Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

raw-filer - fattar inte...

Produkter
(logga in för att koppla)
Läs igenom detta en gång till: Bilder i JPEG har endast 8 bitar per färgkanal, vilket motsvarar 256 toner som man har att arbeta med.

RAW-filerna innehåller till skillnad från JPEG 12 eller 14 bitar per färgkanal, 4096 toner. Detta är viktigt vid bildbehandling och viktigt att förstå.
Det där en en sanning med modifikation. Såvitt jag förstår är de 8 bitarna i jpeg logaritmiska jämfört med de lineära bitarna i rå-format.
 
Jag har inte med ett ord nämt att JPG leder till usla resultat.

Jag tror tormig vände sig mot ditt påstående att om man bara körde JPG så var det meningslöst att köpa en SLR.

Jag tycker det är lite "snobbigt" att påstå att om man inte är beredd att lära sig allt om kamerans möjligheter och RAW-filernas fördelar så skall man inte köpa en systemkamera. Precis som skrivits finns det en mängd fördelar med en systemkamera - även om man bara kör JPG i "gröna rutan".

Beträffande RAW vs. JPEG så fotade jag själv bara JPEG tidigare, hade läst flera inlägg om att RAW var jobbigt och arbetskrävande.

När jag skaffade Lightroom forstatte jag med JPG men insåg snabbt att arbetsflödet var identiskt oavsett RAW eller JPG och bytte då till RAW. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att gå tillbka. Fördelarn överstiger vida de nackdelar som finns.

Någon skrev här i tråden att man skulle behöva "mickla" mer med RAW-fil än en JPG. Det stämmer inte tycker jag, i vart fall inte om man använder rätt programvara. Lightroom gör ju en automatisk tolkning och "framkallning" av RAW-filen - precis på samma sätt som kameran gör om man fotar JPG. Skillnaden är att man med RAW kan - om man vill - ändra den tolkningen utan kvalitetsförlust.

Jag är en stor vän av RAW - detta trots att jag egentligen inte är speciellt intresserad av avancerad bildbehandling!

Mvh
Anders
 
Det där en en sanning med modifikation. Såvitt jag förstår är de 8 bitarna i jpeg logaritmiska jämfört med de lineära bitarna i rå-format.
Du syftar nog på att man måste lägga på en logaritmisk gammakurva för att bilden ska se "rätt" ut. En linjär gammakurva ger en väldigt mörk bild trots korrekt exponering.

Faktum kvarstår: en rawfil har vanligen 12 eller 14 bitars djup, medan en jpeg har 8 bitar djup.
 
En RAW-fil innehåller mer information än en JPEG. I och med konverteringen till JPEG så kastar man bort information.

Ett RAW-konverteringsprogram kan i datorn lika snabbt och enkelt konvertera till JPEG som kameran, men man har då kvar RAW-filen och kan i framtiden använda ett bättre RAW-program och få bättre kvalitet. Det går alltså att äta kakan och ha den kvar.

Huruvida man vill det är förstås upp till var och en, men det är ju bra att känna till fakta om man ska göra ett val.


Visst innehåller en RAW mer info än en JPEG, ingen är oense om det tror jag. "I och med konverteringen till JPEG så kastar man bort information.
", skriver du och det är också sant. Man skriver aldrig ut en RAW (i alla fall inte om man vill ha ett bra resultat). Så till syvene och sist så slänger man alltid bort information vare sig det är i RAW-konverteraren eller i kameran eftersom man till över 90% säkert landar i JPEG förr eller senare. De som arbetar i TIFF är nog trots allt en ganska marginell grupp.+

I RAW ser man fulla spektrumet av DR också, men även det slänger man ju bort vare sig man gör det i kameran eller i konverteraren. Visst har de nästan rätt som hävdar att en RAW innehåller allt som kameran sparat men man kan inte ens där ge sig fan på att kameran inte tweakat till det. En del kameror gör exv. alltid brusreducering även innan en RAW sparas, så genom det är det verkligen en definitionsfråga vad som är RAW och RAW.

Frågan för mig är dock mer vad jag ska ha mina RAW till. Målet för mig är att få fram en bild som jag är nöjd med. Kör jag RAW så skruvar jag på bilden så jag blir nöjd och kör sedan ut den i JPEG (eftersom JPEG alltid är formatet för slutresultatet för en amatör som mig som aldrig använder skrymmande TIFF i kommunikation med tryckerier o.d. Ska jag titta på bilderna gör jag det i en bra viewer och inte i Lightroom.

