Gatufotograf? Vem tusan är gatufotograf?

Jag fotograferar allt och hans moster, men jag gillar den mytiska genren gatufotografi och försöker då och då ägna mig åt den. En del fotografer hävdar att man ska renodla sin fotografi, lära sig sina motiv, och satsa helhjärtat på det. Jag väljer att plåta det som faller mig in, och ibland kan det nog kanske falla under den genre många kallar gatufoto ...

En del kommer nog att ogilla det här inlägget, för att jag postar för många bilder, men även om det nu är för många bilder får ni gärna titta på dem och tycka. Är detta gatufoto?

Tårtbäraren, Östra Ågatan i Uppsala i mars 2006.

Om man vågar titulerar sig gatufotograf finns det vissa regler man ska följa. En av dessa är att man inte ska fotografera en massa ryggtavlor, som i bilden ovanför, men jag har i stället kompenserat med en snygg diagonal :)

I gatufotokretsar är det också viktigt att använda sig av rätt utrustning. Gubben med tårtan fotograferade jag med en 5D och 50/1,4 och det är nog inte helt korrekt i dessa sammanhang. Helst ska man köra med mätsökarkamera och film (eller åtminstone en digital Leica). Om man nu får för sig att ändå köra digitalt ska det helst se så jävligt ut som möjligt så att det märks att man pressat film och fotografering till det yttersta ...

Man får absolut inte använda teleobjektiv för gatufotografering, eftersom det är fult att smygplåta. De som titulerar sig gatufotgrafer gillar dock att framhäva att de använder diskret och tyst utrustning, och ser det som en merit att vara "en fluga på väggen". Man ska alltså vara tyst, diskret och osynlig, men ändå inte försöka dölja att man fotograferar ...

Färgbild OCH teleobjektiv - knappast gatufoto då väl?

Gatufoto handlar tydligen inte heller bara om att det ska fotograferas på gatan eller i offentlig miljö, utan det måste göras under rätt förhållanden (helst så plågsamma som möjligt). Färg är i allmänhet något gatufotografer helst undviker (om man inte kan göra det till en poäng i bilden, men svartvitt är att föredra).

Jättelångt teleobjektiv och folk på gatan, men inte fan är det gatufoto!

Helst ska man som gatufotgraf använda vidvinkel och gå så nära sina offer som möjligt (men fortfarande utan att synas förstås). En del smäller blixtar i ansiktet på motiven, men det är nog jäkligt svårt att göra obemärkligt ...

Svartvitt och vidvinkel, men förmodligen inte tillräckligt nära motivet. Skärpedjupet torde dock räcka till ...

Som gatufotograf ska man helst inte efterbehandla sina bilder för mycket, utan de får gärna vara ganska jämngrå i tonerna, alternativt med stenhård konstrast och fotograferade med tokpressad Tri-X. Det vore ju synd om det syns att fotografen faktiskt utnyttjat möjligheterna till dynamiskt omfång, skärpa och annat som kommit i och med de digitala kamerorna.

Inte mycket att göra när skolan brinner, men kanske för mycket färg och sånt i bilden ...

Analoga mätsökarkameror är det bästa om man är gatufotograf, men till nöds kan det förstås fungera med spegelreflexkameror också (en del påstår sig till och med fotografera gatubilder med digitala spegelreflexkameror, men det vet tusan om man törs tro på).

Visserligen analogt, men spegelreflex och tele - ingen gatufotograf det där inte!

Jag är som sagt inte någon riktig gatufotograf, så jag har nog brutit mot en eller annan av dessa regler för gatufotografi. Ibland har jag använt en kompaktkamera (och det finns det duktiga gatufotografer som gör, men förmodligen mycket bättre än jag) för att försöka "förenkla fotograferandet, men nja - om jag hatar kameran blir det inte mycket till bilder ...

Åhlens, kompaktkamera och ett jäkligt hårt ljus

Ett populärt knep för att knipa poänger som gatufotograf är att åka till utlandet för att fotografera. Det fungerar säkert i viss mån, men jag är skeptisk. Kan man inte få till bilder i hemmamiljön blir det nog inte mycket roligare på andra sidan Atlanten.

X-mas in New York City 2007

Mycket av det här med gatufoto handlar uppenbarligen om att komma nära motiven, så jag testade det också. Med ett 14-24 mm monterat på en småbildskamera kan man komma jäkligt nära, men ska jag vara ärligt blev det mest bara groteskt ...

En aning förvrängda poliser ...

Men, tillbaks till det där med utlandet - är det verkligen gatufoto när man fotograferar på gatan utomlands, eller är det bara vanliga trista resebilder? Måste man tänka att "nu jävlar ska jag gatufotografera", eller räcker det att plåta på som vanligt?

Ooops, här var det både teleobjektiv och resefoto - inget gatufoto här inte!

Det är nog bara att konstatera att jag inte är någon gatufotograf, utan jag får titulera mig upplevelsefotograf i stället - jag fotograferar och delar med mig av det jag ser och upplever :)

Tunnelbanan

Ser man sin fotografering som dokumentation av upplevelser i stället för att ständigt försöka få det till att tillhöra en genre som t.ex. gatufotografin tror jag livet som fotograf blir lättare. Det kräver förstås att man har ett tämligen lättsinnigt förhållande till fotograferingen, och inte har ambitioner att bli 2000-talets HCB, men det är det nog inte så många här som har :)

Times Square (vad annars?)

Det är nog svårt att vara en utpräglad gatufotograf idag. Jag föredrar att vara en allätare som visar alldeles för många alldeles för dåliga bilder för ofta, hellre än att snöa in på att försöka hålla mig till en viss genre. Jag har dock full respekt för de fotografer som vill göra just detta och önskar dem lycka till, men själv vågar jag inte ens försöka ...

Ännu fler ryggar - för säkerhets skull!

Ska jag vara riktigt kinkig är den enda riktigt bra gatufotobilden jag tagit, den jag gjorde i samband med A DAY IN THE WORLD i våras - den är tagen på ren instinkt och blev jäkligt bra (trots att den är gjord med spegellösing och kitobjektiv) :)

Kaffe!

Jag tvivlar på att någon orkar läsa så här långt, men om ni gjort det vill jag bara säga att jag inte på något sätt vill klaga på någon annan, utan bara beklaga mig över mina egna tillkortakommanden som just gatufotograf :)

Avslutar med en decemberbild som kanske är den mest gatufotoaktiga i samlingen ...

Ha Det!

En svartvit kattfuling!

Idag har jag inte något vettigt att säga, men tänkte att ni ändå kan få se en bild av kattjäveln som jag tycker blev ganska fin.

Nony, fotograferad med NEX-7 och Sony E 50/1,8 OSS

Mer svammel blir det kanske i nästa inlägg :)

Ny brandvägg och Ny väska (igen)

Igår svamlade jag om att jag tycker att vi kanske inte ska ställa några kvalitetskrav på bilderna i bloggarna här på FS. För att förstärka det innehåller dagens inlägg två ganska trista och usla bilder :)

De som läst mina tidigare inlägg kanske minns att jag gått över från att använda ADSL till 4G, med ganska bra resultat. Enda nackdelen för min del är att trafikmängden är begränsad till 100 GB de senaste 30 dagarna, vilket går rätt snabbt att komma upp i om man använder streamingtjänster och dylikt.

Igår såg jag ett erbjudande från Telenor där man för 100:- extra i månaden får Fri Surf i deras 4G-abonnemang: "Du har en fri datamängd varje månad, vilket gör att du kan surfa hur mycket du vill, fakturan kommer ändå sluta på samma pris." Vad de inte nämner i den texten är att man visserligen får fri datamängd, men om man kommer över 85 GB de senaste 30 dagarna stryper de hastigheten till 90-talsnivå tills dess man kommit under 85 GB på 30 dagar. Strypningen görs endast under hög belastning, men mätningen fortsätter dygnet runt så om man tankar mycket har man konstant smalband mellan 16 och 24 trots att man betalar rätt mycket varje månad ...

Nåväl, mitt 4G levereras av Bredbandsbolaget, som har samma villkor som Telenor, och just nu ser jag ingen anledning att byta (alla är lika usla). Jag vill kunna ha koll på hur mycket data jag faktiskt förbrukat, och det går inte att göra via Bredbandsbolagets kundsidor ännu (och enligt supporten begränsar de heller inte hastigheten även om man toktankar innan det går). Den 4G-router jag har kan skicka mejl var femte eller tionde gigabyta, men jag vill har bättre koll, så jag bestämde mig för att bygga en egen router/brandvägg (pfSense).

Nätaggregatet gick inte i hålet, men fungerar ändå ...

Det är lite kul att installera brandväggar och annat som bygger på gamla textbaserade operativsystem - ingen mus och tangentbord vid den installationen inte :) Konfigurationen görs dock via webbläsare, så där är det modernt.

Första intrycket är att det fungerar bra, och jag kan se hur mycket trafik som gått de senaste 30 dagarna. Jag kan också installera en massa skoj för att hindra eller logga hur resten av familjen surfar :)

Ny väska!

Jag gillar väskor av alla de slag, och för ett par år sedan trodde jag att jag funnit den perfekta väskan för mina behov, men nu har jag en kamera med utbytbara objektiv och ibland vill jag ha med mig en dator. Jag beställde min gamla väskas storebror - Billingham Hadley Pro - samma väska men lite större och med bärhandtag. Funkar skitbra för de behov jag har just nu, så nu kanske jag kan hålla mig ett par år till :)

Liten väska och en lite större väska

Den lilla väskan kommer för övrigt hamna på annonsmarknaden, då jag tycker det är synd att den ska stå och damma igen på hyllan, så om du vill ha en inkörd billingham med lite fläckar och skav kan du hålla utkik efter den :)

Ni som läst så här långt tillhör förmodligen min trogna skara av följare, men om någon annan till äventyrs hängt med hit lovar jag att jag ska försöka göra lite roligare bilder i kommande inlägg :)

En nybliven 16-åring och kattjäveln!

Igår fyllde sonen Felix sexton år, och genast dyker det upp önskemål om att det nog är dags att börja övningsköra. Visst är det kanske bra att ungarna får börja träna på att köra bil redan när de är sexton, men det innebär ju att jag måste skaffa tillstånd också nu för tiden. Det var mycket lättare på min tid - jag började övningsköra när det var tre månader kvar till artonårsdagen, farsan behövde inte nåt jävla tillstånd och var mest bara glad att bli skjutsad till jobbet varje dag, och fem dagar efter att jag fyllde arton hade jag lappen i plånboken.

Felix, fotograferad med NEX-7 och Sony 50/1,8 @ f/1,8

Nåväl - tiderna förändras och vi med dem, så det är väl bara att bita i det sura äpplet och fixa det där tillståndet. Tur är väl att jag har en så liten bil som torde göra det lättare att ta sig fram bland alla eländiga cyklister i byn när sonen ska sätta sig bakom ratten.

Som bonus bjuder jag på ett dagsfärskt porträtt av kattjäveln också:

Nony - med samma pryttlar som bilden ovanför.

Ha det!

Iskallt i Gnestatrakten!

De flesta företag har konferenser då och då, och företaget jag arbetar för skiljer sig inte från andra i det avseendet. I årets vinterkonferens skulle kollegor från kontoren i Uppsala, Stockholm och Linköping deltaga, och då är det lämpligt att hålla konferensen någonstans mitt emellan alla kontor (och det är inte direkt ont om konferensanläggningar i de trakterna).

Utegrillade hamburgare till Lunch - finfina grejjer!

Efter att hämtat upp två kollegor (varav en var synnerligen ovaken när jag bankade på dörren), gick färden söderut mot Gnesta och Södertuna Slott. Färden gick inte helt problemfritt då trafiken behagade gå ytterst långsamt från Stora Wäsby till Essingeleden, så vi blev rätt ordentligt försenade ...

Alla stilar fungerar ... (mer eller mindre)

I och med vår lilla försening blev vårt förmiddagspass i konferenslokalen inte så långt, och det var snart dags för lunch och den obligatoriska aktiviteten. Vid det laget hade solen kommit upp så pass långt att det faktiskt var en relativt anständig temperatur ute, och jag slapp använda tjockhandskarna som gör det nästan omöjligt att fotografera med den lille Nexen.

När jag plockade upp kameran ur väskan konstaterade jag att jag missat att stänga av den, så batteriet var urladdat och minneskortet satt kvar i kortläsaren i datorn. Tur att jag gjort det förr och sedan dess sett till att ha med mig extrakort, batteri och laddare ...

Tror det blev ett litet missförstånd över vad aktiviteten gick ut på ...

Som ni ser på bilderna var aktiviteten långfärdsskridskoåkning och nästan alla som var med deltog (med varierande framgång), och verkade nöjda efteråt. En del såg riktigt duktiga ut trots att de inte stått på skridskor på många många år. Själv nöjde jag mig med att stampa ner dubbarna ordentligt i isen och fotograferade i stället :)

Livbojen behövdes inte!

Alla kollegor lyckades ta sig runt den plogade banan på dryga sex kilometer (en del av dem flera gånger) utan skador, vilket väl får anses som en lyckad aktivitet. Det är inte helt ovanligt att folk gör sig illa under företagsjippon ;)

Trötta, men glada!

Efter skridskoåkningen var det fria aktiviteter. En del valde att ta en tupplur, andra bänkade sig i de bekväma skinnsofforna med något gott att dricka. Jag kollade runt lite i omgivningarna innan jag också hamnade i soffan med en kopp kaffe i väntan på att det skulle bli lite mörkare.

Slottet från baksidan, och husen vi bodde i

Så småning mörknade det förstås, och jag klädde på mig allt jag hade och gav mig ut i kylan för ett par nattbilder med kameran på stativet.

En pampig framsida av slottet och en ful(l) måne

Allt jag hade visade sig inte räcka så himla långt i den kylan som rådde, men jag tog i alla fall ett varv runt slottet och tog några bilder. Det blev kanske inte jätteroliga bilder, men slottet är fint :)

Baksidan är lika fin den, och här slapp jag måneländet!

När jag gått runt lite och var på väg in hörde jag glada röster bakom ett hörn, och där hittade jag ett helt knippe glada kollegor i en badtunna som troligen inte var avsedd för fullt så många som de lyckats klämma ner i den ...

Man behöver inte pixla bilder för att anonymisera folk - lång slutartid går också bra!

Det såg så varmt och skönt ut så jag blev ännu mer frusen och gick in för att byta om inför middagen (som var mycket god) och lägga av mig kameran. Efter den tidiga morgonen blev det också en tidig kväll, då jag planerat att ta mig ur sängen för att fotografera mera.

Gnesta

Dessvärre fastnade jag i en bok, så jag somnade inte så tidigt som jag tänkt, och vaknade några gånger under natten av att jag sparkat av mig täcket i bastuvärmen i rummet. Detta resulterade förstås i att det blev för kallt, så täcket måste på igen. Det bidde alltså inga tidiga morgonbilder ...

Många kyliga promenader mellan konferens- och fikalokalen blev det ...

På det hela taget var det en mycket trevlig konferens och dito anläggning. Lokalerna var bra, maten var bra, aktiviteten uppskattades och vi fick faktiskt en hel del uträttat. När det var dags att åka hem till Uppsala valde vi att inte göra om misstaget att åka via Stockholm utan tog i stället vägen över Strängnäs - det tog inte mer än en och en halv timme trots att det är en del mindre vägar.

Enligt skylten en av Södermanlands äldsta ekar (utanför slottet)

Tack för titten (om ni stått ut så här långt)!