Den lilla lilla bilen

Idag åkte jag förbi Hågahögen på väg hem för jobbet, för att se hur där ser ut nu för tiden. Tanken var att jag skulle fotografera om jag hittade nåt kul, men som vanligt började det regna när jag bara hunnit ta ett par bilder på pyttebilen.

IQ, fotograferad med NEX-7 och Sigma 30 mm

Jag tycker om min bil, så den blir ofta ett motiv för mig - för er andra är den förmodligen rätt ointressant, men det gör mig inte så mycket :)

Samma IQ, samma utrustning och en Hågahög i bakgrunden

Den tekniska kvaliteten på bilderna från den lilla NEX:en med det billiga Sigmaobjektivet fortsätter att imponera :)

Bilderna finns i kolossalformat på flickr.

När väder och inspiration tryter ...

Trots att jag den här sommaren haft en kamera som jag är mycket nöjd med, och därtill väl fungerande objektiv har jag inte riktigt hittat någon inpiration att ge mig ut och fotografera. Då menar jag att helt ägna mig åt fotografering, och inte bara göra det i förbifarten eller för att testa prylarna.

Jag skyller delvis på vädret, även om dåligt väder egentligen är ganska bra fotoväder, men mest beror det nog på slöhet eller allmän apati. Förmodligen skulle jag behöva hitta på något projekt, så att jag har något slags mål med fotograferandet.

Nony fotograferad med Sony. NEX-7 och Sigma 30 mm f/2.8

Det är alltid kul att fotografera katterna, även om jag vet att många ser ner på kattbilder. En del verkar rent av bli upprörda om man använder bra utrustning för att fotografera de små kräken. Jag kan möjligen i viss mån förstå kritiken om det handlar om kattbilder som ser ut som de är tagna med en mobilkamera, men i själva verket är gjorda med prylar för tiotusentals kronor :)

En jag, fotograferad med NEX-7 och Sigma 30 mm.

Självporträtt är också ganska kul, och något man inte behöver skämmas att ägna sig åt. Alla som har en kamera gör sådana! De flesta har förmodligen dock roligare motiv för den typen av fotografering än jag har :)

En sak som är bra med den lilla Sonykameran är den vinklingsbara skärmen, som gör att man inte måste täcka nyllet med kameran när man ska fotografera sig i spegeln. Det är bara att titta ner på skärmen ungefär på samma sätt som man kunde göra med schaktsökare på Hasselblad och andra gamla mellanformatskameror. Det fungerar också bra när man fotograferar på stan och inte vill synas.

Jag har än en gång upptäckt att det är riktigt mysigt med bra utskrifter i hyfsat stort format på bra papper. Mina dagar tillbringar jag sedan i juni på ett nytt kontor där jag tyckte väggen vid min plats var väldigt tom och trist, så jag skickade ett par bilder till Crimson för utskrift i ungefär 30x40 och monterade på 5 mm Kapaplatta.

Times Square, Nikon D3 och Nikon 24-70/2.8

Bilden från Times Square var en av bilderna jag skrev ut och satte på väggen, och det blev ett jäkla drag i den på blankt papper. Mina kollegor uppskattade den också, och en av dem ville t.o.m. ha en att hänga på väggen hemma, vilket han förstås får för självkostnadspris. Tyvärr är självkostnadspris ändå rätt högt när det ska skrivas ut i Stockholm, monteras och sedan skickas med posten (ungefär 400 pengar).

Att skriva ut själv hemma är dock inget jag tänker ägna mig åt - ska man ha en skrivare som klarar A3, papper och bläck så kostar det också en slant. Om man dessutom inte använder skrivaren regelbundet så har skrivarhuvud och bläck en tendens att torka ihop, plus att man ofta måste göra några försök innan det blir som man vill. Förmodligen blir det dyrare än att låta Stockholmarna skriva ut bilden ...

En liten bil. NEX-7 och Sigma 19 mm f/2.8

Den avslutande bilden i det här inlägget föreställer min lilla bil omgiven av en massa grönska. Bilen har jag visat förut (och kommer att visa igen), men det intressanta tycker jag är den lilla färgkartan från QPcard som hänger i bakrutetorkaren. Den innehåller dels ett gråkort för vitbalansering, och dels en färgkarta som kan användas för att göra egna färgprofiler i Lightroom eller Photoshop. Suveränt för att få rätt färger i besvärligt ljus, och framför allt för att få konsekventa färger. Om jag växlar mellan mina Sony- och Sigmaobjektiv på NEX:en så blir inte färgerna lika med Adobes standardprofiler, men med mina egentillverkade profiler så blir det så nära man kan komma. Rekommenderas åt det varmaste och får plats i vilken väska (eller ficka) som helst.

Det var allt för den här gången, och jag hoppas jag har några nya lite mer inspirerade bilder att visa så småningom ...

Bilderna finns i originalformat på min flickr.

Att åldras med värdighet (eller inte)

En gång i tiden var jag ung och vacker (nåja). Jag fick för mig att bleka håret (det var slutet av 80-talet), och det misslyckades kapitalt - håret blev orange. Som tur är har jag den här bilden bara i svartvitt ...

En ganska ung och oförstörd afe.

En afe som han ser ut idag ... Foto: William Saar

Jag är fullt medveten om min egen förändring i utseende, men hur är det med den yngre generationen - åldras de också lika snabbt?

En inte så gammal Felix, fotograferad med 20D och 100/2,8 macro.

En något äldre felix fotograferad med  jättekort skärpedjup (Samyang 85/1,4 på full öppning) :)

Min slutsats är obefintligt, men det är kul att jämföra gamla och nya porträtt av samma människor!

Nikon eller Canon? :)

Canon eller Nikon?

En av bilderna har jag tagit med EOS 1Dx och 300/2,8 och den andra tog Martin Agfors med D4 och 300/2,8. blev rätt lika ...

Plastglugg för 1500:- bättre än Leica? (Sigma 30 mm f/2.8 EX på NEX-7)

I forumtrådar och blogginlägg pratas det mycket om vilken kamera man ska ha, och vilka objektiv som presterar bäst. Ska man ha en liten kamera med små fasta objektiv, eller ett monster med jättezoomar? Kan en förhållandevis billig spegellös systemkamera konkurrera med en digital M-Leica - i synnerhet om man förser den billigare kameran med ett plastobjektiv från Sigma som kostar 1500:-?

Sony NEX-7 med Sigma 30 mm f/2,8 monterat. Fotograferat med Nikon D3 och Nikkor 45 mm f/2,8P.

En del påstår att just kombinationen på bilden ovan faktiskt kan konkurrera med de riktigt dyra objektiven från Leica eller Zeiss. Både vad gäller skärpa och snygg oskärpa. Själv har jag inte använt såna dyrgripar annat än ytterst kortvarigt, men har i alla fall några första intryck av kombinationen. Några mätvärden tänker jag inte bistå med, så om ni vill ha såna får ni leta rätt på dem själva (finns massor på interwebben).

Jag kan ju börja med att säga att känslan i objektiv (eller kamera) förstås inte motsvarar handbyggda prylar från Tyskland, men det känns ändå inte smäckigt. Det jag mest har att invända mot vad gäller känslan i objektivet är att det känns och hörs att något rör sig i objektivet när man ruckar på kameran.

Sonen Oliver fotograferad med NEX-7 och Sigma 30 mm på full glugg (2,8).

Sigmaobjektivet är inte så särdeles ljusstarkt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på storlek, pris och prestanda. Det är mycket lättare att göra ett skarpt objektiv av den här typen med en lägre ljusstyrka än värstingarna i klassen. Det gör att det inte går att få extremt kort skärpedjup om man skulle vara lagd åt det hållet, men i och med att det är skarpt även på full öppning går det ändå att isolera motivet i viss mån och få snygg bakgrundsoskärpa.

Katten Nony fotograferad med NEX-7 och Sigma på f/4

Skärpemässigt är det här objektivet klart bättre än kitzoomen till NEX, även om jag tycker den är helt ok för de tillfällen när man bara vill ha ett objektiv med sig. Distorsionen är också mycket bättre, och det är ofta viktigare (även om det går att korrigera i efterbehandlingen).

Fönster med speglad fuling fotograferat med NEX-7 och Sigma på f/4

Bilden ovan är (som de andra bilderna) råkonverterad i Lightroom 4.1 med de objektivprofiler som finns där. En viss tunnformig distorsion har tagits bort, och det som kan synas vara distiorsion i högerkanten är nog snarare läkten som inte är helt rak ...

Nåt slags blomma fotograferat med NEX och Sigma 30 mm på f/5.

Färgåtergivningen i objektivet är enligt mig hyfsat neutral, men starka röda och gröna färger gör sig inte så bra i sRGB på bildskärm. I bilden ovan har jag dragit ner rätt mycket på färgerna för att de ska rymmas i sRGB. Jag vet inte exakt vad närgränsen på objektivet är, men det går att komma hyfsat nära för att fotografera mindre föremål.

Samma katt och pryttlar som tidigare, men här på full bländaröppning.

Det lilla jag hunnit testa objektivet hittills tyder på att det är mycket bra för sitt pris (helt klart tillräckligt bra för mina behov i alla fall). Det har varit lite svårt att få tag på, men nu verkar det som det börjat komma i lager hos en del handlare.

Det här objektivet hör till de minsta med autofokus som går att montera på en NEX, men det är inget pannkaksobjektiv. Det har heller ingen stabilisering, vilket i kombination med den modesta ljusstyrkan kan göra att man i dåligt ljus kan behöva gå upp på högre ISO-tal än önskat. Bildvinkeln på en NEX motsvarar 45 mm på småbild, vilket jag tycker är en ganska idealisk brännvid för många typer av motiv, och jämför man med ett Nikkor 45 mm monterat på min digitala småbildskamera så blir paketet ändå rätt smidigt :)

Nikon D3 med Nikkor 45 mm f/2,8 P - fotograferad med NEX-7 och Sigma 30 mm @ f/4

Jämfört med den ganska gamla 45:an som sitter på D3:an så är Sigmat bättre på nästan alla sätt rent tekniskt, men mycket fulare :)

Är det då bättre än Leicas fantastiska M-objektiv? Inte en aning, men det fungerar mycket bra för det jag kommer använda det till och kostar en spottstyver i jämförelse. Att äga en NEX utan att äga det här Sigmaobjektivet borde vara kriminellt, med tanke på det i övrigt ganska glesa utbudet av autofokusobjektiv till de kamerorna.

Alla bilder i inlägget finns i jätteformat på min flickr.