Som så ofta så uppstår det många sidoskott till trådämnet ...
Det jag tycker är det mest centrala med ekvivalens är att det är ett enkelt sätt att uttrycka ungefär vilka praktiska resultat man kan förvänta sig med en kombination av sensor och objektiv.
Mest påtagligt blir ju det när man skall beskriva till exempel en kamera som nya Nikon DL24-500 som just introducerades.
Ser vi på det strikt tekniskt är det en kamera vars sensor mäter 8,8 x 13,2 millimeter och den har ett objektiv på 8,8-185 mm och maxbländare f/2,8-5,6. För många känns nog inte den beskrivningen speciellt klargörande.
Ett bekvämt sätt att beskriva den är att säga att den ger en småbildsekvivalent på 24-500 mm f/7,5-15. Alltså, de resultat vi får med den kameran bör bli ungefär som om vi satte ett 24-500/7,5-15-objektiv på en småbildskamera. Det ger trots allt både snabbt och enkelt en beskrivning av vilka bildvinklar den ger, av hur stora skärpedjup du kan få med dem och ungefär hur mycket brus du kan förvänta dig de gånger ljuset är svagt.
Ekvivalens är alltså bara ett verktyg, ett sätt att beskriva saker. Att vi (fotovärlden i stort) oftast använder småbildsekvivalens är ju bara en konvention. Jag tror vi ändå kan vara glada att kameratillverkarna i alla fall konsekvent valt en och samma ekvivalensnivå när de skall beskriva bildvinklar hos sina kompaktkameror, tänk hur rörigt det blivit om de valt olika
Sedan kan jag förstå att en del ibland blir lite trötta på att höra om ekvivalens eftersom det ofta använts som ett slags tillhygge i diverse vs-krig om för- och nackdelar med olika sensorformat. Men det tar inte bort det faktum att det i grunden är ett enkelt och effektivt sätt att på ett ungefärligt sätt beskriva vilka resultat en kompaktkamera ett objektiv kan ge.