En återuppväckt plåtslagare
Jättestort fotofika åsså lite rally
Eftersom det var månadens första lördag idag vankades det fotofika i Uppsala. Denna gång inte på det vanliga fiket (Broströms) utan i stället på det anrika Fågelsången bredvid Svandammen. Det var nog tur att fikat flyttats, då det var mer folk än någonsin tidigare, och vi hade nog inte fått plats på Broströms :)
Många nya och gamla ansikten (och massor av kameror)
En liten Rolleiflex som såg ut att ha krympt i tvätten (för 127-film)
Vet inte vad det är Lena pekar ut
Jag försökte smygfota Torbjörn genom att fjärrstyra kameran från min padda, men Claes satte stopp för det med sin lilla EOS.
Det gick bättre att smygplåta Ewa, Dan och Bengt :)
J-O fick sig också en släng av smygfotograferingen
Jag trodde displayen skulle vara riktad mot fotografen (den fotograf som håller i kameran alltså) ...
Rauni hade fullt på minneskortet eller nåt
Tre av oss som höll ut längst
Efter fikat tog jag mig till Vaksala Torg där jag träffade Martin igen
Vi stod och huttrade i småblåsten och regnet ett par timmar
Till slut fick vi i alla fall se tjejerna som vann hela alltet :)
Det var allt jag hade att bjuda på idag. Ha en fortsatt trevlig helg!
Edit: läste nu att Ramona Karlsson (som vann deltävlingen) inte vann hela alltet - hon kom "bara" tvåa i Rally-SM ;)
Lite fler bilder från Lilla Kameran (RX100 II)
Det blev inga fantastiska bilder idag heller, men jag är ändå imponerad av vad den lilla kameran kan prestera.Klicka gärna på bilderna för att visa i större storlek, eller gå in på min flickr för att se dem i full storlek.
Lilla Bilen, ISO 100, 10,4 mm, f/4 och 1/400 sekund
Eftersom kameran är så liten finns det förstås inte plats för så många knappar och rattar, men det nödvändigaste finns och menyträsket är tack och lov mycket bättre än i min NEX, så det är inte så bökigt att ge sig in där heller.
Ett litet hus. 10,4 mm, ISO 800, f/4 och 1/50 sekund. Konverterat till svartvitt i Silver Efex Pro
Jag har testat att fjärrstyra kameran från min padda, och det fungerar väl - man kan dock inte göra mer än att zooma och sköta avtryck (eller filma om man är lagd åt det hållet). Det kan nog dock vara användbart någon gång, och det är ju smidigt att kunna föra över bilder till paddan enkelt om man vill lägga upp nåt på fejjan eller så.
Vasahuset. 10,4 mm, ISO 800, f/4 och 1/50 sekund
Jag får se om jag kommer tycka om kameran i längden. Jag brukar ledsna på kompaktkameror, men i och med att den här presterar bättre än allt annat i samma storlek kanske jag står ut med den :)
Felix spelar. 10,4 mm, ISO 3200, f/1,8 och 1/60 sekund
Testar fjärrstyrning från paddan. 10,4 mm, ISO 160, f/2,2 och 1/30 sekund
I morgon kanske jag masar mig iväg till DAGNYS, som denna gång är på Fågelsången - i så fall lär det bli fler bilder :)
Ha en trevlig helg!
Är det slut på sommar och värme nu?
De senaste dagarna har det varit både kallt, regnigt och allmänt eländigt. När jag gick från kontoret idag hade dock solen tittat fram och värmde skönt. Jag valde att föreviga sommarens sista (?) varma kväll på ett lite suddigt vis :)
Middag i solskenet
Upplandsmuséet
Mysväder
Bilderna tog jag med min NEX-7 och den linsbebis jag skrev om i förra inlägget. Den här gången använde jag dock en betydligt bättre adapter, så nu glappade det inte det minsta :)
Kan vara fulaste kombinationen av kamera och objektiv någonsin ...
Ha en trevlig helg allihopa!
Vad gör man när inspirationen tryter? Köper nya prylar förstås!
De senaste månaderna har det inte blivit mycket fotograferande för min del. Det är inget ovanligt, utan det brukar gå i perioder där jag ibland tar väldigt många bilder, och ibland nästan inga bilder alls. Eftersom jag är en prylgalning vet jag att det nästan alltid hjälper att sätta fart på plåtandet genom att köpa nya prylar (för mig alltså) :)
Min första linsbebis
Eftersom jag är som jag är har jag (förstås) ägt en Lensbaby tidigare. Det var den första modellen som kom, och den var verkligen inte skarp nånstans och det var omöjligt att få två likadana bilder eftersom den i princip bestod av en bajonettfattning, en stump dammsugarslang och en rätt dålig lins. Fokusering och tiltning gjordes genom att helt enkelt vicka på objektivet med fingertopparna (enligt bilden ovan). Den kunde ge en del kul effekter, men i och med att den var bökig att hantera gjorde jag mig av med den ganska snabbt. Den kostade dock inte många kronor så det var kul att prova.
En slak D3:a
En av de senaste inkarnationerna av Lensbaby, och den jag köpte, är en variant som heter Composer Pro. Den är, hör och häpna, försedd med två linser av tämligen god kvalitet, och det går att byta ut en av dem för att för både vidvinkligare och mer tele (extratillbehör). Den främre linsen sitter på ett slags kulled som går att låsa, så det är inte längre några problem att få objektivet att bibehålla samma position mellan flera exponeringar, och fokuserar gör man genom att vrida på den främre delen av objektivet. Bländaren är dock, precis som på den första modellen, en liten skiva med hål i som är rätt bökig att byta (mot andra skivor med större eller mindre hål).
Sonen Felix, fotograferad med D3 och Lensbaby Composer Pro
Ett par av de tillbehör som finns är linser som ger brännvidderna 35 mm och 85 mm. Båda är ganska dyra, men till skillnad från den jag har försedda med en "riktig" bländare som justeras genom att vrida på en ratt. Får se om jag skaffar någon av dem när jag väl lyckats vänja mig med denna ...
Fikabord fotograferat med NEX-7 och Lensbaby Composer Pro
Jag valde att köpa Lensbabyn med Nikonfattning, och ämnar använda den både på min D3 (som fått stå så länge att batteriet dött helt och mojängen som känner av inställd bländare beckat ihop) och på min NEX-7 med adapter. Jag konstaterade dock raskt att den billiga adapter jag köpt från Kaffebrus tillsammans med Lensbaby blev en synnerligen ranglig konstruktion. Adaptern glappar visserligen lite också med Nikonobjektiv, men med den här fulingen var den hemsk. Jag har beställt en svindyr adapter tillverkad av Novoflex som förhoppningsvis är bättre (inte bara för linsbebisens skull).
Min lilla IQ. D3 och Lensbaby Composer Pro.
Tyvärr var inte vädret det roligaste idag, och när jag kom hem var det ganska dålig tillgång på ljus. Bilderna är samtliga (utom bilden av D3 med monterad bebis) tagna på hyfsat hög ISO (något som min sex år gamla D3 är mycket bättre på än den mycket nyare NEX:en). Jag är också dålig på att handhålla stadigt, så det är inte alls omöjligt att en del av oskärpan i bilderna beror på det.
Stall Surmulen. Nikon D3 och Lensbaby Composer Pro
Jag har ännu inte kommit fram till vilka bländare som är mest användbara på vilka motiv (större bländaröppning ger ett mindre område som är skarpt), så det krävs nog en hel del testande innan det blir några bra bilder (om det nu blir några alls).
Surt sa räven! Nex-7 och Lensbaby Composer Pro
Varför ska man då ha en sån här glugg? Det vete tusan, men det är billigare att köpa en sån än ett "riktigt" objektiv med tiltmöjligheter, och det är roligare att pilla fram effekten vid fotograferingsögonblicket än att göra det i efterbehandlingen. Det är inte lätt att göra bilder som är skarpa nånstans, och vissa bilder kan nog orsaka åksjuka ...
Vägen hem. D3 och Lensbaby Composer Pro
Det är naturligtvis inte ett objektiv som på något sätt kan ersätta ett TS-objektiv, men man kan få liknande effekter (och en hel del andra) för relativt små pengar. Jag konstaterade också att min NEX förmodligen är den kamera som passar bäst ihop med objektivet (bortsett från den glappande adaptern då), i och med att jag direkt i den elektroniska sökaren kan se hur skärpan ligger - det är betydligt bökigare att få den rätt i den optiska sökaren i D3:an (trots att det är en ruggigt bra dylik).
