Hur man än vänder och vrider på saken står det var och en fritt att välja mellan de olika formaten. Valfrihet brukar ju förordas i de flesta sammanhang, så varför inte i det här fallet.
Och man kan vara ganska säker på att det om 50 år kommer vara lika svårt att läsa en jpeg- som en RAW-fil. Så att hävda att det om 50 år inte går att läsa en RAW-fil men en jpeg-fil är nog att ta i lite väl mycket.
Jo det är skillnad. JPEG är så stort att det kan läsas av varenda sketen editor och viewer idag men det kan du inte göra med en RAW. Om du ser exv. i Windows så stöds fortfarande gamla format som exv. TIFF, Windows metafile och BMP. WMF och BMP används marginellt idag men har hängt med i 20 år. JPEG kommer hänga med längre än så för det finns en sån enorm mängd bilder tagna i det formatet. Jag är inte orolig för det.
Om någon hittar dina gamla RAW, så måste han/hon hitta en editor som kan öppna dem. Det finns redan idag sådana dead ends där vissa konverterare i bruk inte kan läsa vissa filtyper av två olika skäl. I det vanligaste och övergående fallet är filformatet så nytt att det inte stöds av din editor. I bästa fall kommer man vad det lider skapa ett filter även för det formatet om utvecklingen av editorn fortfarande lever.
I det andra fallet har din favoriteditor blivit en dead end och kan kanske läsa dina gamla filer men inte de nya, eftersom editorn upphört att utvecklas (exv RawShooter). Det en del, som ändå vill använda dessa utmärkta programvaror gör, är att lita till "hack" som märker om nya filerna med taggar från äldre filtyper som stöds eller till någon hexeditor. Jag har sett att båda vägarna tillämpas. Allt för att kunna köra både sina nya filer och sina gamla i ett och samma verktyg. Ibland går detta bra men har man otur så kommer dessa manipulerade filer i sin tur inte funka i andra konmverterare. Så jag tycker detta är en lite tveksam hantering.
Ofta finns heller inga konverterare som kan konvertera en RAW-konverterares filer till en annan utan förluster. De ändringar du gjort i ett program förloras därmed helt i värsta fall (vilket drabbade mig när jag flyttade från RawShooter till Lightroom. Om du värderar ditt jobb du lagt ner på att efterbehandla tusentals bilder i din gamla editor, så fattar du kanske vad det handlar om.
För mig tog det inte 50 år utan 2-3 år att upptäcka att jag inte kunde läsa Sony A100-filer i samma verktyg jag tyckte om att jobba i med mina KM 7D MRW (Minolta RAW). Detsamma gäller mina A350-filer. Jag kunde inte ta med mig något av det jag gjort i RS till LR utan sitter nu med 2 RAW-konverterare. Hur många RAW-konverterare måste man se till att bära med sig parallellt för att kunna läsa alla sina RAW man tagit under 50 år?
Påstår du fortfarande att frågan är irrelevant? Jag är van. Jag har nog aldrig mött en RAW-förespråkare ännu som erkänt att detta är ett problem på allvar, men det finns grupper på nätet som arbetar på att få till stånd en standardisering till ett öppet fritt RAW-format. DNG uppfyller kraven på ett sånt format men tyvärr gör inte implementationen av stödet för DNG i många editorer. Många editorer kan bara öppna DNG-filer konverterade från RAW-filer de redan stöder. Dessutom gillar många inte Adobe eftersom de dominerar lika starkt grafikprogramnischen som Microsoft dominerar på operativsystem och officeprogram och vill av det skälet inte köra DNG.
Läs gärna trådarna om långtidslagring om du inte förstår att detta är ett potentiellt problem för samtliga RAW-format.