Ljusstark vidvinkel med extrem närgräns - vad skall det vara bra för? (Fujinon XF 16mm f/1.4)

Jag började fotografera på allvar någon gång på 70-talet då jag fick låna farsans OM-2. På den tiden använde vi amatörfotografer oftast 50 mm till det mesta, och ibland en 135:a för porträtt. För vidvinkel var nog 28 mm klart vanligast - vidare än så var extremt.

X-Pro 2 med Fujinon 16 mm f/1.4 fotograferad med en telefon

I mitten av 80-talet började jag jobba som pressfotograf, och då fick jag lära mig att 35mm var det som gällde som normal. Som porträttobjektiv användes 85, 105 eller 135 mm, men det var fortfarande ovanligt med extrema vidvinklar. Vi hade en Leica med 21 mm, men den användes sällan. Ett objektiv med motsvarande 24 mm brännvid och största bländare f/2  som dessutom var skarpt var på den tiden helt otänkbart.

I dagarna kompletterade jag min utrustning med Fujis 16mm f/1,4, och det är precis det jag önskat (och gärna skulle haft då när jag jobbade som fotograf). Jag är så pass konservativ att jag sällan vill ha eller känner behov av vidare vidvinkel än så (testade Nikons 14-24 ett tag, men behövde det inte).

Östra Ågatan med Fujinon XF 16/1,4 @ f/5,6

Nu har jag objektiv med brännvidderna 16, 23 och 56 mm vilket motsvarar 24, 35 och 85 på småbild, och det täcker nästan allt jag fotograferar. Det roligaste med nytillskottet 16mm är ljusstyrkan och närgränsen som gör det möjligt att göra bilder som inte var möjliga tidigare.

Testbild för att få till rätt färger och vitbalans med 16mm @ f/2.5

Objektivet är vädertätat och fokuserar snabbt med AF, och det är också mycket lätt att sätta i manuellt läge genom att dra fokusringen bakåt - något som är nödvändigt för att använda den absoluta närgränsen som ligger på 15 cm eller så.

XF 16mm f/1.4 @ f/1.4 - den lilla bilen är ungefär tre centimeter lång

Skärpedjupet på full glugg på så korta avstånd blir förstås snudd på obefintligt, så nedbländning är att rekommendera ...

XF 16mm f/1.4 @ f/8

Både på full öppning och nedbländat tycker jag objektivet har ett snyggt skärpesläpp för att vara en vidvinkel, och skärpan är det heller inga fel på (även om kanter och hörn inte är knivskarpa på f/1,4).

f/2.2

Jag har tyvärr ännu inte haft möjlighet att ge mig ut på byn för att gatufotografera med det här objektivet, men konstaterar att det är en synnerligen lyckad konstruktion jag kommer ha mycket nöje av. I kombination med mitt 23/2 och 56/1,2 täcker jag 99% av mina behov, och jag saknar inte större sensor alls. Det närmaste skulle vara någon Sony A7-variant med motsvarande brännvidder, men det skulle bli större, tyngre och rejält mycket dyrare (och Sonys APS-kameror är bara att glömma)

Jag vet inte vad Caranuba är, men det luktade gott :)

Min slutsats i det här inlägget är att det spelar inte någon roll vad Sonytalibanerna skriver i forumet; Fuji må använda någon generation äldre sensor i sina kameror än vad Sony gör i sina småbildskameror, men det blir tillräckligt bra bilder för mig med den mindre sensorn. Dessutom får jag nya funktioner i kameran med nästan varje FW-uppdatering, vilket kräver kamerabyte om man kör Sony (som jag gjorde tidigare).

Och för att svara på rubriken; till allt möjligt skoj som inte var möjligt tidigare :)

Ha en fortsatt trevlig helg, och håll händerna ovanför täcket!

Flyttbussen

Idag fick jag mina sidoväskor till motorcykeln (har väntat på dem ett par månader). Den mindre av väskorna är perfekt i storlek för min kameraväska :)

Med alla väskorna monterade har jag ett klart större bagageutrymme än Lilla Bilen jag hade tidigare, vilket jag tycker är lite lustigt. Mindre lustigt är att hojen drar mer soppa än bilen, men så har den också 160 Hk mot 98 i bilen ...

Nackdelen med det stora bagageutrymmet är att hojen blir bred som en ladugård, och det blir inte alls lika smidigt att ta sig fram i trafiken, men det går att stå ut med om man ska på resa eller av annan anledning behöver ha med sig prylar :)

Hojbilderna är gjorda med en Fuji X-Pro2 och 35/2 WR, och bilbilden med Sony A6000 och Samyang 135/2

Ha det!

Hejdå, Sony! Välkommen, Fuji!

År 2012 använde jag en Fuji X100 som jag tyckte mycket om, men som hade en del begränsningar. Den var ganska långsam, och det gick ju inte att byta objektiv på den. Jag började då snegla efter en spegelfri systemkamera, och den då helt nya Fuji X-Pro1 var förstås klart intressant. Jag fick låna den kameran, men den kändes inte riktigt färdig - den var rätt så seg och objektivutbudet var tämligen litet. I stället blev det en Sony NEX-7 som då kändes roligare, och dessutom några tusenlappar billigare.

Gågatan i Uppsala, Maj 2012, Sony NEX-7 med 18-55

Sedan dess har det hänt en hel del. Sony verkar nästan helt fokusera på sina småbildskameror med E-fattning, och nya objektiv för APS-C lyser med sin frånvaro. Vill man ha bra objektiv är det de större och dyrare småbildsobjektiven som gäller. Fuji har å andra sidan hållit sig kvar vid det mindre sensorformatet och utvecklat massor av mycket bra objektiv. Jag var lite sugen på en Sony A6300 då jag testat kameran och tycker den är mycket trevlig. Den är dock mycket dyrare än den A6000 den skulle ersätta, och objektivutbudet är fortfarande skralt (även om somliga envisas med att påpeka att det finns massor av objektiv till E-fattningen på Cyberphoto). De objektiv jag vill ha finns inte ;)

Fuji X-Pro2 med 35/2 och Sony A6000 med 20/2,8. Fotograferat med X-Pro2 och 60/2,4 Makro

Nu föll det sig så att jag fick låna en X-Pro2 för att hjälpa Martin Agfors att testa deras 60/2,4 Makro, och det lånet fick mig att inse att det inte var någon tvekan om att X-Pro2 är en mycket bättre kamera för mig än något Sony har i sitt sortiment (oavsett sensorformat). Det fick helt enkelt bli en sådan med den lilla vädertätade 35/2 (till att börja med). Jag tycker att Fuji gjort det mesta rätt med den här kameran, och den passar min typ av fotografering som handen i handsken. Det enda jag saknar är vinklingsbar skärm!

Ordonnanser, fotograferade med X-Pro2 och XF 100-400mm

Jag fick hem min kamera ikväll, så jag har inte kunnat testa i vettigt ljus, men den är klart hanterbar i storlek med 35:an (trots att den är rätt mycket större än min A6000)

Felix, X-Pro2 och 35/2

Det blir nog bra det här när jag lärt mig alla inställningar :)

Ha det!

Mozarella och Skrotbilar!

Den här veckan har jag semester. Det innebär förstås att jag har fullt upp med att vingla runt på min KTM och göra vägarna osäkra. Jag brukar inte planera vart jag ska ta vägen, men idag hade jag bestämt mig för att först åka till Ängsholmens Gårdsmejeri.

Jag var där vid en sisådär 15:45, och då var dagens mozzarella precis färdig. Det är tydligen en konst att göra bra buffelmozzarella, men Ängsholmens har lyckats bra och uppmärksammats stort av både matskribenter och kändiskockar!

Det är inte billigt att köpa mozzarella som är tillverkad i så här liten skala, men det är värt det tycker jag. Det blir något helt annat än den plastförpackade man köper billigt på varuhusen, och smaken är underbar.

Jag fick rådet att smaka på osten direkt när jag kom hem, innan den varit kyld. Tydligen ändrar den helt karaktär efter nedkylning (även om man helst ska äta den rumstempererad också efter kylning). Självklart testade jag, och ja - det är jättegott :)

Efter besöket på mejeriet hamnade jag så småningom i Ribbingebäck där jag ett hittade en massa gamla franska bilar i varierande skick av förfall. Jag gillar gamla franska bilar (även om jag inte skulle vilja äga en), så jag stannade förstås och dokumenterade. Den första tror jag är en Renault Major 8 (min syster ägde en sådan när jag var liten).

Nästa är förstås en Citroën DS, eller Padda som den ofta kallades här. Det var en mycket modern skapelse när den kom, och fina exemplar säljs nu för tämligen höga belopp.

Det här exemplaret var inte så fint, vare sig in- eller utvändigt, men skulle nog gå att snygga till.

Citroën CX var på ett sätt en efterföljare i samma andra som DS, men har inte riktigt uppnått samma kultstatus. De här två skulle jag inte vilja försöka renovera ...

Det var allt från dagens runda i Uppland :)

Fika och folk!

Idag var det förstås Dagnyfika på konditori Fågelsången i Uppsala. Idag var det många kända ansikten, men också en del nya. De nya hade med sig ett knippe kameror av lite större modell som laddas med film. Det är kul att det finns olika varianter, och förhoppningsvis vågar dessa nya besökare komma och fika med oss fler gånger :)

Själv hade jag med mig min lilla A6000 som dagen till ära utrustats med ett nytt objektiv; den lilla pannkakan Sony 20mm f/2,8. Det är inget fantastiskt objektiv rent optiskt, men det är litet och räcker för mina behov.

Jag konstaterade också att Nikon D750 måste vara en mycket bra kamera. Danne är inne på sin tredje nu, efter att ha varit otrogen med andra kameror ett par gåner :)

Efter fikat åkte jag mot Ulva Kvarn för att se om där fanns något roligt på marknaden. Först fastnade jag dock vid Ärna flygfält där ett par JAS 39 Gripen kom in för landning (det pågår en stor övning där hela försvarsmakten är inblandad). Jag fotograferade inte dessa, eftersom Ärna är ett skyddsobjekt med fotoförbud.

Marknaden var väl inte så jättespännande, och det som såldes var det gamla vanliga; tovade hattar, salami, torkad älg och diverse krimskrams och snask.

Jag åkte därifrån utan att handla något, och åkte tillbaks för att eventuellt få se några Gripen starta. Efter någon timme landade en Hercules, men några JAS 39 gav sig inte iväg. Sedan började det ösregna, så jag körde hem ...

Ha en fortsatt trevlig helg!