12/100 Äntliiiiigen!

Den stackars Bumsen har stått sysslolös sedan den 23 december, och idag tyckte jag vädret var så fint och det har töat tillräckligt. Äntligen fick jag ge mig ut på en åktur igen!

Jag hade förstås kameraväskan med mig, och tanken var att jag skulle stanna till och fotografera lite då och då. Det var dock alldeles för roligt att köra och det var först på hemvägen strax innan solen gick ned jag kom på att jag ju måste ha bilder till dagens blogg, så jag stannade till vid Funbo Kyrka. Tycker det blev rätt ok, fast kanske lite trist.

Ha en fortsatt trevlig helg!

9/100 Mycket samlat kunnande på dagens gubbfika!

Då och då vågar jag bege mig iväg till storstaden för att besöka fikaträffen på Café Tårtan på Hornsgatan, och idag var det dags igen. Jag tänkte att det var lämpligt att passa på nu när jag fått låna ett par gamla Leicakameror, och flera av deltagarna har stor erfarenhet av dylika fotoapparater!

Anders och Bengan försöker stirra ut varandra (och Krister ger mig onda ögat)

Anders Engman (längst till vänster i bilden ovan) har jag träffat förut, men inte tidigare fått tillfälle att samtala närmare med. Han är en mycket trevlig herre som bland annat fotograferade finalen i fotbolls-VM 1958 (här är en fantastisk fotbollsbild som säljer bra än idag) och i Vietnams djungler. Det var mycket trevligt att få denna möjlighet att prata med en nestor inom svensk pressfotografi!

Peter försöker luska ut varför Leica II har två sökare ...

Stephan och Bengan

När det gäller gamla Leica är det förstås alldeles ypperligt att prata med Bengan. Han var särskilt intresserad av den Summilux 35/1,4 som sitter på den lånade M6:an, men när jag googlat lite visade det sig att den inte är så ovanlig. Den ligger nånstans mellan 6 000:-och 10 000:- i pris (beroende på skick). Det är i och för sig inte så himskans lite pengar för ett objektiv från början av 70-talet. Han testade förstås gluggen på sin Fuji X-E1, så det kanske dyker upp någon bild i hans blogg. Mina bilder med objektivet får ni vänta på tills jag framkallat film. :)

Rökpaus

Efter fikat vandrade vi iväg mot Svenska Kort, så att Uppsalapojkarna (jag och Martin Stenlund) skulle få se en riktig fotobutik (fast Martin är ju inte längre någon Uppsalabo).

Hårda grabbar på Hornsgatan

Tyvärr visade det sig att det skulle hållas utbildning i porträttfoto hos Gert, så vi kunde inte stanna så länge, men Gert kunde förstås inte avhålla sig från att visa lite gamla kameror och bilder. Jag måste definitivt göra återbesök där och botanisera lite mera - klart kul gammal butik :)

Det var allt för idag. Tack för gott sällskap, och på återseende!

8/100 Kan man fotografera kattjäveln med en gammal Leica?

Ja, som ni ser går det förstås alldeles utmärkt. Innan någon går i taket över att jag kallar Nony för kattjävel vill jag bara förtydliga att det är ett kärleksfullt epitet på en katt vi alla älskar :)

Det går såklart också att använda Leican för att fotografera katter, men nu behövde jag bilden lite snabbare till en fotoutmaning, så den fick bli rekvisita just här :)

Ha det gott!

7/100 Gatufoto med kort skärpedjup

Det finns många åsikter om gatufoto, och jag tänker inte påstå att någon är mer rätt :)

Uppsala Resecentrum

Jag tycker i alla fall att den här bilden blev bra :)

Ha det!

6.2/100 Välkomment till the Internet!

Jag började roa mig med datorer med mina kamrater ungefär så tidigt som det gick att roa sig med datorer (VIC 20, Sinclair Spectrum, Commodore 64 etcetera), men det var först i början av 90-talet det blev spännande på riktigt. Då gick det att för något så när rimliga pengar köpa sig ett modem så att min dator kunde prata med andra datorer. Mitt första modem klarade den svindlade hastigheten av 2400 Baud. Det finns en massa vetenskapliga förklaringar till hur Baud förhåller sig till den typen av bandbredd vi mäter idag, men det var helt enkelt jäkligt långsamt (ni får googla för detaljer).

Till att börja med gick det bara att ringa upp likasinnade datornördar med det där modemet, och också en och annan så kallad BBS (Bulletin Board System) - oftast bestående av någons hemmadator och ett eller i bästa fall ett par anslutna modem. Var linjen upptagen fick man helt enkelt vänta tills de andra var klara. Dessa BBS:er gick ofta ut på tjatt och forum, och allt mellan himmel och jord diskuterades. En del var av den mer obskyra sorten och erbjöd nedladdning av piratkopierad programvara. I och med att uppkopplingshastigheten var så pass låg tog det ungefär fem till arton evigheter att ladda ner en fulkopia av ett spel eller kontorsprogram (och oftare än sällan visade det sig att programmen innehöll virus, var något helt annat än de påstods vara eller helt enkelt inte fungerade ...)

Och så - i början av 90-talet kom Televerket, IBM och Esselte på den briljanta idéen att vi i Sverige behövde en motsvarighet till det franska Minitel. Minitel var väldigt populärt och gav de amorösa fransmännen inte bara möjlighet att beställa baguetter, ost och vin via sin lilla terminal, utan de kunde också bedriva mer eller mindre utomäktenskapliga aktiviteter i den (eller med den eller hur man nu ska se på saken). Det fanns porr att köpa för rimliga pengar, och den intresserade slapp stå i kö till kassan och förnedra sig med tryckt material.  Tekniknivån var på den här tiden tämligen låg, så det gick inte att se på vare sig bilder eller filmer, men det gick att sextjatta med någon som möjligen kunde vara en 18-åring med fast hull (och troligen var en äldre tjock farbor iklädd kalsonger och nätbrynja).

Det statligt ägda Televerket kunde förstås inte ägna sig åt virtuellt koppleri, men i samarbete med IBM och Esselte togs det ändå fram en liknande terminal som skulle få de svenska hemmen att handla mat och spela på ATG utan att behöva lämna hemmet. Den kallades Teleguide och tillverkades och skeppades till något 10-tusental ivriga konsumenter (källa: Wikipedia, så jag vet inte om siffran stämmer).

Problemet var att när den här terminalen väl var klar så hade dels hastigheten på vanliga datormodem gått upp, BBS:erna var fler och hade fler telefonlinjer och dessa svartvita terminaler som i princip bara gick att använda till att handla mat med och spela på ATG (och skulle man handla mat var man nog tvungen att bo inom en radie av ett par hundra meter från den matvarubutik i Stockholm som av någon outgrundlig anledning valt att ansluta sig till tjänsten). Hela jättedyra projektet gick i graven, och kvar ute i stugorna (bland annat hemma hos mig) står dessa terminaler nästan helt oanvända.

Strax därefter kom INTERNET, och resten är som man brukar säga historia ...

Ha det gott!

(Anledningen till bilden och hela inlägget är att temat i dagens fotoutmaning var kommunikation.)