Kattfotografering - sånt håller väl inte riktiga fotografer på med?

Ibland känner jag att det finns något slags konstig snobbism inom fotografin - i synnerhet som den ibland diskuteras här i forumen eller bloggarna. Det är en massa "regler" om hur den ena genren eller den andra ska utövas, om man ska fotografera med film eller minneskort, eller vilka motiv som är lämpliga att visa upp för omvärlden.

Katter (och andra husdjur) är ett sånt där motiv som en del lite föraktfullt fnyser åt, och (åtminstone mellan raderna) verkar anse att bilder av dylika gör sig bäst i det privata fotoalbumet, eller möjligen på Facebook (eftersom där är allt som skrivs och publiceras oseriöst, reklam eller ägnat åt att kränka den personliga integriteten).

Eftersom det nu är så att den här typen av bilder ändå gör sig bäst på fejjan (eller hemma i albumet) så finns det ju ingen anledning att de som ägnar sig åt att göra dem köper dyra kameror. Inte ens om man skulle råka ha en 4K-skärm att visa bilderna på behöver man mer än ungefär åtta megapixlar, så varför köpa en kamera som ger mer än så (eller utrusta den med dyra objektiv)? Nä, för kattbilder kan vi amatörer nog hålla oss till billiga kompaktkameror ...

Nu måste jag dock erkänna att jag inte alltid håller mina kattbilder inom hemmets väggar eller i datan, utan också låter skriva ut dem (fast man klarar sig långt på åtta megapixlar då också). Mina utskrifter brukar jag göra med Crimsons Prefixtjänst (deras dyraste och bästa alternativ), och att göra det med kattbilder måste skära i hjärtat på somliga överprentensiösa fotografer :)

Innan nu dessa pretton går i taket och stänger av datorn i ilska vill jag påpeka att min blogg ska läsas med en ganska stor nypa salt (luktsalt kanske?), och att jag absolut inte är ute att peka ut några enskilda fotografer eller grupper. Visst händer det att jag irriterar mig på att alla inte tycker som jag, men det får de ju faktiskt göra (och jag vet ju ändå att jag har rätt) :D

Jag tror aldrig jag försökt skicka in en kattbild till Galleri FS, men jag misstänker att det inte är så där himla stor chans att få med en sådan där. För att få med en bild där måste många tycka att den är bra, och då hjälper det inte om jag (eller ett helt gäng med andra kattfotografer) tycker den är hur bra som helst. Galleriet funkar ju på det viset, och jag blir inte sur för det - jag har dock förstått i både forumen och bloggar att inte alla uppskattar hur urvalet av bilder går till, men det är ju deras sak.

En del kanske undrar varför jag gjort bilderna i det här inlägget svartvita. Tja, det blir väl lite mer seriöst och konstnärligt på det viset kanske, och så har jag nog publicerat de flesta av dem i färg tidigare :)

Alla bilderna är fotograferade med alldeles för dyra kameror och objektiv, och sedan efterbehandlade i Lightroom och Silver Efex Pro (utan att försöka efterlikna film). Alla är tagna antingen hemma eller i närheten.

Ha en fortsatt trevlig vecka!

Färg eller svartvitt - vilket säljer bäst?

Skulle en reklambyrå köpa den här bilden för att locka folk att flyga till Sverige?

Bilden är ganska överdrivet behandlad i och med konverteringen till svartvitt, och jag kan tycka att den blir lite mer spännande så än originalet i färg. Jag är dock inte så säker på att en reklambyrå som letar efter svenska brännbollsbilder skulle fastnat för dem, utan de hade troligen letat vidare.

Som jag skröt om redan förra veckan så ledde dock just den här bilden till en försäljning, men eftersom jag inte har något bättre att skriva om idag tar jag upp den igen. Bilden reklambyrån hittade via Google såg dock ut så här:

Hårt besvärligt ljus, och skarpa färger - men just väldigt svenska färger i en bild av en väldigt svensk sport. Jag tror att det var tack vare detta som de ringde mig och undrade om jag hade fler bilder. De behövde inte ens leta för att få tag på mig tack vare att jag har kontaktuppgifter i EXIF (vilket nog skulle oroa somliga i forumet som ser all sån data som ett integritetshot) :)

Nu blev det inte just den här bilden de köpte att använda till stortavlor och sådant, utan en annan från samma tillfälle. Den skarpsynte kanske dock kan se att det finns en gemensam komponent ;)

Om ni undrar varför vi hade Sverigetröjor på oss så var det för att vi senare under kvällen skulle besöka Kungsträdgården och se Sverige åka ur fotbolls-EM mot Ryssland.

Vad tror ni - hade de ens övervägt att handla bilder av mig, om jag använt den svartvita varianten från början?

Världens bästa flygbolag gjorde mina stillbilder rörliga :)

I går skröt jag i bloggen om att flygbolaget Emirates köpte några fem år gamla brännbollsbilder av mig, för att  locka folk att flyga med deras nya linje till Stockholm. Idag hittade jag en flashbanner med samma reklamkampanj, fast här har de tagit fyra stillbilder och animerat dem.

Ska man vara noga är det väl reklambyrån och inte flygbolaget som gjort bilderna rörliga, men jag tyckte det blev lite skoj :)

Jag försökte lägga in bannern direkt i bloggen, men då blev min adblock sur så jag gjorde om den till avi och lade den på youtube i stället - hoppas ni kan se den ...

Åsså glömmer ni väl in DAGNYS kl. 10:30 på lördag?

Blogga på FS kan löna sig, och göra att man får bilder på stortavlor i halva världen

I november förra året skrev jag ett blogginlägg där jag publicerade en massa sommarbilder, bland andra denna:

Brännboll i Hagaparken med jobbet, juni 2008.

Jag har försökt bli bättre på att tagga mina bilder med relevanta nyckelord, och jag laddar upp de flesta bloggbilderna också på flickr. Denna var en av bilderna jag lagt upp där, och den är taggad med bland annat orden "Sweden" och "Brännboll".

En fredag i början av juni fick jag ett samtal från ett utländskt telefonnummer jag inte kände igen. De flesta sådana som ringer mig brukar vara konstiga säljare och dylikt och vi var mitt i fredagsfikat på jobbet, så jag funderade på att låta bli att svara. Jag drabbas dock ofta av dåligt samvete om jag medvetet låter bli att svara i telefon, och fick tala med Femke från Holland som ringde från en reklambyrå jag inte hört talas om (det är väldigt få reklambyråer jag hört talas om).

Femke berättade att hon jobbar som photography producer på en byrå, och de ville ha bilder av brännboll för en reklamkampanj och undrade om jag hade fler bilder (just bilden här ovan är ju helt ok förutom minen på slagmannen ...). Jag tyckte förstås det var intressant, och det blev inte mindre intressant när jag fick ett mejl som förtydligade vilken slutkund det gällde och att de försökt hitta bilder hos bildbyråer men inte hittat något som passade.

De här brännbollsbilderna tog jag under ett evenemang med jobbet 2008, och jag trodde aldrig att någon skulle vara intresserad av dem förutom jag och mina kollegor. Av den anledningen hade jag rensat friskt bland råfilerna och hade inte mer än något tiotal kvar, och av dem var sju bilder av den kvaliteten att jag bedömde att de kunde vara intressanta i reklam.

Under måndagen fick jag veta att bilderna var intressanta, och att byrån skulle kolla vilka av dem som kunde vara aktuella. Sedan följde lite bollande (pun intended) mellan byrån och kunden tills de kom fram till att de ville använda mina bilder - problemet var att de ville ha fyra bilder för samma pris som de tre de trott från början (en till tryck och tre till banners och dylikt). Med tanke på att jag tidigt fått veta att de inte kunde gå över den budgeten gick jag med på det utan att knorra :)

Jag tror att bilderna börjat användas redan tidigare, men jag var förstås tvungen att vänta med att skryta om detta tills idag som är första dagen Emirates flyger till Sverige. Jag hade planer på att komplettera det här inlägget med en bild av när deras Boeing 777 landar på Arlanda, men att ge sig dit samma dag som Obama kändes som en ganska dålig idé ...

Bild för stortavla 48 sheets (ungefär 6 x 3 meter)

Tyärr kommer jag nog inte att få se annonser eller stortavlor själv, då annonseringen kommer att ske utanför Europa och Amerika (Nord- och Syd), men det är ändå lite kul de ska locka hit folk med den knasiga sporten brännboll och mina bilder :)

Bild för tryck på uppslag i magasin

Tryckbilden är ganska kraftigt manipulerad, men det är förmodligen inget man tänker på om man inte sett originalet (och det tänker jag inte visa). Med tanke på att det var bilder som aldrig var tänkta att få någon spridning alls är jag rätt nöjd med resultatet, och hade det inte varit ett firmaevenemang hade det inte varit möjligt att sälja bilderna - jag var tvungen att jaga modellreleaser från alla medverkande, och några av dem har slutat i firman (tog totalt drygt en månad att få ihop alla).

Om jag inte haft med den första bilden i inlägget i mitt blogginlägg från november, taggat den med nyckelord (och mina kontaktuppgifter) och lagt upp den på flickr hade jag nog inte fått sälja de här bilderna. Kontentan är att det kan löna sig att publicera bilder man inte tror andra är intresserade av, så länge som de är ordentligt taggade så att de går att hitta. I det här fallet var bilderna tagna med en kamera med "bara" 12 megapixlar, och just annonsbilden är heller inte helt skarp - det spelar ingen roll om det finns en köpare som vill ha bilderna (och det syns heller inte i tryck). Att alla har Sverigetröjor på sig kan ha hjälpt till, liksom att de flesta brännbollsbilder ser tämligen partyartade ut, och att jag kunde fixa modellreleaser var direkt avgörande.

Ibland ska man helt enkelt ha lite tur (för er som undrar hur tusan man kan få så bra betalt för en sån bild) :)

P.s. Glöm inte att det är Dagnys på Broströms Café på lördag klockan 10:30 :)

Det var nog bättre förr, trots allt ... 3

Det här inlägget är en fortsättning på mitt tidigare inlägg om mitt liv som pressfotograf.

Som fotograf på en liten småstadstidning var det ovanligt att man fick åka iväg nånstans på uppdrag, men i Sala hände det att vi faktiskt fick lov att göra så.

Midde Hamrin lyckades även i 1991 års upplaga av Stockholms Marathon. Med en segertid på 2.36,15 var hon en halv minut före tvåan Lisija Bejajeva i mål. Foto och Copyright Anders F. Eriksson 1991-06-01

Bilden från maran är fotograferad med Nikon F4 och 300/2,8 Ais.

Vi som jobbade som fotografer på tidningen vid den tiden tyckte förstås det var roligt att ge oss utanför byn och fotografera sånt som gällde hela stora världen (alltså det Sverige som inte var Sala), men såna extravaganser kostar och moderna lokaltidningar kan i stället köpa bilder från nätet för mycket mindre pengar än det kostar att skicka egna fotografer (om man nu har några).

Sångaren och trombonisten Nisse Landgren var en av de artister som deltog i "Rock till 1000" - En gala för att fira Västerås 100-årsjubileum. Foto och Copyright 1990-10-10 Anders F. Eriksson

Konserter var nog det jag tyckte var roligast att plåta, men det hände tyvärr väldigt sällan att jag fick ägna mig åt det. Bilden ovanför togs i Rocklundahallen i Västerås med en F4 och 300/2,8.

Ganska ofta bestod dock jobbet i att plåta enkäter eller spelmansstämmor lokalt, och det var ju kanske inte sådär jättespännande, men det gällde att göra det bästa av situationen.

Spelmansstämma i Sala. Har inget tid eller datum och gissar att det är fotograferat med F4 och 35-70/2,8

För att bli en bra fotograf är det nog nyttigt att fotografera just såna trista vardagsföreteelser, men det kändes inte så jättespännande just då :)

Badsäsongen inleds. Nikon F4 och 35-70/28

Som jag skrev i ett tidigare inägg måste man som pressfotograf ibland arrangera bilder (om man inte kan köpa dem som stockfoto på nätet). Bilden nedan visar Salas dåvarande turist- och kulturansvarige i kommunen (tror jag). Hon hade mycket att göra, och det visade vi med den här bilden :)

Många bollar i luften. Troligen Nikon F4 och 35-70/2,8

Chefredaktören för Sala Allehanda 1991 - tyvärr kommer jag inte ihåg vad han heter, men bilden är gjord med en Hasselblad och 150 mm :)

Det var allt jag hade att bjuda på från den här nostalgitrippen. Ha det gott :)