Är det slut på sommar och värme nu?

De senaste dagarna har det varit både kallt, regnigt och allmänt eländigt. När jag gick från kontoret idag hade dock solen tittat fram och värmde skönt. Jag valde att föreviga sommarens sista (?) varma kväll på ett lite suddigt vis :)

Middag i solskenet

Upplandsmuséet

Mysväder

Bilderna tog jag med min NEX-7 och den linsbebis jag skrev om i förra inlägget. Den här gången använde jag dock en betydligt bättre adapter, så nu glappade det inte det minsta :)

Kan vara fulaste kombinationen av kamera och objektiv någonsin ...

Ha en trevlig helg allihopa!

Normalobjektiv med stabilisering - ska det verkligen vara nödvändigt? (Sony E 35 mm f/1.8 OSS)

Svaret på frågan i rubriken är naturligtvis nej! Vi behöver inte normalobjektiv med bildstabilisering, och vi behöver inte heller några andra objektiv med stabilisering - det gick alldeles utmärkt att göra skarpa och fina bilder innan Canon 1995 presenterade ett stabiliserat 70-300. Ska man vara riktigt noga så behöver vi nog inte kameror eller objektiv heller, eftersom det gick att måla och teckna innan det första fotografiet gjordes ;)

Lyktor. NEX-7 och Sony 35/1,8 OSS @ f/2,2, 1/200 sekund

Om jag nu utgår från att vi faktiskt behöver våra kameror, och jag är övertygad att många av oss här på FS skulle tycka livet blev tomt utan dem, så kan jag i stället gå vidare till det där med stabiliseringen. Canon och Nikon var de tillverkare som var tidigt ute med optiskt stabiliserade objektiv, och under lång tid var den gängse uppfattningen att stabilisering endast behövs för teleobjektiv (och det är onekligen med såna det gör mest nytta).

Minttabletter. Nex-7, Sony 35 mm f/1,8 OSS @f/2,8, 1/13 sekund. Notera gärna att den blå ljuspunkten inte är helt rund trots den stora bländaröppningen och att de sju lamellerna är rundade.

Den här uppfattningen ställdes lite på ända år 2004 då Minolta visade sin 7D - en DSLR med en sensor som motverkar skakoskärpa i stället för att hantera det i objektiven. Tekniken var inte alltid lika effektiv som optisk stabilisering i objektiven, men den har sedan dess utvecklats en hel del och har den stora fördelen att fungera med alla objektiv man monterar på kameran (med vissa begränsningar som jag inte tänker gå in på). Den mest avancerade tillämpningen av sensorskak just nu står nog Olympus för med en sensor som kan röra sig i princip åt alla håll.

Nony. NEX-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/2.2, 1/60 sekund

Jag är själv apdålig på att hålla kameran stadigt på alla möjliga slutartider, så det där med stabilisering var mycket välkommet för mig oavsett om det görs via en skakande sensor eller skakande linser i objektivet. I och med att Canon och Nikon plötsligt fick konkurrenter där i princip alla objektiv var stabiliserade var de förstås tvungna att införa sin optiska stabilisering i allt fler objektiv. Nu är det få objektiv från dessa tillverkare som inte finns i stabiliserad version (inklusive enkla kit- och telezoomar).

Rossi. Nex-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/2,2, 1/30 sekund

Den stora fördelen med Nikons och Canons optiska stabilisering jämfört med sensorskak var att också sökarbilden stabiliseras - något som är mycket trevligt med långa teleobjektiv. Det finns kikare med samma teknik, och de skulle knappats tillverkats om den tekniken inte gjorde nytta. Nu är dock en del systemkameror utrustade med elektronisk sökare, och då kan sökarbilden stabiliseras också i de kameror som har sensorskak. Detta är dock inte något som fungerar i alla kameror av en eller annan anledning.

