8/100 Kan man fotografera kattjäveln med en gammal Leica?

Ja, som ni ser går det förstås alldeles utmärkt. Innan någon går i taket över att jag kallar Nony för kattjävel vill jag bara förtydliga att det är ett kärleksfullt epitet på en katt vi alla älskar :)

Det går såklart också att använda Leican för att fotografera katter, men nu behövde jag bilden lite snabbare till en fotoutmaning, så den fick bli rekvisita just här :)

Ha det gott!

7/100 Gatufoto med kort skärpedjup

Det finns många åsikter om gatufoto, och jag tänker inte påstå att någon är mer rätt :)

Uppsala Resecentrum

Jag tycker i alla fall att den här bilden blev bra :)

Ha det!

6.2/100 Välkomment till the Internet!

Jag började roa mig med datorer med mina kamrater ungefär så tidigt som det gick att roa sig med datorer (VIC 20, Sinclair Spectrum, Commodore 64 etcetera), men det var först i början av 90-talet det blev spännande på riktigt. Då gick det att för något så när rimliga pengar köpa sig ett modem så att min dator kunde prata med andra datorer. Mitt första modem klarade den svindlade hastigheten av 2400 Baud. Det finns en massa vetenskapliga förklaringar till hur Baud förhåller sig till den typen av bandbredd vi mäter idag, men det var helt enkelt jäkligt långsamt (ni får googla för detaljer).

Till att börja med gick det bara att ringa upp likasinnade datornördar med det där modemet, och också en och annan så kallad BBS (Bulletin Board System) - oftast bestående av någons hemmadator och ett eller i bästa fall ett par anslutna modem. Var linjen upptagen fick man helt enkelt vänta tills de andra var klara. Dessa BBS:er gick ofta ut på tjatt och forum, och allt mellan himmel och jord diskuterades. En del var av den mer obskyra sorten och erbjöd nedladdning av piratkopierad programvara. I och med att uppkopplingshastigheten var så pass låg tog det ungefär fem till arton evigheter att ladda ner en fulkopia av ett spel eller kontorsprogram (och oftare än sällan visade det sig att programmen innehöll virus, var något helt annat än de påstods vara eller helt enkelt inte fungerade ...)

Och så - i början av 90-talet kom Televerket, IBM och Esselte på den briljanta idéen att vi i Sverige behövde en motsvarighet till det franska Minitel. Minitel var väldigt populärt och gav de amorösa fransmännen inte bara möjlighet att beställa baguetter, ost och vin via sin lilla terminal, utan de kunde också bedriva mer eller mindre utomäktenskapliga aktiviteter i den (eller med den eller hur man nu ska se på saken). Det fanns porr att köpa för rimliga pengar, och den intresserade slapp stå i kö till kassan och förnedra sig med tryckt material.  Tekniknivån var på den här tiden tämligen låg, så det gick inte att se på vare sig bilder eller filmer, men det gick att sextjatta med någon som möjligen kunde vara en 18-åring med fast hull (och troligen var en äldre tjock farbor iklädd kalsonger och nätbrynja).

Det statligt ägda Televerket kunde förstås inte ägna sig åt virtuellt koppleri, men i samarbete med IBM och Esselte togs det ändå fram en liknande terminal som skulle få de svenska hemmen att handla mat och spela på ATG utan att behöva lämna hemmet. Den kallades Teleguide och tillverkades och skeppades till något 10-tusental ivriga konsumenter (källa: Wikipedia, så jag vet inte om siffran stämmer).

Problemet var att när den här terminalen väl var klar så hade dels hastigheten på vanliga datormodem gått upp, BBS:erna var fler och hade fler telefonlinjer och dessa svartvita terminaler som i princip bara gick att använda till att handla mat med och spela på ATG (och skulle man handla mat var man nog tvungen att bo inom en radie av ett par hundra meter från den matvarubutik i Stockholm som av någon outgrundlig anledning valt att ansluta sig till tjänsten). Hela jättedyra projektet gick i graven, och kvar ute i stugorna (bland annat hemma hos mig) står dessa terminaler nästan helt oanvända.

Strax därefter kom INTERNET, och resten är som man brukar säga historia ...

Ha det gott!

(Anledningen till bilden och hela inlägget är att temat i dagens fotoutmaning var kommunikation.)

6/100 Måste en småbildskamera (FF alltså) och dess objektiv vara så attans stora?

Moderna kameror innehåller en himla många elektroniker. Klart fler än jag orkar räkna till! Ändå är de inte så där väldans små och behändiga som de skulle kunna vara.

Sony A6000 med 35/1,8 rygg mot rygg med en Leica M6 och Summilux 35/1,4

Leican innehåller en massa luft för att ge plats åt en filmrulle och uppsamlingsspole, medans Sonykameran klarar sig utan sånt tjafs. Den behöver bara rymma ett litet tunt minneskort som i just mitt fall rymmer ungefär 2000 bilder i råformat. Båda kamerorna är försedda med batteri, men Sonyn dör helt efter en sisådär 250 bilder (eller ett par timmar), medans Leicans pyttelilla batter i räcker något år.

Det är en på alla sätt orättvis jämförelse, då Sonykameran faktiskt kan leverera riktigt bra bilder (rent tekniskt alltså - resten är upp till mig som fotograf), och Leican kommer inte i närheten (fortfarande rent tekniskt). Leican kostar dessutom en smula mer - just den här modellen är som 30 år gammal modell några tusenlappar dyrare än vad Sonykameran kostar ny, liksom objektivet. Den senaste versionen av Leicas 35/1,4 ASPH kostar 45 TKr!

Varför jämför jag då dessa kameror? Därför att jag kan och råkar ha tillgång till dem just nu, och det är kul :)

Bilden är för övrigt tagen med en rätt tråkig och dålig mobilkamera (som inte kan leverera råfiler) - Sony Xperia Z3.

Ha det gott!

5.2/100 Kombinerad sensor och minneskort för engångsbruk - kan det verkligen vara nåt?

Frågan i rubriken är något jag förhoppningsvis kommer att få svar på inom de kommande två veckorna, då jag fått låna två gamla kameror (tack Staffan!) som lämpligen laddas med Tri-X (eller någon annan typ av film). Eftersom jag började fotografera (på allvar) i början av 80-talet är det här med film förstås inte främmande för mig, men det var länge sedan jag använde det och det ska bli riktigt kul att testa igen. Jag kommer dock inte ställa mig i ett mörkrum och slaska fram papperskopior, utan nöjer mig med att skanna bilderna.

Jag tror att man egentligen ska ta såna här bilder med kameran på ett köksbord och med en DN som rekvisita, men jag fuskade och körde med vardagsrumsbordet (och ingen tidning) :)

Leica M6 med Kanadatillverkat Summilux 35mm f/1,4

Den första kameran är hyfsat modern (såpass modern att jag kommer ihåg när den började säljas). Leica M6 kom 1984 och kostade då ungefär lika mycket som Canons och Nikons toppmodeller. De senaste digitala M-modellerna ligger på ungefär samma nivå jämfört med Canon och Nikon. Objektivet Summilux 35/1,4 är en synnerligen kompakt och trevlig liten skapelse. Jämför man med de närmast groteskt stora moderna 35/1,4 till spegelreflexkameror (och också Sonys 35/1,4 med E-fattning) är det löjligt litet och ändå bra. Den senaste versionen heter 35mm f/1,4 ASPH och betingar den nätta summan av ungefär 45 000:- (och det är lite större än objektivet på bilden tror jag). Bra, kompakt, men inte direkt gratis ...

Leica II med Elmar 50mm f/3,5

Kamera nummer två heter Leica II och är en klart äldre konstruktion. Jag vet inte hur gammalt just detta exemplar är eller vilken variant det är, men modellen som sådan presenterades 1932 och jag har för mig att den brukar räknas som den första småbildskameran (alltså med sluten filmkasett och negativ på 24x36 mm - den första spegelfria fullformataren helt enkelt). Det här är en kamera för slow photography. Allt är tämligen långsamt; filmframmatning och återspolning sker med en ratt i stället. Kameran har en sökare för att ställa skärpan och en annan för att komponera bilden. Sökaren för komposition är gjord för brännvidden 50mm, och använde man andra brännvidder kompletterade man kameran med en löst sökare som fästs i blixtskon. Den har inte så många slutartider att välja på, och det går inte att ändra slutartid utan att först ha spänt sökaren (genom filmframmatningsratten).

Edit: efter kontakt med ägaren och google har jag konstaterat att den bara heter Leica II och tillverkades just 1932. Det är ingen ynling alltså. En extra bonus som ger karaktär åt båda kamerorna är att vulkaniten luktar svagt av tobaksrök och säger något om dess ägare :)

Elmar 50mm i inskjutet läge. Foto: Martin Agfors

Leica II är helt klart annorlunda än moderna kameror, och det ska bli jättekul att testa den. Bara att ladda den med film kommer att bli en utmaning, då den har en lös upptagningsspole, och det är tydligen fullt möjligt (och inte helt ovanligt) att misslyckas med laddningen. Jag gillar också att kameran är väldigt kompakt när man skjuter in objektivet - klart fickvänligt!

Vart har sensorn tagit vägen? Foto: Martin Agfors

När jag var nere på byn och hämtade upp kamerorna besökte jag också min lokala fotopryllangare, Uppsala Fotokompani, för att köpa film. Deras utbud är inte jättestort, så jag valde Tri-X (alternativet var T-Max, men Tri-X känns mer klassiskt och passande för dessa kameror, även om filmen inte är likadan som förr). Det är inte så billigt att fotografera med film. En 36-bilders rulle Tri-X kostar där 69:-. Med digitala kameror blir kostnaden per bild enormt mycket lägre, även om man använder minneskorten bara en gång ...

Jag vet inte varför jag inte kan låta bli att grimasera när jag fotograferar - inte ens när jag bara låtsas fotografera som här (kameran är inte ens laddad) ... Foto: Martin Agfors

Ser jag ut som en riktig Leicagubbe nu?

Jag har tyvärr inte möjlighet att själv framkalla filmen, så det blir nog att jag skickar iväg den. Det gör inte så mycket om det tar lite längre tid, även om det förstås vore kul att se resultatet snabbare (om än inte fullt så snabbt som vi blivit med digitalfoto).

De flesta som känner mig vet att jag gillar ny teknik, men det är minst lika roligt med gammal välgjord teknik. Någon med större kunskaper kanske vet mer om exakt vilken modell den äldre Leican är och hur gammal den kan tänkas vara :)

Bilderna i inlägget är tagna med min Sony A6000 med 35/1,8 (de två första och sista bilden) och Samyang 50/1,2 (de andra som Martin tagit).

Ha det gott allihopa!