Vem f-n plåtar tegelväggar? Jag (med en Sony A7r) :)

Jag återkommer till tegelväggarna, men börjar med en fikarapport! En varning om att det kommer bli många bilder och mycket tekniknörderi är kanske på sin plats. Glöm inte att klicka på bilderna för att se dem i större format ...

Idag var det Dagnyfika på Konditori Fågelsången som sig bör (eftersom det är första lördagen i månaden). Den här gången lyckades jag masa mig ur sängen och hinna dit nästan i tid (kom åtminstone före ztenlund), och lyckades dessutom lura med mig den minst lika morgontrötte Martin Agfors :)

Affe med flera. A7r och Zeiss 35/2,8

Martin är en trevlig man och han gillar att prata foto, så han passar förstås utmärkt på DAGNYS - det var dock inte för att han är trevlig jag släpade med honom, utan det var hans prylar jag ville åt (eller snarare låneprylar som han ska skriva om i tidningen M3).

Panasonic Lumix GM1 jämfört med Sony RX100 II. Fotograferat med A7r och Zeiss 35/2,8

En av kamerorna Martin hade med sig var Panasonics senaste underverk GM1. En kamera som innehåller samma teknik som GX7 i ett skal mindre än min lilla RX100 II - en synnerligen imponerande bedrift, och här har de verkligen visat hur man kan utnyttja den lilla M4/3-sensorn på ett riktigt bra sätt. Det lilla formatet har förstås vissa ergonomiska nackdelar, men det är en mysig liten systemkamera. Förmodligen kommer den också att vara billigare än RX100 II när den väl säljs i butik, men den blir förstås lite tjockare med objektivet så den är inte lika fickvänlig.

Sony A7r med Zeiss 35/2,8, fotograferad med RX100 II

Kameran jag främst var ute efter var förstås inte Panasonicen dock, utan den i bilden ovanför - Sony A7r. Det här är en kamera som enligt specifikationerna och det jag hittills läst om den skulle passa min typ av fotografering klockrent, så jag var mycket nyfiken på att testa om det var så i praktiken också. Det var också kul att se att den inte är i närheten av lika ful i verkligheten som när man ser den på bild (fast vacker är den inte).

Ewa och Claes konstaterar att jag inte är ensam om att göra knasiga självporträtt (här är det ztenlund som gjort sig vacker). A7r och Zeiss 35/2,8

Sony A7r är ingen pytteliten kamera, men den är mycket mindre än alla andra digitala kameror med lika stor sensor. Den är inte särskilt mycket större än min NEX-7, bortsett från sökarpuckeln (som jag tycker gärna kunde fått sitta i vänsterkanten av kameran, men då hade den blivit riktigt jäkla ful).

NEX-7 jämfört med A7r. Fotograferat med RX100 II

En viktig detalj med A7r är att Sony gjort sig av med det förskräckliga menysystemet från NEX, och i stället kör med samma typ av menyer som RX- och SLT-kamerorna. Det underlättar hanteringen enormt, liksom möjligheten att anpassa funktionen för många av knapparna.

Tyvärr finns (förstås) också vissa egenheter med kameran. Den har kvar rester av det s.k. Tri-Navi som jag inte är särskilt förtjust i, men jag vet att en del gillar det. Det är t.ex. mycket lätt att råka ändra ISO-inställningen av misstag (vilket somliga framhäver som en fördel), men jag tror det går att konfigurera bort.

Systemkameror kan se väldigt olika ut. Plåtat med RX100 II

Det känns också som att form fått gå före funktion i vissa avseenden. Avtryckaren sitter inte på greppet där man förväntar sig att den ska vara (och där den skulle vara lättare att använda), utan på ovansidan av kameran. De främre och bakre inmatningsrattarna var inte heller helt lätta att komma åt naturligt för mina händer, men mycket av detta tror jag man kan vänja sig vid.

Funktionen för att zooma i tagna bilder är synnerligen märklig, och görs med två olika knappar som inte direkt hänger ihop, men det går också att leva med.

En förskräcklig bild, men det kan nog varken fotograf (Martin Agfors) eller kamera (A7r och Zeiss 35/2,8) lastas för. Skarp så det förslår är den i alla fall :)

Sony har på senare tid börjat leverera kameror utan en lös laddare, och har tänkt sig att batteriet ska laddas sittandes i kameran via en USB-kabel. Det började i RX-kamerorna, och är likadant med A7r. Det finns förstås poänger med detta då kameran använder en standarkabel som ofta finns tillgänglig. För en kamera av den här typen tror jag de flesta vill ha extrabatterier, och då måste man köpa en lös laddare (om man inte redan har en till NEX - det är samma batteri).

Ewa och Affe. A7r och Zeiss 35/2,8

När jag började fotografera med kameran under fikat var batteriet fulladdat, och några timmar och cirka 150 bilder senare var det nästan helt tomt. Jag tar för det mesta inte så många bilder varje dag, men till den här kameran vill man definitivt ha med sig en batterireserv.

Till skillnad från min NEX-7 (och också A7 utan "r") saknar den här kameran elektronisk förstaridå, så den är ganska högljudd. Inte värre än de flesta DSLR-kameror eller så, men den låter klart mer än NEX (eller Lumix GM1). Om det är ett problem eller inte beror förstås på vad man fotograferar :)

Nu har jag gnällt en del på den här kameran, men jag hoppas att ni inte tror att det här är en sågning eller nåt - A7r har definitiv en hel del klara poänger (för fotografer som jag).

Ztenlund fotograferad med A7r och Lensbaby Composer Pro

En av de största poängerna med Sonys FE-fattning är det mycket korta registeravståndet som gör det möjligt att montera i stort sett vilket objektiv som helst med hjälp av adaptrar. Den elektroniska sökaren (som är den bästa jag hittills testat) och s.k. peaking (där det som är skarpt markeras med valbar färg) gör att manuell fokusering blir mycket enkelt och snabbt. Just Lensbaby som jag använt i bilden av Martin ovan kanske dock inte gör kameran full rättvisa ;)

Domkyrkan med A7r och Zeiss 35/2,8 (det var inte den här tegelväggen jag menade)

Sensorn i A7r är förmodligen byggd på samma grund som den som sitter i D800(E), och har 36 miljoner pixlar och ett mycket bra dynamiskt omfång. Den saknar AA-filter vilket gör att bilderna upplevs skarpare, men i teorin kan orsaka problem med s.k. moiréeffekt där fina detaljer kan se knasiga ut.

Rulltrappan i Uppsala Konsert och Kongress. A7r och Zeiss 35/2,8

Rulltrappan i bilden ovan är ett motiv som brukar kunna ställa till det vad gäller just moiré, men jag tycker inte det verkar vara något problem med A7r (utom möjligen lite längst upp och på väggen till vänster). Se gärna bilden i full storlek på min flickr om ni vill avgöra själva.

UKK med A7r och Zeiss 35/2,8

Den här sensorn har visat sig fungera mycket bra i Nikon D800(E), och det verkar vara likadant i A7r. Jag testade den inte på höga iso, utan var mer intresserad av upplösning och detaljer, så jag körde med stativ och självutlösare för att få bästa förutsättningar.

Stora Torget, A7r och Zeiss 35/2,8

Jag föredrar att fotografera i råformat och framkallar bilderna i Lightroom 5, men det programmet har ännu inte stöd för filerna från A7r, så jag körde RAW+jpg och det är jpg-filerna jag publicerar här (kommer uppdaterad blogg senare när LR kan hantera filerna). Kameran visar vissa tendenser till att ibland underexponera när man som jag körde med bländarautomatik, och då hade det kunnat vara trevligt med råfiler då kompensering i jpg aldrig blir lika bra. I det här fallet tycker jag dock det gick riktigt bra ändå.

Upplandsmuseet, A7r och Zeiss 35/2,8

Jag blev inte riktigt vän med autofokusen i kameran, men den kändes generellt snabb och hittar oftast rätt när ansiktsigenkänning är aktiverat (den ska tydligen prioritera ögon, men det var inget jag kollade närmare). Tack vare möjligheten att manuellt justera fokus (kallas DMF i Sonyvärlden) och den utmärkta peakingfunktionen blev de flesta bilderna skarpa :)

Martin riggar produktfoto :) (fotograferad med RX100 II)

Vad är målgruppen för den här kameran då? Ja, det är garanterat inte sport- och actionfotografer i första hand. Med följande fokus och serietagning klarar den hela 1,5 bilder per sekund, men det går förstås att fotografera snabba motiv ändå om man har bra tajming och inte behöver jättemånga bilder att välja mellan :)

Stationsgallerian, A7r och Zeiss 35/2,8

Gatufotografer kan nog uppskatta den här kameran. Autofokusen är tillräckligt snabb, och möjligheterna till manuell fokusering utmärkta. Diversefotografer som jag är en solklar målgrupp - jag vill ha hög bildkvalitet, men jag har inte så bråttom vad gäller hantering. Porträtt och studio tror jag också fungerar klockrent med A7r (gäller bara att ha koll på ljussättning och sånt för att slippa moiré i textiler).

Östra station, A7r och Zeiss 35/2,8

Kvälls- och nattbilder är något jag också tycker den här kameran verkar hantera på ett föredömligt sätt. När jag fotograferar sånt här med andra kameror vill jag hemskt gärna ha råformat för att kunna dra i spakarna, men jpg-motorn i A7r har gjort ett riktigt bra jobb.

En gammal vacker PV utanför stationshuset som blivit riktigt mysigt efter renovering. A7r och Zeiss 35/2,8

I Sonyforumet har jag blivit kallad Sonymotståndare - antagligen för att jag ibland är "för" negativ mot mina Sonykameror, och den kritik jag framfört i det här inlägget mot A7r kanske spär på den uppfattningen hos vissa. Jag är dock inte "motståndare" till någon kameratillverkare, men om jag irriterar mig på egenheter hos kameror drar jag mig inte för att skriva det.

Näckens Polska av Bror Hjort, fotograferad med A7r och Zeiss 35/2,8

Efter dagens korta test tycker jag dock att fördelarna med A7r vida överstiger nackdelarna, och det är inte särskilt otroligt att jag kommer att införskaffa en dylik i framtiden. Det skulle vara kul att testa den lite mer först, för t.ex. porträtt och dylikt (inte minst självporträtt som är något av en personlig favorit), och inte minst de förhatliga kattiblderna :)

Utanför stationen, A7r och Zeiss 35/2,8

Nu börjar vi närma oss tegelväggarna - något som närmast blivit ett skämt vad gäller kamera- och objektivtester, eftersom det inte är många vettiga människor som faktiskt ägnar sig åt att plåta dylika. I rätt sammanhang, och om det inte bara är vägg kan de dock vara riktigt bildmässiga :)

Östra Station, Zeiss 35/2,8 och A7r

Bilden ovanför tycker jag är en ganska intressant tegelvägg med inslag av en massa annat. Den är upprätad i Lightroom och fotograferad med full öppning, med ett i mitt tycke mycket gott resultat. Det är dock inget regelrätt tegelväggsfoto, så jag avslutar med ett sådant också!

TEGELVÄGG!!! (A7r och Zeiss 35/2,8 på full öppning)

Det råder enligt mig inga som helst tvivel om att A7r tillsammans med det relativt ljussvaga Zeissobjektivet kan leverera oerhört skarpa bilder, och jag har svårt att tänka mig en kamera som faktiskt skulle passa just min fotografering bättre. Det här kan komma att göra ont i plånboken framöver ...

Ni som vill pixelpeepa hittar som vanligt bilderna på min flickr, men glöm inte att jag utgått från jpg-filer utan att ägnat tid åt att ställa in kameran först :)

Edit: fick några tilläggsbilder tagna av Martin Agfors med Lumix GM1, så jag lägger till dem också :)

Edit 2: Fick en förklaring till varför kameran exponerade som den gjorde - Martin hade ställt in den på centrumvägd mätning, vilket jag inte var medveten om :)

Akta er, för nu blir det läskigt!

När jag var liten var halloween ett synnerligen exotiskt helgfirande som man mest läste om i Kalle Anka. Nu för tiden har vi importerat den ganska fåniga amerikanska traditionen att spöka ut sig och gå runt och skrämma folk. Somliga av oss behöver dock vare sig mask eller kostymering för att vara gruvligt läskiga :)

En Afe i Kroatien år 2006

För några år sedan körde jag ofta med rakad skalle, men när jag sett hur allt fler av mina jämnåriga kollegor och kamrater blir av med sitt hår och kör rakning för att dölja det förfärliga håravfallet har jag slutat upp med det.

En Afe i trädgården år 2013

Jag vet inte om jag blir mindre läskig med hår, men om man nu har en god hårväxt är det ju synd att inte utnyttja den ordentligt! :)

Min lilla RX100 II har visat sig vara ett alldeles ypperligt redskap för att åstadkomma självporträtt, tack vare att den går att fjärrstyra från iFånen. Skärmuppdateringen är visserligen inte blixtsnabb, men det fungerar för det mesta tillräckligt bra.

Man kan låtsas fotografera med telefonen, fast kameran som tar bilden är en annan ...

Nu tycker jag att jag varit nog läskig för den här helgen, så jag lättar upp stämningen med en bild av kattjäveln!

Nony

Ha en riktigt trevlig allhelgonahelg!

P.S. I morgon är det DAGNYS på Konditori Fågelsången kl. 10:30! Eventuellt orkar jag masa mig ur sängen och ta mig dit ...

Många sura gubbar på Fotosidan!

I forumen och bloggarna finns det gott om folk som klagar på det mesta. Varför inte vara lite glad och positiv nån gång i stället? :)

Här är en av surgubbarna:

Ha en trevlig helg!

Vad gör man när inspirationen tryter? Köper nya prylar förstås!

De senaste månaderna har det inte blivit mycket fotograferande för min del. Det är inget ovanligt, utan det brukar gå i perioder där jag ibland tar väldigt många bilder, och ibland nästan inga bilder alls. Eftersom jag är en prylgalning vet jag att det nästan alltid hjälper att sätta fart på plåtandet genom att köpa nya prylar (för mig alltså) :)

Min första linsbebis

Eftersom jag är som jag är har jag (förstås) ägt en Lensbaby tidigare. Det var den första modellen som kom, och den var verkligen inte skarp nånstans och det var omöjligt att få två likadana bilder eftersom den i princip bestod av en bajonettfattning, en stump dammsugarslang och en rätt dålig lins. Fokusering och tiltning gjordes genom att helt enkelt vicka på objektivet med fingertopparna (enligt bilden ovan). Den kunde ge en del kul effekter, men i och med att den var bökig att hantera gjorde jag mig av med den ganska snabbt. Den kostade dock inte många kronor så det var kul att prova.

En slak D3:a

En av de senaste inkarnationerna av Lensbaby, och den jag köpte, är en variant som heter Composer Pro. Den är, hör och häpna, försedd med två linser av tämligen god kvalitet, och det går att byta ut en av dem för att för både vidvinkligare och mer tele (extratillbehör). Den främre linsen sitter på ett slags kulled som går att låsa, så det är inte längre några problem att få objektivet att bibehålla samma position mellan flera exponeringar, och fokuserar gör man genom att vrida på den främre delen av objektivet. Bländaren är dock, precis som på den första modellen, en liten skiva med hål i som är rätt bökig att byta (mot andra skivor med större eller mindre hål).

Sonen Felix, fotograferad med D3 och Lensbaby Composer Pro

Ett par av de tillbehör som finns är linser som ger brännvidderna 35 mm och 85 mm. Båda är ganska dyra, men till skillnad från den jag har försedda med en "riktig" bländare som justeras genom att vrida på en ratt. Får se om jag skaffar någon av dem när jag väl lyckats vänja mig med denna ...

Fikabord fotograferat med NEX-7 och Lensbaby Composer Pro

Jag valde att köpa Lensbabyn med Nikonfattning, och ämnar använda den både på min D3 (som fått stå så länge att batteriet dött helt och mojängen som känner av inställd bländare beckat ihop) och på min NEX-7 med adapter. Jag konstaterade dock raskt att den billiga adapter jag köpt från Kaffebrus tillsammans med Lensbaby blev en synnerligen ranglig konstruktion. Adaptern glappar visserligen lite också med Nikonobjektiv, men med den här fulingen var den hemsk. Jag har beställt en svindyr adapter tillverkad av Novoflex som förhoppningsvis är bättre (inte bara för linsbebisens skull).

Min lilla IQ. D3 och Lensbaby Composer Pro.

Tyvärr var inte vädret det roligaste idag, och när jag kom hem var det ganska dålig tillgång på ljus. Bilderna är samtliga (utom bilden av D3 med monterad bebis) tagna på hyfsat hög ISO (något som min sex år gamla D3 är mycket bättre på än den mycket nyare NEX:en). Jag är också dålig på att handhålla stadigt, så det är inte alls omöjligt att en del av oskärpan i bilderna beror på det.

Stall Surmulen. Nikon D3 och Lensbaby Composer Pro

Jag har ännu inte kommit fram till vilka bländare som är mest användbara på vilka motiv (större bländaröppning ger ett mindre område som är skarpt), så det krävs nog en hel del testande innan det blir några bra bilder (om det nu blir några alls).

Surt sa räven! Nex-7 och Lensbaby Composer Pro

Varför ska man då ha en sån här glugg? Det vete tusan, men det är billigare att köpa en sån än ett "riktigt" objektiv med tiltmöjligheter, och det är roligare att pilla fram effekten vid fotograferingsögonblicket än att göra det i efterbehandlingen. Det är inte lätt att göra bilder som är skarpa nånstans, och vissa bilder kan nog orsaka åksjuka ...

Vägen hem. D3 och Lensbaby Composer Pro

Det är naturligtvis inte ett objektiv som på något sätt kan ersätta ett TS-objektiv, men man kan få liknande effekter (och en hel del andra) för relativt små pengar. Jag konstaterade också att min NEX förmodligen är den kamera som passar bäst ihop med objektivet (bortsett från den glappande adaptern då), i och med att jag direkt i den elektroniska sökaren kan se hur skärpan ligger - det är betydligt bökigare att få den rätt i den optiska sökaren i D3:an (trots att det är en ruggigt bra dylik).

Tvätten med NEX-7 och Lensbaby Composer Pro

Kommer jag då att använda det här knasiga objektivet? Tja, åtminstone ett tag! Antingen kommer jag fram till att jag inte förstår mig på det alls, eller så tycker jag det är riktigt kul. Risken att ni kommer få se fler bilder gjorda med det i bloggen den närmsta framtiden är i alla fall hög, så om ni har anlag för åksjuka kanske ni ska hålla er borta :)

Som vanligt rekommenderar jag att ni har webbläsaren i fullskärmsläge och klickar på bilderna för att se dem förstorade. Pixelpeepare hittar oförminskade bilder på min flickr.

Hadet!