Julavslutning för DAGNYS

Årets sista Dagnys blev den första där jag lyckades dyka upp i tid, och det blev också en av de mer välbesökta (tror vi kom fram till att vi var 17 stycken eller så).

Första bilden för dagen, och jag vet inte varför Rauni var så snabb att peka på något.

Fotografer och kameror som vanligt

Konstiga kameror var det också

Ännu en Rauni (hon satt i bästa ljuset från mig sett) och ännu en kamera

Åsså yngste deltagaren hittills :)

Det var allt för denna gång, så god jul och så vidare :)

Sven är en tunnis!

Alla håller nog inte med mig (i synnerhet de som av någon outgrundlig anledning valt att bosätta sig i Skåne), men här i Uppsala gjorde Sven inget större väsen av sig. Visst var det snöigt och obehagligt, men det utlovade kaoset uteblev!

Gågatan fotograferad med Sony RX100 II

Går man tätt blir det mindre obehagligt

Dagens bilder är manipulerade, bara så ni vet ;)

I morgon är det förstås DAGNYS kl. 10:30 på Fågelsången. Vi som ses ses då!

Dagens I-landsproblem: Fjärr eller timer?

I mitt föregående inlägg avhandlade jag den heta frågan om hur man får fotografera barn (i synnerhet vuxna kvinnliga barn), men idag blir det något helt annat :)

Förra vintern såg min bil ganska ofta ut som i den första bilden i det här inlägget, och i år bestämde jag mig för att åtminstone förebygga en del av problematiken genom att låta montera elektrisk motor- och kupévärmare!

Lilla Bilen på kvällen den 5 december 2012

Det var många många år sedan jag ägde en bil utrustad med såna lyxvaror, och på den tiden var åtminstone själva kupéfläkten ett ganska stort åbäke som värmde upp även en stor bil till temperaturer som närmar gränsen till vad finnarna står ut med i bastun. Den kupéfläkt jag fick monterad idag är ungefär lika stor som ett fodral till en dubbel-CD, fast det kanske inte säger så mycket för den yngre generation som är van att all musik får plats i mobiltelefonen. Den är hur som helst liten och sitter snyggt och prydligt monterad på mittkonsollen i passagerarens benutrymme (som är förvånansvärt stort i Lilla Bilen). Värmaren har inte så hög effekt, men det skulle nog räcka med en vanlig glödlampa på 60 watt för att hålla rutorna isfria (motorvärmaren drar nog dock lite mer).

Jag parkerar min bil så nära vägen som möjligt, vilket kanske framgår av brevlådorna i bilden - de måste ju nu för tiden sitta i klump så att alla de firmor som delar ut posten ska får det lättare. Anledningen att jag parkerar där är att det blir mycket mindre skottande än om jag skulle köra in bilen längre på tomten, och det innebär också att jag ikväll har gjort en jättesnygg dragning av skarvsladd från huset till grinden (25 meter sladd räckte precis).

Jag köpte också ett litet fjärrstyrt eluttag som jag satt i vägguttaget på huset så att jag kan starta bilvärmaren närhelst jag får för mig att det är dags att tina upp bilen, och det fungerar alldeles utmärkt - jag kan t.ex. ha fjärrkontrollen på mitt sängbord och trycka på knappen så snart jag vaknar, och eftersom bilen är så liten torde den vara well done när det är dags att åka.

Det finns dock ett litet problem med detta. Hur tusan vet jag att fjärren lyckats få kontakt med mottagarenheten? Inget indikerar huruvida den lyckats starta bilvärmaren eller inte, och jag kan visserligen trycka flera gånger på knappen för att vara säker, men jag kan ändå inte veta. Ett alternativ är att jag öppnar ytterdörren och lyssnar på mottagaren innan jag trycker på knappen (då eluttaget sitter precis utanför dörren), men då skulle jag ju lika gärna kunna skippa fjärren och sätta i eller dra ur sladden manuellt ...

En klassisk variant för bilvärmare är förstås att använda en timer, men det har jag ju bara nytta av om jag vet exakt när jag vill åka någonstans. Ska jag ut och okynnesköra på oplanderade tider måste jag ändå sticka ut nästan i kylan och aktivera en dylik.

Svåra frågor detta, precis som frågorna kring vad man får fotografera eller inte. Har ni några bra svar får ni gärna posta dem!

En sak är jag dock rätt säker på; om bilen ser ut som i bilden nedan hjälper vare sig fjärrkontroll eller timer - den bilägaren fick nog invänta våren eller använda ishacka :)

En ledsen Mini två dagar innan julafton 2012

Ha en fortsatt trevlig julmånad (som förhoppningsvis blir lite vitare snart så jag får riktig nytta av dagens bilinstallation) :)

Sony A7r och råfiler (jaja, nu är det nördigt igen)

För ett tag sedan bloggade jag om att jag fått testa A7r, och nu är det dags igen! Det blir många bilder, men inte fullt så mycket text den här gången. Jag har utgått från bilder jag tog vid samma tillfälle, men nu har jag själv konverterat bilderna från råformat i Lightroom 5.3 RC i stället för att utgå från hur en japansk ingenjör tycker att bilderna ska se ut (i jpg-format).

Alla bilderna i inlägget är gjorda med A7r och Zeiss 35 mm f/2,8, utom den första där jag använde Nikon 105 mm f/2,5 med adapter.

Alla bilder finns i full upplösning på min flickr, och också helt obehandlade jpg-filer i ett eget set - kan vara intressant för pixelpeepare :)

Här har jag lyckats sätta skärpan i örontrakten med Nikon 105/2,5 - lite klantigt när man har möjlighet till förstorad sökarbild. Peaking duger tyvärr inte med så kort skärpedjup. ISO 3200

En sak jag omedelbart upptäckte när jag bläddrade genom råfilerna i Lightroom är att jag och den japanske ingenjören har väldigt olika åsikter om hur brus ska hanteras i efterbehandlingen. Jag har hellre skarpa men lite brusiga bilder, än bilder där många detaljer blir helt utsmetade (kameran var inställd på standardläge för brusreducering vid höga ISO). I bilden ovan har nästan alla detaljer i tröjan försvunnit i JPG-filen, men i råfilen ser det mycket bättre ut.

ISO 3200 i den här bilden också, men nu med Zeissgluggen

Jag skrev i Sonyforumet om den här för mig förvånansvärt stora skillnaden mellan råformat och JPG, men det är tydligen så i de flesta kameror. Dessutom hade jag inte lagt tid och energi på att ställa in kameran optimalt, men problemet tycker jag är att man måste göradet vid varje fotograferingstillfälle om JPG-filerna ska blir bra.

Här har jag gått ner till låg-ISO 800 - på filmtiden var det rätt högt och besvärligt att hantera :)

Jag vet att det i vissa fall finns fördelar med att använda JPG_formatet för bildlagring, men jag tror det är få fotografer som köper A7r som är intresserade av de fördelarna. Det är inte en actionkamera (med 1,5 bps vid följande AF eller 2,5 utan), och 36 miljoner pixlar är oftast mycket mer än de som har bråttom behöver.

En större Sonykamera, fast med mindre sensor

Diskussioner i forum om råformat vs jpg slutar sällan väl eller aldrig, men till skillnad från diskussioner om huruvida Nikon eller Canon är bäst (eller Aftonbladet och Expressen och dylikt) tycker jag det är svårt att bortse från de faktiska fördelar med råformatet som går enkelt att påvisa.

Kanske troligare att man använder jpg med såna här pyttekameror?

Ett exempel är om man, som jag, råkat köra med kameran inställd för centrumvägd ljusmätning utan att vara medveten om det (fast jag skyller på Martin Agfors som ställt in kameran så). I bilden ovan har kameran mätt ljuset på den ljusa vita muggen i mitten, och kamerorna har blivit ganska underexponerade. I och med att bilden fanns i råformat var det lätt att kompensera det utan några större problem (jpg-filen blev inte lika bra).

Martin (till höger) skyller förstås på mig och inte hans inställningar

Hade det varit min egen kamera hade jag förstås (förhoppningsvis) varit medveten om hur den varit inställd och inte gjort den missen. Jag hade också kunnat kontrollera det (och det syns nog i något displayläge), men i många såna här mindre kameror är det inte så tydligt hur sånt här är inställt. Inte som på min D3 där det är en fysisk ratt som tydligt visar :)

Affe såg lite trött ut efter några timmars tekniknörderi

Nu har jag en NEX-7 som jag använder för det mesta av min fotografering när jag vill ha det så bra som möjligt, och en RX100 II jag alltid kan ha med mig. D3:an används mycket mycket sällan (vilket resulterade i att ringen kring bajonetten som känner av bländare dammade ihop och batteriet stendog). D3:an må ha ergonomiska fördelar (vad gäller kontrollerna), men den är inte kul att bära på!

Ytterligare en bild där råfilen innehåller klart fler detaljer än jpg-filen (fast Ewa och Claes är lika glada i båda)

Visst är det så att det är synnerligen nördigt att prata om detaljer i bilder på 36 megapixel, och det är personen bakom kameran som är viktigast och så vidare. Det här är dock en fotosida, och redan sedan starten har prylnördarna flockats här (och en del av dem kan göra bra bilder också). Som sagts många gånger i forumet så går det att göra bra bilder med nästan vilken kamera som helst, men det blir sällan sämre om de tekniska förutsättningarna ökar!

Domkyrkan i hårt eftermiddagsljus

Sony A7r ger definitivt tekniska förutsättningar att göra väldans bra bilder (förutsatt då att man inte behöver spraya iväg många bilder per sekund), fullt iklass med den tidigare bästa kameran med lika stor sensor och samma antal pixlar (Nikon D800E). Läste i någon intervju att Sony också bekräftat att det sitter en Sonysensor i den kameran, och det är förmodligen samma som i A7r, men med lite andra mikrolinser, filter och sånt. D800 är förstås snabbare på det mesta än A7r, men den är också mycket mycket större och tyngre.

Skytteanum, upprätat i Lightroom

Det är svårt att fotografera i centrala Uppsala och hitta några kul bilder som inte alla andra redan gjort, så under vår promenad blev det de gamla vanliga motiven. Skillnaden den här gången mot mina senaste promenader är att jag nu bar omkring på en himskans massa prylar (normalt har jag en liten väska med NEX-7 och tre fasta gluggar) - nu hade jag dessutom RX100 II, D3 med ett par gluggar och A7r att bära på.

Ett ordentligt upplättat (och upprätat) Upplandsmuseum

Jag kände senare under kvällen att jag vant av ryggen att bära omkring på en massa skrot. För mig är det mycket värt med lätt utrustning, och till skillnad från vad somliga påstår i forumen går det faktiskt att fotografera seriöst med alla kameror jag bar på. Jag kan utöva min hobby och tycka det är roligt med RX100 såväl som med D3 eller A7r.

Stora Torget (som inte är så himla stort). Skärpan ligger på kandelabern, så skyll inte oskärpan i husen på objektivet.

Det finns några på forumet, som är ganska högljudda och ofta hävdar att kameror måste vara skapta på ett visst sätt för att de ska gå att använda seriöst, men de har ofta väldigt svårt att inse att inte alla fotografer har samma mål eller intresse. Jag tycker det är jättekul att fotografera sport med t.ex. en Nikon D3, men jag tycker det är lika kul att fotografera rostiga plåtväggar med NEX-7 eller RX100.

Rulltrappan på UKK ger stora möjligheter till moiré (se stor bild på flickr)

Jag skriver ytterst sällan ut bilder, och det är lika sällan jag får sälja några, så egentligen har jag inget som helst behov av alla dessa pixlar. Mina bilder blir dock aldrig sämre av att ha fler pixlar, och med A7r och 35/2,8 finns gott om utrymme för att beskära bilderna i stället för att släpa med ett objektiv med längre brännvidd (fast begränsar jag förstås möjligheterna till kort skärpedjup rejält).

Zeiss 35/2,8 verkar vinjettera mer på f/5,6 än på f/2,8, men det måste vara en anomali - skarp som tusan är den i alla fall!

Något ni kanske noterat om ni redan jämfört bilderna i inlägget med jpg-filerna direkt från kameran är att jag missbrukar Lightrooms Upright-funktion - den rätar upp bilder på alla ledder automagiskt, och ibland blir det bra, men ibland ser det mest bara konstigt ut. När det gäller byggnader tycker jag dock den brukar lyckas bra.

Känns nästan som att det lutar åt fel håll, eller är det bara jag?

En del har filosofin att digitala bilder ska vara så lika bilder tagna med film som möjligt, men det tycker jag mest blir fånigt. Jag vill göra bilder som jag tycker är så snygga som möjligt efter de förutsättningar jag har (vilket ibland kan innebära att jag gör dem så att de ser ut som film). En del tycker nog t.ex. att bilden ovanför skulle vara helt ok om jag gjort den med ett shiftobjektiv i stället för i efterbehandlingen, men som den är nu är den bara blä.

Mera upprätat

Jag tror det handlar om hur man är van att se bilder. Svartvita bilder ska inte vara helt fria från korn eller brus, utan ska se gamla ut och det ska vara mycket kontrast och sånt. Färgbilder ska också se ut på ett visst sätt, fast där kommer jag inte på något bra exempel.

En välutrustad Näck

Såna här kvälls-/nattbilder var inte lätt att göra med film - det blev färgstick som stack iväg nåt alldeles makalös, och det var mycket svårt att justera i framkallningen.Med det digitala är det hyfsat enkelt att få det rätt, och nåt brus eller korn är inte att tala om.

Ser inte helt snäll ut

De här senare bilderna är tagna på ISO 100 och lång slutartid, och här lyckades också den japanske ingejören ganska bra tycker jag (se de obehandlade bilderna).

Foto: Martin Agfors

Faktum kvarstår dock - jpg-filerna går inte att dra i lika mycket utan att histogrammet spricker och det uppstår diverse artefakter. Råfilerna verkar tåla nästan hur mycket som helst, vilket inte är helt oväntat med tanke på hur den här sensorn presterar i Nikon D800 )

Ja, jag vet att de nya bilarna stör bilden!

Det blev många bilder igen, och mycket tekniktjafs. Jag är inte ute efter att såga er som använder jpg, men om ni köper en kamera av den här typen gör ni er en otjänst om ni inte kör i råformat ;)

Bilderna bör klickas på för att ses i större format!

Hadet!

Vem f-n plåtar tegelväggar? Jag (med en Sony A7r) :)

Jag återkommer till tegelväggarna, men börjar med en fikarapport! En varning om att det kommer bli många bilder och mycket tekniknörderi är kanske på sin plats. Glöm inte att klicka på bilderna för att se dem i större format ...

Idag var det Dagnyfika på Konditori Fågelsången som sig bör (eftersom det är första lördagen i månaden). Den här gången lyckades jag masa mig ur sängen och hinna dit nästan i tid (kom åtminstone före ztenlund), och lyckades dessutom lura med mig den minst lika morgontrötte Martin Agfors :)

Affe med flera. A7r och Zeiss 35/2,8

Martin är en trevlig man och han gillar att prata foto, så han passar förstås utmärkt på DAGNYS - det var dock inte för att han är trevlig jag släpade med honom, utan det var hans prylar jag ville åt (eller snarare låneprylar som han ska skriva om i tidningen M3).

Panasonic Lumix GM1 jämfört med Sony RX100 II. Fotograferat med A7r och Zeiss 35/2,8

En av kamerorna Martin hade med sig var Panasonics senaste underverk GM1. En kamera som innehåller samma teknik som GX7 i ett skal mindre än min lilla RX100 II - en synnerligen imponerande bedrift, och här har de verkligen visat hur man kan utnyttja den lilla M4/3-sensorn på ett riktigt bra sätt. Det lilla formatet har förstås vissa ergonomiska nackdelar, men det är en mysig liten systemkamera. Förmodligen kommer den också att vara billigare än RX100 II när den väl säljs i butik, men den blir förstås lite tjockare med objektivet så den är inte lika fickvänlig.

Sony A7r med Zeiss 35/2,8, fotograferad med RX100 II

Kameran jag främst var ute efter var förstås inte Panasonicen dock, utan den i bilden ovanför - Sony A7r. Det här är en kamera som enligt specifikationerna och det jag hittills läst om den skulle passa min typ av fotografering klockrent, så jag var mycket nyfiken på att testa om det var så i praktiken också. Det var också kul att se att den inte är i närheten av lika ful i verkligheten som när man ser den på bild (fast vacker är den inte).

Ewa och Claes konstaterar att jag inte är ensam om att göra knasiga självporträtt (här är det ztenlund som gjort sig vacker). A7r och Zeiss 35/2,8

Sony A7r är ingen pytteliten kamera, men den är mycket mindre än alla andra digitala kameror med lika stor sensor. Den är inte särskilt mycket större än min NEX-7, bortsett från sökarpuckeln (som jag tycker gärna kunde fått sitta i vänsterkanten av kameran, men då hade den blivit riktigt jäkla ful).

NEX-7 jämfört med A7r. Fotograferat med RX100 II

En viktig detalj med A7r är att Sony gjort sig av med det förskräckliga menysystemet från NEX, och i stället kör med samma typ av menyer som RX- och SLT-kamerorna. Det underlättar hanteringen enormt, liksom möjligheten att anpassa funktionen för många av knapparna.

Tyvärr finns (förstås) också vissa egenheter med kameran. Den har kvar rester av det s.k. Tri-Navi som jag inte är särskilt förtjust i, men jag vet att en del gillar det. Det är t.ex. mycket lätt att råka ändra ISO-inställningen av misstag (vilket somliga framhäver som en fördel), men jag tror det går att konfigurera bort.

Systemkameror kan se väldigt olika ut. Plåtat med RX100 II

Det känns också som att form fått gå före funktion i vissa avseenden. Avtryckaren sitter inte på greppet där man förväntar sig att den ska vara (och där den skulle vara lättare att använda), utan på ovansidan av kameran. De främre och bakre inmatningsrattarna var inte heller helt lätta att komma åt naturligt för mina händer, men mycket av detta tror jag man kan vänja sig vid.

Funktionen för att zooma i tagna bilder är synnerligen märklig, och görs med två olika knappar som inte direkt hänger ihop, men det går också att leva med.

En förskräcklig bild, men det kan nog varken fotograf (Martin Agfors) eller kamera (A7r och Zeiss 35/2,8) lastas för. Skarp så det förslår är den i alla fall :)

Sony har på senare tid börjat leverera kameror utan en lös laddare, och har tänkt sig att batteriet ska laddas sittandes i kameran via en USB-kabel. Det började i RX-kamerorna, och är likadant med A7r. Det finns förstås poänger med detta då kameran använder en standarkabel som ofta finns tillgänglig. För en kamera av den här typen tror jag de flesta vill ha extrabatterier, och då måste man köpa en lös laddare (om man inte redan har en till NEX - det är samma batteri).

Ewa och Affe. A7r och Zeiss 35/2,8

När jag började fotografera med kameran under fikat var batteriet fulladdat, och några timmar och cirka 150 bilder senare var det nästan helt tomt. Jag tar för det mesta inte så många bilder varje dag, men till den här kameran vill man definitivt ha med sig en batterireserv.

Till skillnad från min NEX-7 (och också A7 utan "r") saknar den här kameran elektronisk förstaridå, så den är ganska högljudd. Inte värre än de flesta DSLR-kameror eller så, men den låter klart mer än NEX (eller Lumix GM1). Om det är ett problem eller inte beror förstås på vad man fotograferar :)

Nu har jag gnällt en del på den här kameran, men jag hoppas att ni inte tror att det här är en sågning eller nåt - A7r har definitiv en hel del klara poänger (för fotografer som jag).

Ztenlund fotograferad med A7r och Lensbaby Composer Pro

En av de största poängerna med Sonys FE-fattning är det mycket korta registeravståndet som gör det möjligt att montera i stort sett vilket objektiv som helst med hjälp av adaptrar. Den elektroniska sökaren (som är den bästa jag hittills testat) och s.k. peaking (där det som är skarpt markeras med valbar färg) gör att manuell fokusering blir mycket enkelt och snabbt. Just Lensbaby som jag använt i bilden av Martin ovan kanske dock inte gör kameran full rättvisa ;)

Domkyrkan med A7r och Zeiss 35/2,8 (det var inte den här tegelväggen jag menade)

Sensorn i A7r är förmodligen byggd på samma grund som den som sitter i D800(E), och har 36 miljoner pixlar och ett mycket bra dynamiskt omfång. Den saknar AA-filter vilket gör att bilderna upplevs skarpare, men i teorin kan orsaka problem med s.k. moiréeffekt där fina detaljer kan se knasiga ut.

Rulltrappan i Uppsala Konsert och Kongress. A7r och Zeiss 35/2,8

Rulltrappan i bilden ovan är ett motiv som brukar kunna ställa till det vad gäller just moiré, men jag tycker inte det verkar vara något problem med A7r (utom möjligen lite längst upp och på väggen till vänster). Se gärna bilden i full storlek på min flickr om ni vill avgöra själva.

UKK med A7r och Zeiss 35/2,8

Den här sensorn har visat sig fungera mycket bra i Nikon D800(E), och det verkar vara likadant i A7r. Jag testade den inte på höga iso, utan var mer intresserad av upplösning och detaljer, så jag körde med stativ och självutlösare för att få bästa förutsättningar.

Stora Torget, A7r och Zeiss 35/2,8

Jag föredrar att fotografera i råformat och framkallar bilderna i Lightroom 5, men det programmet har ännu inte stöd för filerna från A7r, så jag körde RAW+jpg och det är jpg-filerna jag publicerar här (kommer uppdaterad blogg senare när LR kan hantera filerna). Kameran visar vissa tendenser till att ibland underexponera när man som jag körde med bländarautomatik, och då hade det kunnat vara trevligt med råfiler då kompensering i jpg aldrig blir lika bra. I det här fallet tycker jag dock det gick riktigt bra ändå.

Upplandsmuseet, A7r och Zeiss 35/2,8

Jag blev inte riktigt vän med autofokusen i kameran, men den kändes generellt snabb och hittar oftast rätt när ansiktsigenkänning är aktiverat (den ska tydligen prioritera ögon, men det var inget jag kollade närmare). Tack vare möjligheten att manuellt justera fokus (kallas DMF i Sonyvärlden) och den utmärkta peakingfunktionen blev de flesta bilderna skarpa :)

Martin riggar produktfoto :) (fotograferad med RX100 II)

Vad är målgruppen för den här kameran då? Ja, det är garanterat inte sport- och actionfotografer i första hand. Med följande fokus och serietagning klarar den hela 1,5 bilder per sekund, men det går förstås att fotografera snabba motiv ändå om man har bra tajming och inte behöver jättemånga bilder att välja mellan :)

Stationsgallerian, A7r och Zeiss 35/2,8

Gatufotografer kan nog uppskatta den här kameran. Autofokusen är tillräckligt snabb, och möjligheterna till manuell fokusering utmärkta. Diversefotografer som jag är en solklar målgrupp - jag vill ha hög bildkvalitet, men jag har inte så bråttom vad gäller hantering. Porträtt och studio tror jag också fungerar klockrent med A7r (gäller bara att ha koll på ljussättning och sånt för att slippa moiré i textiler).

Östra station, A7r och Zeiss 35/2,8

Kvälls- och nattbilder är något jag också tycker den här kameran verkar hantera på ett föredömligt sätt. När jag fotograferar sånt här med andra kameror vill jag hemskt gärna ha råformat för att kunna dra i spakarna, men jpg-motorn i A7r har gjort ett riktigt bra jobb.

En gammal vacker PV utanför stationshuset som blivit riktigt mysigt efter renovering. A7r och Zeiss 35/2,8

I Sonyforumet har jag blivit kallad Sonymotståndare - antagligen för att jag ibland är "för" negativ mot mina Sonykameror, och den kritik jag framfört i det här inlägget mot A7r kanske spär på den uppfattningen hos vissa. Jag är dock inte "motståndare" till någon kameratillverkare, men om jag irriterar mig på egenheter hos kameror drar jag mig inte för att skriva det.

Näckens Polska av Bror Hjort, fotograferad med A7r och Zeiss 35/2,8

Efter dagens korta test tycker jag dock att fördelarna med A7r vida överstiger nackdelarna, och det är inte särskilt otroligt att jag kommer att införskaffa en dylik i framtiden. Det skulle vara kul att testa den lite mer först, för t.ex. porträtt och dylikt (inte minst självporträtt som är något av en personlig favorit), och inte minst de förhatliga kattiblderna :)

Utanför stationen, A7r och Zeiss 35/2,8

Nu börjar vi närma oss tegelväggarna - något som närmast blivit ett skämt vad gäller kamera- och objektivtester, eftersom det inte är många vettiga människor som faktiskt ägnar sig åt att plåta dylika. I rätt sammanhang, och om det inte bara är vägg kan de dock vara riktigt bildmässiga :)

Östra Station, Zeiss 35/2,8 och A7r

Bilden ovanför tycker jag är en ganska intressant tegelvägg med inslag av en massa annat. Den är upprätad i Lightroom och fotograferad med full öppning, med ett i mitt tycke mycket gott resultat. Det är dock inget regelrätt tegelväggsfoto, så jag avslutar med ett sådant också!

TEGELVÄGG!!! (A7r och Zeiss 35/2,8 på full öppning)

Det råder enligt mig inga som helst tvivel om att A7r tillsammans med det relativt ljussvaga Zeissobjektivet kan leverera oerhört skarpa bilder, och jag har svårt att tänka mig en kamera som faktiskt skulle passa just min fotografering bättre. Det här kan komma att göra ont i plånboken framöver ...

Ni som vill pixelpeepa hittar som vanligt bilderna på min flickr, men glöm inte att jag utgått från jpg-filer utan att ägnat tid åt att ställa in kameran först :)

Edit: fick några tilläggsbilder tagna av Martin Agfors med Lumix GM1, så jag lägger till dem också :)

Edit 2: Fick en förklaring till varför kameran exponerade som den gjorde - Martin hade ställt in den på centrumvägd mätning, vilket jag inte var medveten om :)