Spretig och planlös fotografi!

Torbjörn Olsson skrev ett inlägg om att hitta hem i sin fotografering, och visst kan det vara så att man för att få till bra bilder måste fundera på vad man egentligen vill fotografera och vad man är bra på. Jag är själv en ganska "spretig" fotograf som försöker fotografera det mesta, med mer eller mindre lyckat resultat.

Jag är nog lika intresserad av själva tekniken bakom fotograferandet som slutresultatet vad gäller mina egna bilder, och det kan säkert vara en av orsakerna till spretigheten. I och med att jag nyligen köpt en ny kamera har det kanske blivit mer planlöst fotograferande än vanligt, men framför allt mer fotograferande över huvud taget (som det ofta blir med nya prylar - åtminstone för mig).

I söndags fotograferade jag en massa snabba cyklister i centrala Uppsala. Jag är intresserad av cykling, och ville också testa om det går att fotografera dylikt med en liten NEX-7. Passade också på att prova ett par lånade Canonobjektiv på Sonykameran.

Det här var tredje varvet tror jag. De såg tröttare ut i slutet av de trettio varven ... NEX-7 med Canon FDn 200 mm f/4

Sportfoto är ganska roligt, och något jag tycker mig vara rätt bra på. Det är dock inte helt enkelt att ägna sig åt med den typ av utrustning jag nu föredrar (med så liten utrustning som möjligt).

Tisdagen ägnades fotografiskt åt att försöka få ihop tio bilder till aday.org - ett världsomspännande projekt där vem som helst kunde deltaga. Jag hade tänkt försöka ta lite bilder på jobbet, men det blev inte av (mina arbetskamrater är rätt less på mig och mina kameror ...).

I stället för att plåga mina kollegor gick jag en promenad på stan efter jobbet och gav mig på lite gatufoto. En genre jag gillar, men tycker är svår.

Mobilt café på gågatan i Uppsala med några olika generationer kunder. NEX-7 med 18-55 mm.

Jag knallade vidare till Uppsala Centralstation. Det kanske kan ses som lite lättköpt och klichéartat att ägna sig åt gatufoto på en tågstation, men där finns åtminstone mycket folk som inte har tid att bry sig om folk med kameror :)

I det här elaka ljuset blev det bäst att göra en svartvit bild. NEX-7 med 18-55 mm.

Tisdagskvällen var också årets premiär för veteranbilsträffen på Ulva Kvarn. Där brukar det finnas många intressanta människor och bilar. Den här gången blev det mest bilbilder för mig. Jag pratade med en del folk, men kom mig inte för att fotografera dem. Det är helt klart något jag måste lära mig att göra - be okända människor om att få ta en bild och inte bara smygfotografera.

En fin Saab, en fin bubbla och en rostig bubbla. NEX-7 med Nikkor 105 mm f/2.5

Bilar är något jag är intresserad av och gillar att fotografera. Jag har däremot vare sig tid, pengar eller kunskap att ägna mig åt att själv pyssla om gamla bilar så jag nöjer mig med att ha dem på bild :)

Idag var det mer prylnörderi än fotografering. Jag köpte en Sony 50 mm f/1.8 för att ha framför allt som porträttobjektiv, eller i allmänhet när jag vill ha något som är skarpare än kitzoomen. Det finns visserligen många bra manuella alternativ till NEX:en, men för ett sånt här objektiv vill jag gärna ha stabilisering för att kunna göra porträtt i dåligt ljus. Jag har dock ännu inte testat objektivet till just porträtt ... ;)

Börjar med lite smygfoto utanför stationen. Objektivet verkar hyfsat skarpt då det inte är några problem att se vem som skrivit boken hon läser om man pixelpeepar. NEX-7 med 50/1,8 @ f/2.5

Folk som pratar i telefon eller SMS:ar är kanske lite uttjatat vid det här laget. NEX-7 med 50/1,8 @ f/2,5

50 mm på en NEX är egentligen lite för långt för gatufoto i klassisk bemärkelse (men funkar rätt bra för smygfotografering). Jag åkte hem i stället för att se om jag hittade något kul att testa objektivet med där i stället.

Jag hittade min bil (vilket kanske inte var så konstigt eftersom jag just parkerat den). NEX-7 med 50/1,8 @ f/2

Det är inte alltid helt lätt att hitta intressanta motiv i sin hemmamiljö, kanske för att man sett dem för ofta. Djur kan förstås alltid vara kul att fotografera, och jag har sån tur att jag bor granne med ett stall. Om jag hade varit flugfotograf hade jag haft hur många motiv som helst att välja på en stor del av året.

En häst. Blev möjligen lite frontfokus här ... NEX-7 med 50/1,8 @ f/2

Vardagliga saker som väggar, gatubrunnar, rostiga burkar och annat kan vara roligt att fotografera. Jag gav mig på en gammal basketkorg som sitter hemma på gaveln och konstaterar så här i efterhand att den nog inte var så spännande.

Trist faluröd vägg med basketkorg. NEX-7 med 50/1,8 @ f/2,8

När jag tittade upp någon meter ovanför basketkorgen såg jag att vår yngste familjemedlem var synnerligen intresserad av vad jag pysslade med. Katten Nony är ett år gammal och har bott hos oss i en knapp vecka, och har ännu inte vågat sig utomhus (mest beroende på att våra gamla katter inte är så förtjusta i honom).

Fönsterkatt, ganska ordentligt upprätad i efterbehandlingen då jag stod ett par meter lägre än fönstret. NEX-7 med 50/1,8 @ f/5,6

Makrofotografering är ytterligare ett fotografiskt område jag kan tycka är lite kul. Inget av de objektiv jag har tillgängliga till NEX:en är dock gjorda för sådant, men jag testade i alla fall en närbild för att se hur oskärpan beter sig.

Vindruvor som inte ser helt aptitliga ut. NEX-7 med 50/1,8 @ f/5,6. I bakgrunden en produkt vi gör av med hiskeliga mängder av (framför allt sonen). Oskärpan funkar bra :)

Jag har som ni kanske anar inte riktigt bestämt mig för någon speciell motivtyp, men jag tycker det är roligt att fotografera och visa upp det jag gör. Någon gång emellanåt blir det bra bilder också, men jag vete tusan om det är det viktigaste ...

Jag fortsätter nog spreta på och plåta allt möjligt! :)

Ni som vill pixelpeepa hittar bilder i jättestort format här.

Bilen som inte finns

Det var nåt slags evenemang där man ska fotografera sin dag igår (http://www.aday.org/profile/36263) och då passade jag på att åka till årets första veteranbilsträff vid Ulva Kvarn för att se vad de hade att bjuda på.

Jag kan egentligen inte så mycket om bilar, men gillar att fotografera dem och titta på dem. Jag har alltså ungefär noll koll på vad jag skriver om i detta inlägg :)

Det här är en gammal Saab. Jag hade en gång en Saab V4 som var ganska usel.

Tanken på en gammal Bumse! Jag har alltid velat köra motorcykel, men skulle nog köra ihjäl mig ...

Bakluckan på en gammal PV med snygg älgskylt. Lite smårostig var den ...

Det här är en grön bil. Jag har inte en aning om vem eller vad som tillverkat den :)

Baklucka/motorhuv på en Porsche 356. Snygg, men kanske inte så bra :)

Fiskbilen kallas denna av någon anledning. Jag har ingen aning om varför, men den är snyggare än sin moderna motsvarighet (C30).

Stjärten på samma fiskbil

Så var det ju det där med bilen som inte finns. Jag gillar Volvo Kombi (herrgårdsvagn om man så vill). De är snygga, lagom trista att köra och lastar massor (de gamla modellerna alltså).

Volvo 145 i helt rätt orange kulör.

Snyggaste Volvomodellen av alla var 164, en lyxversion med 6-cylindrig motor, plysch- eller läderklädel och annat lull-lull.