Tvätten med NEX-7 och Lensbaby Composer Pro
Kommer jag då att använda det här knasiga objektivet? Tja, åtminstone ett tag! Antingen kommer jag fram till att jag inte förstår mig på det alls, eller så tycker jag det är riktigt kul. Risken att ni kommer få se fler bilder gjorda med det i bloggen den närmsta framtiden är i alla fall hög, så om ni har anlag för åksjuka kanske ni ska hålla er borta :)
Som vanligt rekommenderar jag att ni har webbläsaren i fullskärmsläge och klickar på bilderna för att se dem förstorade. Pixelpeepare hittar oförminskade bilder på min flickr.
Hadet!
Normalobjektiv med stabilisering - ska det verkligen vara nödvändigt? (Sony E 35 mm f/1.8 OSS)
Svaret på frågan i rubriken är naturligtvis nej! Vi behöver inte normalobjektiv med bildstabilisering, och vi behöver inte heller några andra objektiv med stabilisering - det gick alldeles utmärkt att göra skarpa och fina bilder innan Canon 1995 presenterade ett stabiliserat 70-300. Ska man vara riktigt noga så behöver vi nog inte kameror eller objektiv heller, eftersom det gick att måla och teckna innan det första fotografiet gjordes ;)
Lyktor. NEX-7 och Sony 35/1,8 OSS @ f/2,2, 1/200 sekund
Om jag nu utgår från att vi faktiskt behöver våra kameror, och jag är övertygad att många av oss här på FS skulle tycka livet blev tomt utan dem, så kan jag i stället gå vidare till det där med stabiliseringen. Canon och Nikon var de tillverkare som var tidigt ute med optiskt stabiliserade objektiv, och under lång tid var den gängse uppfattningen att stabilisering endast behövs för teleobjektiv (och det är onekligen med såna det gör mest nytta).
Minttabletter. Nex-7, Sony 35 mm f/1,8 OSS @f/2,8, 1/13 sekund. Notera gärna att den blå ljuspunkten inte är helt rund trots den stora bländaröppningen och att de sju lamellerna är rundade.
Den här uppfattningen ställdes lite på ända år 2004 då Minolta visade sin 7D - en DSLR med en sensor som motverkar skakoskärpa i stället för att hantera det i objektiven. Tekniken var inte alltid lika effektiv som optisk stabilisering i objektiven, men den har sedan dess utvecklats en hel del och har den stora fördelen att fungera med alla objektiv man monterar på kameran (med vissa begränsningar som jag inte tänker gå in på). Den mest avancerade tillämpningen av sensorskak just nu står nog Olympus för med en sensor som kan röra sig i princip åt alla håll.
Nony. NEX-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/2.2, 1/60 sekund
Jag är själv apdålig på att hålla kameran stadigt på alla möjliga slutartider, så det där med stabilisering var mycket välkommet för mig oavsett om det görs via en skakande sensor eller skakande linser i objektivet. I och med att Canon och Nikon plötsligt fick konkurrenter där i princip alla objektiv var stabiliserade var de förstås tvungna att införa sin optiska stabilisering i allt fler objektiv. Nu är det få objektiv från dessa tillverkare som inte finns i stabiliserad version (inklusive enkla kit- och telezoomar).
Rossi. Nex-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/2,2, 1/30 sekund
Den stora fördelen med Nikons och Canons optiska stabilisering jämfört med sensorskak var att också sökarbilden stabiliseras - något som är mycket trevligt med långa teleobjektiv. Det finns kikare med samma teknik, och de skulle knappats tillverkats om den tekniken inte gjorde nytta. Nu är dock en del systemkameror utrustade med elektronisk sökare, och då kan sökarbilden stabiliseras också i de kameror som har sensorskak. Detta är dock inte något som fungerar i alla kameror av en eller annan anledning.
