Vägen hem del 2 - kattjäveln!

I del 1 skrev jag om skuggor och ljus och sånt finns det förstås här också, men det här är ett helt annat motiv som intresserar helt andra människor, så jag valde att förskona de som inte gillar kattbilder från dessa bilder :)

Nony är lite som en hund när jag kommer hem, han hör att jag kommer och då ska han hälsa och gosa. Eller ... egentligen är första reaktionen att skutta in i vardagsrummet, hoppa upp på en puff och tigga godis, men det är ju också en form av hälsning.

Om jag går ut på tomten hänger han gärna med för att se vad jag tänker göra för skoj, eller så har han insett att jag går ut på tomten för att fotografera honom, och följer med bara för att visa sin goda vilja och sedan få godis (även om jag aldrig har med mig något godis ut).

Det finns förvisso gott om godis också ute på tomten, men de flyger oftast för högt. Ibland gör de dock tyvärr inte det, och då händer det att det (tidigare) flygande godiset tas med in i huset och visas upp - ibland fortfarande med vissa livstecken ...

Efter de här fyra bilderna (och några till som inte var värda att visa) knallade både jag och kattjäveln in igen, tämligen nöjda med dagens insats (bilderna i det här inlägget togs under en tidsperiod på ungefär fem minuter) :)

När vi kom in fick han lite godis ...

Hadet!

Vägen hem del 1 - skuggor och ljus

Dagens blogginlägg får nog lov att bli två, då det är två helt olika typer av bilder. Med tanke på att jag är gruvligt förkyld är det ett under att det blev några bilder över huvud taget, och att det skulle vara bilder som räcker till två inlägg är förstås fullständigt omöjligt (och bilderna är ju inte så bra heller). Jag delar dock ändå upp dem eftersom det är helt olika genrer.

Täljstensvägen

Jag har valt att ha rubriken skuggor och ljus på det första inlägget, och det är förstås ett jäkla trams egentligen. En bild som inte består av skuggor och ljus ser troligen ut som ett gråkort (eller svart eller vitt). Det jag är ute och fiskar efter är det sena eftermiddagsljuset som jag tycker kan göra ganska mycket för annars tämligen banala motiv.

Marmorvägen (om du bara tänker titta på en av bilderna förstorad är det denna du ska välja)

Jag gillar hårda skuggor, åtminstone i vissa sammanhang. De är bra för att framhäva och dölja delar av motivet, men det gäller förstås att de faller där jag vill ha dem. Idag tyckte jag att de gjorde det, men alla håller säkerligen inte med.

Norra Norby Gård, där jag bor, fast i huset till höger om det vita och det syns inte i bilden

Jag har konstaterat att det är väldigt lätt, kanske alltför lätt, att dra i spakarna i Lightroom (eller andra råkonverterare) och lätta upp skuggor utan nämnvärd kvalitetsförlust. I vissa bilder är det en klar fördel att våra moderna kameror ger oss den möjligheten, men gör man det i den här typen av bilder blir det vansinnigt tråkigt tycker jag!

Mer spännande än så blir det inte i dagens första inlägg (och knappast i det andra heller).

Nu är våren officiellt här (åtminstone enligt Kattjäveln)!

Nony är från början en innekatt av rasen brittisk korthår, och när han flyttade hit tog det ett tag innan han förstod det där med ute. Han är fortfarande så här två år senare lite för fin för att uträtta sina behov i naturen, utan sådant ska göras i den takförsedda lådan inomhus, och därmed basta!

Under vintern är han inte ute mer än några minuter i taget, men när solen lyser och temperaturen börjar komma över 10° är han gärna ute och jagar fåglar eller slöar i solskenet. Eftersom han var ute när jag kom hem idag, och hade varit ute flera timmar, kan vi alltså konstatera att nu är våren här på riktigt :)

Nony, och nåt slags gult vårtecken i bakgrunden, fotograferad med Sony RX100 II

Ett annat vårtecken är att studenterna har diverse upptåg för sig (fast det har de i och för sig året runt - i november var det en massa glada bananer utanför kontoret).

Sonic the Hedgehog(s) fotograferade med NEX-7 och Sony 35/1,8

För er som antingen är för unga eller för gamla för att känna till Sonic the Hedgehog så var det en videospelsfigur från 1991. Något jag inte kan klura ut är hur de får tag på sina banan- och igelkottsdräkter. Det kan ju inte vara helt gratis att sy upp såna där, och jag misstänker att det tar en stund om man ska göra det själv ...

När jag skulle tömma minneskortet från den mindre av Sonykamerorna hittade jag en massa mindre lyckade självporträtt, och kunde för mitt liv inte förstå hur det gått till. Så småningom slog det mig att jag putsat frontlinsen, och då hållit kameran på ett sådant sätt att tummen hamnade på avtryckaren. Eftersom RX100 är så tyst är det omöjligt att höra när den exponerar (åtminstone utomhus) :)

En tjockis, fotograferad med RX100 II (fast kanske inte bästa reklamen för kameran)

Det var allt jag hade att bjuda på denna vackra fredagkväll. Ha en trevlig helg allihopa :)

Våra problem och riktiga problem ...

Vi som gnabbas i forumen och bloggarna har problem med kameraval (egna eller andras), huruvida svartvitt är bättre än färg, film bättre än digitalt och så vidare. Medan vi stångas med dessa "problem" är det lätt att glömma att det finns många som har långt värre problem, som till exempel var de ska sova inatt.

Hunden Kompis vars husse säljer Situation Sthlm vid Uppsala Central

Bara i Uppsala finns ungefär 1 800 hemlösa, vilket inte är så lätt att tro då man inte ser så många av dem. Jag förstår att det inte är lätt att ordna fasta bostäder åt alla, men med tanke på alla tomma lokaler runt om i stan borde det gå att ordna åtminstone någonstans att sova tycker jag.

Jag ska se till att ha med mig lite kontanter nästa gång jag promenerar på stan, så jag åtminstone kan bidra till att Kompis och hennes husse kanske kan hitta någonstans att sova för natten.

Smygfotografen som blev upptäckt och fick en ilsken blick ...

Jag ska börja med att säga att jag inte är en sån där lömsk typ som ägnar sig åt smygfoto, utan jag gör inga försök att dölja mitt fotograferande. När vi hade fotofika i lördags ville jag dock testa hur Bengts 70-200/2,8 för Nikon fungerar när man monterar det på en NEX-7 med adapter.

Det visade sig fungera förvånansvärt väl och kändes inte alls så obalanserat som man skulle kunna tro. Det enda som är lite bökigt är att fokuseringsringen sitter långt ut på objektivet, så det är inte optimalt för manuell fokusering.

Med ett 70-200 inomhus (med liten sensor) på ett fik är det svårt att fotografera de som sitter närmast och är medvetna om risken för fotografering, så jag tog sikte på en farbror lite längre bort ...

Som synes upptäckte han mig, och den blicken säger kanske mer än ord :)

Sen finns det ju de som är tvärtom också - alltså de som smyger sig in i bilder där fotografen inte hade en tanke på att de skulle vara med.

Här ville jag bara dokumentera det lilla lasset jord jag precis kört hem i Lilla Bilen, och använde displayen som sökare. Jag missade totalt att Hjalmar lufsade in i bilden.

Ha det gott, och dölj inte ert fotograferande ;)