Jag provade just en M9. Jisses!
Varför, varför, varför gör ingen annan tillverkare digitalkameror likt denna? Det är ju såhär en kamera ska kännas. Taktil men rigid, vacker, omsorgsfullt utformad för enkelhet och funktion, inget jävla trams! För att det är dyrt? Ja, kanske det. Men så dyrt behöver det nog inte vara om man inte måste ha den röda plutten på kameran (alltså Leica-loggan).
Begreppet byggkvalitet är ju subjektivt, men Canons och Nikons dyraste kameror är inte i närheten. De må vara hållbarare, men Leican är mer att jämföra med en mekanisk precisionsklocka jämfört med en halvdyr kvartsklocka. Den senare går längre och håller tiden bättre. Men det saknas något annat.
Jaha, det här låter väl som en ren kärleksförklaring, men riktigt så är det inte. Jag blev varse hur stor kameran faktiskt är i verkligheten. Eller, "stor" är väl fel ord. Men den är rejält klumpig jämfört med min E-P1. Den skulle inte kunna ersätta Olympusen. Jämför man istället med D700 så är storleken "nätt", om än inte direkt liten heller. M9:an känns faktiskt ganska tung, men det beror nog mest på att den har hög densitet. 585 gram inklusive batteri är bara lite mer än hälften av D700:ans 1074 gram. Sätter man sen en ljusstark manuell glugg frampå, så är skillnaden ännu större.
Har jag glömt något? Ja, det viktigaste; sökaren! Den är otroligt fin; stor, ljus och klar. 35 mm-ramen kommer nästan ända ute i kanten om man inte håller ögat väldigt nära, så det känns som en optimal brännvidd. 28 mm-ramen ser man bara om man pressar ögat mot okularet, och lär vara oanvändbart med glasögon.
Mätsökar-tjofräsen i mitten är enormt mycket bättre än på den CL jag har lånat, och fokusering verkar hur lätt som helst, i alla fall jämfört med att använda manuella objektiv med en spegelreflexkamera utan hjälpmedel i form av AF-lampa eller snittbild. Det fanns visserligen inget tillräckligt mörkt att prova mot, men jag gissar att det funkar bra även i riktigt uselt ljus.
Rent tekniskt finns i stort sett inga finesser alls, utom auto-ISO. Man får ställa in allt själv, eller i alla fall använda tidsautomatik. Begränsande, men jag undrar om det inte också skulle vara ganska befriande.
Ett stort minus måste jag utdela för att tidsratten är svårgreppad med höger pekfinger, vilket antagligen är det tänkta förfarandet.
---------------------
Nu måste jag ta en öl innan jag gör något dumt.