Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Kommentarer från vanligt folk

Produkter
(logga in för att koppla)
Den underligaste konversationen jag har haft om fotografi var på en god väns födelsedagsfest. Vid det bordet jag sitter vid påbörjas följande ordväxling:

Hon: Jag har en D200:a! Känner du till den?
Jag: Jodå det gör jag.
Hon: Jag fotar bara manuellt med den.
Jag: Jasså vad intressant...

Undrar fortfarande vad exakt hon gör manuellt? Fokus, inställningar, framkallning???. Dock tvivlar jag inte ett dugg på syftet med hennes kommentar :)
 
Den underligaste konversationen jag har haft om fotografi var på en god väns födelsedagsfest. Vid det bordet jag sitter vid påbörjas följande ordväxling:

Hon: Jag har en D200:a! Känner du till den?
Jag: Jodå det gör jag.
Hon: Jag fotar bara manuellt med den.
Jag: Jasså vad intressant...

Undrar fortfarande vad exakt hon gör manuellt? Fokus, inställningar, framkallning???. Dock tvivlar jag inte ett dugg på syftet med hennes kommentar :)

...vad hände sen? Tystnad?
 
Det gjorde vi på 80-talet med pappas SAAB 900 Turbo 79". Räckte med ett kassettband stående på långa kanten för att bilarna skulle få panik.

Hehe jag och en polare hade jäkligt roligt på E4:an mellan Kålmården & Stockholm med en 900:a på 80-talet

Man ligger och kör helt lagligt och när någon kommer och kör om lite väl snabbt växlade man ner och hängde på.

Blicken i backspegeln på bilen man följde var en belöning som kom rätt snabbt.

Det var förmodligen detta som räddade mitt eget kort, det var ju KUL att köra lagligt :)
 
...vad hände sen? Tystnad?

En de andra som satt vid bordet tyckte att "det går väl att fota manuellt med din kamera med?" Men ja det blev lite tyst innan ett tag.

Insåg precis en sak som saknas i mitt ursprungliga inlägg och det var den "viktiga" tonen hon la sig till med.

Det jag hade i handen var en D90 med 35mm 1,8 objektivet. Och nej jag fotade inte med den gröna symbolen inställd heller :)
 
Nu kom jag på en grej jag glömde igår. Jag får som sagt inte så många kommentarer om kameran, men däremot vet jag inte hur många gånger jag har ertappat folk (mest turister) som fotat mig när jag fotar. Råkar ni också ut för det?

Det märkligaste var förra sommaren. Det var festival här och tusentals människor i stan. Jag hade gått fram och fotat några i en parad, och på väg tillbaka knäppte jag en bild av en man i publiken, som hade i fotsid svart rock och stort skägg.

Han var delvis bortvänd och såg det knappast, men när jag passerade honom knackade han mig på axeln. Jag trodde han skulle klaga över att jag tagit en bild, men istället höll han fram sin kamera (kompaktkamera av superzoom-typen) och visade att han tagit en närbild på mig när jag var och fotade paraden. Av alla tusentals människor där hade vi råkat fota varann! Jag visade den jag tagit på honom och vi fick oss ett gott skratt, men han kunde ingen engelska. (Det visade sig senare att han var medlem av en rysk kör som skulle sjunga under festivalen.)
 
Kina

Var nyligen i Kina under ett par veckor. I Beijing var de ganska vana vid värsterlänningar, men i Qingdao var det annorlunda. Där kunde de stå och peka mot oss och skratta gott. Vid ett tillfälle gick en kines rakt in i vår lilla klunga och började fota oss, efter närbilderna tog han några steg tillbaka och fotade hela vår grupp. Jag hade självklart kameran med mig och kände att det närmade sig en duell!

