En suddig kattjävel!

Trots allt gott jag skrivit om min Sony NEX-7 så blir inte bilderna från den alltid skarpa, men det kan bli lite kul ändå :)

Som tur är blir det oftare skarpt än oskarpt ...

Nåt skojigare än så hade jag inte att förmedla den här gången ...

Plastic is fantastic?

Sigma har som första tredjepartstillverkare gjort ett par autofokusobjektiv för Sonys NEX-serie, ett på 19 mm och ett på 30 mm (jag räknar inte Zeiss 24 mm som ett tredjepartsobjektiv). Båda har f/2,8 som största bländaröppning och jag tror de finns med fattning för Micro Four Thirds också (men brännvidderna passar bättre på den större sensorn i NEX och MFT har bättre motsvarande alternativ).

Färg och skärpa ser helt ok ut vid ett första testskott. Nex-7, Sigma 19mm, f/4

Jag har beställt båda dessa objektiv som inte kostar mer än ungefär en och en halv lusentapp per styck. Det var några månader sedan de kom ut på marknaden, men Sigma har uppenbarligen svårt att hinna leverera i takt med efterfrågan. Idag dök i alla fall mitt 19 mm upp för avhämtning i min lokala Konsumbutik.

Distorsionen kunde vara bättre, men ser ut att vara lätt att korrigera. Man kan ana lite ghosting i fönstret ;) Nex-7, Sigma 19 mm och f/4

Tanken var att jag skulle åka hem, dumpa av lite prylar och öppna paket för att sedan ge mig ut och testa det nya objektivet. När jag kom hem väntade dock en överrasking av det mindre angenäma slaget - kylskåpet hade upphört att fungera. Efter en del svordomar och letande på nätet efter vilka butiker som eventuellt har kylskåp i lager för inköp under morgondagen gick jag i alla fall ut i trädgården för att göra några testbilder.

Skärpa och distorsion är förstås inte i klass med de Leicaobjektiv somliga använder på sina Nexkameror, men helt ok för mina behov och en aning billigare. Nex-7, Sigma 19 mm och f/4

Objektivet levererades i en pytteliten kartong som ändå rymde både en liten (och fullständigt onödig) väska, objektiv och motljusskydd. Bajonetten är i metall, men i övrigt är det mest plast (och glas). Trots detta känns det inte alls "plastigt" att använda, som till exempel många billiga normalobjektiv till större kameror gör.

Den här elkabeln leder fram till vår spis. Av byggnadstekniska orsaker var det enklast att dra den utanpå huset :) Nex-7, Sigma 19 mm, f/4

Jag har ställt in min lilla Nex så att den förstorar sökarbilden när man pillar på fokusringen. På det här lilla objektivet blev det lite av ett problem, då fokusringen är bred och svår att inte pilla på. Tror dock det kommer gå att komma runt genom att hålla i motljusskyddet i stället ...

Den här gamla rostiga spaden (utan skaft) har stått i den här rabatten i några år nu ... Nex-7, Sigma 19 mm, f/4

Närgränsen på det lilla plastobjektivet ligger på två decimeter vilket i kombination med bildvinkeln gör att man kan få en del kul effekter (om man nu är road av sånt).

Jag avslutar med tre bilder som visar hur objektivet beter sig på olika bländare med samma motiv. Jag körde handhållet, så skärpan är nog inte helt optimal.

Lite CA på full glugg (f/2,8)

Nedbländat ett steg (f/4 - förstås)

Och ytterligare ett (gissa f-talet)

På det hela taget verkar 19 mm vara ett prisvärt objektiv som kan komma att passa in väl i min uppsättning fasta brännvidder för Nex. Det är synd att det inte är stabiliserat, men då hade det nog kostat det dubbla. Framtiden lär utvisa hur bra det fungerar för mig i praktiken :)

Jättestora bilder för er som vill kolla hur dålig jag är på att hålla stadigt finns här.

Den blomstertid nu kommer

VARNING! Detta blogginlägg innehåller bilder av barn som uppträder på scen!

Nåt slags blomma, för att anknyta till bloggtiteln.

Hoppas att den inledande meningen gått fram, så att de som eventuellt förväntar sig något av större fotografiskt intresse håller sig borta från det här inlägget ...

