt. Färgbilder ska också se ut på ett visst sätt, fast där kommer jag inte på något bra exempel.

En välutrustad Näck

Såna här kvälls-/nattbilder var inte lätt att göra med film - det blev färgstick som stack iväg nåt alldeles makalös, och det var mycket svårt att justera i framkallningen.Med det digitala är det hyfsat enkelt att få det rätt, och nåt brus eller korn är inte att tala om.

Ser inte helt snäll ut

De här senare bilderna är tagna på ISO 100 och lång slutartid, och här lyckades också den japanske ingejören ganska bra tycker jag (se de obehandlade bilderna).

Foto: Martin Agfors

Faktum kvarstår dock - jpg-filerna går inte att dra i lika mycket utan att histogrammet spricker och det uppstår diverse artefakter. Råfilerna verkar tåla nästan hur mycket som helst, vilket inte är helt oväntat med tanke på hur den här sensorn presterar i Nikon D800 )

Ja, jag vet att de nya bilarna stör bilden!

Det blev många bilder igen, och mycket tekniktjafs. Jag är inte ute efter att såga er som använder jpg, men om ni köper en kamera av den här typen gör ni er en otjänst om ni inte kör i råformat ;)

Bilderna bör klickas på för att ses i större format!

Hadet!

RX100M2 i halvmörker (och varför är det bara Nikon som förstår hur Auto-ISO bör fungera)?

Jag ska börja med att erkänna att jag är fullständigt usel på att hålla kameror stadigt. Bilden nedan av den tidigare forumvärden Jeppe och dåvarande redaktören för Kamera & Bild Göran, togs under en fotomässa 2006 där man kunde tävla i just förmågan att hålla still.

Om jag inte minns fel fick Jeppe ett av de bästa (om inte det bästa) resultaten, och jag hamnade bland de absolut sämsta. Jag kan helt enkelt inte hålla mina kameror särskilt stadigt på längre slutartider (fast lustigt nog är jag inte helt usel på skytte). Hur som helst fick jag förstås inget pris i den där tävlingen, och jag hade inte förväntat mig något.

Nu så här sju år senare är massor av kameror och objektiv försedda med stabilisering som gör fotograferingen lättare för mig och alla andra. Visst, det fanns stabilisering också då, men det har blivit vanligare, billigare och bättre sedan dess (konstigt vore ju annars)!

Bilden ovanför tog jag ikväll med min lilla Sony RX100 II, och visst syns det att den är stabiliserad? Eller... det gör det nog inte (fast den kanske blivit ännu luddigare utan). Det tar en liten stund för stabiliseringen att stabilisera sig, så det funkar inte jättebra för snapshots. Då kan man ju tycka att den här lilla superkompaktens supersensor (som ju är något större än den i andra kompakter) gör att man kan använda högre ISO.

Man kan använda högre ISO än de 500 jag använde i den här bilden, men det var inte jag som valde. Jag hade kameran inställd på Auto-ISO, och då är det Sony som bestämmer vilka kriterier som gäller. Enligt de japanska ingenjörerna räcker 1/30 sekund alltid för att få en skarp bild med den här kameran i och med att den har stabilisering, så jag kan inte påverka det.

Det går ju alltid att försöka göra situationen bättre genom att göra om bilden till svartvitt i efterhand - då tänker man inte så mycket på oskärpan, men vete tusan om det funkade på den här bilden ...

Om jag ska fotografera gatubilder vill jag ha kortast möjliga slutartid, och eftersom den här kameran är utrustad med en ganska bra sensor gör det inget om den går upp till 1600 eller t.0.m. 3200 i värsta fall, men se det får jag inte välja själv (om jag inte missat något). Den ställer hellre in sig på låga ISO än att gå ner i slutartid :/

Korvkiosken tyckte kameran fungerade bra på ISO 800, och resultatet blev väl ganska ok. Framför allt är jag imponerad av hur bra det dynamiska omfånget är i den lilla sensorn - ingen bandning och inte farligt brusigt. Slutartiden är förstås 1/30 sekund, eftersom de små japanska ingenjörerna som bor i kameran tyckte det funkar bäst här också (och på alla bilder med auto-ISO).

Korvmojjen funkar bättre i svartvitt än den andra tycker jag, men det kanske har att göra med att den var skarpare från början. Det är när jag stöter på sånt här jag mest saknar funktionerna i jättetjockkameran Nikon D3 (och andra Nikonkameror) där det går att konfigurera auto-ISO mycket mycket mer.

Vän av ordning (som pixelpeepar) kanske frågar sig vad skillnaden är mellan "Mellan Pomes" och "Storpommes" (det är ju samma bild) - jag har ingen aning, och jag har inte provat någon av dem. Däremot kommer jag sakna den här korvmojjen när de inte längre får vara kvar för att kommunen bestämt att platsen ska kunnas användas för evenemang. Tydligen måste platsen vara tom nästan året runt ifall kommunen plötsligt beslutar sig för något - det duger inte att säljarna där flyttar på sig när det är aktuellt ...

Ska nog ta mig en korv till lunch i morrn, bara för att!

Ha det!

Är det slut på sommar och värme nu?

De senaste dagarna har det varit både kallt, regnigt och allmänt eländigt. När jag gick från kontoret idag hade dock solen tittat fram och värmde skönt. Jag valde att föreviga sommarens sista (?) varma kväll på ett lite suddigt vis :)

Middag i solskenet

Upplandsmuséet

Mysväder

Bilderna tog jag med min NEX-7 och den linsbebis jag skrev om i förra inlägget. Den här gången använde jag dock en betydligt bättre adapter, så nu glappade det inte det minsta :)

Kan vara fulaste kombinationen av kamera och objektiv någonsin ...

Ha en trevlig helg allihopa!

Vad gör man när inspirationen tryter? Köper nya prylar förstås!

De senaste månaderna har det inte blivit mycket fotograferande för min del. Det är inget ovanligt, utan det brukar gå i perioder där jag ibland tar väldigt många bilder, och ibland nästan inga bilder alls. Eftersom jag är en prylgalning vet jag att det nästan alltid hjälper att sätta fart på plåtandet genom att köpa nya prylar (för mig alltså) :)

Min första linsbebis

Eftersom jag är som jag är har jag (förstås) ägt en Lensbaby tidigare. Det var den första modellen som kom, och den var verkligen inte skarp nånstans och det var omöjligt att få två likadana bilder eftersom den i princip bestod av en bajonettfattning, en stump dammsugarslang och en rätt dålig lins. Fokusering och tiltning gjordes genom att helt enkelt vicka på objektivet med fingertopparna (enligt bilden ovan). Den kunde ge en del kul effekter, men i och med att den var bökig att hantera gjorde jag mig av med den ganska snabbt. Den kostade dock inte många kronor så det var kul att prova.

En slak D3:a

En av de senaste inkarnationerna av Lensbaby, och den jag köpte, är en variant som heter Composer Pro. Den är, hör och häpna, försedd med två linser av tämligen god kvalitet, och det går att byta ut en av dem för att för både vidvinkligare och mer tele (extratillbehör). Den främre linsen sitter på ett slags kulled som går att låsa, så det är inte längre några problem att få objektivet att bibehålla samma position mellan flera exponeringar, och fokuserar gör man genom att vrida på den främre delen av objektivet. Bländaren är dock, precis som på den första modellen, en liten skiva med hål i som är rätt bökig att byta (mot andra skivor med större eller mindre hål).

Sonen Felix, fotograferad med D3 och Lensbaby Composer Pro

Ett par av de tillbehör som finns är linser som ger brännvidderna 35 mm och 85 mm. Båda är ganska dyra, men till skillnad från den jag har försedda med en "riktig" bländare som justeras genom att vrida på en ratt. Får se om jag skaffar någon av dem när jag väl lyckats vänja mig med denna ...

Fikabord fotograferat med NEX-7 och Lensbaby Composer Pro

Jag valde att köpa Lensbabyn med Nikonfattning, och ämnar använda den både på min D3 (som fått stå så länge att batteriet dött helt och mojängen som känner av inställd bländare beckat ihop) och på min NEX-7 med adapter. Jag konstaterade dock raskt att den billiga adapter jag köpt från Kaffebrus tillsammans med Lensbaby blev en synnerligen ranglig konstruktion. Adaptern glappar visserligen lite också med Nikonobjektiv, men med den här fulingen var den hemsk. Jag har beställt en svindyr adapter tillverkad av Novoflex som förhoppningsvis är bättre (inte bara för linsbebisens skull).

Min lilla IQ. D3 och Lensbaby Composer Pro.

Tyvärr var inte vädret det roligaste idag, och när jag kom hem var det ganska dålig tillgång på ljus. Bilderna är samtliga (utom bilden av D3 med monterad bebis) tagna på hyfsat hög ISO (något som min sex år gamla D3 är mycket bättre på än den mycket nyare NEX:en). Jag är också dålig på att handhålla stadigt, så det är inte alls omöjligt att en del av oskärpan i bilderna beror på det.

Stall Surmulen. Nikon D3 och Lensbaby Composer Pro

Jag har ännu inte kommit fram till vilka bländare som är mest användbara på vilka motiv (större bländaröppning ger ett mindre område som är skarpt), så det krävs nog en hel del testande innan det blir några bra bilder (om det nu blir några alls).

Surt sa räven! Nex-7 och Lensbaby Composer Pro

Varför ska man då ha en sån här glugg? Det vete tusan, men det är billigare att köpa en sån än ett "riktigt" objektiv med tiltmöjligheter, och det är roligare att pilla fram effekten vid fotograferingsögonblicket än att göra det i efterbehandlingen. Det är inte lätt att göra bilder som är skarpa nånstans, och vissa bilder kan nog orsaka åksjuka ...

Vägen hem. D3 och Lensbaby Composer Pro

Det är naturligtvis inte ett objektiv som på något sätt kan ersätta ett TS-objektiv, men man kan få liknande effekter (och en hel del andra) för relativt små pengar. Jag konstaterade också att min NEX förmodligen är den kamera som passar bäst ihop med objektivet (bortsett från den glappande adaptern då), i och med att jag direkt i den elektroniska sökaren kan se hur skärpan ligger - det är betydligt bökigare att få den rätt i den optiska sökaren i D3:an (trots att det är en ruggigt bra dylik).

Tvätten med NEX-7 och Lensbaby Composer Pro

Kommer jag då att använda det här knasiga objektivet? Tja, åtminstone ett tag! Antingen kommer jag fram till att jag inte förstår mig på det alls, eller så tycker jag det är riktigt kul. Risken att ni kommer få se fler bilder gjorda med det i bloggen den närmsta framtiden är i alla fall hög, så om ni har anlag för åksjuka kanske ni ska hålla er borta :)

Som vanligt rekommenderar jag att ni har webbläsaren i fullskärmsläge och klickar på bilderna för att se dem förstorade. Pixelpeepare hittar oförminskade bilder på min flickr.

Hadet!