Är JPEG orginalformat skruvar jag kanske också marginellt på min bild innan den också landar i JPEG. Jag tappar vad jag vet inget data i sparningsprocessen i Lightroom om jag väljer att spara i 100 %. Filerna brukar tvärtom öka i storlek om jag ändrat orginalfilerna.

Om jag varit noggrann och är nöjd med mina båda bilder oavsett grundformat, så ser jag sällan någon vits med att gå tillbaka till orginalet. Jag kan tänka mig att en del har starka skäl att spara RAW. Ett kan exv. vara om man är polisfotograf och alltid vill kunna luta sig mot ett orginal. Men det orginalet borde väl lika väl kunna vara en JPEG direkt ut ur kameran. Den kan ju faktiskt framstå som mindre manipulerad en ett RAW-orginal som man uppenbarligen alltid pillar i. (Lite OT: Jag har alltid undrat över hur väl en del bilder som säger sig "inte vara manipulerade enligt Fotosidans definition" verkligen synkar med det ögat såg vid tillfället. Hela siten är ju full med bilder så gröna att det gör ont i ögonen. Så ser i alla fall inte min vanliga värld ut.)

För att automatisera flödet RAW-JPEG med hjälp av de inställningar man valt i kameran så krävs nästan alltid kameratillverkarens egen mjukvara och då är man fast i den skyddade verkstan. I Lightroom kan man självfallet också mickla till en import-bias som läggs på orginalet vid importen. Jag har också använt det men ändå funnit att jag ofta sitter där och micklar i alla fall, trots importfilter.

Men som sagt mitt huvudsakliga avståndstagande från RAW gäller främst att det är och förblir proprietära format som i värsta fall blir svåra att läsa i framtiden. Transparensen i JPEG som kan läsas med snart sagt vad som helst med ett klick utan att tvingas öppna uppstartstunga applikationer som Lightroom och att det är det mest framtidssäkra vi har idag och att det duger gott kvalitetsmässigt för mig i utskrifter upp till A3 med mina kameror gör att jag är "hemma".

Tro det eller ej, även ett val av JPEG kan faktiskt precis som valet av RAW, vara ett val på rationell grund. Det behöver varken handla om lathet och ovilja att lära sig tekniken eller för den delen brist på kunskap som en del hävdar. Hur de nu kan veta vilken kunskap folk har. Båda typer av utgångsformat har sina givna fördelar. Frågan bör som alltid utgå från vilka behov man har men i dessa ofta religiöst färgade debatter ställs sällan den frågan.
 
Anledningen att det byggs in är mycket enkel; För att sälja (fler) kameror! Framförallt till den stora mängden som inte har så höga krav på bilden, inte så stort kunnande osv, som bara vill kunna trycka på knappen och få ut en bra bild.
För att få ut absolut bäst bildkvalitét så ja, då är det enda sättet att använda raw, helt enkelt för att det formatet innehåller mest data. Det är ett faktum.

Sen kanske man inte ska se det riktigt så svart och vitt som endel har gjort i den här tråden. För många räcker det säkert med jpg, allt beror på vad man har för krav på resultatet, vad man ska göra med resultatet (både hur det ska visas, och hur mycket det ska behandlas), osv.. I slutändan är ju valet upp till var och en, är man själv nöjd med resultatet från jpg (och inte lever på fotograferingen) så är det väl bara köra jpg.


// Stefan

Återigen så tror jag det inte nödvändigtvis handlar om kunskap utan om olika behov. Det har också skett framsteg med exponeringsteknik, DRO och möjligheter att faktiskt påverka vad kameran gör med bilden i JPEG genom att man kan addera sin egen bias ovanpå kamerans och justera denna i kamerans oilka JPEG-program (min har ett tiotal olika). Genom detta kan en JPEG direkt ur kameran idag bättre uppfylla mina krav än tidigare.

Jag läste tidigare om exv. sportfotografer som hade sån tidspress att leverera bilder snabbt att redaktionen helst ville ha bilderna inna matchen var slut och innan bilderna var tagna. Hur mycket tid har man till kvalitet och finlir då? Ungefär lika mycket tid som till korrektur? Undrar verkligen om dessa superproffs till forografer verkligen fotar i RAW och sitter där och micklar. Jag tillåter mig att tveka!