En massa inledningsvis lite nervösa tonåringar

Sonen berättade att han och några kamrater gjort en kort liten låt de skulle framföra på Uppsala Konsert och Kongress (UKK) vilket först lät kul, men när jag såg att tillställningen hette "Den blomstertid nu kommer" blev jag lite skeptisk. Skolavslutningar var kul att gå på med barnen när de var små, men högstadieelever brukar inte vara så intresserade av att visa upp sig eller särskilt intressanta att se. Det visade sig dessutom att man för att få se och höra dessa hormonstinna tonåringar var tvungen att betala en 50-lapp i inträde ...

Av någon anledning skulle alla ha vit t-tröja på sig.

Texten på ukk.se (och möjligen också ticnet.se där man köpte biljetterna) löd:

"Den blomstertid nu kommer är en slags poetisk fantasi över en skolavslutning. Cirka 350 elever dansar, sjunger, spelar och agerar. Eleverna har gjort musik, koreografi och sånger som blandas med välkända låter av Kent, Svenska Björnstammen med flera."

Den andre av de blå från vänster är sonen Felix.

Det lät hyfsat pretto i mina öron, men jag efter att ha bevittnat arrangemanget är jag förvånad över den talang som finns på Eriksbergsskolan i Uppsala. Sonen och hans tre gitarrkompisar hade kanske inte lagt ner jättemycket jobb på sitt framförande (som var bra), men det var många duktiga dansare och sångare.

Något mindre blå son med kompisar.

Jag slapp dessutom höra de stapplande, rätt fåniga tal, som brukade hållas mellan varje framförande under skolavslutningarna i låg- och mellanstadiet. Här var det bara i slutet som rektor tackade de två musiklärarna och eleverna för utmärka utfört arbete.

Vet inte riktigt vad detta gick ut på, men det var också fint.

Visst är det så att det kanske skulle behövts fler repetitioner för att föreställningen skulle platsa i valfritt talangprogram på teve, men jag tycker det var riktigt bra och blev smått rörd av tillställningen. Det tycker jag att jag får vara när sonen är inblandad, och ni som inte håller med kan ju roa er med annat :)

Nåt slags lite besvärad dans

De sjöng inte om eufori, trots att det är rätt poppis just nu.

De dansade på stolar (jag trodde man skulle dansa på bordet om det ska vara riktigt kul).

Sångegenskaperna var det inget som helst fel på.

Växlingarna mellan olika genrer gick också rätt bra ...

.. och dansnumren var inte alls dumma och imponerande egen koreografi

Den skäggiga farbrorn är inte elev utan musiklärare (även om där fanns en del småskäggiga elever också).

Inget skägg, men bra röst för Bridge over troubled water!

De som körade till snubben i bilden ovanför

De blev gröna efter en stund ...

Det hela avslutades med Den blomstertid nu kommer på fiol och kör. Ganska rörande faktiskt!

Mycket folk var det som betalat en väl värd femtilapp för att se ungdomarna!

Alla bilder utom de vackra blommorna är fotograferade med Sony NEX-7 och Sony E 50mm f/1.8 (blommorna är plåtade med en EOS 5D). Om ni vill nörda ner er i brus och oskärpa så finns bilderna i stort format här. NEX:en fungerade bra, liksom 50 mm med stabilisering, men visst brusar den lite på 1600 ISO (fast det gör inget så länge man inte pixelpeepar).

Om ni orkat läsa så här långt så kan ni här se en helt oredigerad videosnutt av sonens framträdande. Det var första gången jag filmade med NEX-7 med flit (alltså utan att trycka på videoknappen av misstag ...). Inte blev det så bra för det ... :)

Var nog bara de närmast sörjande som uppskattade detta inlägg till fullo, men så kan det vara ibland ...

Insektsfotografering

Det finns många duktiga insektsfotografer här på Fotosidan. Jag tycker själv det är svårt att fotografera insekter eftersom de aldrig sitter still där jag vill ha dem, så jag har kommit på en ny metod att fotografera dem:

Sony NEX-7 med 50 mm f/1.8 OSS @ f/4

Den buckliga nummerplåten upptäckte jag ikväll när när jag hämtade bilen som jag parkerat rätt nära bakom en bil med dragkrok. Inte för att jag förstår varför han ens behövde backa med en dryg meter till bilen framför, men en del är rätt dåliga på att köra bil. Tur att fronten på min bil är i plast som ger med sig (fast bökigt att hålla på att beställa ny nummerplåt) :)

Som bonus bjuder jag på en bild av katten Nony. Han gillar att jaga insekterna som jag inte lyckas fånga.

