Jag håller med om att den kommentaren inte är värst. Betydligt bättre än så tycker jag att vi kan uttrycka saker. Framförallt bör vi uttrycka vad vi ser/inte ser i bilden och klarar vi inte det är det nog ändå bäst att hålla tyst. Eller iaf fråga sånt vi behöver veta för att kunna utveckla kommentaren.
Visst är det tråkigt för dig, men hur man kan se detta som ett påhopp är för mig helt obegripligt. Det står ju till och med "Jag är ledsen Åke, men...". Sen kan du ju välja att ignorera detta, eller så funderar du på varför nån tycker att bilden inte passar. Det behöver ju inte vara objektiv sanning, men det är nån som tycker nåt om din bild och berättar det i alla fall;-)
Det är ju det man INTE vill höra! Vem bryr sig om hon eller nån annan har fotat sen andra världskriget? Det är som sagt rent löjligt att komma med ursäkter istället för att bemöta kritiken.
Hon svarade väldigt glatt.. med bortförklaringar eller på frågor som inte ställts samt även i GB, men inte på de verkliga frågorna.
))Den tanken hade jag tidigare, men inte efter de långa utläggen om hur arbetet som "tidnings fotograf" (särskrivning behöver inte betyda språksvårigheter i övrigt.) är/kan vara och hur hon som erfaren hade "TUR" med denna bilden och därför ville lära andra genom att ladda upp/visa den. De "svaren" (på icke ställda frågor/funderingar) av henne tror jag påverkade stämningen ordentligt. Iaf påverkade det min sista kommentar. Den hade jag aldrig gett någon som bemötte kritik annorlunda.
Jag tycker text flyter bättre utan understrecken. Ser så mycket renare och mer städat ut
