Backup - är inte det ganska fegt?

Svaret på frågan i rubriken är ett rungande ja, men ibland kan det vara bra att vara lite feg. Datorer krashar, hårdiskar går sönder eller blir uppätna av jycken och om man är trött i mössan kan man själv ställa till med elände bland sina filer.

Jag kör just nu med både hängslen och livrem, och har två separata backuper. Dels har jag en extern SATA-disk kopplad till min arbetsdator där jag gör dagliga automatiska backuper med Windows egen backupfunktion, och dels kopierar jag över alla filer till en dator som jag har kopplad till teven. För den kopieringen använder jag programmet ViceVersa Pro som gör det enkelt för mig att kopiera bara ändrade och nya filer med en bat-fil.

Tyvärr är min mediadator ganska slö som filserver, då jag kör Windows 8 Storage Spaces på den, och det är inget höjdare dessvärre. Av den anledningen bestämde jag mig för att en del av skatteåterbäringen fick gå till en NAS.

Valet föll på den här synnerligen fula skapelsen som heter Synology DiskStation DS413J. Den har plats för fyra hårddiskar och kan köra några olika RAID-varianter. Jag köpte till tre stycken Western Digital Red på 3 TB styck, och kör dem i RAID-5 vilket innebär att jag får 6 TB lagringsutrymme, och om en disk går sönder finns all data kvar.

Installationen av diskarna var enkel. De skruvas fast i ganska plastiga hållare som stoppas in bakvägen efter att man öppnat en lucka med fyra tumskruvar. Med diskarna på plats var det bara att plugga in strömkabeln och nätverkssladden och trycka på strömbrytaren.

För att konfigurera NAS:en måste man installera ett program på sin dator som letar rätt på den, och sedan ansluter man sig med en webbläsare. Det första den sa åt mig att göra var att hämta ny firmware, vilket tog ett par minuter. När det är gjort får man upp ett ganska snyggt skrivbordsliknande gränssnitt som är lätt att förstå sig på, och ger möjlighet att installera högvis med olika program om man vill ha burken till något mer än bara lagring. Ett exempel är Asterisk - ett program som gör att man kan använda sin NAS som telefonväxel för IP-telefoni :)

Jag hoppar över allt sånt lull-lull så länge, och nöjer mig med att ha den som filserver. Tanken är att den också ska få stå i ett annat hus på tomten än det där jag har min dator med alla originalfiler. Visserligen är kanske inte mina bilder det allra viktigaste om huset brinner ner, men det kan ju ändå vara trevligt om de finns kvar.

Jag investerade också lite av skattepengarna i nya pikétröjor. Jag tog nog i lite väl i storlek (9XL), men de var i alla fall luftiga och sköna!

Ha en trevlig nationaldag!

Normalobjektiv med stabilisering - ska det verkligen vara nödvändigt? (Sony E 35 mm f/1.8 OSS)

Svaret på frågan i rubriken är naturligtvis nej! Vi behöver inte normalobjektiv med bildstabilisering, och vi behöver inte heller några andra objektiv med stabilisering - det gick alldeles utmärkt att göra skarpa och fina bilder innan Canon 1995 presenterade ett stabiliserat 70-300. Ska man vara riktigt noga så behöver vi nog inte kameror eller objektiv heller, eftersom det gick att måla och teckna innan det första fotografiet gjordes ;)

Lyktor. NEX-7 och Sony 35/1,8 OSS @ f/2,2, 1/200 sekund

Om jag nu utgår från att vi faktiskt behöver våra kameror, och jag är övertygad att många av oss här på FS skulle tycka livet blev tomt utan dem, så kan jag i stället gå vidare till det där med stabiliseringen. Canon och Nikon var de tillverkare som var tidigt ute med optiskt stabiliserade objektiv, och under lång tid var den gängse uppfattningen att stabilisering endast behövs för teleobjektiv (och det är onekligen med såna det gör mest nytta).

Minttabletter. Nex-7, Sony 35 mm f/1,8 OSS @f/2,8, 1/13 sekund. Notera gärna att den blå ljuspunkten inte är helt rund trots den stora bländaröppningen och att de sju lamellerna är rundade.

Den här uppfattningen ställdes lite på ända år 2004 då Minolta visade sin 7D - en DSLR med en sensor som motverkar skakoskärpa i stället för att hantera det i objektiven. Tekniken var inte alltid lika effektiv som optisk stabilisering i objektiven, men den har sedan dess utvecklats en hel del och har den stora fördelen att fungera med alla objektiv man monterar på kameran (med vissa begränsningar som jag inte tänker gå in på). Den mest avancerade tillämpningen av sensorskak just nu står nog Olympus för med en sensor som kan röra sig i princip åt alla håll.

Nony. NEX-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/2.2, 1/60 sekund

Jag är själv apdålig på att hålla kameran stadigt på alla möjliga slutartider, så det där med stabilisering var mycket välkommet för mig oavsett om det görs via en skakande sensor eller skakande linser i objektivet. I och med att Canon och Nikon plötsligt fick konkurrenter där i princip alla objektiv var stabiliserade var de förstås tvungna att införa sin optiska stabilisering i allt fler objektiv. Nu är det få objektiv från dessa tillverkare som inte finns i stabiliserad version (inklusive enkla kit- och telezoomar).

Rossi. Nex-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/2,2, 1/30 sekund

Den stora fördelen med Nikons och Canons optiska stabilisering jämfört med sensorskak var att också sökarbilden stabiliseras - något som är mycket trevligt med långa teleobjektiv. Det finns kikare med samma teknik, och de skulle knappats tillverkats om den tekniken inte gjorde nytta. Nu är dock en del systemkameror utrustade med elektronisk sökare, och då kan sökarbilden stabiliseras också i de kameror som har sensorskak. Detta är dock inte något som fungerar i alla kameror av en eller annan anledning.

En massa gamla tidningar. NEX-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/4, 1/160 sekund

Fortfarande är det så att de flesta objektiv med kort fast brännvid och hög ljusstyrka saknar stabilisering (när inte kameran stabiliserar alltså). Tillverkarna hävdar att det kan försämra bildkvaliteten och att det inte tillför så mycket nytta med kortare brännvidder (trots att de säljer massor av normal- eller vidvinkelzoomar som har stabilisering). Ett annat argument är att ljusstarka objektiv inte behöver stabilisering, eftersom man får kortare slutartider med stor bländaröppning, (fast Canons dyra och hyfsat ljusstarka 28/2,8 IS och 35/2 IS motsäger i viss mån detta).

No pressure! Nex-7 och Sony 35/1,8 OSS @ f/4, 1/160 sekund

Som en del av er redan vet använder jag sedan något år en Sony NEX-7 som min primära kamera. Jag har inte längre behov av den snabbhet och tillbehörsutbud som finns i tjockkameror, och har funnit att den här typen av kameror passar min nuvarande fotografering väl. Sony NEX har dock inte stabiliserad sensor, trots att Sony övertagit arvet från Minolta. Min kitzoom, och mitt porträttobjektiv (50/1,8 OSS) är stabiliserade, men det objektiv jag använt mest det senaste året är en Sigma 30 mm f/2,8. Den är inte stabiliserad, men är billig och har gett ett mycket bra bildresultat!

Vi och grannarna har onekligen olika smak vad gäller brevlådor - våran är den i mitten. NEX-7, Sony 35/1,8 @ f/1,8, 1/125 sekund.

Jag har missat en hel del bilder med Sigman för att jag är så dålig på att hålla stadigt, och eftersom Sony valde att satsa på design och tunnhet i sin NEX-serie fick inte sensorstabilisering plats. De kan förstås också ta extra betalt för stabiliserade objektiv, men jag tror huvudpoängen är att NEX-fattningen också används för video (och där är det optisk stabilisering som gäller än så länge för bästa resultat). Alltså blev jag klart intresserad när jag förra året läste att det skulle komma en 35/1,8 med stabilisering. Något längre brännvidd än min Sigma och tre gånger så dyr (Sigman motsvarar 45/4 på småbild och Sonyn blir 52/2,5 ungefär vad gäller skärpedjup och ljusinsläpp).

En gammal stol i min trädgård. NEX-7, Sony 35/1,8 OSS @ f/1,8, 1/160 sekund

 Igår fick jag min Sony 35 mm i brevlådan (eftersom jag förstås inte kunde avhålla mig mer än några månader från att beställe en), och jag har som ni ser inte hunnit göra så många vettiga bilder med den. Det jag hittills konstaterat är att den har klart snabbare AF än Sigman, men den är lika trög i uppstart (fast det är nog snarare NEX-7:an). Den är också snabbare och säkrare på att sätta skärpan än min 50/1,8 OSS. Det som förvånade mig mest när jag öppnade kartongen var dock storleken - den är mycket mindre än jag trodde. Storleken är i princip densamma som den ljussvagare Sigman (utan motljusskydd på Sonyn då) - den väger något mer, men det ser jag snarast som en fördel.

Nony. NEX-7 och 35/1,8 @ f/2,2 på 1/100 sekund

 Är den bättre än Sigman då? Fan vet - jag har bara testat hemma än så länge, men stabiliseringen hjälper helt klart och den är skarp. Den högre ljusstyrkan gör att jag kan isolera motivet mer och jag tycker bakgrundsoskärpan är snygg. Den känns också bättre byggmässigt då det är mindre plast och den skramlar inte med kameran avstängd (fast det är inget fel när Sigman skramlar - den är skapt så).

Funkar på lite längre håll också. NEX-7 och 35/1,8 OSS @ f/5,6, 1/100 sekund

 Jag har inte testat hur distorsionen är ännu, och jag har inte använt några kameraprofiler i Lightroom när jag konverterat dessa bilder (för objektiven - jag har däremot använt en färgprofil jag gjort med qpcard). Jag lär återkomma med fler bilder, men jag måste nog säga att trots att jag var väldigt nöjd med Sigma 30/2,8 så blir det ännu bättre med denna :)

Hörn- och kantskärpa är inte perfekt, och den har en del purple fringe på full öppning med vissa motiv, men på det hela taget tycker jag den verkar bra. Det är ett dyrt normalobjektiv, men det är stabiliserat (vilket det är ganska ensamt om), och det går att göra snygga bilder med det :)

Fullstora bilder finns som vanligt på min flickr om ni vill pixelpeepa (fast flickr är lite stökigt nu för tiden).

There ain't no such thing as a free lunch ... (eller surf)

Ny brandvägg och Ny väska (igen)

Igår svamlade jag om att jag tycker att vi kanske inte ska ställa några kvalitetskrav på bilderna i bloggarna här på FS. För att förstärka det innehåller dagens inlägg två ganska trista och usla bilder :)

De som läst mina tidigare inlägg kanske minns att jag gått över från att använda ADSL till 4G, med ganska bra resultat. Enda nackdelen för min del är att trafikmängden är begränsad till 100 GB de senaste 30 dagarna, vilket går rätt snabbt att komma upp i om man använder streamingtjänster och dylikt.

Igår såg jag ett erbjudande från Telenor där man för 100:- extra i månaden får Fri Surf i deras 4G-abonnemang: "Du har en fri datamängd varje månad, vilket gör att du kan surfa hur mycket du vill, fakturan kommer ändå sluta på samma pris." Vad de inte nämner i den texten är att man visserligen får fri datamängd, men om man kommer över 85 GB de senaste 30 dagarna stryper de hastigheten till 90-talsnivå tills dess man kommit under 85 GB på 30 dagar. Strypningen görs endast under hög belastning, men mätningen fortsätter dygnet runt så om man tankar mycket har man konstant smalband mellan 16 och 24 trots att man betalar rätt mycket varje månad ...

Nåväl, mitt 4G levereras av Bredbandsbolaget, som har samma villkor som Telenor, och just nu ser jag ingen anledning att byta (alla är lika usla). Jag vill kunna ha koll på hur mycket data jag faktiskt förbrukat, och det går inte att göra via Bredbandsbolagets kundsidor ännu (och enligt supporten begränsar de heller inte hastigheten även om man toktankar innan det går). Den 4G-router jag har kan skicka mejl var femte eller tionde gigabyta, men jag vill har bättre koll, så jag bestämde mig för att bygga en egen router/brandvägg (pfSense).

Nätaggregatet gick inte i hålet, men fungerar ändå ...

Det är lite kul att installera brandväggar och annat som bygger på gamla textbaserade operativsystem - ingen mus och tangentbord vid den installationen inte :) Konfigurationen görs dock via webbläsare, så där är det modernt.

Första intrycket är att det fungerar bra, och jag kan se hur mycket trafik som gått de senaste 30 dagarna. Jag kan också installera en massa skoj för att hindra eller logga hur resten av familjen surfar :)

Ny väska!

Jag gillar väskor av alla de slag, och för ett par år sedan trodde jag att jag funnit den perfekta väskan för mina behov, men nu har jag en kamera med utbytbara objektiv och ibland vill jag ha med mig en dator. Jag beställde min gamla väskas storebror - Billingham Hadley Pro - samma väska men lite större och med bärhandtag. Funkar skitbra för de behov jag har just nu, så nu kanske jag kan hålla mig ett par år till :)

Liten väska och en lite större väska

Den lilla väskan kommer för övrigt hamna på annonsmarknaden, då jag tycker det är synd att den ska stå och damma igen på hyllan, så om du vill ha en inkörd billingham med lite fläckar och skav kan du hålla utkik efter den :)

Ni som läst så här långt tillhör förmodligen min trogna skara av följare, men om någon annan till äventyrs hängt med hit lovar jag att jag ska försöka göra lite roligare bilder i kommande inlägg :)

Ett litet oansenligt, men ack så bra tillbehör

Många av våra prylar är idag försedda med pekskärmar, vilket i många fall är väldigt praktiskt och lättanvänt. Nackdelen med detta pekande är att skärmarna blir ganska grisiga på kort tid (och när det gäller min kamera blir skärmen grisig trots att den inte ens har pekskärm - en flottig snok kan också ställa till det).

Ingen pekskärm, men kan bli skitig ändå

När sonen köpte en ny bärbar dator med pekskärm förra veckan fick han med en liten putsduk som påminde om en vanlig frottéhandduk (men förstås mycket mindre). Den visade sig vara suveränt bra inte bara till hans pekskärm, utan också till mina glasögon, iPad, iPhone och mina kameror.

Smutspadda och "handduk"

Jag tyckte mig läst något på iPad Insight om en ny sorts putsduk som tydligen skulle vara mycket effektiv, så jag letade rätt på detta och konstaterade att företaget som tillverkar dem sponsrar den sajten. Sponsrade blogginlägg kan man inte alltid ta på allvar, men eftersom den putsduken var väldigt lik den som kom med sonens dator beställde jag ändå två stycken (i det större formatet) från Amazon i England för att se om de var lika bra.

Tvåpack putsdukar och en snart inte så skitig padda

Det visade sig att de var precis lika bra, och enligt uppgift ska de även gå bra till att rengöra frontlinser på objektiv med (fast då kanske man inte ska använt den till att torka näsflott från skärmen innan). Jag är böjd att hålla med iPad Insight om att dessa små handdukar faktiskt är paddans (och allt annat i skärmvägs) bästa vän. Tydligen ska det gå bra att tvätta dem också när de absorberat för mycket näsflott ...

Lätt värt hundrafemti spänn inklusive frakt från England :)