Bland annat fronten skilde 164 från vanliga trista Volvosar.

Av någon outgrunderlig anledning ville inte Volvo tillverka en kombiversion av 164:an, men det hindrade inte folk från att göra det själva (eller låta andra göra det). Jag förstår inte varför det sågs som fel att göra en lyxkombi när jag ser resultatet av den renovering tidningen Klassiker gjort av en "165:a" som byggdes 1972 av en karossfirma åt en Volvoanställd som ville ha en udda bil.

Lååååång bil

Det här är uppenbarligen inte en vanlig 145:a med bytt frontparti, utan ett helt annat djur. Snyggt är det tycker jag, om än kanske lite baktungt.

Var nog inte helt enkelt att få den här fin då det lär vara ont om delar som passar ...

Intresset för en gammal Volvokombi kan vara förvånansvärt stort.

Jag vet inte om det här var första gången Klassiker visade den här bilen och körde dit den själva, men det var många som var intresserade av den. Kanske inte så konstigt med en bil som inte finns ...

Så här på årspremiären på Ulva Kvarn fanns förstås andra kul fordon. Här är ett par av dem:

En Messerschitt nånting. Ganska uselt fordon som körs av bland andra Stig-Helmer.

En gammal Saab med flygplansloggan. Såna här är rätt roliga att köra tills man föröker motorbromsa ...

Styrdonet i Messerschmitten. Inga krockkuddar där inte :)

Jag har inte en aning om vad han pekar på - pedalerna i såna här gamligar gör inte det man väntar sig ...

När jag fotograferade den sista bilden i inlägget kom en farbror fram och sade lite skämtsamt "Tänk att den där damen är så intressant fortfarande.". Jag tror farbrorn får stå ut med att folk fotograferar hans tant så länge han behåller bilen ...

RR

/afe

Forta Cyklar!

Torbjörn skrev om helgens cykeltokar i Uppsala tidigare, och det måste förstås jag också skriva om.

Uttrycket "forta cyklar" har jag snott från ett annat svenskt forum där det också pratas mycket om prylar, fast cyklelprylar i stället för kameror då ...

Första försöket med panorering och NEX

Jag är van vid stora, tunga och dyra spegelreflexkameror när det gäller att fotografera sånt som går fort. Att ge sig på det med en pytteliten kamera med tämligen långsam autofokus var en ny erfarenhet. Det var bara att glömma att köra med följande fokus och i stället förinställa skärpan och hoppas det funkar ...

Med en gammal Canon FD 200/4 och manuell fokusering är det rätt bra med tio bilder i sekunden.

Elektronisk sökare är bra på många sätt, men på NEX:en blir det rätt svart när den matar på i full fart. Jag föredrar en bra optisk sökare för sånt här normalt, men den utvikbara displayen var en höjdare för att slippa bråka med knäna.

Inte helt lätt att följa med cyklisterna med svart sökare. Canon FD 24 mm f/1,4 L visade sig dock ge bra resultat nerbländat.

Gamla manuella objektiv utan stabilisering har en tendens att bli lite "fladdriga" i sökaren på min NEX. Det har dock poängen att jag inte förleds tro att bilderna blir skarpa bara för att det ser ut så i sökaren. Med den stabiliserade kitzoomen är det lätt att tro att bilderna blir skarpa bara för att det ser så ut i sökaren vid fotograferingstillfället. Om motivet rör sig blir det liksom inte så ...

Nerför backen, på min nya cykel - nån som kommer ihåg? :)

Min förmåga att hålla kameran stadigt på långa slutartider har aldrig varit bra, och den gamla tumregeln med 1/brännvidd sekund funkar inte alls. Jag har svårt att hålla en 50mm stadigt på 1/50 sekund :(

Tvär kurva på Trädgårdsgatan. Skulle kunnat bli rätt spektakulära vurpor ...

Jag hade tänkt mig göra en massa panoreringar och sånt under det här cykelloppet, men det var svårt att få till långa slutartider i solljuset och som sagt inte helt lätt att panorera med en EVF.

Jag tycker det verkar läskigt att cykla så här trångt. Behövs inte mycket för att klota ...

Skandis GP är såvitt jag förstått det ett lopp med gamla anor från något som hette Slottsrundan eller nåt sånt. Det kanske inte låter jättetufft att cykla runt i Uppsala, men trettio varv som inkluderar Carolinabacken och Slottsbacken ungefär var tredje minut är nog rätt tungt ...

Cyklarna är inte lika forta efter ett gäng varv ...

Förutom uppförsbacken var tredje minut måste cyklisterna passera en massa kullersten. Kullerstenen i Uppsala är inte fullt så elak som i loppet Paris-Roubaix, men orsakade säkert en del punkteringar i helgen.

Borggården på Uppsala Slott är belagd med en synnerligen cykelvänlig kullersten.

Jag hade inte tänkt vara kvar så länge och fotografera cyklisterna, men det föll sig så att jag blev kvar hela loppet.  Det var dock inte så mycket spänning kvar de sista varven eftersom belgaren Tom Godvaerts ledde med över en halv minut.

Tom Godvaerts med tre varv kvar att köra.

De som låg i bakhasorna hade nog aldrig någon chans att hinna ikapp.

Kanske inte riktigt som Bernt Johansson i Montreal, men ändå rätt coolt med fyra polis-MC som leder segraren i mål.

Tom, hans tränare och lagkamrater verkade uppskatta segern :)

Det var kul att fotografera cyklister, men NEX:en är egentligen inte optimal för det. Autofokusen har inte en chans att hänga med, men det funkade ändå med förinställd skärpa och bra ljus så att skärpedjupet täckte.

De manuella gluggarna jag hade med mig (Canon FD 24/1,4L och FD 200/4) imponerade inte jättemycket - de behöver bländas ned en hel del för att bete sig bra på en NEX.

Det var gott om forta cyklar i Uppsala i helgen :)

Canon FD-objektiv på Sony NEX

Jag har av mina snälla fotokamrater fått låna tre gamla Canon FD-objektiv som jag ska prova hur de fungerar på min NEX-7.

Canon FDn 24/1,4L, FDn 200/4 och 200/2,8

Objektiv för spegelreflexkameror är egentligen lite för stora och klumpiga för en så liten kamera som Sony NEX, men när det gäller teleobjektiv gör det inte så mycket.  En 24mm för SLR är däremot klart större än motsvarande för t.ex. Leica M (eller objektiv gjorda för spegellösingar).

NEX-7 med Canon FDn 24mm f/1,4. Kitzoomen är en klart mindre (och mycket lättare).

Just den 24:a jag fått låna är en klassiker bland pressfotografer. Den var vansinnigt dyr och vansinnigt ljusstark när den kom. På den tiden hade man ofta större nytta av en nytta av en ljusstark glugg än nu när sensorerna är många gånger ljuskänsligare än film. Då gjorde det inte så mycket att skärpan i hörn och kanter inte var i topp, och CA var det nog få pressfotografer som ens visste vad det var ...

Tyngden på 24/1,4 L gör mig egentligen inget, då NEX-7 är nästan lite för lätt för att hålla stadigt (fast lättvikten är förstås trevlig när man bär omkring på kameran).

En synnerligen välanvänd D3:a med tillhörande fotograf Agfors. NEX-7 med 24/1,4L på full glugg.

Tyvärr konstaterade jag att jag helt klart måste använda stativ eller ha bildstabilisering för att kunna använda 200 mm med bra resultat (skulle nog funka med enbensstativ). Det är inte något större fel på balansen med vare sig 2,8:an eller 4:an på NEX:en, men det lilla kamerahuset är svårt att hålla stadigt med den bildvinkeln. Det är lättare att hålla stadigt med den tyngre 2,8:an, men inte tillräckligt. Jag upplevde också att EVF:en i NEX-7 ställer till det lite då den inte riktigt hänger med i skaket.

Vikt- och utrymmesmässigt är 200/4 en trevlig kamrat till NEX:en dock.

Smygfotograferade grannens fönster med 200/4 på full öppning.

Jag har egentligen inte hunnit testa de här FD-objektiven tillräckligt för att dra några som helst slutsatser, men jag kan konstatera att alla tre dras med en purple fringing (eller möjligen CA - jag har svårt att skilja på dem ;) ).

De är inte heller lika skapa på full öppning som moderna objektiv om man pixelpeepar, men för normal betraktning tycker jag de verkar fullt användbara.

100% delförstoring av bilden ovan utan någon som helst skärpning.

De två manuella Nikonobjektiv jag hunnit testa (105/2,5 och 45/2,8P) har betett sig snällare än dessa Canonobjektiv på NEX - framför när det gäller fula lila kontraster.

Även om nu dessa Canongluggar inte är optimala så tycker jag 24:an och den ljussvagare 200:an är mycket trevliga objektiv, och jag kommer fortsätta testa dem ett tag för att se hur de beter sig efter lite tillvänjning. 200/2,8 är inte heller dum, men på en NEX skulle den må bäst av att ha stativfäste så att jag kan använda enbensstativ med den. Den är lite för framtung.

En Canon 24/1,4 med Sonybakstycke

Den som hittills verkar mest användbar är (förstås) 24:an med sin höga ljusstyrka. Även om den inte är jätteskarp och så på full öppning så ger det synnerligen korta skärpedjupet en del möjligheter man inte får med "vanliga" objektiv. Den jag lånat är dock tyvärr inte till salu, och de brukar dessutom kosta en hel del begagnat. Nu finns det i och för sig en Zeiss 24/1,8 som är gjord för NEX, är mindre och har autofokus, så det är nog en sån man kanske ska sikta in sig på - den är förstås också allt annat än gratis dessvärre ...

Jag återkommer förhoppningsvis med lite roligare bilder från mina tester av de här fina objektiven :)

Fågelfoto med spegellösing?

Ikväll besökte jag Dalkarlskärret utanför Uppsala för att träffa en f.d. kollega. Jag hade förstås med mig den nya lilla NEX:en, men den längsta brännvidd jag har är 105 mm - en gammal Nikon Ai-glugg som visserligen är bra, men inte helt optimal för fågelfoto.

Man kommer inte så nära med 105 mm på en DX-sensor.

Fågelfotografer brukar gilla lite större doningar från 500 mm och uppåt. Kollegan ser sin D800 som en bra DX-kamera med möjlighet till vidvinkelläge i FX-format :)

Nikon D800 med 500 mm f/4 VR - bra fågelkamera!

Eftersom jag har en Nikonadapter till min NEX kunde jag förstås inte låta bli att prova hur det skulle funka med monstergluggen på den.

Sony NEX-7 med Nikon 500 mm f/4 VR - lite framtung fågelkamera ...

Med Nikonobjektivet på den lilla Sonykameran blir det förstås varken autofokus eller stabilisering, och med min adapter går det heller inte att justera bländaren. Den manuella fokusringen på 500:an hamnar lite dumt till på ett sånt där stativ, så även om focus peaking är jättebra var det bökigt att ställa in skärpan. Skulle kanske inte heller kört med auto-ISO som tyckte att 1/60 sekund var en utmärkt slutartid.

En inte helt skarp kanadagås (som mår bäst av att ses oförstorad) ...

Nu är ju inte jag världens vassaste fågelfotograf, och jag har sett att det går att fotografera fåglar (också sådana som rör sig snabbare än min suddgås) med NEX-7 och manuellt fokuserad 500/4. Jag tror dock inte att det är något jag kommer ägna mig sååå mycket åt framöver heller.

Dagens köpråd: om du råkar ha en Nikon 500/4 VR så finns det bättre kamerahus att sätta gluggen på än just en NEX-7. :)