Lilla Bilen hittade en liten kompis

Ibland känns Lilla Bilen inte sååå liten :)

Är det slut på sommar och värme nu?

De senaste dagarna har det varit både kallt, regnigt och allmänt eländigt. När jag gick från kontoret idag hade dock solen tittat fram och värmde skönt. Jag valde att föreviga sommarens sista (?) varma kväll på ett lite suddigt vis :)

Middag i solskenet

Upplandsmuséet

Mysväder

Bilderna tog jag med min NEX-7 och den linsbebis jag skrev om i förra inlägget. Den här gången använde jag dock en betydligt bättre adapter, så nu glappade det inte det minsta :)

Kan vara fulaste kombinationen av kamera och objektiv någonsin ...

Ha en trevlig helg allihopa!

Vad gör man när inspirationen tryter? Köper nya prylar förstås!

De senaste månaderna har det inte blivit mycket fotograferande för min del. Det är inget ovanligt, utan det brukar gå i perioder där jag ibland tar väldigt många bilder, och ibland nästan inga bilder alls. Eftersom jag är en prylgalning vet jag att det nästan alltid hjälper att sätta fart på plåtandet genom att köpa nya prylar (för mig alltså) :)

Min första linsbebis

Eftersom jag är som jag är har jag (förstås) ägt en Lensbaby tidigare. Det var den första modellen som kom, och den var verkligen inte skarp nånstans och det var omöjligt att få två likadana bilder eftersom den i princip bestod av en bajonettfattning, en stump dammsugarslang och en rätt dålig lins. Fokusering och tiltning gjordes genom att helt enkelt vicka på objektivet med fingertopparna (enligt bilden ovan). Den kunde ge en del kul effekter, men i och med att den var bökig att hantera gjorde jag mig av med den ganska snabbt. Den kostade dock inte många kronor så det var kul att prova.

En slak D3:a

En av de senaste inkarnationerna av Lensbaby, och den jag köpte, är en variant som heter Composer Pro. Den är, hör och häpna, försedd med två linser av tämligen god kvalitet, och det går att byta ut en av dem för att för både vidvinkligare och mer tele (extratillbehör). Den främre linsen sitter på ett slags kulled som går att låsa, så det är inte längre några problem att få objektivet att bibehålla samma position mellan flera exponeringar, och fokuserar gör man genom att vrida på den främre delen av objektivet. Bländaren är dock, precis som på den första modellen, en liten skiva med hål i som är rätt bökig att byta (mot andra skivor med större eller mindre hål).

Sonen Felix, fotograferad med D3 och Lensbaby Composer Pro

Ett par av de tillbehör som finns är linser som ger brännvidderna 35 mm och 85 mm. Båda är ganska dyra, men till skillnad från den jag har försedda med en "riktig" bländare som justeras genom att vrida på en ratt. Får se om jag skaffar någon av dem när jag väl lyckats vänja mig med denna ...

Fikabord fotograferat med NEX-7 och Lensbaby Composer Pro

Jag valde att köpa Lensbabyn med Nikonfattning, och ämnar använda den både på min D3 (som fått stå så länge att batteriet dött helt och mojängen som känner av inställd bländare beckat ihop) och på min NEX-7 med adapter. Jag konstaterade dock raskt att den billiga adapter jag köpt från Kaffebrus tillsammans med Lensbaby blev en synnerligen ranglig konstruktion. Adaptern glappar visserligen lite också med Nikonobjektiv, men med den här fulingen var den hemsk. Jag har beställt en svindyr adapter tillverkad av Novoflex som förhoppningsvis är bättre (inte bara för linsbebisens skull).

Min lilla IQ. D3 och Lensbaby Composer Pro.

Tyvärr var inte vädret det roligaste idag, och när jag kom hem var det ganska dålig tillgång på ljus. Bilderna är samtliga (utom bilden av D3 med monterad bebis) tagna på hyfsat hög ISO (något som min sex år gamla D3 är mycket bättre på än den mycket nyare NEX:en). Jag är också dålig på att handhålla stadigt, så det är inte alls omöjligt att en del av oskärpan i bilderna beror på det.

Stall Surmulen. Nikon D3 och Lensbaby Composer Pro

Jag har ännu inte kommit fram till vilka bländare som är mest användbara på vilka motiv (större bländaröppning ger ett mindre område som är skarpt), så det krävs nog en hel del testande innan det blir några bra bilder (om det nu blir några alls).

Surt sa räven! Nex-7 och Lensbaby Composer Pro

Varför ska man då ha en sån här glugg? Det vete tusan, men det är billigare att köpa en sån än ett "riktigt" objektiv med tiltmöjligheter, och det är roligare att pilla fram effekten vid fotograferingsögonblicket än att göra det i efterbehandlingen. Det är inte lätt att göra bilder som är skarpa nånstans, och vissa bilder kan nog orsaka åksjuka ...

