I helgen vankas industrifoto - svart eller vitt, sol eller regn, suddigt eller skarpt? Nope, inga såna val!

Det finns många typer av fotografering. Den finaste typen av fotografering är nog den där man som fotograf själv väljer vad man fotograferar och vad man gör med bilderna efteråt. Det är den typen av fotografering de flesta av oss som fotograferar på hobbynivå ägnar oss åt, men vi inser kanske inte alltid vilken lyx det är att ha den möjligheten! Vi kan fotografera vad vi vill, publicera bilderna hur vi vill (inom lagens gränser förstås) och vi kan innan dess efterbehandla bilderna hur mycket som helst. En del kommer att ogilla vår efterbehandling, och andra gillar den.

Solsken i Uppsala, kl. 16:27 den 15 augusti 2014

Regn i Uppsala, kl. 17:27 den 15 augusti 2014

I dessa båda bilder har jag själv valt vad jag vill fotografera, när jag vill fotografera och hur jag vill att bilderna ska se ut. Det är inte några fantastiska bilder, men det är bilder jag valt att göra och jag tycker de inte är jättetrista!

Vart vill jag då komma med detta? Jo, det är ju då det här med att vi som amatörfotografer (eller hobbyfotografer eller vad man nu väljer att kalla det) kan fotografera precis vad vi vill. Vi har inga krav på oss att vi måste leverera en bild av någon eller något, utan vi kan välja om vi vill leverera den bilden eller inte (om vi nu ens försöker oss på att ta den). En del fotografer (på både hobby- och yrkesnivå) har fått för sig att det där med begreppen är viktigt. Amatörer är i vissas ögon något negativt, samtidigt som proffs är något ouppnåerligt och det har egentligen inte så mycket med bilder att göra. Det är enligt mig rent struntprat!

Midde Hamrin springer in som segrare i Stockholm Marathon 1991

Jag har varit proffs, eller yrkesfotograf. Jag slutade vara det i början av 90-talet då jag i stället satsade på IT-branchen, men har aldrig helt släppt det där med fotografering. Nu är jag i högsta grad en amatörfotograf som ibland fuskar med att sälja bilder, men oavsett prefix ser jag mig som fotograf.

Andrzej Giplsak - Stockholm Marathon 2008

Nu har jag fått en förfrågan att ägna mig åt ett riktigt s.k. skitjobb i helgen (enligt vissa då alltså). Jag ska tillsammans med ett knippe andra fotografer fotografera alla som deltar i det triathlonlopp för motionärer som går av stapeln på söndag (drygt 3500 deltagare). Jag tackade direkt ja, då jag känner flera av dem som roar sig med sådant som leverne och såg det som en kul utmaning - nu får jag inte använda serietagning och spraya hur som helst, utan det handlar om att alla deltagare ska fotograferas och se någorlunda skarpa ut. Vad är lättast? Fotografera det man känner för med obegränsat antal bilder, eller fotografera allt med synnerligen begränsat antal bilder (per motiv)?

Jag räknar inte med att det blir några fantastiska bilder, men det ska bli jäkligt kul att testa!

Ha Det Gott!

Ska nog till skarpare cykelbilder än så ...

Uppsala Peace Party (konsertfoto med Sony A6000)

Den 14 augusti 1814 slöts fred mellan Sverige, Norge och Danmark. Detta firades idag med musikfestivalen Uppsala Peace Party, där bland andra Movits!, Ison & Fille och Rebecca & Fiona uppträdde. Jag missade tyvärr Movits, men det vräkte ner regn till att börja med så det gjorde kanske inte så mycket. Stannade heller inte till Rebecca & Fiona ...

Kaffevagnen har jag fotograferat förut - då kom bilden med i boken A Day in the World :)

Uppsala Botaniska Trädgård är en riktigt trevlig plats för den här typen av evenemang. Det är vackra omgivningar, och gott om plats för folk så man inte behöver trängas om man inte vill.

Uppsala Slott

Under tiden jag var där verkade allt gå städat till, och ordningsvakterna hade inte mycket att göra. Det är alltid skönt när stämningen är god :)

Man fick inte ha med sig paraplyer in, så mitt miniparapy som alltid ligger i kameraväskan var var jag tvungen att lämna obevakat på ett bord vid entrén. Som tur var låg det kvar när jag lämnade botan. Man fick tydligen inte heller ha med sig systemkamera med objektiv "större än 55 mm". De flesta av mina objektiv är större än så på en eller annan ledd, men jag valde att mäta mitt Nikon 105/2,5 på så vis att samvetet tillät att jag tog med det :)

Fille & Ison fotograferade med Sony A6000 och Nikon 105/2,5 @ f/4

Ison fotograferad med Sony A6000 och Nikon 105/2,5 @ f/4

Med fotopass gällde fick man uppenbarligen använda längre brännvidder

Alla såg inte ut att ha det så skoj

Många glada människor

Många som fotograferar med sina telefoner nu för tiden

De hade det skoj på scenen :)

Sista bilden för dagen

Det var allt jag hade att bjuda på den här fredagen. Ha en riktigt trevlig helg allihopa!

Katt (-jävel) på hett plåttak

Mer än så blir det inte idag :)

Brandröken hittade till Uppsala och förändrade ljuset!

Det är hemskt för alla som drabbats av den skogsbrand som härjar i Västmanland. Idag kom röken till Uppsala vilket gör det lättare att inse omfattningen av det hela - det är trots allt rätt många mil härifrån. Det är svårt att fånga effekten av röken på bild, men det blev ett rökdis över hela Uppsala som påverkade ljuset på ett sätt jag inte tror jag upplevt tidigare.

Botaniska trädgården sedd från Slottet

Domkyrkan

Kanonbild

Hågadalen (där jag bor)

Djur är känsliga för dofter, och är ofta snabba att känna brandrök (när huset min syster bodde i på 80-talet brann ner var det katten som väckte henne och förmodligen räddade livet på henne). Det märktes tydligt på Nony att han inte uppskattade röken ...

Nony

Ha det gott allihopa, och hoppas nu att alla som kämpar med branden orkar hålla ut tills de fått bukt med den!

Varför krångla till det? (trådlös blixt med automatik på Sony A6000)

Igår publicerades en alldeles utmärkt artikel här på FS om hur man bättre kan utnyttja sin blixt. I artikeln finns många bra tips om hur man hyfsat enkelt och billigt kan lära sig att ljussätta med manuellt kontrollerade blixtar. Jag har egentligen aldrig hållit på så mycket med det där med trådlös blixt, utan mina erfarenheter av mer kontrollerat ljus kommer mest från fotografering i studio för över tjugo år sedan.

Nu råkade artikeln vara väldigt väl tajmad då jag för någon månad sedan var tvungen att köpa en lite större blixt till min Sony A6000, och det blev en Sony HVL-F43M. (Ja, jag var tvungen då jag skulle fotografera bröllop, och det hade kunnat bli bara kattskit om jag inte haft tillgång till blixten.) Jag hade också sedan tidigare en Sony HVL-F20AM som jag köpt till min NEX-7, men den passar inte på A6000 utan adapter. En dylik adapter fick jag dock tag på hos Cyberphoto för det facila priset av 300 pengar, och den hämtade jag ut på posten idag. Med adaptern monterad på den lilla blixten och den större blixten monterad på den medföljande foten var det bara att sätta igång och testa!

Man kan göra hiskerliga självporträtt med en lös blixt! A6000 med 35/1,8 OSS

Fast nu var det ju förstås inte fullt så enkelt. Innan man kan börja fotografera med TTL-automatik och trådlös blixt måste prylarna ställas in på rätt sätt, och Sonys manualer är inte alltid solklara. Med hjälp av Google fick jag dock reda på att enklaste sättet är att montera den stora blixten (alltså den som ska vara trådlös) på kameran och sedan välja Flash mode: wireless - då ställer både kameran och blixten in sig på rätt sätt. Sedan tar man av den stora blixten, monterar HVL-F20AM på kameran och sätter på strömmen på alltihopa - med lite tur blinkar det rött på framsidan av den stora blixten (vilket innebär att den är beredd) och man kan testa att kopplingen mellan prylarna fungerar genom att trycka på AEL-knappen - då ska först blixten på kameran och sedan den lösa blixten blixtra till lite för att visa att de lever!

Här blev jag lite orolig, eftersom jag inte använder min AEL-knapp som en AEL-knapp, utan i stället för tumfokusering. Det visade sig dock fungera- när jag trycker på den visar båda blixtarna livstecken och kameran sätter igång att fokusera. Någon som dock var rätt irriterande nu (och lär bli ännu mer irriterande i längden) är att varje gång jag använder tumfokus får blixtarna för sig att prata med varandra, så det känns nästan som att gårdagens rekord i antalet blixturladdningar (dryga 47000) går att slå om man fotograferar mycket. Om inte annat lär det dra hyfsat mycket ström ...

En annan nackdel med att styra den huvudsakliga blixten med en mindre blixt på kameran är att det (som ni ser i mitt vackra självporträtt här ovanför) inte är så lätt att göra vackra självporträtt i en spegel. I mitt fall är självporträtten sällan särskilt vackra oavsett vilken teknik jag använder, men när man gör så här kommer den lilla blixten alltid att synas väldigt väl i bild eftersom den pratar med storebror just genom att blixtra - ljuset från den lilla blixten påverkar normalt inte motivet, men det gäller förstås inte när motivet får för sig att vara en spegelbild ...

Nu är väl just självporträtt i spegel inte sådant som hobbyfotografer/fotoentusiaster ägnar sig åt så ofta (åtminstone inte offentligt), så det problemet är nog inte så allvarligt i praktiken.

Vad kan man då göra i sammanhang som kanske bättre representerar vad vi amatörfotografer roar sig med?

Bakgrundsbelyst löv A6000 med Sony 50 mm f/1,8

Naturfotografering är populärt, och för det kan man förstås också använda en trådlös blixt. I bilden ovan har jag helt enkelt lagt blixten under lövet (som fortfarande sitter fast på sin gren - inga växter eller djur har skadats i produktionen av detta blogginlägg).