En massa gamla tidningar. NEX-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/4, 1/160 sekund

Fortfarande är det så att de flesta objektiv med kort fast brännvid och hög ljusstyrka saknar stabilisering (när inte kameran stabiliserar alltså). Tillverkarna hävdar att det kan försämra bildkvaliteten och att det inte tillför så mycket nytta med kortare brännvidder (trots att de säljer massor av normal- eller vidvinkelzoomar som har stabilisering). Ett annat argument är att ljusstarka objektiv inte behöver stabilisering, eftersom man får kortare slutartider med stor bländaröppning, (fast Canons dyra och hyfsat ljusstarka 28/2,8 IS och 35/2 IS motsäger i viss mån detta).

No pressure! Nex-7 och Sony 35/1,8 OSS @ f/4, 1/160 sekund

Som en del av er redan vet använder jag sedan något år en Sony NEX-7 som min primära kamera. Jag har inte längre behov av den snabbhet och tillbehörsutbud som finns i tjockkameror, och har funnit att den här typen av kameror passar min nuvarande fotografering väl. Sony NEX har dock inte stabiliserad sensor, trots att Sony övertagit arvet från Minolta. Min kitzoom, och mitt porträttobjektiv (50/1,8 OSS) är stabiliserade, men det objektiv jag använt mest det senaste året är en Sigma 30 mm f/2,8. Den är inte stabiliserad, men är billig och har gett ett mycket bra bildresultat!

Vi och grannarna har onekligen olika smak vad gäller brevlådor - våran är den i mitten. NEX-7, Sony 35/1,8 @ f/1,8, 1/125 sekund.

Jag har missat en hel del bilder med Sigman för att jag är så dålig på att hålla stadigt, och eftersom Sony valde att satsa på design och tunnhet i sin NEX-serie fick inte sensorstabilisering plats. De kan förstås också ta extra betalt för stabiliserade objektiv, men jag tror huvudpoängen är att NEX-fattningen också används för video (och där är det optisk stabilisering som gäller än så länge för bästa resultat). Alltså blev jag klart intresserad när jag förra året läste att det skulle komma en 35/1,8 med stabilisering. Något längre brännvidd än min Sigma och tre gånger så dyr (Sigman motsvarar 45/4 på småbild och Sonyn blir 52/2,5 ungefär vad gäller skärpedjup och ljusinsläpp).

En gammal stol i min trädgård. NEX-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/1,8, 1/160 sekund

 Igår fick jag min Sony 35 mm i brevlådan (eftersom jag förstås inte kunde avhålla mig mer än några månader från att beställe en), och jag har som ni ser inte hunnit göra så många vettiga bilder med den. Det jag hittills konstaterat är att den har klart snabbare AF än Sigman, men den är lika trög i uppstart (fast det är nog snarare NEX-7:an). Den är också snabbare och säkrare på att sätta skärpan än min 50/1,8 OSS. Det som förvånade mig mest när jag öppnade kartongen var dock storleken - den är mycket mindre än jag trodde. Storleken är i princip densamma som den ljussvagare Sigman (utan motljusskydd på Sonyn då) - den väger något mer, men det ser jag snarast som en fördel.

Nony. NEX-7 och 35/1,8 @ f/2,2 på 1/100 sekund

 Är den bättre än Sigman då? Fan vet - jag har bara testat hemma än så länge, men stabiliseringen hjälper helt klart och den är skarp. Den högre ljusstyrkan gör att jag kan isolera motivet mer och jag tycker bakgrundsoskärpan är snygg. Den känns också bättre byggmässigt då det är mindre plast och den skramlar inte med kameran avstängd (fast det är inget fel när Sigman skramlar - den är skapt så).

Funkar på lite längre håll också. NEX-7 och 35/1,8 OSS @ f/5,6, 1/100 sekund

 Jag har inte testat hur distorsionen är ännu, och jag har inte använt några kameraprofiler i Lightroom när jag konverterat dessa bilder (för objektiven - jag har däremot använt en färgprofil jag gjort med qpcard). Jag lär återkomma med fler bilder, men jag måste nog säga att trots att jag var väldigt nöjd med Sigma 30/2,8 så blir det ännu bättre med denna :)

Hörn- och kantskärpa är inte perfekt, och den har en del purple fringe på full öppning med vissa motiv, men på det hela taget tycker jag den verkar bra. Det är ett dyrt normalobjektiv, men det är stabiliserat (vilket det är ganska ensamt om), och det går att göra snygga bilder med det :)

Fullstora bilder finns som vanligt på min flickr om ni vill pixelpeepa (fast flickr är lite stökigt nu för tiden).

Ett litet oansenligt, men ack så bra tillbehör

Många av våra prylar är idag försedda med pekskärmar, vilket i många fall är väldigt praktiskt och lättanvänt. Nackdelen med detta pekande är att skärmarna blir ganska grisiga på kort tid (och när det gäller min kamera blir skärmen grisig trots att den inte ens har pekskärm - en flottig snok kan också ställa till det).

Ingen pekskärm, men kan bli skitig ändå

När sonen köpte en ny bärbar dator med pekskärm förra veckan fick han med en liten putsduk som påminde om en vanlig frottéhandduk (men förstås mycket mindre). Den visade sig vara suveränt bra inte bara till hans pekskärm, utan också till mina glasögon, iPad, iPhone och mina kameror.

Smutspadda och "handduk"

Jag tyckte mig läst något på iPad Insight om en ny sorts putsduk som tydligen skulle vara mycket effektiv, så jag letade rätt på detta och konstaterade att företaget som tillverkar dem sponsrar den sajten. Sponsrade blogginlägg kan man inte alltid ta på allvar, men eftersom den putsduken var väldigt lik den som kom med sonens dator beställde jag ändå två stycken (i det större formatet) från Amazon i England för att se om de var lika bra.

Tvåpack putsdukar och en snart inte så skitig padda

Det visade sig att de var precis lika bra, och enligt uppgift ska de även gå bra till att rengöra frontlinser på objektiv med (fast då kanske man inte ska använt den till att torka näsflott från skärmen innan). Jag är böjd att hålla med iPad Insight om att dessa små handdukar faktiskt är paddans (och allt annat i skärmvägs) bästa vän. Tydligen ska det gå bra att tvätta dem också när de absorberat för mycket näsflott ...

Lätt värt hundrafemti spänn inklusive frakt från England :)

Lite Svartvitt, Lite Konstigt, Lite Naket ...

Lika bra att börja med att berätta att rubriken ljuger angående det där med nakenheten. Den är stulen/inspirerad av Killinggängets show Lite Sång, Lite Dans, Lite Naket. Ni som trodde ni skulle få se nakenbilder behöver alltså inte läsa längre :)

På vägen från kontoret till bilen som parkerats i Luthagen passade jag på att testa stativet jag skrev om härom dagen. Det är inte alls dumt med ett stativ som är såpass lätt att man i princip alltid kan ha med det, men som ändå är hyfsat högt och stadigt med en liten kamera.

Först blev det ett par bilder som faktiskt är svartvita för att de var tänkta att bli det (och inte bara för att ljuset och färgtemperaturen var knasig).

Svartmangatan (som jag mest känner till tack vare att Kalmar Nation bor där, och där spelades mycket bra musik när jag var i nationsåldern).

Om ni tror att jag går omkring med ett objektiv med smutsig frontlins så stämmer det inte - att ljuset från gatlyktorna beter sig på det viset beror på att det var disigt och ett lätt snöfall :)

Övre Slottsgatan - en av Uppsalas mysigaste gator!

Efter dessa kvarter med äldre bebyggelse fortsatte promenaden förbi det som åtminstone jag fortfarande kallar Hum-C (för Humanistcentrum), fast nu utbildas där inga humanister längre utan såna där läskiga ekonomer (tror jag). Det är här det blir färg och lite konstigt :)

Humanistcentrum, eller vad det kan tänkas heta nu för tiden ...

Långa slutartider och trafik kan bli riktigt bra, spännande, eller mest bara konstigt - det här tycker jag blev lite snyggt, men kanske lite konstigt också ...

Kyrkogårdsgatan

Något jag märker när jag fotograferar med stativet är att det är lättare att få fram en bättre detaljskärpa än jag får handhållet med Nex-7:an (även jämfört med korta slutartider alltså). Det märks dock bara när man pixelpeepar, men det gör jag ju ibland :)

Jag kommer helt klart ha med mig det här stativet så ofta som möjligt, och också använda det dagtid!

För att inte göra er som trots allt läst så här långt besvikna bjuder jag ändå på lite naket (så jag ljög alltså i början av inlägget), men ni får hålla till godo med en småsnuskig babian ...

Skansen, april 2008

Det var allt för dagen, och hoppas ni vågar er tillbaks till min blogg trots apan :)

Ett litet platt stativ

I ett inlägg jag skrev förra veckan ondgjorde jag mig lite över mitt lite för låga stativ (ett billigt SLIK i pytteformat), så jag bestämde mig för att göra något åt det. Känsliga läsare varnas för att det här inlägget bara handlar om prylar (eller pryl snarare), och vettiga bilder saknas helt :)

Till den Nex-7 jag använder till nästan all fotografering nu för tiden krävs inte ett särskilt kraftigt stativ, men samtidigt vill jag inte ha något rangligt elände som knappt gå att få stadigt heller. FS-medlemmen Makten har tidigare skrivit både i forumen och bloggen om sitt stativletande när han var ute efter något liknande till den Nex han körde med då, och jag fastnade för samma stativ som han gjorde - ett Benro C0180T med kulleden B00.

Har man nu lagt av med tjockkamera kan man lägga av med tjockstativ också!

Den stora poängen med den här stativmodellen är att det är väldigt lätt (lite drygt ett kilo med kulleden), och att det är platt när man fäller ihop det, samtidigt som det är tillräckligt högt för mig och är hyfsat stabilt. Det är nog inte bästa valet för tjockkameror med tunga teleobjektiv, men som resestativ och för lättare utrustning tror jag det kommer fungera utmärkt.

Når inte upp i ansiktshöjd (jag är 186 cm lång), så vinklingsbar skärm är bra att ha ...

Stativet levereras med en välgjord väska (som jag troligen aldrig kommer använda) och en löstagbar mittpelare. Just mittpelare på stativ undviker jag in i det längsta att använda i och med att den tar bort väldigt mycket av stabilitetsfördelen man får med tre ben, och än så länge kan jag huka mig såpass att jag kan använda sökaren om så skulle krävas :)

Det här är definitivt inte det billigaste stativet på marknaden, men jämfört med Gitzo och många andra kolfiberstativ ligger det ändå ganska bra till i pris (3250:- med kulleden). Tillkommer gör också en kameraplatta (om man inte vill använda den generiska som följer med kulleden), och de kan dessvärre också kosta en hel del - i synnerhet om man vill ha de bästa plattorna som görs av Really Right Stuff. En del av deras plattor går att köpa av Goecker i Sverige, men vill man ha en platta till Nex måste man beställa från USA och då blir det ordentligt dyrt när frakt, tull, moms och postens avgifter lagts på priset. Jag gissar att man hamnar en bit över en tusenlapp för en platta som i USA kostar USD 60.

Nex-7 med Sony 50/1,8 OSS fotograferad med sig själv

Enligt RRS hemsida skulle frakten ta en till fem veckor, vilket i kombination med priset inte kändes helt lockande. Lite googlande ledde mig i stället till en kameraplatta från ett företag som heter Sunwayfoto som verkar göra allt möjligt stativrelaterat, och den plattan gick att få tag på via brittiska Ebay. Deras platta kostade 25 pund, och frakten från England gick på 5 pund. Jag beställde i fredags, och fick en avi i brevlådan igår :)

Till skillnade från RRS platta är den från Sunwayfoto kvadratisk (den del som monteras på kulleden alltså), vilket gör att den går att montera på vilken ledd som helst, men inte justera så mycket i sidled. Den kanske inte riktigt håller samma klass som RRS, men det kan jag stå ut med för det priset ...

Det var allt för den här gången! Jag hoppas få tillfälle att använda stativet lite under veckan så jag kan återkomma med ett blogginlägg med lite skojigare bilder.