arleklint skrev:
Nej jag tänker att kemin kommer in i ett senare skede - utanför kameran. Och kemi används även då digitala bilder skall ut på papper.
För att inte tala om i tillverkningsprocessen av själva kameran.
Jag gissar att om man verkligen skall gå till botten med det här så måste man först definiera vad det är man skall definiera. Alltså, vad är det vi pratar om? Pratar vi om apparaten vi använder för att fånga bilder? Eller det medium som ljuset träffar under exponeringen? Eller det medium med vilket bilden visualiseras för en betraktare?
Innan man har gjort en sådan definition så blir det lite grann som att blanda äpplen och päron. Min syn är att vi pratar om det medium med vilket ljuset registreras under exponeringen, d v s en elektronisk ljuskänslig sensor eller fotografisk film. Stegen innan exponeringsögonblicket skiljer sig inte nämnvärt åt, och inte slutresultatet heller: antingen så låter vi få printat bildfilen på fotopapper, eller så kan man scanna in sin filmruta. Man borde, åtminstone i teorin, kunna framställa svartvita negativ baserade på bildfiler.
Som jag har förstått det så är skillnaden mellan analog och digital att analog avser en kontinuerlig (steglös?) förändring, medan digital avser en förändring med givna steg, eller värden. Eftersom filmen s a s är steglös så tycker jag nog att man skulle kunna kalla den för analog.
Vi kanske skulle be herrarna redaktörer att sätta upp detta som en omröstning:
Vad skall vi kalla den "nya" formen av foto?
- Digital
- Elektronisk
Vad skall vi kalla den "gamla" formen av foto?
- Kemisk
- Analog
- Filmbaserad
En annan lösning är ju att vi istället bara talar om vilken kamera vi pratar om så får var och en efter bästa förmåga lista ut vad det betyder. Då kan man prata som sådana saker som "Linhof Kardan Master GTL 4x5 fotografering".
Men då får vi problem med särskrivningen. Var skall man sätta bindestrecket där!? ;o)