Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Kommentarer från vanligt folk

Produkter
(logga in för att koppla)
Hej Liax!

Det vore kul att höra idiotfrågor som folk i fotoaffären fått också i den här tråden. Vi kastar väl skit åt alla håll i all vänskaplighet eller hur? ;-).

(Men tills du säger något annat så anser jag att jag ska kunna förvänta mig att de som jobbar ska veta vad svartvitt fotopapper är.)
 
Oavsett om det är möjligt eller inte att hålla alla produkter i minnet så är regel nummer ett att vara ärlig. Vet man inte så säger man det och ber att få återkomma.

Man vill inte ha en patetisk lögn rakt upp i ansiktet. Den affären går man inte till igen. Konsumenter kräver ofta inte särskilt mycket, inte jag iaf, ärlighet och service.

För att återgå till ämnet, jag har fått frågan om jag är fotograf när jag fotograferade en konsert. Jag svarade nej...och kände mig dummare än dummast stående med två systemkameror över axlarna. Det var innan digitalkamerans intåg så jag såg nog ut som vilken fotograf som helst för den oinvigde.

Mvh
Maverick
 
Under fotomaran i Göteborg i våras flåsade jag staden runt för att jaga rätt på mina motiv. Vid ett tillfälle pustade jag ut i Vasaparken, och försökte samtidigt få till temat "Friktion".

Jag vände cykeln upp och ner, och försökte få till ett snyggt utsnitt där man såg lite (nyputsad) ram, lite av hjulet och stället där bakre bromsen tar tag i fälgen. Sedan ville jag ha ekrarna (och hjulet) i rörelse, samtidigt som bromsen skulle vara i "bromsläge". Ja, ni fattar...

Det tog en stund att lista ut, och en hel del testande av att trampa igång, försöka få fokus och så vidare - och så hade jag ju bara EN enda filmruta till förfogande.

Så, när jag sitter i gräset och pysslar kommer ett gäng skejtarkillar förbi, och en av dem utbrister "Ska du fota din cykel?"

"Öh, jaa.." sa jag, och var otroligt glad över att de bara passerade förbi, utan att egentligen förvänta sig ett svar.
 
Jag har också blivit paff några gånger när man fått frågan "vad gör du?".

Däremot frågan "vad fotar du?" kan vara lite kul att besvara. Man själv är ju så uppe i motivet och kan inte haja att någon annan inte ser det intressanta. Om man orkar kan man ju se om det går att föklara det hela!
 
Oavsett om det är möjligt eller inte att hålla alla produkter i minnet så är regel nummer ett att vara ärlig. Vet man inte så säger man det och ber att få återkomma.

Man vill inte ha en patetisk lögn rakt upp i ansiktet. Den affären går man inte till igen. Konsumenter kräver ofta inte särskilt mycket, inte jag iaf, ärlighet och service.

För att återgå till ämnet, jag har fått frågan om jag är fotograf när jag fotograferade en konsert. Jag svarade nej...och kände mig dummare än dummast stående med två systemkameror över axlarna. Det var innan digitalkamerans intåg så jag såg nog ut som vilken fotograf som helst för den oinvigde.

Mvh
Maverick
 
Jag känner en kvinna som är textilkonstär. Hon höll på att trycka en mönster på ett större tygstycke då någon gick förbi och frågande:

-Vad ska du ha det där till?
-Det är ett knulltäcke, svarade hon utan att skämmas.
Skämdes däremot gjorde han som frågat.
 
Staffan skrev:


Det är väl trots allt en ganska relevant fråga, eller ?

Vad brukar du svara ?
Ja, den frågan är ju ganska relevant så jag brukar försöka svara seriöst på den ungefär "Jag går igenom varje diarulle när den kommer och gör en första gallring. De bilder jag behåller sparas i plastfickor i pärmar. De allra bästa placeras inramade i magasin för senare visning. Svartvita neg. sätter jag in i negativfickor som förvaras i pärmar. Pärmarna tar jag med mig till mörkrummet och gör bilder av."
 
Staffan skrev:


Det är väl trots allt en ganska relevant fråga, eller ?