Vägen hem. D3 och Lensbaby Composer Pro

Det är naturligtvis inte ett objektiv som på något sätt kan ersätta ett TS-objektiv, men man kan få liknande effekter (och en hel del andra) för relativt små pengar. Jag konstaterade också att min NEX förmodligen är den kamera som passar bäst ihop med objektivet (bortsett från den glappande adaptern då), i och med att jag direkt i den elektroniska sökaren kan se hur skärpan ligger - det är betydligt bökigare att få den rätt i den optiska sökaren i D3:an (trots att det är en ruggigt bra dylik).

Tvätten med NEX-7 och Lensbaby Composer Pro

Kommer jag då att använda det här knasiga objektivet? Tja, åtminstone ett tag! Antingen kommer jag fram till att jag inte förstår mig på det alls, eller så tycker jag det är riktigt kul. Risken att ni kommer få se fler bilder gjorda med det i bloggen den närmsta framtiden är i alla fall hög, så om ni har anlag för åksjuka kanske ni ska hålla er borta :)

Som vanligt rekommenderar jag att ni har webbläsaren i fullskärmsläge och klickar på bilderna för att se dem förstorade. Pixelpeepare hittar oförminskade bilder på min flickr.

Hadet!

Kattfotografering - sånt håller väl inte riktiga fotografer på med?

Ibland känner jag att det finns något slags konstig snobbism inom fotografin - i synnerhet som den ibland diskuteras här i forumen eller bloggarna. Det är en massa "regler" om hur den ena genren eller den andra ska utövas, om man ska fotografera med film eller minneskort, eller vilka motiv som är lämpliga att visa upp för omvärlden.

Katter (och andra husdjur) är ett sånt där motiv som en del lite föraktfullt fnyser åt, och (åtminstone mellan raderna) verkar anse att bilder av dylika gör sig bäst i det privata fotoalbumet, eller möjligen på Facebook (eftersom där är allt som skrivs och publiceras oseriöst, reklam eller ägnat åt att kränka den personliga integriteten).

Eftersom det nu är så att den här typen av bilder ändå gör sig bäst på fejjan (eller hemma i albumet) så finns det ju ingen anledning att de som ägnar sig åt att göra dem köper dyra kameror. Inte ens om man skulle råka ha en 4K-skärm att visa bilderna på behöver man mer än ungefär åtta megapixlar, så varför köpa en kamera som ger mer än så (eller utrusta den med dyra objektiv)? Nä, för kattbilder kan vi amatörer nog hålla oss till billiga kompaktkameror ...

Nu måste jag dock erkänna att jag inte alltid håller mina kattbilder inom hemmets väggar eller i datan, utan också låter skriva ut dem (fast man klarar sig långt på åtta megapixlar då också). Mina utskrifter brukar jag göra med Crimsons Prefixtjänst (deras dyraste och bästa alternativ), och att göra det med kattbilder måste skära i hjärtat på somliga överprentensiösa fotografer :)

Innan nu dessa pretton går i taket och stänger av datorn i ilska vill jag påpeka att min blogg ska läsas med en ganska stor nypa salt (luktsalt kanske?), och att jag absolut inte är ute att peka ut några enskilda fotografer eller grupper. Visst händer det att jag irriterar mig på att alla inte tycker som jag, men det får de ju faktiskt göra (och jag vet ju ändå att jag har rätt) :D

Jag tror aldrig jag försökt skicka in en kattbild till Galleri FS, men jag misstänker att det inte är så där himla stor chans att få med en sådan där. För att få med en bild där måste många tycka att den är bra, och då hjälper det inte om jag (eller ett helt gäng med andra kattfotografer) tycker den är hur bra som helst. Galleriet funkar ju på det viset, och jag blir inte sur för det - jag har dock förstått i både forumen och bloggar att inte alla uppskattar hur urvalet av bilder går till, men det är ju deras sak.

En del kanske undrar varför jag gjort bilderna i det här inlägget svartvita. Tja, det blir väl lite mer seriöst och konstnärligt på det viset kanske, och så har jag nog publicerat de flesta av dem i färg tidigare :)

Alla bilderna är fotograferade med alldeles för dyra kameror och objektiv, och sedan efterbehandlade i Lightroom och Silver Efex Pro (utan att försöka efterlikna film). Alla är tagna antingen hemma eller i närheten.

Ha en fortsatt trevlig vecka!

En riktigt usel bild (bara för att beklaga mig lite)

Om man har en iPad Mini och försett den med ett s.k. "Smart Cover" kan det vara bra att vara medveten om att det där skyddet efter ett tag inte sitter fast så jättebra. Det kan resultera i sånt här om man bär den i samma hand som en stock snus och magneten släpper från själva paddan. Jag hade dock lite tur och den landade ganska platt på betongplattorna på uppfarten och stannade direkt ...

Jag fick ta till ett ordentligt snett ljus för att få sprickan att synas, och den stör egentligen inte när paddan är igång. Den känns dock och jag misstänker att risken för fuktskador ökar om glaset är sprucket ...

Nåja, jag får fundera på om det är värt att lägga 1500:- eller så på att byta glas eller om jag ska ta det som en ursäkt att byta till en kommande iPad Mini med Retinaskärm :)

Ber om ursäkt för den dåliga bilden - på onsdag blir det bättre bilder med en (förhoppningsvis) mer intressant historia :)