Innehåller en färdig JPEG mer data om den skapats från ett RAW orginal eller ett JPEG-orginal (ja jag har faktiskt inte kollat det men det borde den väl inte)? Hur respektive JPEG ser ut beror väl på vad som kastats bort i respektive process och i slutänden hur det verktyg man använder hanterar denna process. Om jag processar ett typiskt JPEG-orginal från min kamera på 6,5 Mb i LR så puttar den ut filer på kring 10 Mb, beroende på vad jag gjort med bilden. Även ett helt opåverkat JPEG-orginal verkar växa under exporten till en slutfil i JPEG från Lightroom (100% export). Så man kan ju undra vad det är som händer i processen vid 100% export.
 
Ursäkta mej!
Nu är det många i denna tråden, som är ense om fördelar/olemper med RAW/Jpeg.
Varför lägga krut på att missuppfatta och argumentera vidare.

Ens egna val av grunnformat har säkert sina goda orsaker hos er alla.

Mitt val är RAW (Canon 40D). Jag har inga deadlines att fighas med. Jag tycker RAW-justering i PS ACR (4.5) eller Lightroom ACR 5.0) är lika enkel som att fippla med en Jpg. Jag har plats på minneskortet och datorn.
Det finns inga argument för att jag skall backa ned till Jpg.

Jag har oxå en G7 med highlight-klippning. Jag köper gjerna en G9 (10) med highlight-klippning, just for att i RAW-förmatet kan jag backa hem mer informasion från dessa partier. Visst kan jag
-exponera, men detresulterar ju bara i brusiga partier när mörka partier skall lättas upp.

Nån som inte använder RAW i G9 kann gjerna byta med min G7 ;-)

Jag är lyckelig i min tro...
Mvh Erik J
 
Jag har inte med ett ord nämt att JPG leder till usla resultat.

Läs igenom detta en gång till: Bilder i JPEG har endast 8 bitar per färgkanal, vilket motsvarar 256 toner som man har att arbeta med.

RAW-filerna innehåller till skillnad från JPEG 12 eller 14 bitar per färgkanal, 4096 toner. Detta är viktigt vid bildbehandling och viktigt att förstå.

Skall man bara plåta JPG så föreslår jag att man väljer kamera utifrån detta kriterie då det skiljer rejält mellan de olika kameratillverkarnas jpg resultat ut från kameran.

Det skiljer väl inte mindre mellan vad olika RAW-konverterare ger för resultat för just den typen av RAW en viss användare brukar skapa. Har man dessutom flera olika kameror så kan det ju visa sig att den programvara man gillar funkar bra med en typ av dina RAW men inte med andra. Minns att Canon-folket klagade på rödstick med RawShooter medan den passade mina Minolta RAW bra. Har även sett en del tester som gjort mig verkligt förvånad över hur stora skillnaderna faktiskt är när man testat med samma filer i flera olika konverterare.
 
Kort svar: Ja.

Längre svar: Man har mycket större spelrum för att få ut den bästa bildkvaliteten om man använder RAW. Mängden justeringar man kan göra i kameran är en delmängd av de justeringar man kan göra i ett råkonverteringsprogram. Dessutom kan man aldrig göra om konverteringen till JPEG med andra parametrar eller andra algoritmer om man låter kameran göra det. Man får bara en chans.

Men den största fördelen är nog att om man använder RAW så behöver man inte ställa in kamerans bildbehandlingsparametrar för varje bild man tar. Detta är ju nödvändigt om man ska få bästa möjliga kvalitet vid JPEG-fotografering. Kameran är alltså mycket mer snabbjobbad om man använder RAW. Däremot blir det något mer efterarbete vid RAW jämfört med JPEG (allt från marginellt mer till mycket mer; det beror helt på vad man vill med bilden). Detta senare faktum kan förstås göra att det ibland är mer rationellt att välja JPEG direkt ur kameran.

Det är nog få som ställer in sina bildbehandlingsparametrar mellan varje bild. Man gör inget annat än vad en RAW-fotograf gör normalt. Ändrar man något så kan man i så fall välja att använda ett färdiginställt program. Hur svårt är det?
 
Det är nog få som ställer in sina bildbehandlingsparametrar mellan varje bild.

Visst, men vill man få bästa möjliga kvalitet så måste man göra det för varje bild man tar (såvida man inte tar exakt samma bild igen).

Frågan var ju om man måste använda RAW för att få bästa möjliga kvalitet. Svaret är alltså ja, men man kan komma väldigt nära genom att ställa in kamerans bildparametrar. Det senare medför alltså rätt mycket mer jobb vid fotograferingstillfället, samt att man bara får en chans att ställa in rätt parametrar.

Dessa skillnader är reella och man bör känna till dem om man ska göra ett intelligent val (till skillnad från en ad-hoc-gissning) mellan att använda JPEG direkt ut kameran eller RAW.

Vilket val man sen gör beror dessutom på en massa andra faktorer som inte har att göra med egenskaperna hos JPEG eller RAW.
 
Jag läste tidigare om exv. sportfotografer som hade sån tidspress att leverera bilder snabbt att redaktionen helst ville ha bilderna inna matchen var slut och innan bilderna var tagna. Hur mycket tid har man till kvalitet och finlir då? Ungefär lika mycket tid som till korrektur? Undrar verkligen om dessa superproffs till forografer verkligen fotar i RAW och sitter där och micklar. Jag tillåter mig att tveka!


Det är väl just denna typ av fotografer som föredrar JPG.

Det lustiga är ju att det kanske är just vi amatörer som har mest nytta och minst nackdelar av/med RAW?

- Vi strular oftare till det med fel vitbalans eller exponering.

- Vi har gott om tid på oss och inga deadlines.

- Vi tar inte så ohygglight mycket bilder att lagringen är ett problem.

Själv är jag inte det minsta orolig för att mina RAW-filer inte skall gå att läsa i framtiden, i t ex Windows Vista kan jag se mina Canon RAW filer direkt i utforskaren. Dessutom exporterar jag ju alltid de redigerade RAW-bilderna till JPG i full upplösning och har ju då både och.


Mvh
Anders
 
Visst innehåller en RAW mer info än en JPEG, ingen är oense om det tror jag. "I och med konverteringen till JPEG så kastar man bort information.
", skriver du och det är också sant. Man skriver aldrig ut en RAW (i alla fall inte om man vill ha ett bra resultat). Så till syvene och sist så slänger man alltid bort information vare sig det är i RAW-konverteraren eller i kameran eftersom man till över 90% säkert landar i JPEG förr eller senare. De som arbetar i TIFF är nog trots allt en ganska marginell grupp.+

Ser du inte skillnaden på *när* du slänger bort informationen? Med en raw så har du allt tillgängligt för behandling, kan behandla bilden som du vill, och sen dumpa det du inte använder. Med jpg dumpar du information som du kanske vill använda redan från början. Det är ju en av grund idéerna med raw.


Men det orginalet borde väl lika väl kunna vara en JPEG direkt ut ur kameran. Den kan ju faktiskt framstå som mindre manipulerad en ett RAW-orginal som man uppenbarligen alltid pillar i.

Då är det ju din kamera som "pillar" i bilden, resultatet beror ju på vad du ställer in i kamerans inställningar.. Det är i princip samma saker som görs, frågan är bara vem som gör dem, och kontrollerar dem..


Transparensen i JPEG som kan läsas med snart sagt vad som helst med ett klick utan att tvingas öppna uppstartstunga applikationer som Lightroom och att det är det mest framtidssäkra vi har idag och att det duger gott kvalitetsmässigt för mig i utskrifter upp till A3 med mina kameror gör att jag är "hemma".
Bra! Då har du hittat det som passar DIG, då är det väl bara att göra så och se glad ut? :)


Återigen så tror jag det inte nödvändigtvis handlar om kunskap utan om olika behov.

Har väl inte sagt att det bara handlar om kunskap? Men du kan nog utgå från att majoriteten av dem som köper digitala systemkameror, framförallt om vi tittar på instegsmodellerna, kanske inte är experter på digital bildbehandling, photoshop, och liknande?..


Jag läste tidigare om exv. sportfotografer som hade sån tidspress att leverera bilder snabbt att redaktionen helst ville ha bilderna inna matchen var slut och innan bilderna var tagna. Hur mycket tid har man till kvalitet och finlir då? Ungefär lika mycket tid som till korrektur? Undrar verkligen om dessa superproffs till forografer verkligen fotar i RAW och sitter där och micklar. Jag tillåter mig att tveka!

Nu tillhör jag inte dem, så jag kan inte svara på det, men utgår från att det du skriver säkert stämmer. Men då är vi väl tillbaka på det jag skrev sist? Behovsfrågan; Vad man ska ha resultatet till. Ska det bara tryckas i dagspressen så är ju inte den tekniska kvalitén så hög, det är ju bara och titta i en tidning så ser man det..



// Stefan
 
Varför investera en massa pengar i en SLR kamera om man inte ens vill lära sig att utnyttja den bildkvalitet kameran kan ge fullt ut?

Det här är väl en lite ojuste betraktelse Mikael. Som jag tidigare sagt så kan man ha andra bevekelsegrunder. Jag har använt flera olika RAW-format under flera år så jag kan faktiskt säga att jag kan använda både mina RAW-format och DNG (det är ju också ett RAW-format även om det försöker vara generellt). RAW ger alltid bättre utgångspunkter. Få bestrider den saken.

Att jag gått över till JPEG är en medveten kompromiss. Jag kan faktiskt inte se att jag gör dessa stora kvalitetsförluster alla talar om i mitt arbetsflöde. Jag behöver praktiskt taget aldrig numera göra de "hårda efterbehandlingar" med min Sony som jag ofta tvingades till med min KM 7D och med Lightroom och JPEG-orginal så ser i alla fall inte jag att jag tappar nån kvalitet på samma sätt som var helt uppenbart i tidigare versioner åtminstone av Adobe Elements. Jag insåg snabbt för 4 år sedan att JPEG ihop med det programmet inte var något bra alternativ men med Lightroom är det en helt annan grej då alla ändringar lagras i Lightrooms databas tills exporten av färdig JPEG sker och då ser i varje fall inte jag att jag tappar något av den data jag haft med mig in i LR. Jag sparar i 100% och komprimerar inte data ytterligare än i orginalet. Filerna blir snarast klart större än mindre vid exporten.

Jag är faktiskt helt nöjd med de utskrifter jag gör av de JPEG som kommer från Lightroom idag i upp till A3 med min Epson R1800 (jag skriver dock aldrig ut direkt från Lightroom eftersom jag inte tycker de utskriftsrutinerna givit lika bra resultat som Epsons egna utskriftshanterare.).

Eftersom olägenheterna kvalitetsmässigt är så pass små att de inte stör mig vid utskrifter upp till A3 och jag dessutom vägt in faktorer som att JPEG är mer framtidssäkert än alla olika RAW-format samt att RAW alltid tar avsevärt mycket större plats än JPEG så har jag fattat mitt beslut. Det som avgjorde valet var nog när jag såg hur stora filer mina drygt 14 megepixel genererade. Skulle jag återigen gå tillbaka till någon form av RAW, så inte skulle jag välja tillverkarnas format utan då blir det DNG med Lossless-komprimering. Orginal-RAW för mig kommer aldrig att vara ett vettigt alternativ just ur lagringsaspekten. Bilder är inte förbrukningsvara och flöde för mig. Jag har bilder från 60-talet som jag kan gå tillbaka till idag och jag vill ha med mig de jag tar nu också, så jag skriver ut de jag gillar med pigmentbläck.

Peter Englund, historiker som skrivit bl.a. Ofredsår och Poltava sa i DN idag att han inte litar på den digitala lagringen för att lagra historiska data. Han ställde sig själv frågan om han kände nån som förlorat sin gamla pappbilder i nån brand eller stöld och svaret var: nä äh, ingen! Hur många kände han som förlorat hela sitt digitala bildbibliotek, så sa han att han själv åtminstone kände till tre hårddiskkrascher med dessa följder.

Så vi har alla olika motiv och väljer olika kompromisser och är det något jag kan säja så är det att mina val inte gjorts av okunnighet. Få tror jag lagt ned så mycket grubblerier på hur man ska kunna säkra de bilder man tagit digitalt som jag. Det är därför jag deltagit i flera av de ganska långa trådar som till och från avhandlat detta på F.S. och är det något jag är klar över i den digitala fotovärlden är att jag inte litar ett skit på digitallagringsteknik och på proorietära RAW-formats läsbarhet i ett lite längre historiskt perspektiv. Jag vill att mina barn ska slippa veta vilkenm RAW-konverterare de måste ha för att läsa mina bilder. Med JPEG och pappersbilder slipper de det!

Många garvade åt ryssarnas gamla rörförstärkare också som de hittade i den snodda MIG-29 som togs ner i Japan under kalla kriget. NATO-gubbarna satte dock skrattet i halsen när de fattade att med den gamla tekniken kunde man hålla radiokontakt trots att all annan modern elektronik slagits ut av EMP-strålning vid atombombsexplosioner.
 
Senast ändrad:
Visst, men vill man få bästa möjliga kvalitet så måste man göra det för varje bild man tar (såvida man inte tar exakt samma bild igen).

Frågan var ju om man måste använda RAW för att få bästa möjliga kvalitet. Svaret är alltså ja, men man kan komma väldigt nära genom att ställa in kamerans bildparametrar. Det senare medför alltså rätt mycket mer jobb vid fotograferingstillfället, samt att man bara får en chans att ställa in rätt parametrar.

Dessa skillnader är reella och man bör känna till dem om man ska göra ett intelligent val (till skillnad från en ad-hoc-gissning) mellan att använda JPEG direkt ut kameran eller RAW.

Vilket val man sen gör beror dessutom på en massa andra faktorer som inte har att göra med egenskaperna hos JPEG eller RAW.

Man har alltid en standardprofil/program och den räcker ofta bra. Sen gör man precis som alla andra fotografer oavsett om de lagrar i RAW eller inte. Behöver man finlira så kan man alltid göra det också i Lightroom.
 
Man har alltid en standardprofil/program och den räcker ofta bra. Sen gör man precis som alla andra fotografer oavsett om de lagrar i RAW eller inte. Behöver man finlira så kan man alltid göra det också i Lightroom.
Räcker bra är inte samma sak som bästa möjliga kvalitet, vilket det var frågan om.
 
Personligen upplever jag det som om bruset blir mycket snyggare, och i princip allt ser bättre ut om jag fotar raw. Jag är helt värdelös på bildbehandling så mitt arbetsflöde ser ut som så.

*Underexponerar i princip alltid och det är mycket dynamik.
*Öppnar digital photo professional.
*Kör alltid på faithful så jag drar lite i mättnad och drar ner skärpan. Ökar eventuellt exponeringen lite grann.
*Skickar sedan bilden direkt till PS via en snabbknapp i DPP.
*Beskär och drar upp kontrasten om det behövs, möjligtvis även skuggor/högdagerjustering. Förminskar och skärper om den ska upp på webben.

Nu har jag en bild som ser precis ut som en kamera-jpg, men den håller bättre kvalitet. Försöker jag göra det minsta arbete med en jpg slutar det i en väldigt förstörd bild, så för mig som värdelös bildbehandlare är raw väldigt skönt.
Det jag har vunnit är ju såklart att jag har 16bitar att jobba med. Och det blir skillnad, det märker till och med jag. Bilden ser fortfarande bra ut efter att jag rört den =)
 
Har bara ögnat igenom tråden. Men som klar amatör med kompaktkamera vill jag ändå säga att känslan när man har tagit en RAW bild som inte ser ut som den ska och sedan klickar på auto eller byter vitbalansläge till annat ljus och bilden då förvandlas och som ett under ser ut just som var tänkt är rent härlig. När detta skett har jag klickat fram och tillbaka ett otal gånger bara för att se undret igen. Om jag kunnat uppnå detta i JPEG låter jag med min ringa erfarenhet vara osagt. Men i så fall till betydlligt mera arbete. Så nu fotar jag RAW när jag kan och bränner, laddar upp på flickr och raderar så inte serverdelaren (sambon) blir alltför irriterad över utrymmeskraven ;-)
 
JPEG är ett komprimerat format.
Det finns olika std i komprimeringens... tyngd.

Det funkar som att man tar 8x8 pixlar och ser om dessa är ungefär lika, om de är det så byts alla värden ut till ett gemensamt medelvärde.

Så varje gg man sparar så försvinner ngt.
 
Räcker bra är inte samma sak som bästa möjliga kvalitet, vilket det var frågan om.

Du och en del andra vill uppenbarligen inte förstå vad jag säger. Jag är inte ute efter bästa möjliga kvalitet! Kan ni inte greppa det? Jag är nöjd med den kvalitet jag får ur JPEG rätt hanterat! Jag är ute efter den bästa möjliga kompromissen FÖR MIG av bildkvalitet, smidigt hantering, transparens, framtidssäkerhet och lagringseffektivitet.

Problemet med mångas ståndpunkt här är att de helt snöat in på endast en isolerad aspekterna av filformatvalet, d.v.s. efterbehandling av felexponerade bilder med uselt parerad vitbalans bara för att nämna några orsaker. Jag tar ofta fler bilder av samma motiv (och det gör ni säkert också) och jag korrigerar vitbalansen (mer sällan) och exponeringskompensationen om det helt skulle se fel ut i preview.

Det är sällan jag tycker jag hamnar helt fel idag med min A350 som exponerar fantastiskt bra i förhållande till min tidigare DSLR och mina andra kameror jag haft också för den delen (andra kan vittna om samma sak). Jag gör helt enkelt inte lika mycket fel längre och har även hjälp av Dynamic Range Optimizer som inte fanns på min gamla kamera. Jag har alltså mycket mer sällan behov av hård efterbehandling och JPEG klarar en lätt hand utmärkt.

Sen kan vi väl också vara ärliga och säga att RAW inte heller är ett format immunt mot kvalitetsförluster vid hård efterbehandling! Det är inte svårt att se exv. kraftigt ökat brus vid korrigering av en underexponerad bild från min gamla 7D. Upprepa nu inte igen i försvar att ni har RAW-bilden kvar för en JPEG från den blir inte bättre för det för grundfelet är kraftig underexponering. Det bästa är alltid att försöka få det så rätt som möjligt från början.

Återigen: Lightroom lagrar alla ändringar i sin databas och ingen nykomprimering sker vid sparande vad jag kan se om man sparar i 100%. Ingen behöver spara sönder en JPEG genom upprepade omsparningar idag och orginalet i JPEG påverkas lika lite som ett RAW-orginal. Det finns ingen katastrof bara en mycket bra kompromiss kvalitetsmässigt.

Micke Risedal tycker vi ägnar oss åt sandlåda och det får stå för honom (han svävar ibland på en heliumnivå där det kan vara svårt att se folks övriga bevekelsegrunder för de val de gör). Det finns tyvärr fler än han som vägrar se att valet av JPEG beror inte bara en parameter utan 4-5. För mig är bristen på framtidssäkerhet i RAW-formaten det kanske viktigaste grundskottet mot de formaten.

Visst skulle RAW vara fine även för mig om också jag jobbat professionellt enligt "töm och glöm"-principen och raderat bilderna när jobbet var betalt eller då bilderna inte har något vidare värde för mig eller kanske om man tagit fram JPEG redan från början av sina bilder och parallelagrat. Men det är inte jag. Jag har personligen redan gått på pumpen med RAW-kompatibiliteten efter bara ett par år med DSLR, trots att jag t.o.m. försökte rädda skivan genom att konverterar till Adobes förment framtidssäkra DNG (Digital Negative). Vad tror ni sannolikheten är efter 50 år med era RAW?

För många unga är 50 år en evighet i detta sammanhang och inget man tänker på trots att även ett flertal av FS fotografer kommer att bli långt över 75 år. Jag kan själv glädja mig åt 45 år gamla bilder som jag tagit med min gamla Zeiss Contina som var min första kamera. Tror ni att ni kommer att ha kvar era digitala RAW-bilder ni tar i dag efter över 50 år? Om ni mot förmodan har dem kvar - kan ni läsa dem med er favoritkonverterare? Detta är bara en fråga som är central att ställa sig som DSLR-fotograf idag - jag tänker inte delta i en vidare debatt här om detta. Vill vi veta vad jag och andra sagt i den frågan så sök bara på "långtidslagring".

Bortse inte från att det faktiskt finns flera aspekter kring valet mellan RAW och andra format än kvalitetsfrågan som är värda att ta på allvar och inse att folk inte behöver vara idioter bara för att de valt att fotografera med JPEG som bas, även om det självfallet kan vara fallet i vissa fall. Blanda bara inte ihop oss fotoidioter med de genrella idioter som finns. Idioti korrellerar förmodligen inte till hundraprocent ens med JPEG-fotografer som finns på FS, även om en del här ligger väldigt nära den uppfattningen.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar