Det här med fototävlingar är inte riktigt min grej ...

Åtminstone tänkte jag så förut, men jag skickade ändå in några bilder till en tävling på den ypperliga sajten objektivtest.se. Igår fick jag ett mejl av Christian Nilsson som driver sidan (tidigare testredaktör på tidningen Foto), och det visade sig domaren John Hallmén utsett mig till vinnare i  tävlingen :)

Jag har visat bilden tidigare i bloggen, och det är många som uppskattat den. Jag tog bilden i London under min semester förra året, och jag använde en Sony A6000 med Sigma 19mm f/2.8. Det går uppenbarligen att vinna fototävlingar med en relativt billig kamera och ett snorbilligt objektiv :) Vinsten, ett Tamron 90mm makro finns tyvärr inte till min kamera, men det ska nog gå bra med den Nikonadapter jag har sedan tidigare.

John Hallméns motivering lyder: ”En underbar ögonblicksbild och ett kusligt pricksäkert nutidsdokument! Jag tror inte det finns en pixel i bilden som inte fångar något essentiellt i vår tid. Det gör den magnetisk redan idag men vad säger den oss om 30 år? Den här bilden har bara påbörjat sitt berättande.”

Jag blir nästan lite rörd när jag läser motiveringen, och väldigt stolt :) Jag ska kanske delta i fler fototävlingar ...

Ha en trevlig Valborgshelg!

Visst snöade det lite i morse, men det stoppar inte en Bumse!

Jag ska dock erkänna att jag inte har mer än några kilometer till jobbet, medan kollegan som kör den gulsvarta Bumsen kör från Västerås till Uppsala. Han tycker inte det är såå kul när han måste skrapa is från sadeln på morgonen :)

Ha det!

Suddgubbar på Tårtan med Summilux 35/1.4

För ett antal veckor sedan besökte jag Tårtan och pratade med gubbarna, vilket jag skrev om i ett inlägg då. Jag fotograferade förstås också gubbarna med den lånade M6:an med vidhängande Summilux 35/1.4, och så här blev resultatet :)

Krister och Peter

Leif, Stephan och Krister

Inga gubbar, men en liten gränd på väg till gubbarna (någon kan säkert berätta vad gatan heter)

Kameran var laddad med Tri-X, och jag skannade bilderna med en Minolta Dimage Scan Dual II och Vuescan. Bilderna är skannade som färgpositiv, och sedan vända i Lightroom och avslutade i Silver Efex.

Jag tycker det var kul att fotografera med M-Leican, och har lyckats komma riktigt bra överens med mätsökaren - något jag inte gjorde senast jag testade (för en sisådär 30 år sedan). På de två rullar jag framkallat är en klar majoritet av bilderna användbara (kanske 60 rutor av 72 ungefär), vilket är en viss skillnad mot när jag fotograferar digitalt. Det blir ett annat tänk med film, om inte annat av ren snålhet :)

Ha det gott!

Med Leica på Dagnys ...

För några veckor fikades det på Fågelsången i Uppsala, och jag hade med mig en gammal Leica. Som jag skrev i ett inlägg då skulle det dröja ett par veckor innan ni fick se de bilderna och det gjorde det ju :)

Björn och Lena

Fredrik, Göran och Gunnar

Göran R

Skrattmåsar och annat jox

Som synes går det bra att fotografera både fotofikare och fågelkvackare med Leica M6, Tri-X och Summilux 35/1,4 - det går bara inte så fort att få se bilderna :)

Ha det gott!

Det är positivt att skanna negativ positivt!

I någon av alla miljarder forumtrådar om att skanna, fotografera av eller på andra sätt digitalisera sina gamla bilder som är gjorda med film skrev nestorn i sammanhanget, Stefan Ohlsson, att det blir bäst att skanna sina svartvita negativ som färgpositiv. Jag snokade runt lite på nätet och fann att en av förklaringarna till att det blir bättre är att skannern då använder alla tre färgkanaler, medans skannerprogrammen annars antingen kör med något slags automatik eller bara använder en av röd, grön och blå.

Jag tyckte detta lät intressant, så jag testade med de två rullar Tri-X jag tagit med lånad Leica M6, och precis fick tillbaks från framkallning. Jag har använt Vuescan för själva skanningen, och där har jag i princip bara valt Color Positive, med något slags generell färgprofil. Bilderna är alltså skannade i färg (med Profoto RGB som omfång tror jag).

Efter skanningen importerade jag TIFF-filerna till Lightroom, och då ser det ut så här:

Genom att sedan vända tonkurvan i Lightroom blir det lättare att se hur bilden ser ut, fast det blir lite klurigt när man drar i histogrammet, eller reglagen för högdagrar eller svärta eftersom allt blir tvärtom ...

Som ni ser blir det en ganska kontrastlös bild, och i mitt fall blev de flesta bilder rätt så ljusa utan någon djupare svärta. Jag gjorde en grundjustering av bilden som jag sedan kunde använda på alla importerade bilder, och då såg det bättre ut (tycker jag).

Slutligen redigerade jag bilden i Silver Efex där all färginformation tas bort, och lade på en svag sepiatoning och så här blev resultatet:

Jag tycker arbetsgången fungerar bra, och det tar inte särskilt lång tid när man har presets i både LR och Silver Efex. Jämfört med att låta Vuescan vända negativen tycker jag att jag får ett större omfång att jobba med i bilderna på det här viset.

Ha en fortsatt trevlig helg!