Sony NEX-7 med 50 mm f/1.8 OSS @ f/5

Ni som vill pixelpeepa hittar som vanligt de jättestora bilderna här.

Rollout 2012 - att fotografera det som är kul eller det som blir bra?

Många flygplan blev det ...

I många bloggar här på FS läser jag att jag borde rikta kameran mot publiken i stället för huvudattraktionen när jag fotograferar. Det ligger mycket i det - människor som står och tittar på något kan ofta bli ett bra motiv. Jag gillar bilder av människor och det var väldigt gott om dylika på flygdagen i Västerås i söndags. Om jag riktat kameran mot publiken i söndags är det alltså fullt möjligt att jag kunnat göra en del intressanta bilder.

Varning för många bilder som kan vara av begränsat intresse!

Nu är det dock så att jag tycker det är väldans skoj att titta på, och fotografera, maskiner som rör på sig - särskilt de som flyger. Alltså riktade jag min kamera uppåt i stället, och fick förmodligen bilder som är ungefär likadana som alla andra fotografer som besökte tillställningen (och de var inte få). Om man bortser från kompaktkameraplåtisarna hörde nog min utrustning till de minsta dock (NEX-7 med Canon FDn 200/2,8).

Corvette har inte så mycket med flygplan att göra, men den rosa kulören på denna behövde dokumenteras.

Jag hade ett tag planer på att bli officer i Flygvapnet (och blev därför kvar i lumpen mycket längre än jag behövde). Trots detta är jag rätt så dålig på att identifiera flygplan, så ni som kan och vill får gärna berätta vad jag fotograferat :)

Jag vet att det här är en DC-3. Väldans snygg målning på denna tycker jag!

Gatufotografer och andra renläriga tycker säkert det här var jättetrista bilder, men för oss som går loss på sånt här är det kul (trots att jag inte kan så mycket om de flygande maskinerna).

Nu är vi inne på gamla saker som jag inte har en aning om vad de heter, men de är fina ...

En del ville inte vara kvar i flygplanen och tog sig ner på andra sätt ...

De där gamla dubbeldäckarna verkar något sidvindskänsliga. Jag skulle inte vilja suttit i planet vid landningen nedan ...

Gick bra ändå :)

Saab Safir SK-50 är ett fantastiskt plan som använts i en herrans massa år av Flygvapnet.

Kanske inte fullt så imponerande på gubbarna som kör med jetmotor, men många av dem flyger tydligen propellerplan också.

Det här tror jag är en Norsk SAS-kapten som flyger, men jag hängde inte med så bra i akrobatflygningen. Har inte en aning om vad det är för flygplan ...

Det här är två stycken SK-16. Hyfsat tunga och högljudda plan.

Höjdpunkten alla väntade på var förstås AJ-37 Viggen, men den var svårfotograferad (för mig). Oerhört maffigt med en överflygning på låg höjd och 1000 km/h :)

Somliga flög upp och ned. Verkar rätt opraktiskt tycker jag ...

Verkade överhuvud taget svårt att flyga på rätt ledd med de kortvingade planen ...

En del flygplan saknar passagerarstolar. Man kan tydligen vara passagerare på såna också ...

... Gäller bara att hålla sig kvar vid såna här manövrar :)

DC-3:an var inte där bara för att visa upp sig stillastående, utan gav sig ut på startbanan efter några timmar.

Polishelikoptern var inte alls inblandad i flygdagen, annat än som besökare.  Den gav sig iväg på uppdrag mitt i alltihopa.

Knasbollarna i sina små flygplan fortsatte att ryka länge.

DC-3:an med kompisar. Här släpptes det ingen rök eller loopades, men maffigt ändå.

Dagen avslutades med tre stycken J-28 Vampire i formation. Något som förmodligen inte är en helt vanlig syn.

På det hela taget var det en kul dag. Jag fick se en Viggen igen - något jag inte sett sedan lumpen för tusen år sedan, och en massa andra rätt unika flygplan. Vid såna tillfällen är det roligare att plåta huvudmotiven i stället för publiken (för mig i alla fall) :)

För kameranördar kan jag nämna att teleobjektivet jag använde funkade väldans bra att fokusera manuellt med NEX-7:an. Bättre skärpa än sin ljussvagare kusin (200/4)  tror jag också det blev :)

Bilderna finns högupplösta här.