Jag har egentligen inget att invända mot detta resonemang. Men att gå bakåt kan ibland betyda att man faktiskt gör ett framsteg. Vad man måste förstå med Leica Monochrom, är att kameran definieras främst av det den saknar, mer än vad den har. Bortsett från de fantastiska monokroma bilder den levererar, så tvingas fotografen tänka s/v direkt vid fotograferingsögonblicket. Avsaknaden av autofokus tvingar fotografen att jobba aktivt (eller vara förberedd) på ett helt annat sätt, än annars. Kort sagt - kameran erbjuder dig att plåta som om du plåtade film anno 1959, fast du har det digitala mörkrummets alla fördelar. Att kameran sedan har ett pris som knappast kan rättfärdigas av en så mycket större bildmässig kvalitet i praktisk användning, jämfört med t.ex. Fujifilm X-Pro 1 eller Sonys fullframe X nånting, är en annan sak. Men Monochrom är en underbar kamera att använda och den tvingar dig att förhålla dig "analogt" i din fotografering som ingen annan av de digitalkameror jag använt och använder (Pentax, iPhone 4, Nikon, Panasonic, Fujifilm) har gjort eller kan göra. Och det är mycket roligt. Promise!
Edit: Det där med att kunna använda filter - det är ju just det som är poängen, att man tvingas jobba och tänka analogt innan fotoögonblicket istället för efter. Om man inte ser den poängen eller gillar den, så ok, skaffa ingen Monochrom. Våra bilder lär ju inte bli vare sig bättre eller sämre för att vi har olika sätt att se på den saken.
FiCa1
