En halv vit raket - del 3

Måndag morgon och tillbaka i München. Här skall det skakas! Nyttolasten flyger igen, denna gång till det jättestora skakbordet.

Sen tar det ungefär två timmar, för nu skall vi inte bara snabbkolla utan köra en riktig flygsekvens. Vi får var sin nedräkningsklocka på manöverbordet så vi kan kolla att vi har hunnit allt som skall göras vid de olika tidpunkterna i checklistan. Hinner man inte får man påkalla "hold". Hold kan man göra vid vissa förutbestämda tider och innebär att klockan stannas tills den som kommit efter blir klar. Det som oftast kommer efter är vädret, särskilt för små rakteter som inte tål för mycket vind. En sån här stor best är mindre känslig för vinden, och går desutom att styra. Och nu är vi inomhus, så det är nog snarare uppvärmningen av våra ugnar som kan påkalla hold denna gång.

Det kommer att låta rätt mycket så alla har hörselkåpor eller bilsom-proppar.

Det finns förstås andra metoder också, eller var det något som inte fungerade som det skulle?

Nä, allt fungerade bra. Vi är glada och lyckliga och får packa ihop igen. Sen åker vi hem och byter resväska för att fortsätta till Esrange och kampanjen.

Här åker vår packning. Två långtradare med fyra fulla containrar .

En halv vit raket - del 2

Ni som läste del 1 vet vad som väntar. Vi har packat upp och kört igång vårt experiment. Nu skall vi samsas med resten.

Vi börjar med en plattform och sätter på den första modulen på den.

Och sen en till. Ni kanske känner igen vårt experiment med den stora luckan?

Del tre på väg. Nu åker lilla stegen fram.

Och det sista exprimentet. Nu behövs en längre stege. Det är mycket kablar som går mellan och genom experimenten och skall anslutas.

Till sist skall toppen med servicesystem, sändare och fallskärm på plats.

Och så får alltihop sin allra första flygtur till den första testpositionen.

Sen är det förstås samma visa igen, checklista fram och kolla att allt funkar, sen tester mot servicesystemet.

Sen skulle alltihop mätas, vägas och balanseras, så då fick vi åka hem och jobba med annat i två dagar.

En halv vit raket - del 1

 Ni som följer mig på Facebook har nog märkt att bloggen ligger lite efter :) Men så kan det bli när det är snålt med tid. Så här kommer ett jättelångt inlägg för att komma ikapp. Edit: Här kommer flera halvlånga inlägg, så man får extra bonuspoäng ;)

Vart tog allt det där bagaget vägen då? Jo det fick åka lastbil ner till München. I München finns det en hel del rymdindustri och där finns naturligtvis också ett testinsitut. MAXUS är ett program med stort deltagande från tyskland; tre av de fyra vetenskapliga instumenten/experimenten är byggda där. Därför träffas alla i München för att sätta ihop sina delar som man har utvecklat och jobbat med på hemmaplan i två-tre år. All Integration Test, AIT kallas det. Dessutom kommer "servicesytemen" också, det är de som gör att man kan få ner data från raketen under flygningen och skicka kommandon till sitt experiment. Ja, hela raketen utom motorn är på plats, vi brukar kalla det för "nyttolasten" (payload på engelska).

Proceduren går till så att alla först packar upp och kör igång sin egen del. Sen får alla testa med servicesystemet så man vet att man har kommunikation under flygningen.

Sen ställer mann alla delar bredvid varandra och kopplar ihop dem och ser att ingen stör någon annan.

Efter att man har kollat att allt funkar så är det äntligen dags att bygga ihop hela nyttolasten, bit för bit.

Sen testar man igen.

När allt fungerar bra så är det dags att balansera "ekipaget". Då mäter man upp vikten och var tyngdpunkten ligger och jämför med sina beräkningar. Om det finns obalans sätter man dit vikter för att kompensera. Om man inte gör det här rätt kan det bli väldigt tråkigt. Antingen kan raketen brytas sänder på vägen upp, för att den är för lång och böjs, eller så kan den få en jättesmäll när den magplaskar tillbaka in i atmosfären på tillbakavägen. Då går saker sönder och/eller bränns upp av friktionen.

Allra sist så säller man upp alltihop på ett vibrationsbord och gör en hel simulerad flygning med vibrationer som motsvarar den brinnande motorn i början. Det har vi ju redan testat en gång ensamma, nu blir det alla tillsammans. Flygningen med motorn och dess (oberoende) styr och separationssystem blir tredje gången gillt.

Så vi börjar med förberedelser:

Först uppackning och anslutning av batteriet. Det är många skruvar i ett trycktätt lock!

En allra sista titt på experimentenheten innan luckorna stängs. Det är många anslutningar; elektronik, vätska, vacuum så det blir ordentligt trångt.

En känd Fotosidan-profil skruvar fast luckan för förhoppningsvis sista gången.

Och så lite avprickning i checklistor så är vi igång.

Söderut mot nya utmaningar

Ja, så var vi igenom miljötesterna då (se förra inlägget). Vi skakade och allt gick som det skulle, inget ramlade loss och allt fungerade både före, under och efteråt.

Experimentet (den stora vita tunnan) står på vibrationsbordet. Viktigt att kolla att alla skruvar är idragna efter rätt procedur

Sen åkte grejorna in i klimatkammaren och vi drog ner temperaturen till minus 25 grader. Det gick också bra. Men det var tur att vi hade handskar och det fanns extra tröjor att låna när man skulle titta till grejorna.

Vid varje test kör man en testsekvens som går igenom alla funktioner. Därför ser skärmarna ganska lika ut på alla bilder.

Och när allt var klart så var det dags att packa igen. 5 pallar med lådor som skulle fyllas. Men grabbarna är vana så det tog bara ett par timmar så var det klart och vi kunde säkra upp alltihop med packremmar.

Bagaget ihoppackat igen.

Maxus 9 miljötester

Vi har kört många olika tester på vårt labb under vintern, men till sist fick vi klartecken att starta våra miljötester. Aluminiumlådor i alla storlekar letades upp i vårt lager och vi började packa. Det är alltid svårt att tänka sig in i vad man eventuellt kan behöva. De mätinstrument man använder varje dag åker ju snabbt ned, men vad behöver man ha med i reserv? Erfarenheten säger att man alltid behöver någon extra liten förlängningssladd eller så när man har kopplat ned och sen kopplar upp det på nytt på ett annat ställe.

Därför är det väldigt bra att få åka till RISE/Innventia i Kista för miljötester. Man plockar ner allt och kopplar sen upp det igen, men har fortfarande så nära hem till Solna att det går enkelt att åka och hämta de där sista sakerna man inte insåg att man behövde.

Här har vi lastat av alla fem pallarna från lastbilen och börjar förbereda för vibrationstest. Kollegorna ser nöjda ut!

Och sen tog det inte lång stund innan allt var uppackat och klart för att vibreras. Bordet som experimentet står på är i princip en jättestor högtalare som kan åstadkomma svängningar i olika styrka och frekvens. Nu skall vi simulera alla påfrestningar som en brinnande raketmotor åstadkommer. Bara en sista koll att alla skruvar dragits med rätt moment innan vi börjar.

Miljötester gör man för att kontrollera att konstruktionen håller för alla påkänningar den utsätts för när man placerar den på toppen av en startande raketmotor. Det skakar och vibrerar när motorn accelererar. Det går åt en del kraft för att lyfta 400 kg last till 700 km höjd. (Det är dubbelt så högt som till den internationella rymdstationen ISS. Tur att den går i en sydligare bana så det inte finns någon risk att krocka!)

Maxus-raketen står dessutom utomhus i ca en timme innan skottet, så allt måste dessutom tåla att stå ute i kyla, ned till -25 grader, utan att frysa sönder.