Vad brukar du svara ?
Ja, den frågan är ju ganska relevant så jag brukar försöka svara seriöst på den ungefär "Jag går igenom varje diarulle när den kommer och gör en första gallring. De bilder jag behåller sparas i plastfickor i pärmar. De allra bästa placeras inramade i magasin för senare visning. Svartvita neg. sätter jag in i negativfickor som förvaras i pärmar. Pärmarna tar jag med mig till mörkrummet och gör bilder av."
Men det är inte alltid jag ger seriösa svar....
 
min brorsa (som bla. plåtat för flygrevyn) var på nån fest (tror jag) där det var lite nya människor som han inte träffat. självklart åkte hans kamera upp och han tog några bilder.
till saken hör att på hans kamera hade han klistrat fast en dymoremsa med sitt efternamn på, väl synligt.
efter ett tag kom det fram en tjej och frågade lite intresserat:
"Sidelöv, är det en bra kamera?"
"Jodå." sa brorsan och fnissade inombords. han fortsatte: "Förresten, jag har inte presenterat mig, mitt namn är Nikon."

sen finns det ju en annan story jag hört. vet dock inte om det kanske är en klintbergare eller inte. vet lixom inte vem det hände.

person söker jobb som fotoassistent:
"om jag kan photoshop? du menar om jag har jobbat i fotoaffär?"

;o)
 
I somras gav jag mig en dag katten på att fota bin i flykt, så jag satt och lurpassade vid en bunt maskrosor och försökte fånga precis rätt bild.

Då kommer två meterhöga småflickor förbi och den ena utbrister sådär bräkigt "va gööööru?"

- fotar
- va fottaru?
- bin
- ahaaa.... *tystnad* ... varför?
- för att jag vill det
- ahaaa...

så står hon där och ser på i en halv minut och utbrister sedan:

- nu tycker jag att du har fotat tillräckligt på det! kan du inte fota nå't annat!

då gick jag därifrån ;)

gick till ett annat ställe och hittade en död och förtorkad mus i en rabatt, som jag pillade upp på en trästock med en torr kvist och fotade... tror ni inte en liten meterlång småkille kommer rusandes och bräker "va gööööru?"

*dör* ;D
 
Plåtade porträtt på stan en gång. Var fullt uppe med att fotografera en liten unge när jag märker att det står en mindre pensionärsförening bakom mig och tittar.
Lätt besvärad fortsätter jag att plåta. Då börjar pensionärerna att kommentera mig.

"Åhh, det var en bra bild" eller "Nu, ta nu! Nu blir det bra!"
Detta samtidigt som de nickar förstående mot varandra.

Jag bestämde mig ganska snart för att den där parken på andra sidan stan kändes väldigt intressant och begav mig dit illa kvickt.
 
sipamoid skrev:

-"Hur långt kan man fotografera med det?"

Ha,ha,ha !!!

Det är en klassiker och var vanligt förekommande när jag jobbade i butik.
Man kan ju som svar säga "oändligt" och peka på oändlighetssymbolen på avståndsringen!
 
Även jag har några små anekdoter:
Fotar min kompis på en fotbollsmatch. Har F100 och ett 80-200. Tränaren frågar mig först vilken tidning jag jobbar för, sen om jag kan tänka mig att skicka kopior av bilden till deras klubbhus.
-Han sa att det inte var ofta som en
pressfotograf var på deras matcher.

Sen har man ju fått frågorna: är den kameran bra? är den dyr? vilken tidning jobbar du åt? och så vidare.
 
gors skrev:
Vi är alla okunniga inom betydligt fler områden än vi behärskar. Att stöna över "korkade frågor" känns bara... korkat. Varför inte bemöta folk som söker kontakt på det sätt man helst blir bemött själv?

Själv ställer jag dumma frågor till massor av människor – bilmekaniker, frisörer, politiker, urmakare och alla tänkbara sorters försäljare.

Och visst händer det att jag får "dominanta svar". Men nästan aldrig av dem som verkligen har koll.

Kom igen – sluta himla med ögonen. Berätta istället. Vad ska ni ha bilderna till?

Jag får nog hålla med gors tyvärr. Inget i denna tråd har fått mig att dra på smilbanden. Det är klart man kan berätta för en polare om nått man tycker är skoj, men att starta en tråd med avsikt att idiotförklara alla som vet mindre om fotografi känns inge kul.

Har ni funderat på varför ni gör ett åtlöje av folk som inte förstår?

Och... har ni skrattat dem rakt i ansiktet, eller gör ni det bara bakom ryggen på dem?
 
gors jag håller fullständigt med... det jag tycker är tragist är när man som "okunnig" går till en fack-butik och ställer ¨"enkla" frågor som de inte kan svara på.
"Vad kostar en Canon EOS30?" (I fotobutik som säljer Canon)

"EOS30... hm har jag inte hört talas om"
Personen bläddrar villt...
"EOS30... hm nej hittar inte den i våra listor, är den gammal?"

"Nja den kom för ca 2 år sedan"
"JAHA men då är den för gammal, man har slutat tillverka den!"

"Nja, det tror jag inte för varenda internetbutik och de flesta andra fotobutiker i stan säljer den."

"KRAX... öh jaha..."
Efter att personen stått i telefonkö i 20 minuter för att få bekräftat att kameran överhuvudtaget existerade hade jag tappat lusten att ställa ytterligare frågor.

Som sagt vi är alla okunniga på något, men om jag jobbade i en Fotobutik skulle jag definitivt inte säga att en produkt utgått... när jag inte ens visste den fanns.

Fram för fler korkade frågor, hur ska man annars lära sig något? Vad som är en seriös fråga för mig kan vara en korkad fråga för dig... och tvärt om.

gors skrev:


Vi är alla okunniga inom betydligt fler områden än vi behärskar. Att stöna över "korkade frågor" känns bara... korkat. Varför inte bemöta folk som söker kontakt på det sätt man helst blir bemött själv?

 
ace skrev:


Jag får nog hålla med gors tyvärr. Inget i denna tråd har fått mig att dra på smilbanden. Det är klart man kan berätta för en polare om nått man tycker är skoj, men att starta en tråd med avsikt att idiotförklara alla som vet mindre om fotografi känns inge kul.


Men, man måste väl se det roliga i allt? Clowner på cirkus skor sig på att mobba varandra. Stand-up komedienner skor sig på allt som vi tänker på men inte vågar säga. All humor är baserad på olycka, ironi, mobbing, idiotförklaringar och/eller klantighet.

Att skratta åt sån´t här är en del av livets goda.

Att man sedan seriöst inser att alla inte kan allt är en helt annan sak. Jag är säkert ett stort samtalsämne i andra kretsar där jag är idiotförklarad men det bjuder jag på så gärna.
Man ska kunna skratta åt sån´t här.

Om jag fått någon att skratta på en fikarast för att jag ställt dumma frågor, så hoppas jag att de får sig ett gott skratt OCH tar med sig den "historien" hem och sprider det över nejden.

//Efwa (skrattar gärna, både mycket och högt)
 
Efwa skrev:
All humor är baserad på olycka, ironi, mobbing, idiotförklaringar och/eller klantighet.

Bra humor slår nerifrån och upp.

Lunargirls och jimsans historier är humor. Barn och pensionärer som skrämmer bort ambitiösa fotografer genom sina kommentarer är jättekul. (Tänk vilka roliga sketcher man skulle kunna göra av det.)

Men fackmänniskor som drar historier för varandra om hur korkat "vanligt folk" är... Jag vet inte jag.

När det gäller okunnig personal i fotobutiker så håller jag med om att det är ett problem. Jag jobbar på det. Jag använder den lilla konsumentmakt jag har och handlar bara i butiker där jag faktiskt får konkret hjälp, både med praktiska frågor och information.

Ibland blir det dyrare. Men i längden kan man inte få både lägsta tänkbara pris och bästa möjliga service.

Sen tror jag rent allmänt att butiksanställda skulle stanna längre på sina jobb om de hade bättre arbets- och lönevillkor. Men det är en annan historia.
 
Senast ändrad:
Förstår inte det roliga i att någon frågar om kameran är bra, eller om den är dyr. Vad är det som är så roligt med det?

Det finns dåliga kameror, och bra kameror, eller hur? Det finns billiga kameror, det finns dyra.

Vad är det som är roligt ?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar