Less is more!

De som känner mig vet att jag är en prylnisse, och jag är väldans nöjd med min stora D3 med normal- och telezoomarna. Ibland är de gluggarna dock väl tunga och indiskreta, så nu har jag satsat på små gluggar.

Nikon 45mm f/2,8 P

Det här lilla objektvet skapade Nikon som en (dyr) kitglugg till FM3 - deras sista helmekaniska kamerahus. Objektivet var inte billigt när det var nytt, och säljs för ännu högre priser nu - framför allt i USA. Jag köpte mitt av en FS-medlem som köpt det av en annan FS-medlem för 2600- - mindre än halva priset mot USA.

Objektivet ser lite lustigt ut på min D3, men det väger nästan inget (120g) och gör D3:an till en platt kamera som går i vilken portfölj som helst. Inte alls dumt faktiskt (och det är hyfsat skarpt också, även om 24-70/2,8 är lika bra men ett kilo tyngre).

Som komplement till 45:an har jag en gammal 105/2,5 Ai - en klassisk Nikkor med fantastisk skärpa, låg vikt och som kostar nästan inget begagnad. Den här bilden av sonen är ett bra exempel:

Finns i stort format här: http://www.flickr.com/photos/aferiksson/2340448475/sizes/o/in/set-72157605205278491/

Varför använder jag då inte alltid dessa små och billiga objektiv? När det är bråttom är det jäkligt praktiskt med två zoomar (24-70 och 70-200), och de presterar i princip lika bra. Med zoomarna tenderar jag dock att "slöfotografera" och använda zoom i stället för att flytta på mig, och de är synnerligen indiskreta.

Vitsen med det här inlägget? Att få de som tycker att ljusstarka zoomar är det häfttigaste som finns att förstå att man ibland kan göra lika bra eller bättre bilder med gamla billiiga objektiv - det är en fråga om hur mycket tid man har.

Själv tycker jag det är roligare att gå ut på stan med två fasta brännvidder, och jag får hitta motiven på ett helt  annat sätt än jag gör med två zoomar som täcker allt. Det blir dock inte alltid de bästa bilderna med det receptet ...

/afe