ANNONS
Annons

Kommentarer från vanligt folk

Produkter
(logga in för att koppla)
Drottning Elisabeth av England är på statsbesök (1956) och jag står vid Strömbron för att fota kortegen. Det är mycket folk framför mig och jag vänder kameran för att komma ovanför huvudena.

Då kom det fram en gubbe och sa: "Men nu får du ju bilden uppochner!"

Bilden blev ju inget vidare helller! (Det är Gustaf VI Adolf bredvid drottningen.)
 

Bilagor

  • b560806-2 queen elisabeth o g vi a-400.jpg
    b560806-2 queen elisabeth o g vi a-400.jpg
    17.9 KB · Visningar: 2,949
janf skrev:
Då kom det fram en gubbe och sa: "Men nu får du ju bilden uppochner!"

Ha ha. Här kom det – undantaget som bekräftar regeln.

Janf: Tur att du inte publicerade bilden upp och ner här. Då hade jag skrattat ihjäl mig.
 
Senast ändrad:
äsch, låt oss ha vårat roliga. att skratta förlänger livet och man mår bra.
att skratta lite åt folk som inte har koll på allt här i livet är knappast elakt.
det har vi nog alla gjort nångång i livet.
jag menar hur många har inte skickat vidare de här sportgrodorna man får i mailen, eller tex bilmekanikernas sammanställda "dumma frågor" eller liknande?
jag har själv kläckt några dumma kommentarer om saker jag inte kan nåt om, och säkert har folk haft roligt åt mig då.. men vet ni, det bjuder jag på.
jag menar, det är jus som sagt inte av elakhet som sånt här är roligt för folk.
släpp lite på korrektheten och ha lite roligt istället. skrattrynkor är snyggare än bekymmersrynkor.

om ni vill vara snälla medmänniskor, krama nån idag istället!
 
Ja, det var väldans så politiskt korrekta vi ska vara, då.

Skämtar man om ett nålsöga, är det alltid någon enögd jäkel som tar åt sig.
 
Den enda poäng jag försöker framföra är att det är skillnad på att skojja lite med en polare i fikarummet och att lägga ut en lista på "dumma saker folk har sagt" på nätet. Folk som kommer in på fotosidan kan ju kanske bli lite tveksamma till att ställa frågor som kan uppfattas som "dumma".

Att skratta är gott, men ibland skadar det inte att ta sig en funderare på varför man reagerar på ett visst sätt. Varför är det egentligen så kul när någon säger fel...? Jag tycker det är rätt fascinerande.
 
I ämnet personal som inte beter sig riktigt som man kan förvänta sig så har jag ett exempel.
Jag var i en fotobutik och skulle fråga efter en sak som jag inte visste namnet på men som jag på ett ungefär kunde förklara vad jag menade.
Efter att ha kommit halvvägs i förklaringen kastar den äldre tanten fram en plastpryl och säger att det är den jag 'r ute efter, det var det inte och det säger jag till henne och försöker förklara vidare.
Vi har bara den här avbryter hon mig med att säga, jaha, svarar jag men jag tror inte att du förstått vad jag menar.
Vi hara bara den här säger hon igen och då kände jag att det bara var att gå.
Vill man inte ens veta vad det är folk frågar om eller?
 
har en till på samma tema som tidigare..

-vad kostade kameran?
(alltid denna fråga)
-15 000 med extra minneskortet..
-va!? varför köpte du inte en videokamera istället??

hm..

och varför tycker folk det är konstigt och orimligt om man köper en stillbildskamera för 15 papp..men världens självklaraste om man köper en Volvo för 275 000 ?

hm..
 
Jag har jobbat på en datasupport och jag kan säga att det cirkulerar ganska gott om listar med dumma frågor. Tidigare trodde jag det var mesta skrönor, men efter att talat med en del användare så är jag inte lika säker.

Det roliga är inte om frågan är huruvida det är en dyr kamera, utan när man gör kopplingen mellan dyr kamera och bra bilder.

Kopplingen mellan kamera och videokamera är också rätt bra. Precis som om man köper en stillbildskamera bara för att man inte har råd med en videokamera.

Tycker nog att det är rätt okej med lite branchhumor. Fast det är som regel roligare med seriösa fotografer som gör bort sig än okunniga allmän människor som inte är så intresserade i ämnet.

/Maverick
 
Maverick skrev:
...Fast det är som regel roligare med seriösa fotografer som gör bort sig än okunniga allmän människor som inte är så intresserade i ämnet.

/Maverick

Jag assisterade en gång en fotograf som på sjuttiotalet hade varit assistent åt en av de mer etablerade matfotograferna.
Jag kan inte återge historien lika bra som den som berättade det för mig så jag kör poängen direkt; fotografen visste inte att man kunde rotera bakstycket på storformataren för att växla från liggande till stående format.
Han hade alltid backat kameran och beskurit bilderna när han tog höjdbilder!
 
kom just ihåg en annan historia.
har med okunnig fotopersonal att göra, så det går bra att skratta åt. ;o)

det här råkade en klasskompis till mig på GFU ut för hos kameradoktorn i sthlm nångång i slutet på åttiotalet.

hon konstaterade i mörkrummet att alla hennes orwo fotopapper i en nyinköpt och nyöppnad förpackning var ljusskadade. alla bilder hon gjorde var slöjade, och det funkade bra med andra papper.
så hon gick tillbaka till kameradoktorn med fotopapprena för att klaga.
- dom här papperna jag köpte är ljusskadade allihopa. skulle jag kunna byta dom mot en ny förpackning?
- ljusskadade? säger killen bakom disken med förbryllad blick.
- ja, alla papper är gråa... (hon blir avbruten innan hon får förklara vidare)
- va? är dom? säger killen varpå han tar förpackningen och -hör och häpna- ÖPPNAR den och tittar efter! i dagsljus!

efteråt fick hon en ny förpackning av en annan butikskille.

;oD
 
Svar till Åsa & Fredrik

Självklart ska man kunna ställa krav på butikspersonalen, de ska absolut kunna sina saker. Och precis som Fredrik skriver så ska man som butikspersonal alltid erkänna när man inte kan något och be om att få återkomma istället för att dra till med en patetisk lögn.

Det jag menade var väl snarare att en del kunder ställer orimliga krav enbart för att de inte begriper hur mycket det finns att hålla reda på. Själv har jag blivit avsnäst och hånad flera gånger när jag inte kunnat svara direkt på nanosekunden. Lite förståelse får man faktiskt ha som kund också.
 
Det har jag så gärna så. Åtminstone så länge jag inte uppfattar förklaringarna som en massa nödlögner pga bristande kunskap.

Eftersom jag som jag nämnde suttit på en datasupport så vet jag ganska väl vilka krav som ställs och hur lite krav man själv kan ställa på kunden.

/Maverick
 
Jag kan bidra med en historia från min tid som reparatör hos ett företag som sålde telefoner, faxar, svarare och liknande.
En kund ringer och klagar att hans fax inte funkar som den skall, utan att närmare ange vad som är fel. I det läget måste man be kunden beskriva vad han/hon gör och hur felet yttrar sig. Nåväl, kunden berättar hur han gör för att skicka ett fax och det är klockrent enligt manualen. Problemet enligt kunden var att pappret han skulle faxa iväg kom ut på undersidan av faxen. Mycket riktigt, just den modellen matar ut pappret undertill. Jobbarkompisen som pratade med kunden förstod inte vad problemet var, allat han hört hittils var helt rätt. När kunden flera gånger sagt att pappret kommer ut undertil slog det min kompis: kunden (en äldre man) väntade sig att det fysiska pappret skulle digitaliseras och på något högteknologiskt vis skickas till mottagaren och aldrig mer synas hos kunden! Det tog min jobbarkamrat några minuter att förklara att pappret han 'faxar iväg' egentligen inte åker någonstans.
 
Emellanåt får jag höra: "Vilken stor kamera, hur gammal är den?" Nu är visserligen en bladare med prismasökare inte så liten (bara obetydligt mindre frontalt än en Nikon F5/Canons motsv). Och inte är min CXi senaste modellen från Göteborg. Men man sätter tydligen likhetstecken mellan stor kamera och hög ålder på densamma. Å andra sidan har ingen sagt "Så liten kamera är den ny?" när jag vädrat min My II............
Us
 
Uffe_Nordholm skrev:
Jag kan bidra med en historia från min tid som reparatör hos ett företag som sålde telefoner, faxar, svarare och liknande.
En kund ringer och klagar att hans fax inte funkar som den skall, utan att närmare ange vad som är fel. I det läget måste man be kunden beskriva vad han/hon gör och hur felet yttrar sig. Nåväl, kunden berättar hur han gör för att skicka ett fax och det är klockrent enligt manualen. Problemet enligt kunden var att pappret han skulle faxa iväg kom ut på undersidan av faxen. Mycket riktigt, just den modellen matar ut pappret undertill. Jobbarkompisen som pratade med kunden förstod inte vad problemet var, allat han hört hittils var helt rätt. När kunden flera gånger sagt att pappret kommer ut undertil slog det min kompis: kunden (en äldre man) väntade sig att det fysiska pappret skulle digitaliseras och på något högteknologiskt vis skickas till mottagaren och aldrig mer synas hos kunden! Det tog min jobbarkamrat några minuter att förklara att pappret han 'faxar iväg' egentligen inte åker någonstans.

Hmm...

Den har jag hört förut, undrar om inte det är en skröna...

Hört en liknande story om en försvarsanställd som fick till uppgift att kopiera ett antal hemliga dokument och körde rubbet genom dokumentförstöraren. Inte så poppis med tanke på att hemliga papper finns i få ex och det är en massa byråkrati runt att få kopiera dessa.

På mitt förra jobb var det en snubbe som fastnade med slipsen i dokumentförstöraren. Slipsen hängdes upp på dörren till postrummet till allmän glädje.

/Maverick
 
Maverick skrev:
Den har jag hört förut, undrar om inte det är en skröna...
En annan skröna är väl killen som ringer datasupporten och klagar över att kaffekoppshållaren har pajat. Efter mycket om och men kom man fram till att han menade CD-spelaren.
 
Jag var inne på Expert idag och letade CD-R eftersom att dom var slut på mitt vanliga inköpsställe (Konsum).

Men tji fick jag. Dom har bara 700MB-skivor och jag behöver 650. Killen utsäktar sig med att "650... nä dom är ju nästan utgångna".
Eh... jag hoppas att han skämta med mig aprillo.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar