Att cykla runt en sjö ...

Igår besökte jag Motala för att se hur det egentligen ser ut där när Vätternrundan pågår. I år var det drygt 13 000 startande och de allra flesta tog sig till målet, mer eller mindre slitna ...

Jag är sjukt imponerad av alla som tog sig runt sjön. När jag anlände till Motala var det 29 grader varmt (temperaturen sjönk lite senare), och då var det många som redan cyklat i 12 timmar eller mer ...

Samtliga bilder är gjorda med Sony A7R V och 24mm f/1,4 GM (i både APS- och småbildsläge. Efterbehandlingen är gjord i Lightroom (molnversionen).

Nationaldagsfirande med ny kamera

Vad gör man den 6 juni om man har ett nytt kamerasystem (Sony A7R5 med 24/1,4 och 85/1,8)? Jo, man sätter sig på motorcykeln och åker till Bälinge och käkar glass och tar sedan en tur ned på byn.

Svelato Gelatolabb & Café utanför Bälinge rekommenderas å det varmaste. De experimenterar hela tiden med nya smaker, och alla jag testat hittills har varit fantastiska. Det är inte jättebilligt (75 spänn för en bägare med tre smaker, men då får man å andra sidan riktigt mycket glass).

Dagens smaker fick bli aprikossorbet, blodapelsinsorbet och trocaderosorbet (den var över förväntan).

Inne i stan var det också många som ville ha glass, men de fick nöja sig med trist GB-glass och standardsmaker. Här är kön till glasskiosken vid Nybron som alltid är välbesökt vid fint väder.

De här två damerna delade ut Sverigeflaggor till hugade förbipasserande, vilket verkade uppskattas av många.

Den här bilden tog jag väl mest bara för att ytterligare testa den nästan magiska ansikts- och ögonföljningen i A7R5:an. Riktar jag kameran mot ett ansikte (även på rätt långt avstånd) och trycker ner avtryckaren halvvägs följer kameran den personen oavsett vad som kommer mellan eller hur jag rör kameran. Tekniken har helt klart gått framåt de senaste åren, och skillnaden mot den första A7R som jag testade för snart tio år sedan är enorm. Även kameran är enorm i jämförelse med första versionen, men är fortfarande en tämligen liten kamera ...

Alla bilder är tagna med Sony A7R5 och Sony 24mm f/1,4 GM. De är efterbehandlade i Adobe Lightroom (molnversionen) som också fått många nya användbara funktioner i år (t.ex. masker som blir nästan som lagerhantering och en mycket bra brusreduceringsfunktion). Alla bilder jag tar med kameran och tycker är värda att visa upp finns att beskåda i full upplösning här: https://adobe.ly/3Ce89tg

Vardagsdokumentation - nog så viktigt, om än inte så sexigt!

Det är (som alltid) mycket snack om gatufoto! Det är egentligen inte så konstigt, då begreppet gatufoto innehåller diverse oskrivna regler varav många endast verkar förstås av de som är invigda i sällskapet. Det är lite mystiskt exakt vad som omfattas av begreppet, och som utomstående kan det vara lite som att försöka förstå sig på vad frimureri egentligen går ut på. Jag gillar själv att fuska inom genren, med varierande resultat. Någon gång händer det att det blir en lyckad bild, men ofta blir det bara "mjo, fast om du gjort så ..."

Jag ägnar mig också, som så många andra, åt att dokumentera min vardag. Det är egentligen roligare än gatufoto och det finns inga som helst regler som säger att man inte får använda det ena eller andra objektivet, eller att man inte får vara delaktig i situationen. Man får t.o.m. känna de man fotograferar och arrangera bilder om så behövs :)

Här på FS finns det såvitt jag vet inte någon grupp för oss som vill dela med oss av just den här typen av bilder. Kanske är det så att såna här bilder passar bäst i personliga bloggar, eller för publicering på sociala medier för närmast sörjande, men jag tror inte det; vardagsdokumentation kan förstås oftast tyckas trist när det handlar om färska bilder (annat än för de som var med då), men efter några år kan såna här bilder bli riktigt intressanta.

Jag har medvetet valt att inte skriva några beskrivande bildtexter för att inte leda tankarna åt något håll, utan låter dig som läsare tolka bilderna själv :)

Bara lite svammel från mig så här en vacker måndagkväll i maj! Ha det gott!

Måste gatufoto vara dokumentärt?

Åter igen har det bland bloggarna blossat upp en debatt kring gatufoto. Denna genre som så många av oss vill ägna oss åt, men få behärskar (jag hör till dem som vill mer än kan). Ett gatufoto som görs idag kräver något mer än bara någon som knallar omkring på stan för att kvalificeras. Samma bild, tagen för 50-100 år sedan, kan av många kvala in som gatufoto, i och med att det plötsligt blir intressant med omgivningar, klädsel och allmänt beteende som var helt annorlunda då. På samma sätt tror jag många av de dagsfärska bilder vi ser idag faktiskt kan komma att bli intressanta inte bara som dokumentära fotografier, utan som gatufoto när de blivit tillräckligt många år gamla.

Det vi idag ser som trivialt och vardagsbeteende kommer sannolikt inte att vara det ens inom 10-20 år tack vare den snabba teknikutvecklingen. Just nu ser vi t.ex. massor av folk som far omkring i städerna på hyrda elskotrar, och det i sig kan förstås ge upphov till intressanta bilder redan nu. Gissningsvis är detta en tämligen kortvarig trend, då skotrarna är rätt dyra, ofta hamnar i Fyrisån (om de bor i Uppsala) och det finns för många företag som håller på med det.

Bilden jag visar i inlägget är i högsta grad arrangerad och gjord 1985 eller så som ett skolprojekt. Den är fotograferad med en Rolleiflex som hittades i ett gammalt vindsförråd i en lägenhet min far köpte av ett dödsbo (och förstås beskuren eftersom kameran gjorde kvadratiska bilder). Bilden är tagen på gatan och har en berättelse, men det är förstås inte ett gatufoto enligt den definition vi använder i GF-gruppen på fotosidan exempelvis - just för att den är arrangerad. Dessutom är den arrangerad för att se ut som att den är tagen långt tidigare än 80-talet, så det är egentligen inte något som är rätt med den :)

Jag gillar den ändå!

Ha en fortsatt trevlig helg!

Komponera hur f-n du vill, bara du blir nöjd!

Jag har mycket sällan någon medveten tanke om komponering av mina bilder, eller kring olika regler. Jag försöker få till en bild jag tycker ser bra ut i sökaren eller på skärmen och trycker av när jag är nöjd. Ibland blir jag nöjd när jag ser slutresultatet, och ibland åker bilden i soporna.

Uppsala Slott och Carolina Rediviva, Dji Mavic 2 Pro, ISO 100, 1 sekund, f/4

För mig finns inga felaktiga sätt att komponera en bild, utan det är upp till fotografen att bestämma hur denne vill ha bilden. Sedan är det förstås inte alltid så att andra som ser bilden håller med fotografen, men det får man förstås tåla.

Cykelparkering i två plan, Fujifilm X-Pro 2, XF23 mm f/2, ISO 200, 1/750 sekund, f/2

Ekoln utanför Uppsala, Dji Mavic 2 Pro, ISO 100, 1/250 sekund, f/4,5

Det var allt jag hade att tycka för den här gången. Ha en fortsatt trevlig söndag!