En massa gamla tidningar. NEX-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/4, 1/160 sekund
Fortfarande är det så att de flesta objektiv med kort fast brännvid och hög ljusstyrka saknar stabilisering (när inte kameran stabiliserar alltså). Tillverkarna hävdar att det kan försämra bildkvaliteten och att det inte tillför så mycket nytta med kortare brännvidder (trots att de säljer massor av normal- eller vidvinkelzoomar som har stabilisering). Ett annat argument är att ljusstarka objektiv inte behöver stabilisering, eftersom man får kortare slutartider med stor bländaröppning, (fast Canons dyra och hyfsat ljusstarka 28/2,8 IS och 35/2 IS motsäger i viss mån detta).
No pressure! Nex-7 och Sony 35/1,8 OSS @ f/4, 1/160 sekund
Som en del av er redan vet använder jag sedan något år en Sony NEX-7 som min primära kamera. Jag har inte längre behov av den snabbhet och tillbehörsutbud som finns i tjockkameror, och har funnit att den här typen av kameror passar min nuvarande fotografering väl. Sony NEX har dock inte stabiliserad sensor, trots att Sony övertagit arvet från Minolta. Min kitzoom, och mitt porträttobjektiv (50/1,8 OSS) är stabiliserade, men det objektiv jag använt mest det senaste året är en Sigma 30 mm f/2,8. Den är inte stabiliserad, men är billig och har gett ett mycket bra bildresultat!
Vi och grannarna har onekligen olika smak vad gäller brevlådor - våran är den i mitten. NEX-7, Sony 35/1,8 @ f/1,8, 1/125 sekund.
Jag har missat en hel del bilder med Sigman för att jag är så dålig på att hålla stadigt, och eftersom Sony valde att satsa på design och tunnhet i sin NEX-serie fick inte sensorstabilisering plats. De kan förstås också ta extra betalt för stabiliserade objektiv, men jag tror huvudpoängen är att NEX-fattningen också används för video (och där är det optisk stabilisering som gäller än så länge för bästa resultat). Alltså blev jag klart intresserad när jag förra året läste att det skulle komma en 35/1,8 med stabilisering. Något längre brännvidd än min Sigma och tre gånger så dyr (Sigman motsvarar 45/4 på småbild och Sonyn blir 52/2,5 ungefär vad gäller skärpedjup och ljusinsläpp).
En gammal stol i min trädgård. NEX-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/1,8, 1/160 sekund
Igår fick jag min Sony 35 mm i brevlådan (eftersom jag förstås inte kunde avhålla mig mer än några månader från att beställe en), och jag har som ni ser inte hunnit göra så många vettiga bilder med den. Det jag hittills konstaterat är att den har klart snabbare AF än Sigman, men den är lika trög i uppstart (fast det är nog snarare NEX-7:an). Den är också snabbare och säkrare på att sätta skärpan än min 50/1,8 OSS. Det som förvånade mig mest när jag öppnade kartongen var dock storleken - den är mycket mindre än jag trodde. Storleken är i princip densamma som den ljussvagare Sigman (utan motljusskydd på Sonyn då) - den väger något mer, men det ser jag snarast som en fördel.
Nony. NEX-7 och 35/1,8 @ f/2,2 på 1/100 sekund
Är den bättre än Sigman då? Fan vet - jag har bara testat hemma än så länge, men stabiliseringen hjälper helt klart och den är skarp. Den högre ljusstyrkan gör att jag kan isolera motivet mer och jag tycker bakgrundsoskärpan är snygg. Den känns också bättre byggmässigt då det är mindre plast och den skramlar inte med kameran avstängd (fast det är inget fel när Sigman skramlar - den är skapt så).
Funkar på lite längre håll också. NEX-7 och 35/1,8 OSS @ f/5,6, 1/100 sekund
Jag har inte testat hur distorsionen är ännu, och jag har inte använt några kameraprofiler i Lightroom när jag konverterat dessa bilder (för objektiven - jag har däremot använt en färgprofil jag gjort med qpcard). Jag lär återkomma med fler bilder, men jag måste nog säga att trots att jag var väldigt nöjd med Sigma 30/2,8 så blir det ännu bättre med denna :)
Hörn- och kantskärpa är inte perfekt, och den har en del purple fringe på full öppning med vissa motiv, men på det hela taget tycker jag den verkar bra. Det är ett dyrt normalobjektiv, men det är stabiliserat (vilket det är ganska ensamt om), och det går att göra snygga bilder med det :)
Fullstora bilder finns som vanligt på min flickr om ni vill pixelpeepa (fast flickr är lite stökigt nu för tiden).