Så jag satte kameran på sekvenstagning och intog samma pose som min kinesiska kollega och smackade av 10 bilder i sekunden mot honom. Han tittade upp och började garva hejdlöst!

blogg: www.prepix.se/kinablogg
 

Bilagor

  • 26 dec 4.jpg
    26 dec 4.jpg
    82.3 KB · Visningar: 741
Var på jobb i Stockholm och stegade in i en av Elgigantens butiker. På min axel hänge min Canon 40D med batterigrepp och gluggen som satt på var min 50 mm 1,2. Fram stegar en hurtig säljare med Nikons instegsmodell i näven (utrustad med kittgluggen). ”Hög tid att byta upp sig, den här skulle bli ett lyft för dig” utbrister han till mig. Först såg jag nog ut som en fågelholk och fick inte ur mig många ord. Men när jag samlat mig räcker jag över kameran och frågar om han vidhåller att jag skulle byta upp mig. Han vänder och vrider på min kamera och utbrister ”Detta är ju stenåldersprylar, det är ju inte ens någon zoom”.
 
Var på jobb i Stockholm och stegade in i en av Elgigantens butiker. På min axel hänge min Canon 40D med batterigrepp och gluggen som satt på var min 50 mm 1,2. Fram stegar en hurtig säljare med Nikons instegsmodell i näven (utrustad med kittgluggen). ”Hög tid att byta upp sig, den här skulle bli ett lyft för dig” utbrister han till mig. Först såg jag nog ut som en fågelholk och fick inte ur mig många ord. Men när jag samlat mig räcker jag över kameran och frågar om han vidhåller att jag skulle byta upp mig. Han vänder och vrider på min kamera och utbrister ”Detta är ju stenåldersprylar, det är ju inte ens någon zoom”.

Du slipper iaf fokusshift med 18-55.
 
En gång i min ungdom, då jag var en driven och nyfiken nybörjare, så stod jag på torget i en liten småstad. Det var vinter och kallt. Stod med stativ och hade siktat in mig på ett grenverk med snö och snyggt ljus från månen. Det kör upp en raggarbil vid sidan. Ett bryligt huvud sticker ut, och killen frågar:- Vad gör du? Jag replikerar att jag fotograferar. Killen är snabb på sin replik: - Vad fan då för?

Det var faktiskt sjukt roligt... :)
 
Svaret på den frågan, "Vad fan då för?" Borde rimligen vara, "Av samma anledning som du åker raggarbil, det är roligt".
 
En 50+ man går fram till mig på biblioteksgatan (vilket senare visar sig vara en typiskt besserwisser som surfar runt på olika teknik/foto-sajter men har noll koll) han går fram och säger

"jaha, du har inte uppgraderat till en Mark IV än?"
och jag svarar "nej alltså det finns ju ingen Mark IV än"

"Jo, 1D Mark IV är ju ute" och jag svarar "Jo men det är 1D, jag har 1Ds"

och han ser ut som ett frågetecken så jag förklarar vidare "alltså 1D och 1Ds är två olika kameror byggda på samma hus"

"men ska du inte uppgradera då?" utbrister människan som inte ens har någon vidare koll

och jag svarar då "jag ser inget egentligt behov för det"

Varför dras det så många muppar till mig för?

Många kommentarer från okända folk som kommer fram och frågar vad kameran kostar eller varför man använder sånt gammalt analogt beror på den sk. svenska avundsjukan.
Man ser nåt som nån annan har, men som man inte har råd med själv, och måste då trampa lite på den personen för att själv må bättre. Efter att gett och fått svar på "vad kostar den?" ett antal gånger, har jag gett upp det ärliga svaret och svarar numer bara "skit du i det" eller "ska du köpa den?". Då brukar dom bli tysta och gå iväg. Vet att det är ett ohyffsat svar, men med tiden har man blivit bitter på folks avund.
Man går ju inte fram till folk på stan och frågar "vad kostar dina skor?, ska du inte köpa Nike istället?", eftersom alla har skor på sig.
Hade alla haft en systemare på magen(utopi?) så hade ingen frågat vad den kostar.
 
Smålänningens inhyrde kombireporter Jasmin de Freitas är ute och dokumenterar skidlopp i Hallaryd. Hon är utrustad med anteckningsbok och Canon G10.

Jag tänkte passa på att skaffa några skidbilder, som kan vara bra att ha för att illustrera sådan verksamhet i klubben. Jag har mest bilder på orienterare annars.
För att göra det enkelt har jag två objektiv, ett på vardera kamera, vilket innebar 40D + BG-E2N + EF-S 17-55 mm f/2,8 IS USM på ena sidan och 7D + BG-E7 + EF 70-200 mm f/4L IS USM på den andra.

Överväldigade av denna uppmärksamhet över en liten motionstävling, där inbjudan huvudsakligen skett till några kompisar till arrangörerna, via telefon, utbrister en av dem: "Och vilken (tidning) kommer du ifrån, då??"
 
Många kommentarer från okända folk som kommer fram och frågar vad kameran kostar eller varför man använder sånt gammalt analogt beror på den sk. svenska avundsjukan.
Man ser nåt som nån annan har, men som man inte har råd med själv, och måste då trampa lite på den personen för att själv må bättre. Efter att gett och fått svar på "vad kostar den?" ett antal gånger, har jag gett upp det ärliga svaret och svarar numer bara "skit du i det" eller "ska du köpa den?". Då brukar dom bli tysta och gå iväg. Vet att det är ett ohyffsat svar, men med tiden har man blivit bitter på folks avund.
Man går ju inte fram till folk på stan och frågar "vad kostar dina skor?, ska du inte köpa Nike istället?", eftersom alla har skor på sig.
Hade alla haft en systemare på magen(utopi?) så hade ingen frågat vad den kostar.

Vad är det för ont du tror om människor? Jag skulle mycket väl kunnat fråga om jag inte visste vad det var för något du bar omkring på grund av att jag är intresserad. Skyll inte din grinighet på andra!
 
Överväldigade av denna uppmärksamhet över en liten motionstävling, där inbjudan huvudsakligen skett till några kompisar till arrangörerna, via telefon, utbrister en av dem: "Och vilken (tidning) kommer du ifrån, då??"

Ja vilken tidning kommer du ifrån den får man höra ofta, brukar svara frilans för det är ju det mest "ärliga" svaret. Har annars en jobbig scoutledare från en annan kår som hela tiden kallar mig fotografen och frågar om man fått några bra bilder, man blir allt lite trött. :(
 
Håller med dig Filip! Här verkar det som om de önskar ett nytt straffbart begrepp som fotografiska trakasserier!
Det är kanske så att vi svenskar är så ovana vid spontana kommentarer och kontaktförsök att vi direkt blir misstänksamma när någon försöker ta verbal kontakt.

Vad är det för ont du tror om människor? Jag skulle mycket väl kunnat fråga om jag inte visste vad det var för något du bar omkring på grund av att jag är intresserad. Skyll inte din grinighet på andra!
 
Ja vilken tidning kommer du ifrån den får man höra ofta, brukar svara frilans för det är ju det mest "ärliga" svaret. Har annars en jobbig scoutledare från en annan kår som hela tiden kallar mig fotografen och frågar om man fått några bra bilder, man blir allt lite trött. :(

Det är bara en sådan där social fras, "Tjena, hur är det", "Hej, får du någon fisk idag", "Hej, blir det några bra bilder". Det är en kontaktfras, folk är inte intresserade av sakfrågan egentligen.

Här kan man ju välja hur man vill marknadsföra sig; antingen med en sur kommentar som HomerZ, eller så kan man le stort tillbaka och skoja med "Självklart, jag tar bara bra bilder!"

I det första fallet har man fått en fiende, i det andra fallet kommer dom ihåg dig som en trevlig person och förmodligen duktig fotograf och du har kanske en ny kund.
 
Vad är det för ont du tror om människor? Jag skulle mycket väl kunnat fråga om jag inte visste vad det var för något du bar omkring på grund av att jag är intresserad. Skyll inte din grinighet på andra!

Om personen är fotointresserad/nyfiken frågar han väl inte vad grejerna kostar (ohövligt) utan vad/hur han gör (intresserat).
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar