Självporträtt sedan urminnes tider (åtminstone sedan 2005) - I

Det har knappast undgått någon att det är kul att göra självporträtt efter att ha sett herrarna Schyfferts och Rheborgs program "Alla är fotografer" som sändes i onsdags. Jag, och många andra medlemmar här på FS har ägnat oss åt sådant under en längre tid, men i mitt fall är det nog inte så mycket längre än sedan 2005 när jag köpte min första "riktiga" systemkamera. Innan dess fotograferade jag antingen i jobbet eller privat (och privat hade jag varken råd eller lust att slösa film på mig själv).

Juli 2005

Min tanke med det här inlägget, och följande som handlar om samma sak fram tills idag, är att försöka reflektera över om jag velat säga något med mina självporträtt och om de utvecklats under tiden. Jag är inte så säker på att jag kommer kunna svara ja på någon av de frågorna. Hur som helst var det först med den EOS 20D jag köpte 2005 jag började fotografera mig själv i någon större utsräckning (några äldre bilder har jag i alla fall inte).

Den första bilden här ovanför har jag uppenbarligen vare sig tänkt eller planerat inför, utan bara placerat kameran på skrivbordet och låtit den gå med självutlösare, med ett resultat som inte är så där särdeles lyckat på något sätt. Jag försöker som jag brukar när jag blir fotograferad anlägga en seriös min där jag ser hyfsat neutral ut (vilket kanske gått bättre om jag träffat rätt).

Nyrakad, december 2005

Nästa bild är direkt efter rakning, något jag ägnade mig åt att göra under många år och i kombination med fel schampo och dylikt resulterade i att jag under någon vecka hade ansikte och skalp fulla med blemmor som ni kan se i bilden. Blev ju inte så vackert det heller, men det kan vara värt att notera att jag redan då fotograferade mig själv med alldeles för lite kläder på mig ...

Januari 2006

I januari hade jag uppenbarligen köpt nya prylar (stativ och extrem vidvinkel eller nåt), och ville visa hur fint det gick att göra med dem. Resultatet är rent tekniskt ganska snyggt tycker jag, men jag ser jäkligt skitnödig och självbelåten ut.

Januari 2006 igen

Blev tydligen ett teleobjektiv också, och den fåniga kompositionen beror säkerligen på att det skulle varit omöjligt att få ett skarpt porträtt utan något att sätta skärpan på i förväg (stolen). Ingen höjdare det här heller ...

Februari 2006

Här börjar det bli riktigt fånigt - jag försöker se ut som att jag inte är medveten om kameran och har en strategiskt placerad gitarr bakom mig (fast till mitt försvar ska jag säga att den gitarren faktiskt stod där nästan hela tiden just då). Bilden är dock aptråkig!

Juni 2006

I juni blev det bildmässigt kanske lite roligare (och väldigt inne med överexponering), men det där med att täcka ansiktet med en kamera är ett otyg, och inte tusan blir det ett självporträtt - det blir ett kameraporträtt. Det är något vi ofta ser, och kommer se mer av i min lilla bloggserie ...

September 2006

Jag nämnde tidigare det där med avsaknad av kläder, och här är ytterligare ett exempel, fast det är tveksamt om det verkligen är ett självporträtt - det är jag, men i spökform med lång exponering och jag har inga byxor på mig (jag har kallingarna på dock, så tro inget annat). Blev ju en bild, men lite svårt att se vem det föreställer :)

Oktober 2006

Den sista bilden för den här gången tycker jag är den bästa - så där ser jag ut när jag har tråkigt på tjänsteresa och inte har lust att glo på teve på hotellrummet. Det är en spegelbild, och det är en kamera med, men det är en tämligen ärlig och bra bild av mig (tycker jag).

Jag gör inga anspråk på att ses som en seriös fotograf som JH Engström, och är heller inte ute efter populariteten hos Schyffert och Rheborg - jag är bara en fotograf som då och då roar mig med att fotografera mig själv, och har så gjort under några år nu ...

Fortsättning följer!

Vem f-n plåtar tegelväggar? Jag (med en Sony A7r) :)

Jag återkommer till tegelväggarna, men börjar med en fikarapport! En varning om att det kommer bli många bilder och mycket tekniknörderi är kanske på sin plats. Glöm inte att klicka på bilderna för att se dem i större format ...

Idag var det Dagnyfika på Konditori Fågelsången som sig bör (eftersom det är första lördagen i månaden). Den här gången lyckades jag masa mig ur sängen och hinna dit nästan i tid (kom åtminstone före ztenlund), och lyckades dessutom lura med mig den minst lika morgontrötte Martin Agfors :)

Affe med flera. A7r och Zeiss 35/2,8

Martin är en trevlig man och han gillar att prata foto, så han passar förstås utmärkt på DAGNYS - det var dock inte för att han är trevlig jag släpade med honom, utan det var hans prylar jag ville åt (eller snarare låneprylar som han ska skriva om i tidningen M3).

Panasonic Lumix GM1 jämfört med Sony RX100 II. Fotograferat med A7r och Zeiss 35/2,8

En av kamerorna Martin hade med sig var Panasonics senaste underverk GM1. En kamera som innehåller samma teknik som GX7 i ett skal mindre än min lilla RX100 II - en synnerligen imponerande bedrift, och här har de verkligen visat hur man kan utnyttja den lilla M4/3-sensorn på ett riktigt bra sätt. Det lilla formatet har förstås vissa ergonomiska nackdelar, men det är en mysig liten systemkamera. Förmodligen kommer den också att vara billigare än RX100 II när den väl säljs i butik, men den blir förstås lite tjockare med objektivet så den är inte lika fickvänlig.

Sony A7r med Zeiss 35/2,8, fotograferad med RX100 II

Kameran jag främst var ute efter var förstås inte Panasonicen dock, utan den i bilden ovanför - Sony A7r. Det här är en kamera som enligt specifikationerna och det jag hittills läst om den skulle passa min typ av fotografering klockrent, så jag var mycket nyfiken på att testa om det var så i praktiken också. Det var också kul att se att den inte är i närheten av lika ful i verkligheten som när man ser den på bild (fast vacker är den inte).

Ewa och Claes konstaterar att jag inte är ensam om att göra knasiga självporträtt (här är det ztenlund som gjort sig vacker). A7r och Zeiss 35/2,8

Sony A7r är ingen pytteliten kamera, men den är mycket mindre än alla andra digitala kameror med lika stor sensor. Den är inte särskilt mycket större än min NEX-7, bortsett från sökarpuckeln (som jag tycker gärna kunde fått sitta i vänsterkanten av kameran, men då hade den blivit riktigt jäkla ful).

NEX-7 jämfört med A7r. Fotograferat med RX100 II

En viktig detalj med A7r är att Sony gjort sig av med det förskräckliga menysystemet från NEX, och i stället kör med samma typ av menyer som RX- och SLT-kamerorna. Det underlättar hanteringen enormt, liksom möjligheten att anpassa funktionen för många av knapparna.

Tyvärr finns (förstås) också vissa egenheter med kameran. Den har kvar rester av det s.k. Tri-Navi som jag inte är särskilt förtjust i, men jag vet att en del gillar det. Det är t.ex. mycket lätt att råka ändra ISO-inställningen av misstag (vilket somliga framhäver som en fördel), men jag tror det går att konfigurera bort.

Systemkameror kan se väldigt olika ut. Plåtat med RX100 II

Det känns också som att form fått gå före funktion i vissa avseenden. Avtryckaren sitter inte på greppet där man förväntar sig att den ska vara (och där den skulle vara lättare att använda), utan på ovansidan av kameran. De främre och bakre inmatningsrattarna var inte heller helt lätta att komma åt naturligt för mina händer, men mycket av detta tror jag man kan vänja sig vid.

Funktionen för att zooma i tagna bilder är synnerligen märklig, och görs med två olika knappar som inte direkt hänger ihop, men det går också att leva med.

En förskräcklig bild, men det kan nog varken fotograf (Martin Agfors) eller kamera (A7r och Zeiss 35/2,8) lastas för. Skarp så det förslår är den i alla fall :)

Sony har på senare tid börjat leverera kameror utan en lös laddare, och har tänkt sig att batteriet ska laddas sittandes i kameran via en USB-kabel. Det började i RX-kamerorna, och är likadant med A7r. Det finns förstås poänger med detta då kameran använder en standarkabel som ofta finns tillgänglig. För en kamera av den här typen tror jag de flesta vill ha extrabatterier, och då måste man köpa en lös laddare (om man inte redan har en till NEX - det är samma batteri).

Ewa och Affe. A7r och Zeiss 35/2,8

När jag började fotografera med kameran under fikat var batteriet fulladdat, och några timmar och cirka 150 bilder senare var det nästan helt tomt. Jag tar för det mesta inte så många bilder varje dag, men till den här kameran vill man definitivt ha med sig en batterireserv.

Till skillnad från min NEX-7 (och också A7 utan "r") saknar den här kameran elektronisk förstaridå, så den är ganska högljudd. Inte värre än de flesta DSLR-kameror eller så, men den låter klart mer än NEX (eller Lumix GM1). Om det är ett problem eller inte beror förstås på vad man fotograferar :)

Nu har jag gnällt en del på den här kameran, men jag hoppas att ni inte tror att det här är en sågning eller nåt - A7r har definitiv en hel del klara poänger (för fotografer som jag).

Ztenlund fotograferad med A7r och Lensbaby Composer Pro

En av de största poängerna med Sonys FE-fattning är det mycket korta registeravståndet som gör det möjligt att montera i stort sett vilket objektiv som helst med hjälp av adaptrar. Den elektroniska sökaren (som är den bästa jag hittills testat) och s.k. peaking (där det som är skarpt markeras med valbar färg) gör att manuell fokusering blir mycket enkelt och snabbt. Just Lensbaby som jag använt i bilden av Martin ovan kanske dock inte gör kameran full rättvisa ;)

Domkyrkan med A7r och Zeiss 35/2,8 (det var inte den här tegelväggen jag menade)

Sensorn i A7r är förmodligen byggd på samma grund som den som sitter i D800(E), och har 36 miljoner pixlar och ett mycket bra dynamiskt omfång. Den saknar AA-filter vilket gör att bilderna upplevs skarpare, men i teorin kan orsaka problem med s.k. moiréeffekt där fina detaljer kan se knasiga ut.

Rulltrappan i Uppsala Konsert och Kongress. A7r och Zeiss 35/2,8

Rulltrappan i bilden ovan är ett motiv som brukar kunna ställa till det vad gäller just moiré, men jag tycker inte det verkar vara något problem med A7r (utom möjligen lite längst upp och på väggen till vänster). Se gärna bilden i full storlek på min flickr om ni vill avgöra själva.

UKK med A7r och Zeiss 35/2,8

Den här sensorn har visat sig fungera mycket bra i Nikon D800(E), och det verkar vara likadant i A7r. Jag testade den inte på höga iso, utan var mer intresserad av upplösning och detaljer, så jag körde med stativ och självutlösare för att få bästa förutsättningar.

Stora Torget, A7r och Zeiss 35/2,8

Jag föredrar att fotografera i råformat och framkallar bilderna i Lightroom 5, men det programmet har ännu inte stöd för filerna från A7r, så jag körde RAW+jpg och det är jpg-filerna jag publicerar här (kommer uppdaterad blogg senare när LR kan hantera filerna). Kameran visar vissa tendenser till att ibland underexponera när man som jag körde med bländarautomatik, och då hade det kunnat vara trevligt med råfiler då kompensering i jpg aldrig blir lika bra. I det här fallet tycker jag dock det gick riktigt bra ändå.

Upplandsmuseet, A7r och Zeiss 35/2,8

Jag blev inte riktigt vän med autofokusen i kameran, men den kändes generellt snabb och hittar oftast rätt när ansiktsigenkänning är aktiverat (den ska tydligen prioritera ögon, men det var inget jag kollade närmare). Tack vare möjligheten att manuellt justera fokus (kallas DMF i Sonyvärlden) och den utmärkta peakingfunktionen blev de flesta bilderna skarpa :)

Martin riggar produktfoto :) (fotograferad med RX100 II)

Vad är målgruppen för den här kameran då? Ja, det är garanterat inte sport- och actionfotografer i första hand. Med följande fokus och serietagning klarar den hela 1,5 bilder per sekund, men det går förstås att fotografera snabba motiv ändå om man har bra tajming och inte behöver jättemånga bilder att välja mellan :)

Stationsgallerian, A7r och Zeiss 35/2,8

Gatufotografer kan nog uppskatta den här kameran. Autofokusen är tillräckligt snabb, och möjligheterna till manuell fokusering utmärkta. Diversefotografer som jag är en solklar målgrupp - jag vill ha hög bildkvalitet, men jag har inte så bråttom vad gäller hantering. Porträtt och studio tror jag också fungerar klockrent med A7r (gäller bara att ha koll på ljussättning och sånt för att slippa moiré i textiler).

Östra station, A7r och Zeiss 35/2,8

Kvälls- och nattbilder är något jag också tycker den här kameran verkar hantera på ett föredömligt sätt. När jag fotograferar sånt här med andra kameror vill jag hemskt gärna ha råformat för att kunna dra i spakarna, men jpg-motorn i A7r har gjort ett riktigt bra jobb.

En gammal vacker PV utanför stationshuset som blivit riktigt mysigt efter renovering. A7r och Zeiss 35/2,8

I Sonyforumet har jag blivit kallad Sonymotståndare - antagligen för att jag ibland är "för" negativ mot mina Sonykameror, och den kritik jag framfört i det här inlägget mot A7r kanske spär på den uppfattningen hos vissa. Jag är dock inte "motståndare" till någon kameratillverkare, men om jag irriterar mig på egenheter hos kameror drar jag mig inte för att skriva det.

Näckens Polska av Bror Hjort, fotograferad med A7r och Zeiss 35/2,8

Efter dagens korta test tycker jag dock att fördelarna med A7r vida överstiger nackdelarna, och det är inte särskilt otroligt att jag kommer att införskaffa en dylik i framtiden. Det skulle vara kul att testa den lite mer först, för t.ex. porträtt och dylikt (inte minst självporträtt som är något av en personlig favorit), och inte minst de förhatliga kattiblderna :)

Utanför stationen, A7r och Zeiss 35/2,8

Nu börjar vi närma oss tegelväggarna - något som närmast blivit ett skämt vad gäller kamera- och objektivtester, eftersom det inte är många vettiga människor som faktiskt ägnar sig åt att plåta dylika. I rätt sammanhang, och om det inte bara är vägg kan de dock vara riktigt bildmässiga :)

Östra Station, Zeiss 35/2,8 och A7r

Bilden ovanför tycker jag är en ganska intressant tegelvägg med inslag av en massa annat. Den är upprätad i Lightroom och fotograferad med full öppning, med ett i mitt tycke mycket gott resultat. Det är dock inget regelrätt tegelväggsfoto, så jag avslutar med ett sådant också!

TEGELVÄGG!!! (A7r och Zeiss 35/2,8 på full öppning)

Det råder enligt mig inga som helst tvivel om att A7r tillsammans med det relativt ljussvaga Zeissobjektivet kan leverera oerhört skarpa bilder, och jag har svårt att tänka mig en kamera som faktiskt skulle passa just min fotografering bättre. Det här kan komma att göra ont i plånboken framöver ...

Ni som vill pixelpeepa hittar som vanligt bilderna på min flickr, men glöm inte att jag utgått från jpg-filer utan att ägnat tid åt att ställa in kameran först :)

Edit: fick några tilläggsbilder tagna av Martin Agfors med Lumix GM1, så jag lägger till dem också :)

Edit 2: Fick en förklaring till varför kameran exponerade som den gjorde - Martin hade ställt in den på centrumvägd mätning, vilket jag inte var medveten om :)

Akta er, för nu blir det läskigt!

När jag var liten var halloween ett synnerligen exotiskt helgfirande som man mest läste om i Kalle Anka. Nu för tiden har vi importerat den ganska fåniga amerikanska traditionen att spöka ut sig och gå runt och skrämma folk. Somliga av oss behöver dock vare sig mask eller kostymering för att vara gruvligt läskiga :)

En Afe i Kroatien år 2006

För några år sedan körde jag ofta med rakad skalle, men när jag sett hur allt fler av mina jämnåriga kollegor och kamrater blir av med sitt hår och kör rakning för att dölja det förfärliga håravfallet har jag slutat upp med det.

En Afe i trädgården år 2013

Jag vet inte om jag blir mindre läskig med hår, men om man nu har en god hårväxt är det ju synd att inte utnyttja den ordentligt! :)

Min lilla RX100 II har visat sig vara ett alldeles ypperligt redskap för att åstadkomma självporträtt, tack vare att den går att fjärrstyra från iFånen. Skärmuppdateringen är visserligen inte blixtsnabb, men det fungerar för det mesta tillräckligt bra.

Man kan låtsas fotografera med telefonen, fast kameran som tar bilden är en annan ...

Nu tycker jag att jag varit nog läskig för den här helgen, så jag lättar upp stämningen med en bild av kattjäveln!

Nony

Ha en riktigt trevlig allhelgonahelg!

P.S. I morgon är det DAGNYS på Konditori Fågelsången kl. 10:30! Eventuellt orkar jag masa mig ur sängen och ta mig dit ...

Ibland blir det inte som man tänkt sig ...

Idag och i morgon är jag i Luleå för att hålla utbildning hos en kund, och då väderoraklen lovat fint väder släpade jag med mig stativet i handbagaget för att försöka göra några fina kvällsbilder. Tyvärr mulnade det på framåt eftermiddagen, jag hade ont i ryggen efter att ha suttit illa i något slags barstol vid datorn hela dagen, och jag var rätt ordentligt trött efter tidig uppgång för färd till Arlanda i morse ...

Fotograferad med Nex-7 och Sigma 19/2,8 på ISO 800

Ni får helt enkelt nöja er med en bild av den trötte och uttråkade fotografen :)

Fler bilder körda i Nik

Ni som inte tycker att bilder ska efterbehandlas så mycket kan nog hoppa över det här blogginlägget :)

Som jag skrev i gårdagens inlägg shoppade jag Nik Collection igår. I det inlägget visade jag bara en nytagen bild som jag kört genom några av de olika plugginerna som ingår i samlingen. I det här inlägget har jag tagit några gamla bilder och försökt förbättra dem ...

En apajävel i Gibraltar. NEX-7 och Sigma 30/2,8

Makaken ovan är ganska snällt efterbehandlad. Här har jag använt RAW Presharpen, Color Efex och Output Sharpener med selektiv skärpning, och jag tycker resultatet ser naturligt ut (och snyggare än jag fick till med bara LR).

Fyrisån, fotograferad med NEX-7 och Sigma 19/2,8

Bilden från Fyrisån ser nästan lite HDR-aktig ut redan i original och här har jag förstärkt det ytterligare genom att göra den svartvit och kört den i HDR Efex. Jag har också rätat upp perspektivet lite och kört både RAW Presharpener och Output Sharpener.

Änglar i Domkyrkan. NEX-7 och Sigma 30/2,8

Också änglarna är både för- och efterskärpta, och dessutom konverterade till svartvitt i Silver Efex. En variant av den där jag bara använt LR kan ni se här.

En galen fotograf plåtad med NEX-7 och Sigma 19/2,8

Det vackra självporträttet är (som synes) ganska kraftigt skärpt och körd i Silver Efex.

Jag har bara använt Nik Collection sedan igår, men jag tycker redan att det definitivt är värt tusenlappen det kostar nu.