Samma bild men lite mer dystert grått

En mer vanlig användning av blixt (både med och utan snubbelsladd) är porträtt, och jag tycker nog också att det är där det kan göra mest nytta. När jag skulle testa på det stötte jag dock på patrull - min HVL-F43M (förskräckligt krångligt namn på en blixt) var visserligen försedd med en fot, men foten i fråga höjer inte blixten mer än några millimeter över den plats den placeras på. Det gör att ljuset väldigt lätt kommer underfrån (om inte motivet ligger på marken eller om som här sitter vid ett bord där blixten står).

Felix, med blixten snett nedifrån till höger (eller vänster för honom förstås). A6000 och 50/1,8

Det här problemet kan man förstås lösa genom att skaffa sig något slags stativ att fästa blixten på. Själv tänker jag prova med en sån där förskräcklig Gorillapod - de är fullständigt odugliga att hänga kameran på eftersom de vibrerar nåt så djävulskt, men det torde inte göra så mycket om man använder dem till blixtar. Idag blev det dock mindre optimal placering av blixten antingen på bord, mark eller i handen. Blixten i handen var populärt i pressfotosammanhang innan det där med automatiska blixtar som kan bo ovanpå kameran kom, och är fortfarande populärt bland exempelvis en del gatufotografer. I praktiken innebär det att man (jag) inte kan hålla vare sig kamera eller blixt särskilt stadigt ...

Felix med handhållen blixt uppe till vänster (höger?), A6000 och 50/1,8

I de bilder jag visat hittills är det ju ganska tydligt att jag använt blixt för upplättning (även om jag ställt in blixtkompensationen på -0,7 steg vilket jag tycker är minimum på mina Sonykameror), men man kan ju också använda blixten utan att det syns. Vän av ordning kan fråga sig vad det ska vara bra för - om blixten inte syns behövs den väl inte?

Mjo, ibland gör den det, eller den behövs ju förstås inte  (inga av våra prylar behövs egentligen), men blixten kan hjälpa till att få bilden att se mer naturlig ut när det befintliga ljuset jävlas.

En svartvit Felix framför en alldeles vansinnigt faluröd bakgrund - därav svartvitt

Den svartvita bilden av Felix är tagen med en starkt solbelyst faluröd trävägg som bakgrund, och Felix sitter i skuggan. Här har jag (handhållet) försökt få blixten att lysa i samma vinkel som solen. Alternativet hade varit en massa efterbehandling, som inte sett ett dugg mer naturligt ut, och det är nog för sånt här jag tycker en löst blixt gör sig bäst.

Ni som följer min blogg vet förstås att den ofta (för ofta?) består av en massa kattbilder. Jag testade förstås hur det fungerar med trådlös blixt för sådana bilder också :)

Nony med A6000 och 50/1,8 på låg nivå

Den låga placeringen av blixten (med den medföljande foten) gör att det blir lite läskiga skuggor runt kattskrällets ögonhålor, men allt blixtrande kors och tvärs (när jag fokuserar och när blixtarna ska komma överens om exponering) visade sig vara ganska bra för att fånga hans uppmärksamhet :)

Nony med A6000 och 35/1,8

Ett av de större Gorillapodstativen jag nämnde tidigare vore nog ypperligt för att få ljuset lite snyggare på kattjäveln. Särskilt om man studsar det mot något.

Nony med A600o och 50/1,8

En sak jag också var lite orolig för var att Sony har försämrat sitt blixtsystem, så att det är långa fördröjningar mellan avtryck och faktiskt blixtrande. Nu har jag inte provat A77 med trådlös blixt, och det var för den kameran det klagades högljutt, och jag har inte läst några bra tester av NEX eller A6000 med trådlös blixt, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig.

Det jag kan konstatera är att när man trycker på avtryckaren (i synnerhet om man först använder tumfokus) blir det en jäkla massa blixtar åt alla håll, men egentligen inte någon märkbar fördröjning. Bilden tas när den borde tas (på samma sätt som utan blixt), men det är fullständigt omöjligt att själv i efterhand avgöra när det var på grund av allt blixtrande. Det går nog att vänja sig vid, men det är rätt störande.

Sammanfattning

Sony A6000 med HVL-F20AM (och en liten adapter) som masterblixt och HVL-F43M som slavblixt fungerar utmärkt för mina ändamål, men blixten måste kompenseras ned i styrka och det är inte så bra för motiv där masterblixten riskerar synas. Fördröjningen är inte så stor att jag störs av den, men kombinationen tumfokus och trådlös blixt känns inte helt genomtänkt ...

Jag lyckades komma underfund med hur det fungerade ikväll utan att svära en enda gång, vilket tyder på att det borde vara hyfsat lättanvänt för nästan vem som helst (så länge man inte försöker ta reda på hur det fungerar via manualen).

Bildresultaten blir bra utan extra tillbehör, och blir ännu bättre om man följer några av råden i artikeln jag länkade till i början av inlägget (stativ etc).

Det är kanske inte så mycket att inte krångla till det, men man behöver inte tänka lika mycket när man väl får det att fungera (och det är mycket värt när det är varmt och hjärnan kokar!).